tisdag 28 februari 2012

136 författares ascendent och Merkurius

Här följer en genomsökning över 136 författare med känt födelseklockslag. Det kan vara allt från berömda romanförfattare, Nobelprisbelönade eller ej, till fackförfattare kända inom sin genre. T.ex. den på sin tid omåttligt inflytelserika brittiska astrologen Alan Leo. 

Typiskt nog har inte hans lika berömde efterträdare Charles Carter kommit med vid datainsamlingen - trots att hans kompletta horoskop finns med i samlingen. Detta understryker att det verkligen är en på måfå hopsamlad grupp kartor som inte lutar snett på grund av försöksledarens egen bias. Jag har för övrigt inte läst en roman sedan jag var pojke, och poesi kom och gick snabbt i övre tonåren.

Det som utmärker de här 136 är således bara att de för ett ytligt öga gjort sig kända för ett författarskap. I några fall rör det sig dessutom om ett "one hit wonder", t.ex. Douglas Adams och hans "Liftarens väg till galaxen".

Jag hade faktiskt ingen hypotes, när jag i november förra året sökte igenom datamängden som då uppgick till kanske 5.700 kartor. Jag resonerar så att astrologins käpphästar är rätt väl kända, att t.ex. Tvillingarnas tredje kommunikationshus borde uppvisa en böjelse mot skriftställeri. Men i bakhuvudet också studien av Sol och Måne hos Nobelpristagarna i litteratur så här långt, där jag faktiskt Solen i skrivaren Merkurius härskar- och upphöjda läge Jungfrun, vid en andra granskning visade sig statistiskt överrepresenterad, och att sinnelaget i Lejonet - ett tecken med känsla för dramatik - tydligen fungerade perfekt. Till skillnad från Solen i Lejonet, där dramatiken, förmodar jag, hellre ageras ut i person från scenen än genom det skrivna ordet.

Dataunderlaget gränsar förstås till det instabila, men som visat sig i flera följande ministudier av brott är det samma två sol- och måntecken som envetet fortsatt att visa sig mer brottsbenägna vartefter datamängden vuxit från dryga hundra till fyrahundra. Det går inte att bortförklara. Det finns en "zodiakal effekt".

Det är därför med viss tillförsikt jag redovisar följande lilla pilotstudie för författare. Det är också bara andra gången jag granskar husen i samband med ett särskilt yrke. Det första minitestet gällde skådespelaryrket och jag lyckats då hitta ynka 38 skådespelare med klockslag av en grupp om 950 kompletta horoskop. Alldeles för få för att kallas en robust studie. Ganska exakt två år senare har gruppen med kompletta horoskop nått 1400, så det kanske snart är dags att göra ett uppföljningstest för att se om revirets slutna rollmask Kräftan alltjämt tycks åtfölja skådespelaryrket (ett väldigt träffsäkert fynd, för övrigt).

Så till författarna. Notera att husen för Merkurius motsvarar tecknen i den naturliga zodiaken, Väduren representerar således hus 1, Oxen hus 2 och så vidare:

Tecken/
hus, nat.
zodiaken
136 författares ascendent och husplac. för Merkurius
ASC
antal antal
9 12
12 14
9 16
12 11
16 7
13 11
13 7
19 10
9 11
15 14
4 12
5 11
Snitt:
11,33 11,33
Signifik.
rel. snittet
(±40%):
<=7 eller
>=16
<=7 eller >=16

Jag måste säga att fynden är underhållande, för vad hittas bland författarnas ascendenter om inte en signifikant överrepresentation för de två tecken, som när de förekommer tillsammans i ett horoskop, jag tidigt döpte till "dramadrottningen"!

Ser vi denna tabell som förkroppsligandet av författarskapet, som ett slags komposithoroskop, framgår att författarskapet (och det är som sagt mestadels romanförfattare bland de 136) sannerligen är ett spel mellan kontrasterna Lejonet och Skorpionen, liv och ljus mot död och mörker.

Men hantverkaren och praktiska organisatören Stenbocken tycks också en utblick/ascendent som tycker om att komponera en berättelse i skriven form. Dess härskare Saturnus, en organisatör av helheter, skulle kunna förklara detta. Faktum är att av de fyra elementen visar sig det jordnära Jordelementet producera flest författarpersonligheter.

JORD: 40
VATTEN: 36
LUFT: 26
ELD: 34

Eldascendenterna ligger exakt på medelvärdet och inget av elementen är signifikant över- eller underrepresenterade.

Men kanske ligger det ändå någon sanning i det engelska uttrycket "air head" som på svenskan blivit "tomskalle" (eftersom vi saknat historisk kontakt med kulturländerna och därmed med den terminologi som kommit ur t.ex. den antika världsbilden.) Luftelementet är underrepresenterat. En notabel del av dessa ascendenter gör något helt annat med sina luftblå intellekt än att skriva böcker.

Fenomenet med Luftens brist för författarskap tycks helt orsakat av Saturnus i dess jordiska och konkreta läge och dess världsfrånvända och abstrakta läge. Från det jordnära och kroppsliga läget i Stenbocken och dess tydliga vilja att sätta skriftliga avtryck i världen fullständigt kollapsar det andra saturniska tecknet: Vattumannen vänder helt ryggen till författande. Saturnus i sin sanna gestalt är ju en essentiell Luftplanet och kallas "själens Form".

Är Vattumannen, likt sin planetära härskare alltför stor för att ägna sig åt att skriva böcker om det ena eller det andra i världen? Är det under Luftens värdighet att krympa så mycket att den blir konkret och faktaenlig? Är det Luftelementet Fredrik Reinfeldt var så rädd för när han talade om faran av visioner inom politiken? (En kalkon som heter duga.) Han har ju själv sinnet (Månen) i Luft som disponent eller förfogare över hans Sol i Vatten. Jag tror Reinfeldt lider av en värre "dissociation" än man kan tro...

Vad än Vattumanascendenter attraheras av, är det tydligen inte författarskap. De kanske är, som i Vattumanlandet Sverige (soltecknet): sociala eller tekniska ingenjörer...

Även Fiskascendenten verkar helt ointresserad av författarskap, och man påminns här om att Merkurius både anses skadad och lida sitt fall i detta tecken. Vid studiet av Nobelpristagare i fysik visade sig å andra sidan kombinationen av Sol och Merkurius i Fiskarna vara en riktig vinnare!

Min enda tanke om detta är att det kan vara Jupiter, Fiskarnas härskare, som ligger bakom detta fenomen. Jupiter är utforskaren, den som fyller utrymmet intill dess att den hittar "själens form" - kanhända är Fiskarna mer lämpade som forskare som vandrar upptäckandets väg.

Skrivaren Merkurius är istället den som summerar det som redan upptäckts längsmed färden eller som dikterades av någon Övergud. Det går inte att skriva den Stora Romanen om ens djupa attityd till livet är att vidga vyerna, vilket är typiskt den lösdrivande Fiskarna.

Författarskapet lämpar sig kanhända för mer tillslutna och rigida typer. Att både Lejon- och Skorpionascendenten tillhör just det rigida Tamas, kvaliteten som vill spänna ut ett fixerat kosmos, talar för detta. Men det är inte hela förklaringen eftersom de Nobelprisbelönade författarna dominerades av Solen i Jungfrun, vars kvalitet, Sattva, är motsatt Tamas.

Men här kan man anföra att Jungfrun tillhör Jordelementet som har mer med mörker och andlig okunnighet att göra än de andra. Jungfruns utmärkta och Nobelprisbelönade författarskap (när Solen indikerar motivationen och livsuppgiften) kan liknas vid att den krattar och krattar med ett redan givet material, stöper om, stryker och lägger till. Kultiverar, precis som Jungfrun som agrar symbol är känd för.

Likt den begränsande Tamas äger Jungfruns sattviska (kunskapssökande) aktivitet rum inom ramen för ett stort mörker. Men "i varje litet sandkorn...". Sattva - strävan efter ljus och insikt - fast i det mest hopplösa element som tänkas kan, Jordelementet som för evigt är den absoluta Ondskan. På jorden imiterar man verkligheten såsom i en skyddad verkstad, och det är kanske är därför soltecknet Jungfrun som skrivare bäst imiterar den gudomliga världen, varifrån även detta inlägg egentligen skrivs!

Fiskascendentens närmast totala ointresse för författarskap påminner också om att detta är tecknet där själen måste rena sig om den vill anträda "vägen upp", men att det också är ett tecken där många själar tycks solka ner sig och dras in i en ny inkarnation till följd av den onda böjelsen - kontakten med den vegetativa själen som Besökaren upplever som något främmande och nytt. Många människor är i princip bara biokemiska processer - allt i deras liv handlar bara om konsumtion av känslor! Hur skulle en sådan kunna samla sig till författarskap?

*****

När det gäller skrivaren Merkurius placering i de tolv husen hände inte mycket. Men det som nu hände var desto viktigare. Helt i linje med den vaga föraningen är det tredje kommunikationshuset - motsvarande Tvillingarna - platsen där författarskap kommer naturligt för Merkurius. Men detta är också det enda huset där det blixtrade till

Att femte och sjunde huset skulle vara främmande för författande tål att tänka på. Med femte, som i den naturliga zodiaken tillhör Lejonet, ställs vi inför två fakta: dels att tecknet excellerar som måntecken bland de yppersta författarna (Nobelprisbelönade) och dels inte alls presterar som soltecken bland desamma. Och nyss såg vi hur Lejonet som rollmask verkligen attraheras av författarrollen!  Men femtehuset, den allmänna kreativitetens hus, är tydligen inte rätt forum. Merkurius går till sitt eget tredje hus!

Varför då inte Jungfruns 6e hus kan man fråga, när nu Solen i detta tecken producerar så mycket Nobelprisförfattare? Kan det bero på att husen verkligen ha egna betydelser och att 6e inte handlar om kommunikation utan om hälsofrågor och fiendskap?

Att författarskap ogärna utvecklas i ett hus som inte ens tillhör en själv utan partnern, kan tyckas logiskt, Inget annat hus är så distinkt "inte jag" som sjunde partnerhuset!


4 kommentarer:

  1. Förlåt om jag dyker upp som en glädjedödare här, men hur fördelar sig författarna geografiskt? Är de flesta födda i Norden? Det är ju så att ascendenterna fördelar sig väldigt ojämnt på nordliga breddgrader, ojämnare ju längre norrut man kommer. Jag har läst att det är lejonet och skorpionen (enligt tropisk zodiak) som tar längst tid på sig att stiga över horisonten här i Sverige (och norr om polcirkeln ska det bara vara fråga om dessa två tecken!). Med siderisk dito blir förstås en stor del av dem istället vågar och kräftor. Och omvänt ska det vara (de tropiska) fiskarna och väduren som är sällsyntast, de tar endast några minuter på sig att stiga. Helt jämn fördelning av tecken ska det visst vara vid ekvatorn.
    Om det är så att de flesta är födda i Norden kanske du skulle ha en kontrollgrupp av icke-författare...
    S

    SvaraRadera
  2. Eller i andra ord: "Är något enskilt ascendenttecken favoriserat till följd av lokal belägenhet?"

    Men så här är det: Lejonet stiger en gång per dygn under årets alla dagar och det som ett tecken på extremt nordliga eller sydliga latituder förlorar i "exponeringstid" i öster under vintern får den åter på sommaren.

    Totalt sett felfördelas inget zodiaktecken någonstans på jorden under loppet av ett solår. Varje extremläge har en annan motsatt tidpunkt när det motsatta extremläget neutraliserar det första.

    För det är ju enbart ascendenttecknet som granskas. Din fråga hade varit berättigad om vi talade "författare födda nordligt/sydligt under vintern"

    Du fokuserade med andra ord den rumsliga aspekten men glömde Saturnus/Kronos - att "tiden läker alla sår".

    Hur vad det nu? Hade du Saturnus i attack mot Solen? Det kan tyda på att man inte är vän med Tidens herre (eller brottas mot auktoriteter), vilket i sin tur kunde förklara att du betonade Rum men mörkade Tiden i det här intressanta lilla problemet. Jag tänker också att det är en sådan fråga som kan uppstå ur Jordelementet, för vilken den lokala myllan är primär verklighet. Och du har ju både Sol och Måne i Jord, särskilt Måne i Oxens stillastående Jord.
    :-)

    SvaraRadera
  3. Tack för klargörandet! I det här fallet är det nog mer befogat att skylla på författaren till en astrologibok jag läste för många år sen än på min saturnus :-) Där stod nämligen just det jag återgav i kommentaren. Jag la det på minnet eftersom det var så anmärkningsvärt. Inte minst det där med att det i övre Norrland enbart skulle födas (tropiska) lejon- och skorpionascendenter. Men det var alltså felaktigt, ja bättre sent än aldrig...:-)

    Däremot stämmer det att jag inte är vän med Tiden... men vem är det...? Alla tycker väl att den går för fort. Dock har jag kanske brottats mer än de flesta med att försöka förstå detta märkliga fenomen, och har gett uttryck för dessa funderingar i ett antal dikter - Tankar om Tid. Men numera känns det som att jag skrivit av mig det mesta och fått ett lite mer avspänt förhållande till Fader Kronos...
    S

    SvaraRadera
  4. Född med Måne opposit Saturnus har jag brottats mycket med Fader Tid, jag med!

    Midnattssol - den tänkte jag inte på! Om solen aldrig går ner får vissa tecken aldrig chansen att visa sig. Men rimligen måste förhållandet vara det omvända sex månader senare så att alla får sin chans under loppet av ett helt år. Engelska Wikipedia om Declination, fenomenets astronomiska namn.

    SvaraRadera

Popup m ordverifiering (öppet kommentarfält ledde genast till drivor av spam).

30+ dagar gamla inlägg räknas som arkiverade.