Kristina Henkel och ordet "hen"

Jag har redan skrivit vad som finns att säga om människor som snubblar redan i steg ett, och inte kan acceptera de åter är tillbaka på jorden och i en ny kropp.

Men så kommer den här löjliga diskussionen om det könsneutrala ordet "hen" (senaste DN-inlägget). Som i den sorgliga sagan om den där bokstavsserien som hela tiden blir längre, hbt som blev hbt...ja vilken var nästa grupp som också villa vara med och,

DIFFERENTIERA SIG, URSKILJA SIG, DISKRIMINERA MOT DEN RÅDANDE ORDNINGEN?

Jag har redan tittat på Newsmill-debatören och genusfanatikern Kristina Henkels horoskop och fann det fascinerande ensidigt i dess 100%-iga fixering på bara det ytliga köttet - kroppen - och tanken om kroppar som lever bland kroppar under olika namntaggar. Men det är vad Jungfruns tecken bidrar med: etiketteringshysteri och det är en kul koincidens att första halvan Henkels efternamn lånar sig perfekt till det nya könsordet "hen", trots inget sådant kön finns - bara förvirrade egon och deras ibland pinsamma försök att bokstavliggöra sina nödlösningar när verkliga fakta i frågan saknas.

Det roliga är att Henkel skriver om jämlikhet medan hela hennes horoskop skriker ut om arbetet på att hårklyva, differentiera och skapa mer ojämlikhet! Jungfruns tecken vet nämligen inte ännu vad jämlikhet är utan skapar ojämvikt genom att undandra sig de två vågskålarna - den lektion som ligger först i nästa steg på zodiaken.

Intressant med Chandra lagna-horoskopet, som tar psyket/Månen som ascendent för att bedöma en mer känslo- eller attitydmässig syn på de tolv husen, är att Månen i egohuset och Solen i partnerhuset indikerar just en "somatiserad" problematik med avvägningen om vem är man själv, vem är den andre! Och pseudolösningen för en ren materialist (bara Jord och Vatten i detta horoskop) är att likt den hårklyvande Jungfrun splittra han- och hon-könet i ytterligare några varianter. 

Ja, medvetenheten sägs öka i de sattviska tecknen, och här är det alltså det grumliga biologiska substratet (Vatten) och den naiva människans dominerande upplevelse av att vara en fysisk kropp (Jord) som är föremål för den sattviska oron och föränderligheten. Kroppskostymen sitter illa, man vrider och kränger och har sitt. Hittar på förklaringar, pratar jämlikhet. 

Men det är ju bara en själ som var man förra gången och nu återvänt som kvinna! Så mycket problem det materialiska och sekulära samhället skapar för detta ombytliga själar som ännu inte kommit så långt att de ser igenom ytan! Vem är skyldig till dessa missförhållanden. 

Inga könsordningar eller gubbvälde ska lastas - det är biologer och förfäktare för en strikt materialistisk världsbild som är kollektivt skyldiga till "det tredje könets" ångest. De är de som kapat den västerländska människans världsbild och med onda lobbygrupper som Humanisterna och VoF söker krossa varje minne av att mänskligheten en gång visste mer om människosjälens förunderliga natur.

Vi är dock inte "dna"! Vi är levande varelser som likt denna Henkel hittar på ord och t.o.m. realiter för att fylla vår tid här på jorden. Det är en lek, alltsamman. Humanisterna är härvidlag ett tragikomiskt exempel på när leken går i baklås, först predikar denna ateistiska sekt biologism, dvs. biologin upphöjs som en allenarådande förklaring till att vi är här och tänker och talar. Sedan försöker samma grupp prångla ut tolerans mot homosexuella trots att mig veterligen biologin inte kan förklara homoböjelsen utifrån den miniatyrvärld de studerar. 

Deras besynnerliga hopkok av käpphästar påminner starkt om den här gender-Henkels fabrikation av bokstavliga lösningar på vad som bara är ett psykologiskt, låt vara djuppsykologiskt problem. Det intressanta med Henkels karta är dess totala brist på högre kognitiva gåvor, hon har av Ödet placerats att enbart vara en kännande, biologisk kropp den här gången och skapa kritiska (missnöjda) tankestrukturer utifrån denna rent kroppsliga världsbild. Det är som att in i en myras värld och kunna höra hur en sådan tänker kring sin uppenbarelse.

Jesus frågade med spelad häpnar om inte åhörarna hört att de var "gudar i vardande"? En klipsk formulering (om stycket är genuint) som leker med det indisk astrologi kallar jiva-atman (indikerad genom Solen), den levande själen som är mer än bara människa, den är en gud. 

Är då små barn gudomliga? Lyser Solen igenom det tidiga livet som annars brukar karaktäriseras som tiden för Månen i en liten människas liv: modern, dagiset, den skyddade och inhägnade rumslighet i vilket den återfödda andesjälen påbörjar sin integration med den här världen - än en gång. Som sexåring minns jag att jag hittade på kinesiska tecken och övertygade stolt andra barn på en vuxentillställning av jag "varit kines". 

Runt 20 kom några ytterligare nattdrömmar och jag vet nu att jag var inte kejserlig bibliotekarie men arkivarie åt en godtycklig och våldsam feodalherre. Tjugo är längesedan nu, och efter upptäckten av den sideriska zodiaken för tre år sedan stämmer märkligt nog denna tidigare liv-bild på Månen i Tvillingarna i opposition med konservatorn Saturnus väldigt bra på en arkivarie! 

Ödet leder oss till sysslor som vi ägnat oss åt förr och efter universitetet hamnade jag i en kort arbetslöshet på ett tillfälligt jobb på Strindbergsmuseet (jag minns inte ens hur det gick till, jag sökte inte aktivt det beredskapsjobbet). Men här var återigen en arketypisk koppling till Tvillingarna, Merkurius/Hermes eller Nebu, skrivarnas gud i Babylon. 

Var också barnfantasierna om kinesen som senare preciserades till den boklärde kinesen en ren fiktion vävd av de astrologiska inflytandena? Nej, antik kosmologi - inte minst filosofen Anthony Damianis geniala arbete på att pussla samman nyplatonism med buddhism - säger att den återvändande själen ikläder sig just sådana minnesfragment som lagrats på en lägre verklighetsnivå, i jordens närhet. Det är Moder Jords egna minnen som den återvändande själen kuggar i. 

Och här skiljer sig buddhismen från andra antika modeller i det att de förnekar en själ, en evig individuell bärare. Tidigare liv-minnen är genuina men de är inte dina, det är bara "fragment" som dansar runt och omformar sig. Du är bara ett medvetande som finner dig omgiven av den lägre "naturens" eget uppbyggande och nedbrytande av tillfälliga livsformer. 

Neoplatonismens fader, den romerske 200-talsfilosofen Plotinus, anslöt sig dock till den icke-buddhistiska riktningen av indiskt tänkande och såg själen som en odelbar egen entitet. Den här själen behövs för att karma-läran (som man sår får man skörda) ska vara logisk. 

Buddha, som inte trodde på en evig själ, såg uppenbarligen denna världen som enbart en plats av oskyldigt lidande. En individ finner sig blicka ut genom organisation av skandhas (karmiska "partiklar") som bereder henne lidande (jämför Kristina Henkel och andra som lider att vara dem de är satta att vara). Buddhas enda lösning var att distansera sig från denna orättfärdiga kropp och söka nirvana.

Plotinus köpte inget av det här - han såg kosmos som en djupt meningsfull kosmisk organism och själavandringen ledde till att själen meriterade sig för nya fysiska kroppar vilka tillhör det här lägre verklighetssystem - det som dominerar ovanstående horoskop till 100% och helt tränger bort tankar om högre processer som i visdom tilldelar själen exakt det öde den meriterat sig för. 

Enligt denna lära ÄR dina fantasier om tidigare liv äkta. Det VAR du inuti en annan egobubbla. Nu är du här och den nya egobubblan är en följd och en mix av ett antal tidigare egobubblor. Påståendet är förstås helt omöjligt att verifiera, men amerikanske mediet Edgar Cayce, påpekade under självhypnos att själen bara är på jorden med ett litet tvärsnitt av alla sina liv med i kappsäcken, säg ett halvdussin. Det är karma som har drivit vissa tidigare liv i förgrunden så att själen nu står på tur att skörda det goda och det onda som resulterat från tidigare livsval. 

Det här är ett gigantiskt och delikat balanserat spel, en begången oförrätt behöver inte ge karma om man löser problemet med motparten på ort och ställe. Den som går i graven i bitterhet och känslan av att vara felfördelad (och i det har rätt) kommer att återfödas till ett nytt möte med samma person och nu själv kunna valet att själv bete sig som skitstöveln eller förlåta! Som läraren Jesus sade, man kommer inte ur "det här" förrän man betalt till sista öret. Karma kräver stor medvetenhet för att kunna styra. 

Nybörjare på planeten jorden, rekommenderas karma-yoga (Deepak Chopras metod), man snärjer sig inte ännu mer i dumheter som de Kristina Henkel håller på med, utan utför de materiella rörelserna utan att fixera sig vid det fysiska eller ens sina egna tankar, som uppstår i kontakten med det kroppsliga. Karma betyder "handling" eller "gärning" och yoga är att knyta an till sin eviga själ (bortom egot). 

Men återknyter till sig själv genom sina handlingar men är distanserad från precis varje ord och gärning för att gradvis hitta en autonomi från den drömvärld som de fallna själarna på jorden kallar den enda verkligheten. I så kompakt mörker som Henkels horoskop med enbart Jord och Vatten beskriver, är karma-yoga den enda metod som finns för att rena själen. 

*****

Jämför gärna kroppspråksspecialisten Henrik Fexeus horoskop.

Ungefär samma inlägg skrevs redan i april 2009 när Henkels bok om att ge barnet "100 namn" kommenterades ur samma reinkarnationsperspektiv.