Mauro Scocco - True Blue (Oförlöst själ)

Jag har aldrig tittat på Mauro Scoccos födelsedagshimmel förrän nu, när AB recenserar den dystre och svårttillgänglige popikonens senaste singel. Men hur väl stämmer inte det här remarkabelt svårmodiga himlavalvet med det man lärt sig att höra hos popgeniet! 

Det är det blå Luftelementets lätta dragning mot melankoli som här förstärks hundrafalt av en simplistisk sekulär materialism som släpar Mauro i smutsen och som han bara måste förhålla sig till på något sätt. Han har gjort det genom livet genom att sjunga om förlusterna av alla goda ting. 

Det är naturligtvis hans andesjäl som vet att man inte kan samla några skatter på jorden, men Jordelementet i det här horoskopet är fasaväckande starkt och materialistiskt!

Solen i Lejonet klarar här inte att fylla skostorleken, för mycket baktunghet. Se sinnelagets Måne i skadat läge i Stenbocken - formalisten som utan att förmå sig röras iakttar och "geometriserar" vartenda intryck. Den verkligt tunga melankolins Saturnus hemma i härskarläge i samma tecken gör Scocco till en svårmodets man. 

När dessutom bestraffaren Ketu (avhuggna draksvansen) finns med i samma historia och hela den här själsliga lågheten ligger under attack från en mentalt vital men extremt kritisk Mars i Tvillingarna, då har vi historien om en människa som ser minsta detalj men som, oavsett hur perfekt saker är utförda, ändå aldrig förmår bli entusiasmerad. 

Det är bara den okuvliga solära motorn i Lejonet som gör att Scocco lever. Den driver honom vidare och förmår honom att kreativt skildra det helvete den oandliga människan lever i. För Jord och Luft i dominans, som här, leder i ytterst få fall i vår civilisation till andlighet. Detta är rationalisternas kombination, de som tänker bort merparten av livets alla möjligheter till följd av dålig själsvibration i ingången till detta liv och sedan en uppfostran i samma tonläge, en fostran som gör världen och livet så litet, så statusorienterat.

Scocco är som ett Lidingöbarn som inte förmådde göra mer revolution än hänga lite med godmodige suputen Plura. Större uppror och befrielse än så verkar inte inprogrammerat på det här himlavalvet.

Roligare då Solens opposition mot Jupiter i Vattumannen. Så långt en expansionsplanet i Vattumannen nu klarar att tänka bortom sociala kategorier (inte särskilt långt!), skapar den här kopplingen mellan två eldiga planeter en ytterligt hög intelligens, en sådan som behövs för att komma i kontakt med sfärernas musik. 

För det tycker jag mig ha märkt genom radiosorlet, fast jag aldrig lyssnat aktivt på Scoccos musik, att han har ett öra öppet mot en högre värld genom tonerna. Men så var det den här bindningen till världen av ting och deras inherenta oförmåga att göra någon lycklig...

Då jag inte följt Scoccos karriär är det möjligt att han faktiskt förverkligat åtminstone en partiell separation från dyns värld. Att driver sin musikfirma från Lidingö - Vilddjurets statsdel i Stockholm - talar dock mot den saken. Han vandrar dagligen förbannad mark och det är det som sänker hans sinne (titta noga på Månen, Saturnus och Ketu)...