It takes one to know one

DN:s bild. Foto: Måns Månsson

En svensk filmare har granskat det ytliga svenska livet och så väl att utlandet tagit notis. DN:s kritiker förmedlar:

Varietys kritiker John Anderson skrev...att ”Janne is a fascinating void, a moral bankrupt and broken beauty”. Och det är sant. Johannes Brost gör ett otroligt rollporträtt där han låter sin rollfigur Janne bära fram sin inre tomhet, sin brist på ansvarskänsla och sin förbrukade skönhet som på en silverbricka.

Som vanligt undrar man var gränsen mellan konst och verklighet går. Jag kan inte tänka mig ett bättre horoskop än det för Brosts födelsedygn för att uttrycka allt som ingår i citatet ovan:

Ur Månens perspektiv (innan själen "lokaliserats" i en utvald kropp) ser man den klassiskt ytliga Jungfrun, ständigt kultiverande livets yttre, rent objektiva aspekter. Fåfänga män, dandys och kostymnissar har påfallande ofta viktiga planeter i Jungfrun, zodiakens kanske mest narcissistiska - trots att man kunde tro att Lejonet skulle ha den rollen. Men Lejonets kraftfulla eld gassar utåt, Jungfruns negativa polarisering, verksamhet via det helt fysikaliska Jordelementet och intellektuellt merkuriska läggning kommer inte loss ur sin självupptagenhet. 

Det är ingen slump att Brosts Måne i Jungfrun är zodiakens näst mest kriminellt belastade. Den fixar och trixar och har sig, söker vända penningströmmen i sin egen riktning. Nya Moderaterna föddes med Jungfrun som sin rollmask och fick sig mycket riktigt en partiledare med samma emblem. Resultatet vet vi: en omvänd Robin Hood-filosofi som stal från de redan svaga för att berika medelklassen. Jungfrun kan bara inte praktisera altruism - det behövs en Lucy Lawless till det (se förra inlägget om Jungfruns komplementära motpol Fiskarna).

När rollfiguren bär fram sin "inre tomhet", kan vi dels se den kontraktiva Saturnus i den inre rumslighetens Kräfta. Saturnus är ett kalhygge i tecknet som borde erbjuda frodiga känslor. Att Saturnus dessutom aspekterar rumslighetens och trivselns Måne, ger det extra belägg man söker för att förstå hur formalismen och hovnigningarna är själslighetens fiende.

Världssjälens himmel dygnet Brost föddes signalerar också en hel del av viljan till det ljuva livet via andra orala huset - ett okomplicerat hus för pengar och hedonistisk njutningar långt över det nödvändiga födointaget. Venus, pengar, Jupiter, för förmögenhet och sedan olycksplaneten Mars mitt i alltihop. Det verkligen låter som den klippare Brosts filmfigur försöker agera.

"Förbrukad skönhet" - ja, Saturnus åldrande har en förhållandevis klen placering i Vattentecknet Kräftan och här angriper den sitt eget fundament, Kräftans härskare Månen. Den här aspekten är lurig, den kan antingen signalera tidig förlust av fägringen eller ett mer eller mindre konserverat yttre.

Kanske är det Saturnus placering i något av de fyra elementen som är avgörande - jag har aldrig undersökt den naturliga människans förfall annat än iakttagelser - korrekt eller ej - att Saturnus hårda grepp om skönhetens Venus tycks vidmakthålla ungdomen upp i åren. Här låser den torra planeten istället återfuktandets Måne vilket kanske över tid resulterar i vad britterna kallar "a haggard look" - tärd och nött med ett element av borttynad vitalitet.

Det är påfallande att Eld helt saknas på himlen. Med bara de sju klassiska planeterna blir sådana omen viktiga. Månascendenten innehåller visserligen drömmen om Eld, att bli en soluppgång - bli en Någon - men den repressiva och melankoliska Saturnus utöver ett negativt tryck mot denna Månens fantasi om att vara en Sol.

(Jämför månhoroskopet för den amerikanske guvernören som inte gillar skatter och vad som där sägs om Solen i ett Chandra lagna-horoskop som visar psykets nivå, drömmens nivå, den dröm som når sitt allra mest sorgliga avslut i Jordelementets kortslutning där man t.o.m. köper drömmen och kallar den "verkligheten"!)

Kanske är det dessa spridda indikationer som gör att Brost så fulländat gestaltar en substanslös föredetting. Recensenten Helena Lindblad återger en scen där Brosts karaktär dansar ensam till Ferrys smäktande stämma. Jungfrun är känd som ensamhetens tecken (pga. av sagda negativa polarisering av intellektet mot det egna) och naturligtvis är också Bryan Ferry född i det tecknet.

Hans egocentricitet är t.o.m. så extrem att den kinesiska Ho Lo Li Shu-metoden från Ming-dynastin varnade vid barnets födelse om en, "så snål att han till sist kommer att få ett slag i ryggen" - dvs hans egen bristande välvilja kommer att gå ett varv och träffa honom bakifrån. Inget ont som inte föder något gott: Ferry är en oslagbar crooner och han hämtar stämningarna ur sin egen oförmöga att vända sin skuld, sin konkupiscens, till ärlig välvilja riktad mot världen. Bryan Ferry skulle ha röstat på moderaterna om han varit svensk.

(Vad göra med mycket Jungfru i horoskopet? Hoppas på någon god placering i en av de "öppna" hussektorerna... Det är mycket sällan Ödet stänger alla dörrar.)