Rudolf Steiner - fåniga & andra perspektiv

En allmänintresserad läsare kommenterar ännu en av AB-skribenten Aagårds religionshatiska krönikor, den här gången med udden riktad mot Antroposofin och dess fascinerande grundare Rudolf Steiner. (Se tidigare inlägg om hans tendentiösa och ovärdiga beskrivning av den buddhistiskt påverkade rörelsen Falun gong.) 

Aagård är inte intresserad av att analysera sina egna förehavanden och terminerar bryskt tråden genom ett "svar direkt". När jag tittar på vad han egentligen säger, slår det mig ännu en gång att allt inte kan stå rätt till.

...det sorgligaste är att hans extremt svårbegripliga läror inte bara förvillat generationer av Steiner-lärljungar [sic] utan dessutom lagt en våt, mystisk filt över delar av konstvärlden.

Fan tror att Aagård bryr sig ett dugg om Steiners lärjungar, vilka uppenbarligen alla varit tillräckligt intelligenta, mer så än Aagård själv, som ägnat sig åt den här intressanta kosmologin och vishetsberättelsen om människan (notera skillnaden mellan antropologi och antroposofi). Den där våta filten är bara en åsikt, vad är detta för slöseri med spaltyta i AB?

Jag har noterat röster i medierna som undrar vad Aagård egentligen sysslar med - han är ytlig i sina analyser och verkar aldrig ha studerat ämnena tillräckligt innan han uttalar sig. 

Och faktiskt, stupiditet är en möjlighet i det stora svarta kors i Tamas guna som låg som ett lågtryck i kosmos dagen jornalisten föddes! Skribentens vånda över förtryck fascinerar - men vad är det om inte sin inre mörkläggning han tycker sig se i formen av våta "mystiska" filtar allt som sorterar under filosofisk eller religion?

Nästa citat bekräftar vad jag säger. Han kan verkligen inte mycket om det han får betalt av Aftonbladet för att utgjuta sig över:

Antroposofin kan knappast betraktas som en filosofisk strömning så länge man är helt oförmögen att göra upp med – och kanske överge – sin läromästare. En sådan trosvisshet återfinner man bara i religioner.

Vad har antroposofins status som en filosofi att göra med utifrån kommande krav på att studenterna skall överge dess (filosofins) grundare? Aagård leker utpressare inuti sin egen alldeles förryckta logik!

Tills Aagård bemödar sig att förtydliga detta dunkel tänker åtminstone jag betrakta honom som en en virrhjärna som producerar galimatias.

Inte ens rastänkandet och Steiner kan han rimligen ha några kunskaper om, som befinner sig på den här obefintliga nivån av logisk diskurs.

Antroposofin, så långt jag kikat på den, målar en stor bild av själavandringen och allas våran färd mot en bättre prestation än den som Aagård, mannen med tidningsvärldens sämsta självförtroende, ger prov på.

*****

Dess mer spännande att inspektera Rudolf Steiners horoskop! Något av ett underbarn, som trots en ringa början i livet snabbt avancerade till redaktör i Preussen för en prestigeladdad, komplett utgåva av Goethes samlade verk.

Lika fastnaglad under en tjock mörk filt som Aagård är med sitt storkors i Tamas guna, rigiditetens kvalitet, lika mycket i passionerad brand var Rudolf Steiner. Jag vill kalla det här ett storkors i lidelsens Rajas eftersom förstahuset i Vågen, fastän tomt, har sin härskare Venus i ett annat av hörnhusen och således en del i den rajasiska kvaliteten.

Rajas är nu ett mellanting mellan Tamas rigida oförstånd ("gjuten i en mall" punkt slut) och Sattvas ständigt skiftande perspektiv. Om något skulle man kunna ana oråd av passionen i förening med en fullmåne i den tamasiska kvaliteten. "Passion men med mörkret som fixpunkt". Steiner var själv en nervig storrökare. Men det kan bara vara av intresse för en hälsominister, här är frågan om hans egenskaper som tänkare.

Hans böcker är svåra, ja. Tyskan är till att börja med ett otympligt språk och Steiner visste att han skulle ha hela den sena 1800-talsmaterialismen flåsande i nacken. I förord och introduktion till "Grunddragen av vetenskapen om det fördolda" är han väldigt tydlig med att han är tydlig intill det omständliga - just för att han diskuterar empiri - erfarenheter - som ligger bortom den dova och mörklagda människans sinnesomfång. 

(Nota bene. Jag kom inte igenom hela "Grunddragen" när jag läste den som ung, men för något år sedan fylldes jag åter av respekt för den tyska traditionen i läsningen av konstprofessorn och Steiner-lärjungen J.L Benson. Här är två inlägg: Mörkermannen Darwin synad (av Benson) samt en uppföljning i Darwins dissociativa psyke bekräftat.)

*****

Antroposofin blev populär i Sverige och jag undrar om det har att göra med en andlig släktskap mellan det här landets bästa potential och Steiners. Båda entiteterna är Vattumän och båda har en artistisk talang via Vågascendenten och en tydlig dragning mot naturkärlek via ascendentens disponent Venus som här ligger i Jordelementet (Stenbocken). 

Venus välmående via "jordande" i Stenbocken - Steiner var inte bara visionär, han hade en påfallande insikt om att det praktiska görandet är viktigt för att utveckla störda själar. Aagård, mer störd än de flesta på Aftonbladets redaktion, har bara hån till övers för dansens förmåga att bringa en ocentrerad själ hem till sig själv - han nämner åkomman dyslexi som disjunkt till eurytmik (lyckoskapande dans). 

Jag slår vad om att Aagård inför t.ex. Tom Cruises vittnesbörd, att scientologin rätat ut hans dyslexi, skulle spotta Cruise i ansiktet och kalla honom lögnare. Det är på den nivån "kamrat Aagård" tycks vilja förbli i sitt liv. Han vill inte ha någon kunskap som tvingar honom att lägga om det egna pusslet. Tamas guna är stupida på det sättet. De spänner sig mot förändringen tills allt brister.

Den tyska naturromantiken kan faktiskt illustreras med mer än Steiners ascendenthärskare Venus i Jord. Horoskopet innehåller en här utomordentlig opposition mellan en upphöjd Jupiter i Kräftan i tionde eleverade huset! Filosofins planet således i Moder Naturs eget tecken och med denna Natur menas förstås det manifesta livets ockulta eller bakomliggande drivkrafter och strömningar. 

Horoskopet matchar på pricken Steiners natur och här är då ett Vatten som synbarligen inte är dräggigt, förorenat etc. Men så var det ju det där med hans tobaksrökande. Nå, även solen har sina fläckar. Jag rökte i 20 år och slutade för 8 år sedan. Jag kan inte påstå att jag var en sämre människa då och bättre nu...

Synske amerikanen Edgar Cayce (1877-1945), var också en höggradigt nervös typ som rökte friskt för att "dissociera" sig från det ständiga inflödet av intryck från det undermedvetna. Kan det vara något med de här klärvoajanternas nerver?

Jag har en annan rapport om en höggradigt synsk människa som omvänt var så överkänslig mot dofter att hon vägrade släppa in en kund som bokat tid. Mediet kände parfymdoft genom nyckelhålet - klienten hade glömt det strikta önskemålet om att komma helt oparfymerad!

Fullmånen mellan Sol och Måne och även inkluderande Saturnus, illa placerad i Lejonet, är horoskopets stora Mysterium. Och husen är ytterst viktiga, Solen är "hemma" i termer av hus (Lejonet förfogar över femte i den naturliga zodiaken), medan Månen och Saturnus mittöver, i Lejonet, är en mycket kärvare historia.

Om Månen i Lejonet kammar hem ovanligt många Nobelpris i litteratur, förstår man att Månen med Saturnus inte är någon skönskrivare! Saturnus formalism tynger ner presentationen och oppositionen mot femte kreativitetshuset visar att detta hämmar det lekfulla elementet i hans kreativitet. Däremot är denna opposition mellan Eld och Luft fascinerande i termer av klärvoajans eller andeskådande! (De märkliga polariseringar i Nobelpristestet omvittnade förstås också hur svårt Steiners Sol i Vattumannen har att producera topplitteratur, så just den här fullmånen är kanske inte den bästa för dramatik.)

Jag har i något äldre inlägg begrundat skillnaden på denna andliga människa och den ateistiska ordföranden för Humanisterna, som har en omkastad figur: Solen hemma i härskarläge i Lejonet (en tautologi som indikerar direkt vilja att äga ledarrollen) och Saturnus hemma i härskarläge i Vattumannen (ännu en tautologi som indikerar ideologi rätt och slätt). 

Varför denna "ideologiska härförare" landade i en så fattig världsbild som ateismens och därtill i så krumma uttryck för den, har jag skrivit tillräckligt om: det är sekundära faktorer som stör den här oppositionsaxeln. Här är det intressanta att fråga sig om inte Steiners ömsesidiga reception mellan Solen och Saturnus - fastän naturliga fiender - formalism mot fri kreativitet - ändå inte ger intressanta djup i naturen, vilka helt saknas hos Humanisten där allt är platt och fundamentalistiskt. 

Faktum är att jag här tycker mig se Steiner som en genuin siare, en man som verkligen i solkungens hjärta kunde uppfatta former (Saturnus) och beskriva verklighetsplan bortom den enkla sinneserfarenheten.

Jag har dock ägnat för lite tid åt horoskop för de verkligt klarsynta för att säga något bestämt. Dessutom tycks astrologin ha åtskilliga sätt att beskriva synskhet.

Steiners Sol i Vattumannen i femte är ohyggligt intressant, den också och tankarna går genast till svenskheten i dess bästa dager: våra krångliga ingenjörer som likväl visualiserar och bygger avancerade ting. Ja, det är så Steiners böcker läser - som krångliga manualer! Och med alldeles för obskyrt ämnesinnehåll - subtila världar före denna världen - för att passa grovt tillyxade psykiska kroppar som Aagårds!

Steiners horoskop är värt att återvända till senare för en mer detaljerad analys.