Den magiska Holly Hunter

En kort filmnotis i SvD får mig att öppna Holly Hunters horoskop för första gången sedan den babyloniska originalzodiaken slog ner i mitt liv med sådan kraft i slutet av 2007.

Jag minns inte ens vilket tecken hon var född under i det skeva västerländska system jag aldrig tittat tillbaka på sedan dess. Men i de få filmer med kvinnan jag sett, har hon alltid drabbat mig som något av det mest genomlyst goda som går på jorden på två ben. 

Det är något överjordiskt med den här människan. Är det så här själar ser ut och beter sig som egentligen inte behöver reinkarnera längre, men kommer tillbaka ändå till oss i bojor, bara för att muntra upp vår dag?

Födelsehoroskopet saknar, som regeln är med kändisar, födelseklockslag, men chosefriheten som syns på det här fotot från 2009 där aktrisen fångats ute i vimlet i lätt bohemisk klädsel, är talande för horoskopet.

Faktiskt är stjärnhimmelen så udda att jag bara vill låta de två styrande elementen spela mot varandra som en rebus för ögat:

Det är nymåne i Fiskarna - vagabondens eller lösdrivarens tecken. Det är det som syns i hennes klädsel. Här finns inte ett spår av tjänstemannautstyrseln från motsatta Jungfruns tecken (titta på Reinfeldts oklanderliga yta). Inga skjortor här inte. Fiskarna är inte ett politiskt korrekt tecken utan lever efter sin intuition, med sin själ.

Därför beklagar sig Hunter i den korta tidningsintervjun över hur svårt det är att välja filmroller att investera tid - och sin själ - i. Fiskarna är Vattenelementet i dess rörliga (sattviska) fas, men ska vi prata velpottor när det gäller att komma till beslut, så är nog den avvägande Vågen också en vinnarkandidat. 

Inte för inte "faller" Solen från dess självsäkra upphöjelse i Väduren. Den senare vet inte vad tvåsamhet är utan följer enbart egots direktiv, Solen i Vågen, å andra sidan, söker ständigt samförstånd och bred förankring för sina förslag. 

Och här, i vågmästarrollen, hittar vi Fiskarnas härskare, den jovialiska och välvilliga Jupiter. Den förfogar således över både Sol, Måne och kommunikatorn Merkurius. Men Vatten och Luft blandar sig ju inte! Nej, och kanske därför Holly Hunters beslutsångest! Med tvekan sätter jag etiketten "dissociation", dvs tendensen för Vatten och Luft att gå i skilda riktningar.

Om Vattnet (känslan) hela tiden cirkulerar till följd av den föränderliga, sattviska kvaliteten, medan Jupiter expanderar Luftelementets passionerade (Rajas guna) vilja till mental perfektion, då förvånar det inte att hon är petig med rollerna - de hon till sist lyckas välja! Eller att rollprestationerna är så överjordiska perfekta. 

För det finns trots allt vissa själar som samtidigt förmår leva på både det omedvetna och det medvetna planet, så att Vatten/Luft-problematiken i själva verket inte uttrycker sig som mentala problem utan som en ofattbart rik och djup själ.

Här gäller inte varningen för "förluster i översättningen" från känsla till logik utan ett så högfrekvent oscillerande att den normalt uppmärksamma aldrig märker hur det pågår ett intensivt ping-pongspel i den här människans själ. Så många "reality checks" per sekund! Det är ett mysterium att försöka klä i ord.

Och med den stora välgöraren Jupiter som grundbult i ett så subtilt bygge, där både Sol, Måne och Merkurius "adlas" av disponentens förnämliga placering i rättvisans och harmonins tecken, vad annat kan resultera än en nobel själ? Soltecknet troget har själen valt ett livsuppdrag där den ringa människans egocentrering väl är det allra minsta inslaget på färdplanen. Fiskarna är den perfekta gestaltaren av stämningar - från vilket håll som helst - eftersom egot i praktiken sedan länge är övervunnit (det skedde redan vid station Skytten).

Tänk, man t.o.m. ser på människors yttre när de börjat bli klara med låtsasleken "människa". Undrar hur många jordeliv Holly Hunter har levt tidigare för att ödet till och med skulle tilldela henne förnamnet "helig"?

*****

PS. Visst, själv född med Solen i Vågens 6e grad ser jag nu hur fullständigt motståndslös jag varit närhelst Hunter visat sig på vita duken. Hennes Jupiter i Vågens 6e grad (retrograd) har kommunicerat sig rakt in i min andesjäl! Det är ingen slump vilka favoriter en människa hittar i film, litteratur eller musik. Bakom den här oraffinerade värld ateisten tror är den enda finns helt andra, i vars sken vår lilla sandlåda plötsligt börjar bli någotsånär begriplig.

Att sedan läsa i SvD att hennes goda vän är Frances McDorman (den kvinnliga polisen i "Fargo") är bara för mycket - det är min andra favorit bland kvinnliga karaktärsskådisar! Frances, i sin tur, prickar med en Sol i Tvillingarnas 9e grad in min Måne i Tvillingarnas 12e grad, och harmonierar med sin Venus i Tvillingarnas 27e grad med undertecknads kommunikatör Merkurius i Vågens 27e grad.

Det är det här jag menar med att vi människor är synliggjorda noder i en bakomliggande "Matrix grid". Bakom ridåerna bildar olika "klaner" mönster med varandra. Kan själen fattas, som jag ibland tror Platon antyder, som en odödlig matematisk formel?