Indologen med den vinklade Merkurius

[Med sina ~4.000 ord en lång artikel snarare än ett blogginlägg!]

From the point of view of the Conceiving Being, a god, observer of the play of galaxies, is of no more importance than the observer of the beauties of the Earth.

Alain Daniélou - While The Gods Play (1985, s.110)

Daniélou var en ryktbar orientalist och tillbringade över tjugo år i Indien där han gick allt djupare in i shaivismen och deras dyrkan av guden Shiva. Han måste ha blivit invigd i en mycket speciell gren eftersom han presenterar religionen som att den förnekar reinkarnationen!

Istället dyrkas det genetiska arvet och mänskligheten som helhet, påstår han, är den "kropp" som transmigrerar genom tiden, parallellt med ett intellektuellt och kulturellt arv som människan själv förmedlar från far till son, mor till dotter.

Istället satsar medlemmarna allt på ett kort i detta livet och söker genom yoga uppnå ockulta krafter med vilka de sedan kan höja sig till gudarnas betydligt mer långlivade nivå, i detta livet, för att slippa dö. Man känner igen dessa shaivister på att de ser ut som kom och hjälp mig, insmorda i aska, ibland nakna, och helt utan intresse för att ingå i den normala kulturen.

Vid omläsning av denna bok började jag inse att det här rimligen inte kan stämma. Mer och mer misstänker jag nu att den här kände franske orientalisten vävt in sin egen världsbild i presentationen av shaivismen för vilken länk som helst ger den bild man känner igen. Shaivismen är den kanske äldsta av alla hindusmer och visst är reinkarnationen och det individuella karmat en del även i denna darshana (disciplin, filosofisk riktning)! Daniélous bok är oerhört intressant men han presenterar en falsk bild, eller en bild som inte ger shaivismen i dess fulla bredd. 

*****

Den kosmologi, Samkhya, som Shiva-dyrkarna knutit till sig är exakt densamma som är funamentet till den indiska astrologin. Även de filosofier, t.ex. vaishnavismen, som har guden Vishnu som galjonsfigur, utgår ofta från Samkhya. Se t.ex. den kända boken Bhagadvad Gita ("Herrens sång") med många stycken om själen, reinkarnationen och universums uppbyggnad.

I Samkhya beskrivs t.ex. de tre gunas, de fem elementen (fyra + Eter eller rymden). Här finns intelligensen (buddhi) som ligger på en nivå ovanför den fysiska genetiken och som i astrologin illustreras av planeten Merkurius (sanskrit: Buddhi).

"While the Gods Play" är extremt tydligt skriven och ger oerhört kunnig presentation av t.ex. den indiska tidsåldersläran - fyra yugas av varierande längd. Vi är nu inne i den kortaste och mörkaste perioden, den ~6.000 år långa Kali Yuga. Vår nuvarande mänsklighet, den sjunde underarten, kommer att gå under i mitten av 21a århundradet (±50 år) och sedan startar den allra längsta tidsåldern, en gyllene tid, om på nytt!

Daniélou presenterar en översättning till västerlandets kalender, men att han låter "skymningsperioden" av Kali Yuga börja exakt 1939 får mig att misstänka att han manipulerat även den här delen av boken. Vi vet vad fransmän tycker om engelsmän och tyskar (och hur nedlåtande de är mot nästan alla andra folk), så att den indiska tidsåldersläran bara skulle råka byta växel samma år som Adolf Hitler startade Andra Världskriget förefaller mig vid omläsningen bara pinsamt och genomskinligt.

*****

Den shaivistiska världsbilden som Daniélous presenterar saken, är svart, extremt svart! Den förnekar den individuella själen helt och hållet och ser enbart en tidsbegränsad materiell skapelse. Inte konstigt att den gren Daniélou kom i kontakt med utmynnade i svart magi och försöken att få skapar- och dödsguden Shiva på sin sida!

Alain Daniélou tycks enligt åtskilliga uppgifter på nätet ha varit homosexuell. Det kanske var därför han till att börja med drogs till en kult som representerar sin gud med ett manligt könsorgan (om än stiliserat). En av Indiana Jones-filmerna handlade om hur byborna fick sina äggliknande lingam stulna (sing. linga) - och se, genast drabbades byarna av hungersnöd. Den maskulina könskraften driver universum, ungefär.

Det kan vara intressant att analysera horoskopet för en man som drogs till en religion och filosofisk riktning som så tydligt dyrkar det maskulina. Det feminina är här, som vanligt, Naturen eller prakriti, även känd som Maya som förblindar människan i illusion om världens verklighet och varaktighet. Det är inom "höljet" eller samlingsnamnet prakriti vi hittar universum, sammansatt av de fyra elementen och vilande i det femte elementet, Eter.

Shaivisten är den enda som hela tiden jobbat på att bli mer delaktig i sin högre intelligens, som fastän också en del av den kosmiska manifestationen och en dag kommer att återkallas av Varat bortom beskrivning, vill komma åt mer liv än bara detta korta i en mänsklig fysisk kropp.

Jag upplever av den shaivism Daniélou presenterar är att betrakta som satanism, dyrkan av jordiska makter (och jag är inte kristen). Lämnar vi dess särskilda tjusning på homosexuella därhän, tycks Daniélous version representera en rädsla för att dö i kombination med en så genomgripande materialism eller bundenhet till världen att den inte vågar tro på en tidlös verklighet. Därmed blir också deras gudar materiella varelser, fast livsformer på högre "vibrationsnivå" och med andra tidrymder till sitt förfogande. (Gudarna märker inte av att de är närmast odödliga ur människolivets perspektiv, de har också sina livscykler.)

*****

Tråkigt nog måste jag här rapportera att man av Daniélous horoskop får intrycket att det verkligen är han själv som skapat sin egen bild av shaivismen, materialistisk, själsförnekande och rasistisk. Ja, i ett kapitel lovprisar han Indien för kontinentens toleranta filosofier bara för att i ett senare kapitel beskriva den shaivistiska versionen av kastsamhället och där håller han med om att "rasblandning" är av ondo - att den skadar alla och förstör det "genetiska arvet" som SKA bevaras separat inom varje ätt och kast!

Jämför det med hur dagens europeiska rasister låter!

Och tyvärr, den här bloggens upptäckt om den mörka sidan hos den materialistiska, egentjänande och självmedvetna Jungfrun går igen i Alain Daniélou, detta är hans soltecken - hans ultimata mission i detta liv.

Zodiaktecknet som söker bevara sig själv och sin ungdom så länge hon/han kan som tycks dragen till denna svarta lära där man söker "förandliga" sin fysiska kropp. Daniélou beskriver, inte utan beundran, om hur lyckade yogins inom den shaivistiska traditionen skapar sig kroppar som "aldrig" åldras!

Det är här jag inser att denna kände orientalist har fört många bakom ljuset - han har med den merkuriska lögnarens sätt subtilt lyckats väva in sin egen materialistiskt färgade europeiska världsbild i shaivismen. Boken låter i långa stycken som Jordtecknet Jungfruns hyperdetaljerade genomgång av österlandet men filtrerad genom en biologs världsbild! Förklaringen till det ligger som så ofta i Jord- och Vattenelementen!

Med tanke på Daniélous stora intresse för indisk religion och filosofi (han har skrivit det definitiva standardverket i ämnet, utgiven av Princetown University) är detta ett häpnadsväckande materialistiskt horoskop!

Och se hur exakt vissa nycklar stämmer med den form av materialistisk indisk filosofi som tilltalade honom. Allt skapat kommer att dö och den enda chansen är att själv anstränga sig och nå en "högre kroppstyp" medan man ännu andas och har denna kropp. Här är det förstås Stenbockens galnaste uttryck, den materialistiska drömmaren om ett tusenårsrike.

Stenbocken har visserligen inte statistiskt utmärkt sig som en rasist i den här bloggens undersökningar, men det kanske är för att tecknet representerar rasismens universalisering. Tecknet ligger i bakgrunden och styr den allmänna medvetenheten, men den är inte lika klantig som Mån-Kräftan och Mån-Jungfrun, reagerar inte subjektivt och avslöjar sin rasism eller hackordningsmentalitet.

Den egna ansträngningen signifieras förstås av den upphöjda Mars i Stenbocken, och dess support från den fantastiskapande Moder Maya mittemot (prakriti, Naturen). Jupiter i upphöjt läge visade sig föga spirituell i mitt test av ett antal filosofer nyligen och här har vi ett exempel på detta (Daniélou hade jag noterat "indolog" för, så han kom inte med i undersökningen.)

Solen i Jungfrun i det andra och enkla "Ox-huset" för identifikation med materiella faktorer, bidrar också till det vi just sett utspela sig i Stenbocken, och även här har vi själens form - Saturnus - ett "skvalpigt läge". Alain Daniélou är en extremt "sublunär" varelse och en verklig påfrestning för det här schemat som bloggen presenterar. 

För han delar ju shaivismens tro på gudar, bara att detta också är som vilka materiella livsformer eller arter som helst. Gud eller det Absoluta ingår också. Men han förnekar med sin religion existensen av en själ. Närmast kommer han själen genom att erkänna att Cit, det rena medvetandet (känt från ramsan "sat-cit-ananda", vara-medvetande-lycka) är något som ligger utanför tid och rum. Daniélou presenterar shaivismens förståelse av ramsan som en kort beskrivning av sexualakten.

Sat "rent vara", "ren existens" är det kvinnliga, dvs. vaginan (yoni) och cit, "medvetande" är det manliga, dvs. fallosen (linga) och ananda, "lycksalighet" är den oupphörliga njutningen dessa båda kosmiska principer upplever i union (den tid universum existerar). När den kosmiska sexakten är över, då "slocknar" den kvinnliga halvan, som om aldrig hade funnits! Moder Maya var bara gudens eller mannens sätt att förlora sig i en stunds projicerad dröm-verklighet. Guds shakti, hans feminina kraft, är bara till hans förströelse eftersom han, den ende, är så ensam... Visst ser man ett patriarkalt mönster bakom hela kosmologin.

Men detta eviga medvetande (cit) som föregick världsskapelsen, är inget en enskild formad fysisk (eller subtilt fysisk) varelse kan kalla sin egen väsenskärna, enligt Daniélou. Fransmannen liknar det vid en gnutta luft som ryms i en lerkruka men som genast sällar sig till den övriga luften när man slår sönder krukan. Det var bara Gud själv, tillfälligt inkapslad i den overkliga fenomenvärlden, Gud själv inifrån observerande position i en subjektiv kropp.

Den italienska nyplatonikern Plotinus på 200-talet kom att ihärdigt argumentera för att det Absolutas alla små "andegnistor" var och en är eviga individer, precis som indierna - utom för Daniélou - sedan länge menat.

*****

Att Daniélou valde en religion som förnekar själen beror förstås på att hans horoskop är i grunden ateistiskt - gudarna finns, men de är bara som lite mer långlivade och mäktiga varelser. Är det Franska Revolutionens totalt Vatten- och Jorddominerade horoskop som går igen i orientalisten?

Daniélou har visserligen två placeringar i Luft. Rahu i Tvillingarna - intellektualitet och kritik i 11e idealhuset aktiveras inte av någon aspekt alls (om man inte ska betrakta Mars i början av Stenbocken som ännu i opposition med den, vilket jag inte gör). Däremot agerar Drakhuvudet som en megafon för sin tillfälliga härskare Merkurius.

Merkurius i Vågen ser preliminärt välplacerad ut, en planet som för sig väl i Luften och dessutom i tredje kommunikationshuset! Jo då, han blev en känd orientalist, även om man inte ska överdriva saken. Jag var medveten om kanske ett halvdussin andra namn, tyskar och engelsmän, innan jag fick syn på den här boken av Alain Daniélou.

Den författande och kommunikativa Merkurius disponeras emellertid av Venus, och "hon" har det inte lika lätt. Faktum är att Venus har ungefär den sämsta placering som går att tänka sig, "bränd" och osynliggjort genom sin närhet till Jungfru-Solen och, naturligtvis, "fallen" i detta tecken.

På plussidan dock: Merkurius och Venus är ömsesidiga vänner och just i detta fall bildar de en ömsesidig reception. En sammanlänkning av Jord och Luft är heller inte slitsam, som sämst blir det "rationalism" av ett torrt och fantasilöst slag, svensk "socialrealism" eller tendensen att enbart ägna tankemöda och intellektuella konstruktioner (Luft) åt empiriskt givna, materiella fakta (Jord).

Notera också Daniélous materialistiska och privatistiska Jungfru i andra huset, av "jordtyp". Här kan man förutse mycket kommunikation om "separata jordlotter" och nog talade han sig varm för ett kastsamhälle där inte folk blandar blod över gränserna utan "håller sig till sitt"! Här visar Oxens naturliga hus och Jungfrun upp sin absolut sämsta sida.

Men, vilken kompliceradt mängd omen att fatta ett beslut om!

*****

Uppenbarligen finns vissa goda kvaliteter i samarbetet (receptionen) mellan Merkurius och Venus. Men hans intresse för att översätta den indiska "erotikmanualen" Kama Sutra i dess helhet bottnade uppenbarligen i hans homosexualitet. Den tidigare "viktorianska" översättningen hade nämligen hoppat över materialet om homosexuell kärlek och andra mer perversa stycken.

Inte undra på att Daniélou smutskastar vaishnavismen och kallar den en moraliserande indisk riktning och på alla sätt söker presentera sin form av shaivism som den äldre och mer genuina indiska riktningen!

Det tar en stund att få upp ögonen för vad man har läst, men nu står det helt klart att boken är desinformation, man måste läsa mer om indisk filosofi för att få ett korrektiv. Och denna desinformation har alltså uppstått utan det s.k. "dissociationsproblemet" (Luft och Vatten i osynk). Men det tillhör traditionen att en "stressad" Merkurius kan reducera sig till en som vinklar information (och detta är kritiskt för t.ex. journalister - det merkuriska yrket nummer ett).

Här har vi då en välplacerad Merkurius, i sitt naturliga kommunikationshus och disponerad av, och i ömsesidig reception, med sin planetära vän Venus.

Så vad brister? Varför har Daniélou skrivit en vinklad historia? Sociologiskt är det för att han är bög, för att uttrycka sig krasst. Han passar på att förfalska indisk historia en smula och har hittat den penisdyrkande shaivismen att göra det genom. Man kan förstå hans glädje att undfly den moraliserande franska Katolska kyrkan och hitta denna primitiva gamla kult i Indien. En frizon precis som musik och teater varit för homosexuella i väst.

Men kan det verkligen vara den dubbelt skadade Venus (fallen och bränd av Solen) som gör Merkurius till en så försåtlig propagandist?

*****

I komplett indisk astrologi finns ytterligare tolkningsparametrar kvar innan man uttalar sig. (Inse hur omöjlig den här bloggen blivit - detta är obegripliga snåriga saker för engångsbesökaren....)

Preliminärt vill jag se den dubbelt skadade Venus i ett merkuriskt Jordtecken som Jungfrun som källa till hans subtila lögnaktighet. Men sedan finns också faktorn hur planeterna beter sig i denna världen, efter att de intagit sina huspositioner.

Och här kommer slutklämmen. För den som fötts med en Lejonascendent, som fransmannen, förändras spelplanen, och BÅDE MERKURIUS OCH VENUS BLIR ILLGÖRARE !!!

Nu är problematiken runt åtminstone Venus så massiv att det omöjligt går att betrakta denna "kärlek" som normal. När den fallna Venus i Jungfrun signifikant lyste med sin frånvaro i 120 hbt-horoskop, noterade jag torrt att den kanske var så kritisk och analytisk i sitt fallna läge att den inte lät sig duperas ens av homofila böjelser. Men Venus i Jungfrun är naturligtvis inte en 100%-ig vaccination mot homosexualitet, det fanns några med placeringen fastän remarkabelt få.

Här tillkommer då Daniélou till den lilla skara som trots Venus-Jungfruns närmast sjukliga kritik och vilja till hygien och renhet "trillat dit". Och det är i Venus, lär indisk astrologi ut, som man främst ska söka sexuell perversion. Att Venus är "sönderbränd" indikerar att den normala Venus saknas i orientalistens externa värld, Venus närhet till Solen gör honom effeminerad, vilket jag nyligen läste är en omskrivning för homosexuell.

Så ofta rör sig Venus i sin bana i närheten av Solen och blir bränd att det troligen finns fler garderobshomosexuella i världen än man kan tro. Men många sublimerar instinkten och lever aldrig ut den. Det är påfallande att Solen nära Venus kan ge en tydlig dragning till konstarterna.

Omläsningen av Daniélous bok avslöjade en tendentiös desinformatör baserad på en vilja att revanschera "sig och sitt slag" (även om merparten av innehållet uppenbarligen är kunnigt). Inför horoskopets extremt komplicerade kopplingar mellan Merkurius och Venus blir därför omdömet: Merkurius är en amoralisk planet och kan inte hjälpa till här. Jag vill inte kalla fransmannens Merkurius i Vågen för en ren lögnare - en sådan hade aldrig kunnat publiceras så mycket böcker (över 40 på franska).

Men att reagera som jag gjorde vid andra läsningen (vid första läsningen absorberar man bara!), och det utan att vara indolog, får mig att inse att denna fallna och brända Venus, dessutom i 2a huset förvandlat till ytterligare problemkälla (liksom även Merkurius tar rollen av illgärningsman), det är detta jag "hörde" i texten.

Vad om den märkliga Lejonascendenten (Eld) och Månen i första huset då? Den homosexualla mannens narcissim? Dyrkan av spegelbilden (Månen) av sin manlighet. Koppla samman detta med den brända och fallna Venus, och kärleksperversionen är rejäl på denna himmel.

*****

Daniélous kanske viktigaste bok var en om tonskalor, indiska, kinesiska och västerländska. Han ansåg den grekiska musiken vara en dekadent och korrumperad version av den mer exakta musikteoretiska tanke han hittat i Indien. (Ännu ett uttryck för ogillandet av sin hemmaarena.)

Hur typiskt är inte denna sida av hans verksamhet Solen i Jungfrun! Tecknet som räknar takten och ser allt i närmast matematiska kategorier! Musicerande och särskilt musikteori är definitivt en del av Jungfrun och Merkurius känsla för logik.

*****

Nå, oavsett hans privatliv och den vinklade bilden, att shaivismen inte skulle innehålla reinkarnationstanken, är hans "While the Gods Play" en oerhört informationsrik och spännande läsning - första gången! Någon annan kanske hade sett varningssignalerna redan från början, men jag svepte kanske boken lite väl snabbt.

Kapitlet om Samkhya-filosofin är också vid omläsningen bland det mest suggestiva jag läst, men det krävs koncentration för att förstå och visualisera den skrämmande avancerade världsbild som fanns i Indien för 2.000 år sedan. Onekligen har musikteoretikern Daniélou ett höggradigt analytiskt intellekt och han har visualiserat presenterat en ålderdomlig och komplex kosmologi.

Modellen är inte kompatibel med Einsteins relativitetsteori eftersom Tiden (kala) inte på något sätt är legerad med Materia (för Einstein är ju tid och materia samma sak). Däremot existerar, som nämnt, olika tidsintervaller för olika arter. Här verkar dock fransmannen, eventuellt, säga mot sig själv. Senare i boken återkommer han till den indiska tidsuppfattningen på ett sätt som låter som Einsteins tanke om rumtid:

"Ett ögonblick skiljer sig inte i längd från ett sekel, förutom i relation till ett upplevande subjekt" (värderelativism i vulgärformen av Einstein). "Det är energi som genom att producera vågformer med riktning och våglängd ger upphov till rytmerna, vars upplevelse [hos ett subjekt] skapar tidsdimensionen, som är rymdens måttenhet, samtidigt med materiens strukturer." (s. 191)

Det är möjligt att detta är genuin Samkhya-kosmologi, men det låter samtidigt pinsamt likt Albert Einstein! "Tid är rymdens mått" = Einsteins rumtid. Å andra sidan sade redan Platon detsamma och han anses ju ha inspirerats av indisk filosofi!

Likväl kände jag vid andra läsningen att Daniélou inte var trovärdig, och detta helt vid sidan av hans typiskt franska rasism han inte behövde göra upp med eftersom kastsamhället inget annat är en en "stenbocks- och jungfru-produkt". Vad vi ser här är en västerlänning som inte kan låta bli att smitta ner sitt studiematerial med den förståelse han redan hade med sig i bagaget.

Att individer lever längsmed olika tidslinjer exemplifierar Daniélou med UFO-fenomenet. Deras märkliga sätt att färdas över skyn och förmåga att fara iväg i en hisnande fart skulle bero på att besökarna har en helt annan tidsskala än den jordbundna människan. Det som ser ut som några sekunders förbipassage för oss kan vara en hel dags sävligt kryssande för ufonauterna!

Jag är inte värst övertygad om att Daniélou var så smart i det här exemplet. Vad om de fem ljusen som hängde över Stratford-upon-Avon under en halvtimma för några somrar sedan? Betyder det att dessa UFOs tillbringade månader - enligt deras egen tidsuppfattning - slött glidande över en liten engelsk stad? 

Att Daniélou tar upp just UFO-siktningar som exempel, får mig att undra om han var inspirerad av sin landsman Jacques Vallee, ufologen som jag skrivit om. Han var också Sol-Jungfru, matematiker och med en opposition mot Fiskarna (Jupiter i hemmaläge)! 

Men matematikern drog mot platonismen (och indirekt tron på en själ)! Dock blev Vallee senare i livet riskkapitalist - lånar ut pengar i hopp om att göra sig en grov vinst på dem. Och det är just vad vi hittat på denna blogg: Jungfrun odlar inte sina åkerfält av idealism, hon gör det får att hon vill få ut något för egen del!

Människan är ett lapptäcke av olika utvecklade tendenser...

*****

Och just som jag tyckte jag var säker på var jag hade Daniélous - en ren materialist kom följande på sidan 119:

Förnekandet av en enda gud innebär på inget sätt förnekandet av det övernaturliga. Monoteismen står i själva verket nära ateismen: den förbereder för materialism genom att erbjuda en abstraktion istället för de himmelska makternas verklighet, de som är gudarna. [Astrologins studieobjekt!]

Märkligt nog är det tack vare de koncept som hittas i Samkhya (som tenderar att betraktas som ateistisk eftersom den inte bejakar tanken på en enda aktiv gud) som man bland hinduer noterar en känsla av att det osynliga är allestädes närvarande, respekten för mystiken och det oväntade i skaparens arbete, samt toleransens princip - vilket i själva verket bara är respekten för de många vägarna i sökandet efter det gudomliga.

Det var i den fortsatta läsningen (bl.a. om att hålla raserna rena och separata) jag insåg att religiösa människor kan vara lika låga som vem som helst. Astrologin visar som en slags meta-rasism var vi befinner oss i zodiakens egen evolutionsberättelse!

Här är det uppenbart att den homosexuella musikteoretikern Alain Daniélou brottades med just Jungfruns tendens till diskriminering, att hårklyva och skilja en tonhöjd från en annan, en sorts människa från en annan.

Att han var kritisk mot sitt Frankrikes moralism och uppsjö av skaklar hindrade inte från att han i Indien ramlade pladask in i en annan rasistisk lära: den om kastsamhället, eller läste in sitt solteckens tendens att diskriminera i det indiska kastsystemet. Som vilken simpel fransk rasist som helst såg han åtskillnad mellan folken som något önskvärt. Daniélou kan redan ses i backspegeln som något unket Europa just nu drabbats av ännu en gång.

Saturnus passerar f.n. genom Jungfrun, vilket jag noterade på samlingssidan för det norska, rasistiskt präglade massmordet (socialdemokrater mördades för att de så att säga var medlöpare till det Daniélou och vissa andra anser viktigt: att hålla folkslag åtskilda, en fullständigt irrationell idé). Saturnus låg i Jungfruns 18e grad dygnet för det tydligt separatistiska terrordåde - Anders Breivik sökte slå in en kil i det norska samhället och markera sin öskan om splittring.

Jag nämner detta bara för att också Daniélou har en placering i Jungfruns 18e grad: Solen. Livsuppdrag: "diskriminera mot (urskilj) din omgivning och separera dig från den". Detta är alltså hela idén med "kultur" eller "självkultur" - att driva egenarten allt längre bort från dess gemensamma ursprung och alltid i ett nyttotänkande.

Därav t.ex. den agrara Jungfruns växtförädling, därav Daniélous subtila förvanskning av en indisk filosofi för att legitimera sin egen homosexuella identitet och uppenbara fixering vid det biologiska arvet (ännu ett tecken på att han besmittat det indiska tankegodset med sin västerländskt vetenskapsorienterade mentalitet).

I antiken och långt fram i den västerländska astrologins historia ägde varje grad i zodiaken en egen "kvalitet". Den traditionen har mig veterligen fallit i glömska nu (om inte "Sabian symbols" är en fortsättning på samma idé). Det kanske finns anledning att studera Jungfruns 18e grad närmare i skenet av rasistisk mentalitet?

I en första impuls  tittar jag på Frankrikes zigenarfientliga president Nicolas Sarkozy, men hittar bara en tidig Jungfruascendent. Däremot har han hatiska Mars riktad mot Jungfrun från Fiskarnas 17e grad. Nära nog?

Minns i sådana här spekulativa sammanhang hur befriande återhållsam den indiska aspektläran är. I väst finns det så mycket aspekter att man kan påvisa vad som helst med asepekterna. Och funkar inte det är det bara att utvidga aspekternas "orber" (maxavikelse) tills man får det som EGOT vill. Västastrologin är ett skämt, men jag försöker vakta på min egen tendens till att odisciplinerat se vad som helst i vad som helst.

I vissa "politiska" inlägg har säkert den vakna läsaren sett att bloggen använder astrologin som satiriskt tillhygge. Det är inlägget, å andra sidan, var ett genuint försök att förstå varför Daniélous bok lät falsk vid andra genomläsningen.

Genom att förstå problemen mellan Merkurius och Venus och hur detta påverkade hela hans Sol (livsuppdraget) förstår man plötsligt ett helt livsöde med glasklar tydlighet. Detta var vad han var förutbestämd till: att tumma på beskrivningen, att leva ett helt liv i självlögn, till och med när han trodde han i en "ärlig" religion praktiserade klarsyn!

Det fanns indiska filosofiska riktningar som i strid med bl.a. Buddha hävdade att vi inte kan bryta kretsloppet. Vi är fullständigt förutbestämda till våra roller. Allt vi behöver göra är att följa med som Observatörer eller Vittnen till det som händer.