Eldspottaren Eco

Jag fick en fråga nyligen om astrologins tolv hus eller livsområden verkligen har elementens karaktäristik i sig själva eller om bara de tolv motsvarande zodiaktecknen är "Eld, Luft, Vatten eller Jord".

Varför inte låta författaren Umberto Ecos horoskop antyda hur det ligger till med den saken. Hans senaste bok, om antisemitismen i Europa, recenseras av Ragnar Strömberg i AB, och han använder bland annat dessa ord:

"Eco har aldrig varit en finlirare och i denna över femhundra sidor långa blottläggelse av de tankemönster som gjorde Förintelsen möjlig, är han grövre och grällare än någonsin."

När Eco skrev "Rosens namn", om intrigerna i ett medeltida kloster, var det förstås den från araberna övertagna zodiaken som gällde för munkarna. Men hoppar man över västerlandets första intellektuella snedsteg (ett i raden av många) och bihåller zodiaken som den såg ut längre österut, i Babylon och i Indien, får frågan om husens egna karaktärer sitt tydliga svar med Ecos födelsehimmel.

För vad hittar vi här om inte Vattenelementet tillfälligt ockuperande de tre världsliga husen som naturligen svarar till Eldtecken. Det här ger då vad bloggen kallat "sensationalism" eller en nerv som går utöver det vanliga. Det är helt enkelt ett furiöst krig mellan två öppet antagonistiska element. Första-, femte- och niondehusets utåtriktade tendenser sensitiviseras av det introverta och kännande Vattnet.

Där Eco kanske tror han är född under Lejonets rollspel vet de österländska visa männen bättre. Han är född under revirinstinktens Kräfta och som tecknet för modern och inte minst matmamman, har Eco till och med haft ett eget matlagningsprogram i italiensk tv. De som kan sina tolv zodiakala mysterier nickar instämmande här. Framgångsskaparen Jupiter passande nog på väg upp i första huset och dessutom firar den sin "upphöjelse" i det tecknet som står revirkänslorna och viljan att försvara det egna närmast.

Det är ibland att se skillnad på de överemotionella urladdningar som beror av tecknet/planeten i ett avvikande hus, och vad som kommer ur möten mellan tecknen - se t.ex. känslomissbrukerskan Madonnas himmel, där eldplaneten Mars i Eldtecknet Väduren attackerar hennes undertryckta Vatten-Kräfta i 12e Vattenhuset, samtidigt som samma hus likväl "läcker" igenom eftersom den dramatiserande Lejonpersonan huserar 12e-husets ägare, Vattenplaneten Månen! 

Det är så komplicerade turer att man faktiskt hellre stoppar direkt och snabbsammanfattar: ett mänskligt vulkanutbrott som ständigt bygger upp spänningar som kräver sin urladdning.

Fast kompletta födelsedata är åtråvärd hårdvaluta svår att komma över, ledde ett tidigt test med några dussin skådespelarhoroskop med födelsetimma genast till en överbetoning av aktörer med personan eller rollmasken på plats - just som på Ecos himmel. Kräftan döljer sig bakom ett skal men i filmstudions skyddade verkstad kan de ge prov på den Irrationella Själens - dvs den instinktiva Naturens - alla urladdningar och beteenden. 

Filmälskarna tror de ser breda register som skildrar människan, men det är djurens värld de ser och identifierar sig med. Homo sapiens tillhör inte den irrationella förgänglighetens sorgsna vatten. Indisk astrologi är uttrycklig i detta. Det är de tre Lufttecknen, Tvillingarna, Vågen (domaren) och Vattenbäraren (som i sitt sociala pladder vid brunnen i byns centrum) illustrerar den visa människan, hon som förmår tala och konstruera ett tankeliv som går ovanpå den instinktiva djurbas varpå människan modellerats.

Till viss del kan Umberto Ecos "grälla" språk härledas inte från Eldens och Vattnets furiösa urladdningar i de tre primära dharma-husen ("det du måste göra för att vara din essens trogen") utan även från Solens kuvade placering i det sjätte huset för tjänare och direkta fiender. Härskarens planet i helt fel hus, så att säga. 

Men det är framför allt den problematiska kombinationen av ännu ett element med ett annat jag tänker på. Solen i Skytten är hypereldig, men tvingas här in i ett hus som är så litet, så litet och därtill av det mest begränsade slaget: Jordelementet. Också detta har en förråande inverkan - att en gigantisk ande (Solen i Skytten) krymps något så till den grad. Det här ger en konfrontativ och revanschistisk ådra. Eldens kamp mot restriktiv Jord ger människorna som slåss mot begränsningar. De är inte förmer, de tar tag i skiten.

Det vore naturligtvis ett stort misstag att glömma den fallna Månen i Skorpionen i samband med råbarkade och osofistikerade individer. I det här läget är den därtill personans (ascendentens) härskare!

Skorpionen är en slugger och just det här sinnet hugger hårt. Psyket disponeras här från Skorpionhärskaren Mars och den hittar vi med Solen i Skytten för en kombination av tre Eldfaktorer dolda under ett fallet och mörkt Skorpionpsyke. Vi får en andra instans av "sensationalistsyndromet"!

Men därmed är vi tillbaka till osäkerheten om vad vi ser. Härrör Elden från Solen och Mars snarare än från mötet mellan Vattentecken i med Eldtecknen besläktade hus? Studiet av hundratals, tusentals horoskop kan ge ett svar. Jo, husen har en "grovhet" i sig själva.

Inte för inte kallar indisk astrologi de tre "Jordhusen" med sanskritordet artha, detta fula ord "resurser" som vi geggar ner allt i våra liv med. (Se i den indoeuropeiska ordroten engelskans "artisan" - hantverkare - en som förvisso jobbar med jordiska eller fysiska resurser eller material.) Och inte för inte indikerar det åttonde "Vattenhuset" emotionella attitydstörningar (från tidigare liv, vilka måste jobbas på i detta).

*****

Bra recension som gav impulsen att flytta upp "The Sign of Three" en bit i Att läsa-högen. En 80-talsklassiker på temat semiotik som Eco redigerade.

Kapitlen berättar ungefär vad det handlar om.

2. "You Know My Method":  A Juxtaposition of Charles S. Peirce and Sherlock Holmes.

3. Sherlock Holmes: Applied Social Psychologist

6. Peirce, Holmes, Popper

7. Sherlock Holmes Confronts Modern Logic: Toward a Theory of Information-Seeking through Questioning.

Och så vidare. Sherlock Holmes blev den sista skönlitteratur jag läste i det här livet. Det var vid tio-elva. Men vem kan motstå den listiga ungdomshjälten inrörd i vetenskapliga sammanhang - särskilt om man hittar en tjusig, oläst förstautgåva från 1983 i en amerikansk nätbokhandel?