torsdag 30 september 2010

John Foxx - syntpopens fader




Ibland leder det ena till det andra på de märkligaste sätt. Efter att ha gjort klart ett långt inlägg om fransk snobbism och rasism, där den brittiska gruvarbetarsonen Bryan Ferry, konstskolestudent och sedermera framgångsrik artist figurerade som exempel på Jungfruns ytligaste sida, hamnar jag via en helt annan tankegång hos brittiske popartisten John Foxx.

När jag börjar läsa om denna tonårsidol upptäcker jag att han också var en gruvarbetarson, också gick på konstskola och också var född i Jungfruns tecken!

Men sedan skiljer sig artisternas vägar. Båda började i 70-talets mer utforskande typ av glamrock, men där Ferry blev allt mer mondän och "folkligt" mainstream valde John Foxx den seriösa kulturarbetarens väg. För minns att det är kultur Jungfrun står för! (Via Jordelementets hortikultur.) Ibland, som i franska horoskopet, en överutveckling som tappat perspektivet. Bordsskick för bordsskickets egen skull.

Utan att skriva en lika lång historia till om Jungfrun och förfiningen, här är horoskopet för den djupa och mystiska John Foxx som kanske mer än någon annan i England ska ha ära (eller klander?) för 80-talets syntpop. Själv skördade han aldrig några nämnvärda framgångar och till sist lämnade han musikindustrin (för att senare göra comeback). Ett prima exempel där Jungfruns tecken producerar ett gott hantverk utifrån avsevärd inspiration.


Foxx är en filosofiskt om inte rent av religiöst lagd natur, vilket naturligtvis inget i Jungfruns tecken tyder på så långt man kan uttala sig om ett horoskop som saknar födelsetid och därmed husplaceringar.

Men betraktar vi det solära horoskopet ("naturlig zodiak") som hans, är det uppenbart att han har Jupiter så nära hjärtat man kan komma - i första självmedvetna egohuset. Jupiter välsignar sedan hans psyke (Månen) i Skytten som ligger i nionde huset för filosofi och strävanden.

Jämför det med den självupptagna Bryan Ferrys horoskop. De må ha kommit från det fattiga kolgruve-England båda två, och till och med fötts i arbetarens tecken Jungfrun, men de hade helt olika orientering i sinnet från dag ett.

Hos John Foxx är det också glädjande att kunna rita ut en otvetydigt grön opposition mellan Jupiter och Venus i Vågen, ännu en precisionsaspekt som talar för att han är en genuin artist. Venus härskar i Vågen och beskriver sann idealism.

Jämför här med Bryan Ferry som också gick på konstskola och vars Vågenascendent med härskaren Venus i Lejonet på ett besläktat sätt blandar Eld och Luft för det som bloggen till någras förtret benämnde "kreativitet". Men det berodde helt enkelt på att jag lät Luft och Eld beteckna den antika världsbildens Rationella Själ (Luft) samt den Åttonde Sfären eller fixstjärnornas ljus (Eld). Allt som händer nere i Jord och Vatten är bara bleka kopior på den eviga världens kreativa skeenden.

Bryan Ferrys Venus i dramatikens Lejon i 11e huset för ideala strävanden innefattade således en genuin vilja till artisteri men man kan inte låta bli att le åt att den nödvändigt skulle innefatta hans ego (förstahuset). Fotot på honom från Roxy Musics debutalbum (1972) visar vilken kitsch han hade tänkt sig, jämfört med John Foxxs artistiska vision.

Foxx 1977 - Ferry 1972

*****

Givet helheten måste Foxx Saturnus i Jungfrun sägas göra ett gott jobb som håller kontroll på Mars-Skorpionen och efterfrågar en tydlig form från det mörka och mystiska tecknets broderier.

Exkurs. "Broderi" - av engelskans "brood". Jag tror ingen längre tänker på var detta textilkonstrelaterade ord kommer från, att kvinnor som sitter med sitt handarbete - Jungfruns tecken för övrigt - kopplas till "ruvande fågelhonor" eller "grubbla" över (jfr "ruelse", av "ruva").

Orden kommer för mig samman i en bild av en stillastittande människa som är på väg att "värpa" något, och broderiet kan ses som händernas flyktiga tecknande av just det motiv som hela ruvandets akt syftar till: fågelmamman tecknar sin egen kreativa aktivitet under själva skeendet. Det är som M.C. Eschers händer som tecknar sig själva.

(För en mindre visionär etymologi, se etymonlines härledning av  embroider men notera B-R-D, braid, brood, board - t.o.m. brodyrplattan/bräde/"board" finns med i motivcykeln.)

Horoskopet, utan klockslag och därmed utan planeternas aspekter till enskilda hus, är remarkabelt naket. Det slår mig att människor som lyckas ofta har ganska aspektfyllda horoskop (med indiska mått mätt) och kanhända visar Foxx himmel just på en så befriande högsint människa som inte ger mycket för idolskap. Hans nobla Måne vittnar om detta, men i termer av ren avsaknad av personligt idolskap spelar säkert Saturnus som en kall blöt filt över hans Sol-Jungfru in. Saturnus leder serien av planeter i Jungfrun och är en helt oglamorös planet.

Mars i Skorpionen ger också en bild av en inåtriktad energi. Men där, i det subjektiva (Månen), brinner visionären!

Det är egentligen slående hur schizofrent horoskopet är. Den lunära sidan är helt fri, jupiteriskt expansiv och eldig. Den solära sidan är fullständigt fastlåst i det jordiska, inte minst genom Saturnus i Jord som kräver Solens underkastelse.

Brittiske astrologin Charles Carter tyckte sig se komplexa karaktärer när Jungfru och Skytt kom samman: "Jungfrun är för evigt sysselsatt med att söka reducera till 'ordning och reda' allt det den vittomspännande Skytten ger ifrån sig under sina utforskningar."

Men NÄR Eld och Jord lyckas komma samman och inte Elden degraderar sig och blir till åtrå efter det jordiska, producerar de så fantastiska avbilder av evigheten man kan komma! Foxx återvände till musiken efter lång tystnad, och det han gör idag är märklig musik.

Jag kan inte säga att jag rekommenderar det senaste jag hört av Foxx, "Cathedral Oceans" (1997, 2003), därtill är det för udda. Men det är ett mäktigt timslångt verk med multitrackade röster som väver en akustisk katedral med direkt inspiration från gregoriansk kyrkomusik. En idé om var Foxx befinner sig får man av paradoxala titlar som "Infinite in All Directions"!

En extremt apart komposition ljusår från den popsväng denne grubblare (ruvare!) ändå aldrig tillhörde.

4 kommentarer:

  1. Nu förstår jag varför jag har haft ett gott öga till Bryan Ferry - hans horoskop liknar ju till stor del mitt! Huruvida jag också är lika honom till karaktären ska jag inte gå in på...

    Det där med jungfrusol och skyttmåne är intressant - jag håller verkligen med Carter i hans karakteristik, för jag har just på mitt jobb i ett arkiv gått igenom ett stort antal brev o andra handlingar från en person (f 27/9 1922)med denna konstellation, och blivit nyfiken på hur han eg fungerade. För att göra en lång historia kort så var han drivande i ett bokprojekt inom en förening. Men det blev aldrig någon bok. Han engagerade en mängd människor att lämna material till boken, men åren gick, och det enda man kan utläsa är ständigt nya idéer: "Man skulle kunna ha med det och det..." och "Det ska bli en alldeles speciell bok, vanliga människor ska få komma till tals... vi ska skriva om det och det och det..." Folk blev alltmer frustrerade på att boken aldrig blev färdig men han bedyrade jämt att "snart ska jag få mer tid att ta itu med det". Till slut tröt tålamodet hos de andra och han blev entledigad från uppdraget, och blev förstås ledsen och bitter. Men inte ens då verkar han riktigt ha förstått hur besvikna folk var på honom. Nu när han skulle pensioneras skulle han ju äntligen få tid... osv. Problemet var förstås att han ville alldeles för mycket, tog på sig alldeles för mycket, och var alldeles för optimistisk och helt orealistisk när det gällde tidsåtgången. Mycket ord men lite verkstad. Jag tycker man ser skyttens vilja till expansion (dessutom förstärkt med mars) dåligt matchad med jungfruns vilja till perfektion, där han har saturnus som en blytyngd vid solen. Till råga på det merkurius med jupiter i vågen: Manushögen som växte och växte...
    Och apropå samma sol-månekonstellation så har också Lena Maria Klingvall den - den fantastiska tjejen som var gäst i Här är ditt liv sist. Hon har ju haft enorma praktiska svårigheter att övervinna, men som hon har klarat av med glans, tack vare sin starka vilja och optimism. Med mars med jupiter i lejonet har hon nog också ett bättre horoskop än den arme mannen jag beskrivit! :-)
    S

    SvaraRadera
  2. En fascinerande bekräftelse. Jag har på sistone, efter den sideriska zodiaken, förundrats hur väl Charles Carter förmådde beskriva saker FAST han låg snett med den tropiska.

    Jag kan bara komma fram till att han egentligen lutade sig ganska hårt mot de astrologiska principerna när han beskrev, för hans syn på Jungfru + Skytt är ju helt rätt tänkt, om man tänker efter...

    Pikant är hans hårda kritik mot Jungfrun med tanke på att han trodde sig själv ha en Vågascendent men som i själva verket var Jungfrun! Han satt introvert och knåpade med sina astrologiska kvartalsmagasin och böcker, år in och år ut. Var det därför han gjorde ett sånt utfall mot sitt eget rollspelstecken? (Eller för att Uranus låg där, och gav honom en "vurpad" förståelse av sin egen persona?)

    Carters hyllningssida är nedlagd, men någon annan har lagt ut 12 kortessäer om tecknen som inte finns i någon av hans böcker. Det är här han blir oväntat hård när det kommer till Jungfruns tecken - en liten pärla att kopiera:

    http://www.digthatcrazyfarout.com/carter/

    Om Carters klarsyn har jag också tänkt att, även om allt flyttar på sig en bit i den tropiska zodiaken, smiter ofta andra planeter in i stället aktiverar t.ex. den generella "diffushet" du beskriver i ditt exempel.

    Så även om Carter stirrade på fel enskilda planeter såg han "grundkänslan" rätt. Därav poängen att "bara räkna planeter" och därifrån uttala sig om t.ex. elementen eller kvaliteterna.

    SvaraRadera
  3. "Men NÄR Eld och Jord lyckas komma samman och inte Elden degraderar sig och blir till åtrå efter det jordiska, producerar de så fantastiska avbilder av evigheten man kan komma!"

    Absolut! Och Foxx ovanligt fina handlag med bildliga uttryck inbegriper ju inte bara en medvetenhet om den jordiska åtråns demoniska autonomi, utan fastmer en förmåga att sätta in denna ordning i ett större sammanhang än vår tids binärt antagonistiska. När driftslivets sympatier och attraktioner når ett intellektivt plan kallas ju processen ibland för sublimering och resultatet poesi! Notera t ex gärna hur det "låga" ämnet för följande rader via en rad vackra och överraskande metaforer genomgår något av en alkemisk destillation och blir till något helt annat under läsakten, något som är förnimbart bara för det poetiska sinnet("My sex" från plattan Ultravox!1977):


    My sex
    Waits for me
    Like a mongrel waits
    Downwind on a tight rope leash

    My sex
    Is a fragile acrobat
    Sometimes I'm a novocaine shot
    Sometimes I'm an automat

    My sex
    Is often solo
    Sometimes it short circuits then
    Sometimes it's a golden glow

    My sex
    Is invested in
    Suburban photographs
    Skyscraper shadows on a carcrash overpass

    My sex
    Is savage, tender
    It wears no future faces
    Owns just random gender

    My sex
    Has a wanting wardrobe
    I still explore
    Of all the bodies I knew and those I want to know

    My sex
    Is a spark of electro flesh
    Leased from the tick of time
    And geared for synchromesh

    My sex
    Is an image lost in faded films
    A neon outline
    On a high-rise overspill

    My sex


    /Onan

    Vintergatan 89
    Mjölkspillebruk

    SvaraRadera
  4. Tack för kommentaren och texten!

    Jag tog faktiskt fram min gamla vinyl häromdagen och gladdes åt några delikat vackra melodier (suckade åt punkinfluenserna), men sörjde att jag inte hörde texterna i detalj.

    (Inga textblad medföljde med skivorna där de var som mest motiverade...)

    Här reparerades en del av den skadan.

    SvaraRadera

Popup m ordverifiering (öppet kommentarfält ledde genast till drivor av spam).

30+ dagar gamla inlägg räknas som arkiverade.