Klen journalistik & Månen i Tvillingarna

Jag börjar betvivla ögonens vittnesbörd allteftersom jag plöjer en "debattartikel" av Per Lernström i Aftonbladet. Ibland känner jag svadan ta över mitt skrivande men det här är, vad jag förstår, en utbildad journalist.

Här saknas varje nyktert perspektiv på försöken att ladda en text med så mycket visuellt godis som möjligt. Flera läsarkommenater antyder hur ärbarmärligt det hela är. Dessutom ska mannen ge ut en bok om gubbar fast själv bara trettio! Ett horoskop värt en granskning.

Är det inte så att man retar upp sig på dem som påminner om en själv? Journalisten upprepar den väldigt pratiga Månen i Tvillingarna från undertecknads eget horoskop! Han har även han Mars i Vågen, passionerad för att leta efter artistiska symmetrier! Aj aj aj, jag noterar och söker dra lärdom av Lernströms stilövningar! Han är verkligen en learner.

Saturnus mot Månen ger en vilja att kontrollera form eller stilistik, men journalistens Saturnus-Jungfru är en del av problemet: de båda merkuriska tecknen stirrar för mycket på sakfakta - det blir ett plotter av detaljer som ingenstans leder. Och det är bara för mycket! Det myckna kommer förstås ur Lejonet som helt saknar självdistans och bara öser på.

Men var det inte Solen i Lejonet som i härskarläge stod för helhetsperspektivet?

För länge sedan, i något av bloggens inlägg, har jag sagt att det kan räcka med det individuella perspektivet i Lejonet, här är "sista ordet" sagt på fullaste allvar. Att spetsa Solen med ännu mer vilja att överglänsa och dominera blir kontraproduktivt, ger kalkoner. Här har vi den expanderande Jupiter i samma tecken.

Jupiter är alls inte en ond kombination med planetära vännen Solen men, som sagt, bara för mycket! Här behövs en utomstående redaktör eftersom den merkuriska månsidan inte ser hur förvuxen skogen blivit för alla träden. (Ordplaneten Merkurius är fullständig övertaggad pga Sol-Jupiters närvaro!) Medan författaren försöker packa in maximalt många snitsiga liknelser från omvärlden ser han inte hur hans artikel totalt kantrar och sjunker.

*****

Aftonbladet lejer i sanning underliga skribenter. Politiska kommentatorn Sara Stenholm recenserar George W Bushs memoarer och sköter det stilistiska bättre. Här har vi samma journalistiskt lagda Måne i Tvillingarna och samma Merkurius i Lejonet och tack och lov utan överdriften från Jupiter!

Men när hon kommer till det för henne tydligen så förhatliga ämnet religion, spårar det ur här också. Bush nyktrade alltså till och omvände sig till kristen tro:

Och det är på den här grunden som USA:s 43:e president fattar så många av sina beslut. Med Gud som mentor. Gott och ont, rätt och fel, fritt och ofritt, är förtvivlat lätt att uttyda när han håller vår herre i handen. Det är en president som skapar politik med sitt eget skrivna facit i hand, där han därför alltid har alla rätt. För vad Gud vill, det har ju Bush själv uttolkat.

Som vi strax ska se vet inte Stenholm bättre än att skriva trams av det här slaget, hon är själv född under ett så primitivt tidsfönster att hon inte ens har förstånd att medge skillnaden mellan objektivt gott och ont, utan lustiggör sig över själva den grund som definierar människan och hennes förstånd. Man kan också titta noga på pladdret om mentorer, hålla i hand och presidentens egna uttolkningar. Stenholm är fullständigt vilse i frågan om vem som gör vad i en gudsrelation eftersom hon så uppenbart enbart är uppfylld av sitt ego.

Hur märkligt att hitta ett horoskop från några år före Lernströms som också går i självförgudandets tecken Lejon! Ännu en av de jungianska synkronismer som duggar på den här bloggen. Inom ramen för ett enskilt horoskop anger multipla attesteringar att tolkaren kan vara rätt säker på att det faktiskt pågår något på det givna temat. Samma resonemang kan överföras när ödet (slumpen för dig som saknar förankring i livet) låter bloggarens blick falla på två artiklar efter varandra och som båda omvittnar människor med Lejonets problem: självviktigheten och övertron på att just deras perspektiv är det viktiga.

Varför får Stenholm en grön och okejad Saturnusaspekt men inte pratmakaren Stenholm. För att den senare försöker briljera och vara artistisk på den merkuriala nivån. Saturnus i Oxen är en mäkta primitiv placering i ett materialistiskt och distinkt ofilosofiskt och bara äganderätts- eller rättighetsorienterat tecken, men dock planetär vän med sin disponent och värd(inna) Venus.

Harmonins planet ligger i sin tur emotionellt sensitiv i Kräftan och här leder Saturnus kontroll över sin egen värd inte till några dramatiska dissonanser. Individen har ett alldeles fenomenalt vaket öga för skvaller och "vem som äger vad". Följaktligen finner Stenholm memoarernas personliga delar intressantast, och att Bush var född i "rätt familj" för politisk karriär. På den nivån befinner sig världsbilden hos en kombination av Oxe och Kräftan.

Det är roligt att Stenholm ondgör sig över religionen hos den "pånyttfödde" Bush, för hennes egen individualitet är närmast obefintlig. Någon timma efter midnatt "föds" Solen i Lejonets tecken och oavsett Stenholms exakta födelsetid tecknar den indiska avashta-doktrinen om planetär mognad är en individualitet på ett spädbarns nivå för hennes egen del! Jag medger villigt att jag ofta tyckt det är något extremt barnalikt över Bush och i så måtto har Stenholm verkligen blick för att hitta rätt personer att projicera sitt personliga mörker på!

Det är här precis som i fallet Lernström och undertecknad: Vi ser våra egna tillkortakommanden hos den andre istället för att praktisera introspektion enligt religionernas rekommendationer. Oraklet i Delfi hälsade från Apollon, Solens och insiktens gud: "Känn dig själv". Jesus kommenterade i samma anda att, "Du ser grandet/flisan i din broders öga, men du ser inte bjälken i ditt eget. Först när du tar ut bjälken ur ditt eget öga, kan du se klart nog att ta bort grandet ur din broders öga." (Thomasevangeliet, logion 26, handlingsmaximet inkluderades också i Nya testamentet)

Det som gör Lernström till en pratig men okej natur är att hans Mars i Vågen egentligen går kärleksgudinnan Venus ärenden. Att hans tror sig vara den stora ordkonstnären är ett problem hos Lejonet, men i grunden är han bara en harmlös estet-wannabe. Stenholm öde är bistrare, för hon har smak på makt.

Notera hur den i kategoriska politikerhoroskop (Sahlin, Reinfeldt, Hägglund med fler) så vanliga Mörkrets kvalitet Tamas guna dominerar journalisten. Och att hennes krigare tyvärr spär på Lejonets vilja att dominera med sitt von Oben-perspektiv. Här har vi en upphöjd Mars i realpolitikens Stenbock och den attackerar och degraderar kvaliteten på hela hennes politiska perspektiv. Det här är den sämsta sortens journalister - de som medvetet sökt sig till branschen för maktfaktorns skull.

*****

Skulle jag i en annan tid varit en härskare, vet jag vilka huvuden som skulle ha rullat. De mörklagda och rigida Tamas-männsikorna är de som är svårast att övertyga. De tillhör - åtminstone i detta liv pga sin kroppsliga konstitution (arv, miljö, personaformation) - det ontologiska Mörkret, kraften som söker derangera människan och få henne att tro på falska läror. I de maktpositioner de söker är det naturligtvis de själva som har sanningen. De är raka motsatsen mot Sattva guna, som möter livet utan överdrivet ideologiskt bagage.

Satans egen nihilism (med åtföljande värderelativismen, nonchalerandet av seriositeten i begreppsparet "ont och gott"), är skolexemplet på Mörkets uppblåsta intighet. Här har den allra enklaste pånyttfödda kristna fundamentalist redan förstått mer än en uppnost sekulär vänstersympatisör på trendiga Söder i Stockholm.

Därför var mitt initiala okejande till Saturnus i mörklagda Oxen bara en mindre medvind i ett övergripande hav av ateistens ignoranta Ersatz-tillvaro som kallas politik. Problemet med den här typen av horoskop är att de är för andliga outvecklade för att förstå religionen. Det kommer att behövas flera återfödslar av väl förvaltade liv innan de här karga stenholmen förmår ta in Livet på högskolenivån.

Men att börja grundskolegången med att hacka på mäktiga män är ändå en början. Den kristendom Stenholm inte vet ett skapande grand om för att kunna producera sådant nonsens som i citatet här ovan, praktiserade faktiskt egendomsgemenskap (kommunism) de första århundradena. Det fanns fantastiska ansatser i det försöket att introducera en ny livsstil, men det sket sig tyvärr. Kristendomen idag haltar betänkligt eftersom den gjorde sig till "vän med världen" - stick i stäv med den ursprungliga orienteringen som byggde på en strävan hos den enskilde att förvärva vishet eller gnosis.

Så om Stenholm silar mygg och sväljer kameler i detta liv, aktiverar hon där hon står på botten av existensen, mörklagd in mot själen och enbart med fem yttre sinnen att famla sig runt efter, ändå karmiska mönster. Dessa kaskader av gärningar skapar konsekvenser som blir till kommande liv och i dessa liv möter hon exakt sådana problem hennes gamla blindhet vållar. De självgenererade stötestenarna blir då problemen som, rätt lösta, öppnar det inre öga som krävs för att förstå vad livet handlar om, egentligen.

Den dagen i det livet kommer ambitionens fula smutsfläck knappt längre att synas i själen. Faktiskt är Per Lernström inte långt från målet: Solen med Jupiter är bara "för mycket" om den väldiga produktiviteten misstas för ens egen förträfflighet.

Religionens uppgift har alltid varit att påminna om att inte röra ihop egocentricitet med Självet, och Självet eller andevarelsen är vad Solen i Lejonet idealt representerar.

I vår sekulära tid blir emellertid Lejonen ofta osmakliga pga att de stjäl andejagets energi och kanaliserar ner det på egonivå. Hellre då ett av de "små" tecknen som ännu inte nått den här kapaciteten att bli antingen Ond eller God. George W Bush var faktiskt betydligt trevligare än Stenholm kan förstå, pga hennes avsevärda blockeringar mot MMM - män med makt.

Bush hade emellertid som makthavare en alltför klen Saturnus, stigande i öster - dess sämsta världsliga läge -, skadad genom den opassliga placeringen i stigande Kräftan, och inte minst, aspekterande och hämmande intelligensens tredje hus.

Frågor ställdes under Bushs tid om människan var korkad. Ja, han hade troligen aningen lågt IQ. Solen i 12e tecknade åtminstone avsevärda problem med att formulera sig intellektuellt och en Luft-Sol i ett Vatten-hus och sedan en Vatten-ascendent ovanpå detta är inte ett optimalt budskap.

Men se dig om och syna kända och prominenta människor - vi lever knappast i en meritokrati som syftar till att skapa ett så bra samhälle som möjligt! Detta är så kallad demokrati där folkets röst - Stenholms - gör att vi får skräp på ledarposterna då "folket" per definition är mediokert.

Folk röstar inte på de bästa krafterna utan på ledare de själva kan spegla sig i och få feedback på illusionen om att de är något. Folk söker mamma/pappa-bekräftelsen och i riktigt pinsamma fall den föräldrabekräftelsen som ligger i höjd veckopeng, dvs. lägre skatter. Folk på botten är så dumma att de röstar bort sitt eget samhälle med skyddsnät! Demokrati är en garanti för växande missförhållanden i samhället. (Nu vet alla att vi faktiskt bara har skendemokrati, i själva verket råder ett fåmansvälde av inflytelserika storföretag.)

Platon skrattar i sin himmel åt att hela västvärlden nu bara har ett steg kvar före helvetet. Efter de usla samhällssystemet demokrati väntar bara diktaturen i hans österländskt färgade syn på hur civilisationer går i cykler.