Look-alike: två naturnära, icke-rasistiska människor

Tillåt mig förytliga det ytterst viktiga ämnet främlingsfientlighet. Jag orkar inte skriva mer i frågan just nu. Istället noterar jag att Newsmill-debattören Erika Karlénius (språkrör Gröna Studenter) utstrålade nästan samma "vibbar" som musikern och producenten Brian Eno (åtminstone när han var något yngre).

Om någon slår i från sig med hänvisning till Enos smala ansikte och svenskans något bredare ansiktsform, må så vara. Alla har inte artistisk blick, ser inte innanför bokomslaget! Och framför allt, bryr sig inte om att med sitt inre öga matematiskt räkna om enderas ansikte, antingen bredda Eno något eller smala av Karlénius något och sedan se vad som händer!

Till saken hör förstås att jag sett dussintals om inte hundratalet bilder på Brian Eno genom åren, från hans ungdom och fram till nu (fotot ovan är säkert 20 år gammalt). Jag har så att säga memorerat hans tidslinje och huvud ur många perspektiv, och hans person fångad i många stämningslägen. Jag har internaliserat och på insidan animerat en annan ande via frusna ögonblicksbilder. 

Därför räcker det med att möta en ny person på ett enda foto för att "bild- och persongalleriet" ska gå igång.

Vad jag inte visste när "look-alike"-klockan klämtade (med 70% av full styrka) var huruvida astrologin skulle bekräfta. Lyckligtvis hade språkröret ett individuellt namn så att födelsedagen var lätt att inhämta.

Och vad sägs om den här synastrin? Faktum är att en födelse för språkröret strax före tre på eftermiddagen flyttar fram hennes Sol till Kräftans 19e grad, för en gradexakt konjunktion med Brian Enos Måne i härskarläge i Kräftan!

Enos Fiskascendent utgör ramverket,
Karlénius planeter i yttre kretsen.

Inte heller det här "look-alike"-paret hjälper till att lösa gåtan. Är de snarlika "vibbarna" en följd av den kanhända nästan exakta överlappningen i Kräftan? Bidrar Jupiter, som hos båda rör sig genom Eld och även när nästan gradexakta (dvs. de harmonierar i en tajt trigon eller 120-gradersaspekt med varandra)? Eller är det för att de helt enkelt har en liknande själslig form? Själens form tecknas av Saturnus och båda två har psykets Måne i Vatten strikt uppbunden och styrd av Saturnus.

Titta gärna på Veronica Palm med samma lätt förtrytsamma krusning över läpparna som miljövännen! Är det i själva verket den kalla Saturnus "generiska" utseende som ger sig till känna? Palm, politiskt ganska långt till vänster, är totalt dominerad av Saturnus - arbetarklassens planet och inte för inte materiens signifikator i sin andra roll. (Som själens "form" krävs naturligtvis ett materiellt substrat för att själen ska bli synlig...)

Förtrytsamheten beror på att Saturnus är berövad tillfredsställelse, den känner ingen njutning, den är en "gammal själ" om man så vill, och egentligen redan klar med allt det Månen representerar. En stark Saturnus kan vara ett bra korrektiv mot allt för mycket begär. (För motsatsen, ett helt otyglad begär, se SEB-chefen Annika Falkengrens Måne i härskarläge i Kräftan och ytterligare förstärkt av det giriga Drakhuvudet. Det verkar vara de trasigaste och mest ofärdiga själarna som går till "Marknaden"...)

Här måste jag åter påminna om hur Månen olyckligt kom att kallas "själen" i början av bloggens historia, i kontrast till Solen som andesjälen (jiva-atman, den levande själen). Men den själ som Månen fokuserar kan i olyckliga fall vara det som kristendomen kallade en "enbart själisk" människa, dvs. en individ som enbart drivs av sinnesintryck och känsloimpulser. Detta kommer nära den indiska tanken om Månen som symbol för manas, det inre, sjätte sinnet, en slags mötesplats för alla sinnesorgan. 

Det är också från det inre sinnet vårt ständiga resonerande - det vi helt utan anledning inbillar oss pågår inne i huvudet. Ja, inbillningen själv är en produkt av ett sinne som slitit sig loss från "empirins" eller sinneserfarenhetens värld. 

Fattiga ateister insisterar så till den grad på att "Gud" måste bevisas via sinnesintryck att de redan har dömt ut hela frågan. Gud är ju i alla mänsklighetens traditioner uttryck för just det som ligger bortom den direkta sinneserfarenhetens domän! 

Så enkelt en del gör det för sig, definiera en modell som ska göra det omöjligt att tala om livets meningsfullhet! Men därmed hamnar ateisten också i ett hotfullt läge i förhållande till sitt eget inre sinne, sitt eget förstånd! Från och med nu måste han/hon betvivla även allt som kommer inifrån det egna djupet! 

Månen är mer oproblematiskt associerad med Naturen, förr personifierad och därför skriven med stort N. För dagens paranoida ateister, livrädda att bli smittade av det inre sinnets föreställningar (se ärkeateisten Christer Sturmarks ruskiga störning mellan den subjektiva föreställningens Vatten och logikens Luft), finns ingen Natur längre. 

Istället har de en halvdålig kartriktning bestående av atompartiklar i en berättelse för sig, och sedan en annan berättelse som kallas biologi, vars olika discipliner knappt hänger ihop de heller. En tredje berättelse bjuder matematiker, astronomer på. Men den stora världsrymden är bara tyst den med. Ingenting hänger ihop i den moderna sekulära myten, men ateister har ju redan bestämt att livet måste sakna mening, och universum absolut inte kan ha resulterat ur Intelligens, så de bryr sig inte!

Varför denna lilla rekapitulation om hur den sekulära västerlänningen gått in i mörkret beror på att Brian Eno, mig veterligen är ateist men naturligtvis alltjämt en naturälskande individ. 

Inte bara tonsatte han åt NASA en dokumentär om månfärderna ("Apollo - Atmospheres and Soundtracks" hette den musiken som album). Han blev också legendarisk som pionjär i ambient-genren, denna märkligt inoffensiva stämningsmusik som bara ligger och flyter som en ljudmiljö, Naturen målad i klanger. Jag minns särskilt hur hans "On Land" fängslade mig med dess gyttjigt ploppande träskläten. Först när jag hittade den sideriska zodiaken och Enos Sol i Jord och Måne i Vatten, insåg jag att han alltid målat med jordiga färger.

Språkröret för Gröna Studenter har visserligen inte en enda placering i Jord, men den extrema betoningen av Vattenelementet är intressant. Det här gör henne till en "inkarnation" av Naturen, det dolda inre sinnets Vatten eller känsligt registrerande och reaktiva lackmuspapper. 

Det förvånar inte alls att hitta en person med båda Ljusen i Vatten i samband med miljöideologi. Alternativet är egentligen bara den andra sortens Vattenmänniskor vi hittat: sex- och substansmissbrukarna, de som håller på och förorenar sina inre själsfibrer i detta liv. Det är också den typen som står för invandrarhatet - smutsiga själar ser smuts överallt omkring sig!

Erika Karlénius, språkrör för Gröna Studenter, har uppenbarligen passerat den nivån för länge sedan, och reagerar nu på andras främlingsfientlighet som just den psykets eller den inre föreställningsförmågans (Månens) förorening den är. 

Men hur går det ihop med en Måne som tekniskt anses "fallen" i Skorpionen (genomförgiftad) och där sinnelagets disponent Mars också är "fallen" (i Kräftan) och där Saturnus som hårt håller i sinnelaget anses vara en naturlig illgärningsman och en materialistisk planet?

Det låter inte så idealistiskt väl?

Kanske just därför passionen för en ny och bättre, renare, och mer avgiftad värld! 

Det går inte utan ett exakt födelseklockslag att förklara de här remarkabelt svaga placeringarna annat än att individen på något sätt har blick för dem och projicerar rötan som människans misskötsel av naturen och de olika klanernas (Kräftan) eller rasernas relationer sinsemellan.

Men horoskopet dök upp i grevens tid, som en påminnelse om att inte Kräftan generellt är ett rasistiskt tecken. Månen i Kräftan har en svag men statistiskt ihållande tendens i den riktningen, men inte Solen i Kräftan.

Jag funderar också huruvida den torra, svala och mycket rationella Saturnus "avgiftar" Månen i Skorpionen, eller håller dess tendens att "sunka ner sig" i schack. Som en torr planet kanske Saturnus suger giftet ur Skorpionens psykiska kropp, och tar kontroll. Saturnus älskar kontroll och myndighet och det är ingen slump att vi har ett "språkrör" här. Ordet låter nollställt men naturligtvis talar vi makthunger och ledarskap. Saturnus är aldrig nöjd med att bara vara "språkrör" (en uppgift som ankommer Merkurius).

PS. Noterar den horribla pöbel-nivån på de kommentarer som hopar sig under språkrörets inlägg. Det är förstås SD hela vägen, men också en bekymmersam påminnelse om vilket drägg svenska folket i stort är som inte lyckats fostra sina barn till en mer klartänkt uppfattning.

Istället tycks föräldrarna ha låtit sin avkomma degenerera till socialt inkomptenta idioter som inte klarar att leka med barn till invandrare och istället bygger upp hat för att gömma sin egen sociala odudglighet.

När jag växte upp i det här landet var det inga problem att leka "multikulturellt" - bland mina bästa vänner i barndomen minns jag en peruan, flera afrikaner och några andra nationaliteter (tänkte inte ens i de termerna på den tiden). Det fanns förvisso färre med invandrarbakgrund i Svergie på 70-talet, men det är likväl vuxengenerationens fel att dagens unga svenskar med fördel kunde skickas ut på havet i båtar utan bränsle. Ingen skulle sakna människor som enbart ärvt sina föräldraras fattiga socialrealism men i degenererad form.

Eller kanske...hemska tanke...är dagens tjugoplussare sämre själar än förr. De kanske inte hade förtjänat sig en födelse till jorden under de goda och öppna tiderna, utan portioneras ut i snåla och själviska Reinfeldt-tider. I beckmörker, med obildade föräldrar och det perfekta system för inbillningssjuka teorier som Internet är, tvingas de som straff för synder i tidigare liv att famla efter nycklarna till sina egna brister som människor...