Skolchefens jäv, Saturnus och Jupiters samspel

Allt är inte ondska, det finns också en banalitetens ondska, som Hannah Arendt kallade nazibyråkraten Eichmanns mentalitet. Han, som bemödade sig att få tågen till gaskamrarna att löpa tätt och i tid.

På morgonradion hörs en småchef på Skolverket söka förklara varför de först lägger ut lärarlegitimeringen på privata bemanningsföretaget Proffice, vilket erbjuder bedrövliga arbetsförhållanden och en tävling om att så snabbt som möjligt beta sig igenom pappershögarna och när missförhållandena uppdagas tillsätter en utredning för att se om felaktigheter begåtts där samma småchef hanterar utredningen av sitt eget eventuella tjänstefel! Jäv är bara förnamnet! Pressad på ett svar övergår han, om jag hörde rätt, från att vara ansvarig chef till att svara i "vi-form": "Vi upplevde inte det här som ett problem."

Hur kan en människa trassla in sig i en så här generande situation? Här är horoskopet:

Bortsett från den överhettade och därför slarviga och obetänksamma logiken (Mars angriper Merkurius) är det en punkt som väcker mitt intresse. Den är så uppenbar att man ofta inte tänker på det. 

Bloggen nämner då och då viktiga nycklar som har med den antika världsbilden att göra, men då ingen regelrätt manual skrivits försvinner säkert dessa pärlor i djupen igen. Här är en viktig grundregel: Saturnus är Själens form, såväl formen eller strukturen för vårt kosmos som den enskilda själens form. Jupiter är expansionens princip, men det går inte att expandera bortom den givna gränsen (Saturnus). 

Man kan därför studera samspelet mellan dessa två stora ödespenslar och däri se själarna grundläggande ojämlikhet. Japp. OJÄMLIKHET. Inte roligt för den svenska strävan att på plattmarken utjämna skillnader mellan fattiga och rika och mellan män och kvinnor - ett lovvärt projekt för övrigt - men att helt bortse från att människosläktet består av både helgon och syndare och en väldig massa varelser i den grå zonen, det är i sig en synd som varje sekulärt samhälle begår. 

Jag tror knappast det är en slump att Saturnus - Världssjälens Form - passerade sitt absoluta lågvattenmärke i Väduren - mitt under Andra Världskriget och då Hitler drog igång sin gigantiska och systematiska utrotning av vad han ansåg vara "underlägsna" raser - judar, zigenare/romer et cetera. Tidsandan - Kronos eller Saturnus - var så tunnelseende och inskränkt den kunde bli. 

Den här skolverksbyråkraten föddes även han i en tidsanda vars yttre gränser var snävt satta: Saturnus i Oxen. Saturnus är materiens princip i sin andra roll, för själar har ju en tendens att ta sig gestalt. För detta måste de interagera med ett substrat eller ett underlag som de pressar in sin form i.

När Saturnus passerar just Oxen, som symboliserar det naturligt givna, uppstår en omedelbar identifikation med det materiella. Flexibiliteten dör utan en suck och vi får extremt rigida individer. Det här gäller oavsett vilken planet som rör sig genom Oxens sinnebild. När rocksångaren Tom Petty en gång sjön "I won't back down" påminde han om de första nybyggarna som upplevde att de "erövrat" ny amerikansk jord bara de ställde sig på jordplätten och ursprungsbefolkningen fick vara så goda att packa sig iväg. Sådan är Oxen - landägarens psykologi. Det är underligt att judisk astrologi kom att betrakta jorden som Djävulens ägodel och att de finurligt etiketterade stjärnan Algol i Oxens fot som Satans huvud. 

Vrångskallighet är vad Oxens tecken varit kända för sedan dess. Psykologi och kommunikation uppstår först i nästa tecken, hos Oxen gäller bara brutal omedgörlighet. Det är därför skolchefen inte kan hantera den pinsamma frågan om det är jäv, det han ägnar sig åt. "Vi såg det inte så". Jag har många memorabla uttalanden från just Oxar eller starkt oxbetonade horoskop som faller tillbaka på ren brutal materia men NOLL intelligent argument: JAG SER DET INTE SÅ. 

Så oförsonligt låter ett tecken som når toppen av ligan av kriminella solplaceringar. Oxen är en tjur - den är tjurig - och jag tror mycket av kriminaliteten här enbart beror på dess låga sociala kompetens så fort minsta affekt uppstår i kroppsmassan. Den ser med sina ögon och fylls av ett begär (för eller emot det beskådade), och när verkligheten visar sig mer komplex då svarar den med brutalitet. Det här är en variant av "den banala ondskan" som Arendt skrev om, oförmågan att höja blicken en centimeter från situationen inför en och begrunda dess mening och mål. 

Jag förmodar att byråkrater, med deras snävt definierade arbetsbeskrivningar, ofta har ett moment av Oxen i sig. Ingen annan skulle stå ut med att sitta och utföra mekaniska arbetsmoment. Inom tillverkningsindustrin är arbetsoxen naturligtvis en självklarhet. Särskilt som tecknet gränsar till Väduren, vars härskare Mars ju är symbolen för järn. Väduren och Oxen, de två första tecknen, har mycket med råstyrka att göra.

Om nu alla barn födda då Saturnus passerar "begränsade" tecken har en djupt sittande litenhet jämfört med vissa andra årgångar, så kan tusen och ett andra budskap lindra eller åtminstone kosmetiskt maskera det faktum att de är "unga själar". Men den här skolbyråkratens fall är en smula kritiskt eftersom Saturnus i Oxen kastar en lång och begränsande aspekt mot det sublima Vattumannens tecken, Saturnus i sin fulla glans som Själens Form i den osynliga "luftdimensionen". 

Vad vi har är med andra ord en materialiserad själsform i en långt mindre komplex "värld" än det "Vattuman-kosmos" som befolkas av såväl Solen, Månen som Venus. Den senare är för övrigt Saturnus disponent så att horoskop rymmer en i och för sig välgörande ömsesidig reception, en vilja att avstämma Luft och Jord, tanke och praktiskt utfall eller konkret verklighet.

Men att ha "ankaret" Saturnus redan i Oxen innebär baktunghet hos den här årgången av Vattumannen. Tecknets kapacitet till sublim mentalisering låses av den rigida Oxen och dess snäva verklighet.

Utvikning. Jordelementets psykologi uppfattar bara en fjärdedel av en situation, om ens det. Vattnet ser Jord och förnimmer internt och levandegör för sig  det som bara är torr saklighet för det förra och som förklarar varför Jord blir så extremt rigida paragrafryttare.

Luft harmonierar naturligt med Jord men man kan tänka runtomkring det objektivt givna. Man har abstraherat objektet från dess naturliga miljö och hanterar det som ett osynligt objekt i luften, i intellektet. Däremot har Luft svårt att harmoniera med Vattnets sätt att närma sig det givna. Eld, slutligen representerar ren kognition, ren kapacitet att förstå, ren gudomlig intelligens nedlagd i människan.

En blick på den onda byråkraten Adolf Eichmanns horoskop, ger insikter i samarbetet mellan den sjunde kretsen, Själens Form, och Jupiters förmåga att "fylla ut kläderna". Saturnus står i positivt härskarläge i Vattumannen, vilket just indikerar ett "blueprint", en uttänkt ideologi. 

Men Jupiter, den sjätte kretsens förmåga att expandera ändå till den gräns Saturnus dragit, är extremt hämmad hos Eichmann: han har Jupiter i Oxen och "uppfyllelsen" stannar kort om den intellektuella Vattumannens insikt i helheten. Han "uppfyller" med framgångsplaneten Jupiter enbart den rasbiologiska, fysiska aspekten: Oxen som ren kropp, värd att bevara eller bränna. 

Naturligtvis sympatiserade han med massmorden han administrerade, han bara spelade dum: "jag lydde bara order" (Vattumannens blueprint-karta). "Jag såg inget problem med att jag båda skapade vansinnet och sedan valde mig själv att utvärdera mitt eventuella tjänstefel."

Expressens ledarredaktion är inget att slösa tid på annat än när de för en gångs skull lämnar den stora spelplanen och bedriver politisk självkritik. Annie Lööfs oförmåga att attrahera välja beror på att hon bara ägnar sig åt fluffigt snömos, hon pratar ord men har ingen substans. Hennes politiska förslag är "duttande", perifera små lagförslag som helt saknar visionär storhet och kraft.

Tidningen jämför snömoset med Håkan Juholts påstådda eller verkliga oförmåga att konkretisera sig. Intressant nog har både Annie Lööf och Håkan Juholt såväl den detaljfixerade Tvillingarna som den ännu mer detaljfixerade Jungfrun aktiva i sina horoskop. Så uppstår problemet med det talträngda snömoset: överbetoning på den kommunikativa valören (Merkurius) med ett mikroskopiskt perspektiv som inte förmår backa och diskutera de stora penseldragen utan istället hittar på någon pyttelag som bara är en variation på redan existerande tema: Lööf har t.ex. uppfunnit ett fullständigt ointressant RIT-avdrag. Suck.

Men substanslöshet är inte nödvändigtvis en följd av en merkurisk överbetoning, Jupiters och Saturnus inbördes relation kan ha en roll här med. När jag granskar Juholt och Lööf ur detta perspektiv stämmer de båda in på intrycket av skolbyråkraten: 

ALLA TRE HAR JUPITER I MER FORTSKRIDEN POSITION RELATIVT SATURNUS.

Hur ska detta läsas? Som en risk att Jupiter expanderar bortom Själens Form, bortom det essentiella! Broderier. Snömos!

Skolbyråkraten Lagergren: Själens Form i Oxen, Själens innehåll i Stenbocken

Håkan Juholt: Själens Form i Stenbocken, Själens innehåll i Vattumannen

Annie Lööf: Själens Form i Vågen, Själens innehåll i Skorpionen

Notera åter skillnaden på nazi-byråkraten som "svek" Själens fulla Form och skyllde ifrån sig: "jag lydde bara order" - jag expanderade (Jupiter) bara till Oxens nivå och kan inte lastas för naziideologin (Saturnus i Vattumannen).

Samtidigt ser jag inte problem med Juholts "snömos" för hans Saturnus står i härskarläge i Stenbocken, stabilt grundad i verkligheten, och hans expansion "skjuter över målet" bara med ett tecken: Jupiter i den sociala varelsen Vattumannen är alltjämt disponerad av Saturnus i härskarläge! Här kan man därför strikt talat inte tala om snömos som Expressens ledarredaktion gör, men på den tidningen arbetar falska människor, högermänniskor som tror att egot är tillvarons norm.

Annie Lööf har Saturnus i sitt förnämliga upphöjda läge i Vågen. Den disponeras av Venus i Lejonet, vilket är en regression! Saturnus håller inte måttet eftersom samverkans tecken regredierar till den individuella viljan att glänsa och bossa! Denna falska "rättrådighets Saturnus" måste man ha i åtanke innan man ens diskuterar relationen mellan Saturnus yttre gränslinjer och hur Jupiter uppfyller denna Form. Och Jupiter samverkar inte bra alls med den Form i Luft som Saturnus anger. 

Jupiter är inte illa placerad i Skorpionen men har ingen som helst naturlig koppling till Saturnus Luft. Jupiter expanderar istället i Vattenelementet och det kan vara detta som väljarna hör: floskler som byggs upp som stora luftslott (Saturnus luft-formalia) men sedan kollapsar hela bygget in i negativt och kallt Vatten. Formen ger inte gehör, den tänkta framgången (Jupiter) uteblir då Jupiter agerar negativt, krymper in i den osynliga negativa Skorpiondimensionen. 

Både Lööf själv lider av detta och det är också väljarbeteendet inför henne. Såtillvida finns det "förbannade" horoskop som aldrig ens borde försöka bli hjältar. Annie Lööf har totalt fel "dynamik" om man ser till samspelet mellan gränsdragaren Saturnus och uppfyllaren Jupiter.

Nu, i backspegeln, tornar också ett ödesomen kring Håkan Juholts Saturnus upp: han föddes med Saturnus och halshuggna Draksvansen bara en grad från varandra!