Arbetaren Saturnus & Ateism

[Newsmill avslog önskan om att få länka bloggen - inte första gången! Klarar deras redaktörer inte att bena ut en diskussion relaterad till deras, som delvis sker via symbolspråk?]

Läser en artikel på Newsmill mer populistisk än t.o.m. ett fåtal av inläggen på den här bloggen! Det är ingrodd ateist och metallarbetare som hämtat sin livsinspiration från en emigrant från det ateistiska kommunistsovjet som i USA hyllade den kapitalistiska låt gå-politiken och stod för en variant på den materialistiska positivismen som en gång var populär men som modern fysik gjort fullständigt obsolet. 

Det är lustigt hur vi människor kan samla på oss åsikter från lite olika håll. Hur kan en metallarbetare - en slav - via filosofisk övertygelse dyrka den kapitalistiska överherre som suger ut honom? Hur kan en människa vara så långt efter sin samtid att man på 2000-talet med den ryska exilkvinnan kallar sig "objektivist", dvs, fortfarande efter Einstein och de än mäktigare kvantfysikerna är så banal att man tror att enbart det som "öga, öra, näsa" kan registrera äger objektiv verklighet? 

Jag ska återkomma till frågan om kognitiv dissonans eller dissociation strax.

Den första reaktionen är annars att det är tragiskt att livets klichéer så häpnadsväckande väl visar sig stämma med själva verkligheten. Hela denna arbetarateist är ett exempel på den saken.

I astrologin representerar t.ex. Saturnus livets formprincip i den antika bemärkelsen: den brutala materian måste in-formeras - formges - från den högre verkligheten (Guds medvetande, platonismens Nous). 

Aristoteles gick för långt och hävdade att form och materia enbart förekommer i tandem när i själva verket t.o.m. vår förmörkade tid känner exempel på att själen kan lämna kroppen. Likväl är officiellt sekulär doktrin den ramponerade aristotelism som den materialistiska biologin tecknar - biologin har som bekant rensat bort även "formen" ur människan och accepterar enbart en gåtfullt självorganiserande död materia.

Om formen i Platons mening erinrar om det osynliga Luftelementet och Saturnus härskarskap över Vattumannen, är astrologins Saturnus även känd som materiens princip. Här är det istället Gränsdragarens härskarskap över Jordtecknet Stenbocken vi talar om. (Planeterna spelar olika roller beroende på i vilket sammanhang vi talar om dem.)

Saturnus såsom arbetarklassens planet i astrologin nuddade jag vid i det här inlägget. I praktisk astrologi hittar man förstås skördearbetaren lite varstans. Det är knappast så att mänsklighetens underklass bara föds medan Saturnus passerar sitt negativa härskarläge i Stenbocken. Man måste skilja den principiella berättelsen från den förvirrade sammanblandning som råder på planeten jorden där vi pga. det mänskliga intellektets beskaffenhet måste spalta upp tillvaron och schematisera den för att förstå. 

Astrologin är med andra ord också den en reduktion av den sanna verkligheten. Men till skillnad från de bisarrt reduktionistiska positivisterna och objektivisterna erkänner den och pekar mot en organiserande princip i skapelsen som går bortom det sinnena kan registrera. Astrologin söker synliggöra "ekon" av en intelligens som är högre än människans förnuft.

Det finns goda skäl att se den ateistiska metallarbetaren Henrik Unné som just bara en tragisk kliché eller massreproducerad avbild i vår fenomenvärld (alls inte så objektiv som de naiva realisterna tror) av den simpla och naiva arbetarklassens materialistiska formprincip Saturnus.

Men detta antagande hänger till stor del på en födelse vid lunch eller senare då Månen har lämnat Tvillingarnas oberoende mentalitet och sällar sig till klantänkandets och det begränsade gruppintressets tecken Kräftan.

Skulle så vara fallet angrips sinnelaget (Månen) å det grövsta av båda de naturligt onda planeterna Mars och Saturnus. Mars är förstås järnarbetets planet och Saturnus representerar bland metallerna bly, den grövsta och simplaste metallen och som brukar användas i lod. Saturnus sjunker eller sänker individen ner bottennivåer, skalar av all kultur och presenterar sig som en form- och ibland klassmedveten natur. 

Inom naturvetenskapen dominerar Saturnus stort. Dess förnuftiga gränsdragningar är själva essensen av botanikern Linnés taxonomier. "Trainspotting"-fanatiker och frimärkssamlare, som gjort ett egenvärde av att hålla koll på och systematisera tillvaron, tillhör samma kategori. Dessa är, om de börjar reflektera över saken, troligen "Objektivister" i den meningen att de verkligen tror på att de här tingen de lägger i snörräta rader verkligen existerar snarare än att vara flyktiga fenomen som manifesterar en högre, men osynlig värld av former (platonism, filosofisk idealism). Psykologiskt tar sig saturniern ofta på blodigt allvar och saknar humor. Allt är såå verkligt i den här sinnesförfattningen. 

Detta är ett tungt skäl till att frånkänna metallarbetaren ett sinne i Tvillingarnas tecken. På Newsmill hör vi hönshuset Kräftans kacklande och krav på att få leva i fred från den läskiga och hotande islam. Naturligtvis ser inte den irrationella skyddsinstinkten i Kräftan nyktert, så hela metallarbetarens presentation av islam är ett urval av det sämsta och en grov demonisering. Således blandar ateisten avsiktligt ihop korten - som brukligt är i det här sammanhanget - och likställer "islamism" med islam. Så trixar kräk eller de med kognitiva handikapp alltunder att de ger sken av att vilja upplysa sin omgivning (se horoskopets betoning på Sattva guna, "kunskapsspridande".)

Ett sinne i det partiska särintressets Kräftan är således perfekt ("rör inte min ateism").

Den här stirriga och antiintellektuella reaktiviteten skulle främst vara triggad av Mars i Skytten som ger ett Eld/Vatten-krig i ateistens psyke. Mars i religionens tecken översätter vi här till "olyckor kommer från religion, filosofi och alla högre idealistiska synsätt).

*****

Metallarbetarens fixering vid enbart det "objektiva livet" kommer från Saturnus, materieprincipens, angrepp mot Månen i Kräftan. Den senare aspekten utlöser dessutom störningen mellan Luft och Vatten, som här så tydligt yttrar sig som en förvirrad ideologi, förnuftet (Saturnus upphöjd i idealistiska Vågen) blandas med irrationella sentiment i Vattentecknet Kräftan - t.ex. skräcken för allt som kommer från utlandet (Skytten). 

Vi har sett vanföreställningen om "de dumma utlänningarna" flera gånger i samband med unkna attityder mot invandrare. Minns högerpolitikern Tobias Billström om romer och tiggare! "Framgång i utlandet" t.ex. hos Noomi Rapace och Elin Wood (Nordegren).

Minns dock Tilde de Paulas make, musikern vars Mars-Skytt snarare indikerade  passion till salsa och exotiska ting - sådana som hans älskade Tilde! Redan Skyttens tecken i ett horoskop aktiverar ofta något förhållande till ting som ligger långt bortom våra naturliga och snäva Saturnus-gränser. Hos metallarbetaren går ekvationen inte ihop och Månen i Kräftan mottar splittrade budskap vilka rörs ihop till just det Platon kallade den fallna och irrationella själens planlöshet.

Det är därför den här arbetaren inte förstår bättre än hylla exilryskans filosofi och hennes lovprisande av amerikansk kapitalism. Jag är inte intresserad av sådana här mishmash-själar men det skulle inte förvåna mig om Uddé är emot organisation i fackföreningar också. Han är ett offer för stockholmssyndromet - han har identifierat sig med arbetsgivaren.

*****

Hans identitetsförvirring syns på fler sätt än ett och det är därför horoskopet är så tacksamt för att exemplifiera ateismen som en etikett för obegåvade människor.

Ta t.ex. Venus i egocentriska Väduren. Vi kan överleva en tidig födelse med Månen i Tvillingarna och ändå ha astrologiskt fog för ateistens barnsliga "rör inte min ateism" - så låter nämligen även Venus i egocentriska Väduren. Jag kan inte se att den upphöjda Saturnus i Vågen kommer till full rätt när den disponeras av en så här uselt placerad Venus!

Idealet om balans som Saturnus-i-Vågen antyder är alltså ett falskt ideal för det enda som gäller, när det kommer till kritan, är ateistens eget tunnelseende. Venus i Väduren är för primitiv för att kunna tänka sig in i andras åskådningar, den naturliga själviskheten blir det som får avgöra alla frågor.

Den oklara identiteten i horoskopet syns också av Solen i helt jagbefriade Fiskarna (jfr David Hume, hans "a bundle of impressions" och hans snarlika betoning på Fiskarna - nytt fönster).

Bara detta är en besynnerlig motsägelse till den Venus-Vädur vi just noterade! För att få rätsida på varför mannen i sina aktiva gärning likt Fiskarna spretar åt alla håll, måste vi undersöka Jupiter som förfogar över denna Sol. (Jupiter är härskare över Fiskarna och dess eventuella innehåll). Här hittar vi Jupiter i Oxen, ett föga inspirerande tecken för filosofi.

Som exemplifierat i ateist-Humanisten Christer Sturmark kan filosofin ytterst handla om något så prosaiskt som att håva in pengar eller uppnå hedonismens materiella komforter - dessa är Oxens primära attribut. Sturmark är ingen ideolog fast han poserar som sådan för närvarande utan en shackrare, en näringsidkare. DN belyste för några år sedan hans knaggliga väg mellan olika bolag och projekt som alla vägrade att förränta sig som förhoppat.

Givet Oxens totala identifikation med materien och de materiella produktionsfaktorerna är det begripligt att inte metallarbetarens filosofi hängt med. För metallarbetaren är än idag 1920-talets positivistiska materialism (ur exilrysk synvinkel) sista skriket. Han har troligen missat både Einstein, Heisenberg, Schrödinger och alla de andra som i grunden ryckte mattan under fötterna på alla "Objektivister"! Materialister resonerar utifrån en världsbild vi idag vet är tom luft en ren fiktion som framgångsrikt odlades i Europa under 1800-talet och en kort bit in i 1900-talet.

(Att min nuvarande inspiration, vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith, föddes med samma Jupiter i Oxen som metallarbetaren och Sturmark, störde mig först. Men ett studium av hans horoskop som helhet avslöjar en fantastiskt väl integrerad himmel, utan den splittring metallarbetarens företer.)

*****

Månen i Kräftan, ett sinne perverst orienterat mot aggression i utlandet (Mars i Skytten) och som skapar kognitivt dissonanta föreställningar och paradoxala ideologiska postulat (Saturnus i Luft "hanterad" av ett vattensinne) skulle alltså vara den mest tacksamma indikationen på osammanhängande, självmotsägande eller rent av dålig filosofi.

Men även en tidig födelse med Månen i logiska Tvillingarna skulle innehålla samma problem! För då har vi istället Månen med avhuggna draksvansen kombinerad i Luft men disponerad av en Merkurius som klassas som både fallen och i detriment i Fiskarnas Vatten! Just Fiskarna och Tvillingarna i samma horoskop har mött flera gånger på bloggen just hos skeptiker, lögnare (desinformatörer) och andra som inte riktigt lyckas få ihop en fungerande världsbild.

Den som vill botanisera bland dessa olycksbarn behöver bara klicka på etiketten "dissociation / bortträngning / utstötning" (Den borde brytas ner i mer väldefinierade delmängder). Naturligtvis finns det en del som behärskar båda världarna och de individerna är mycket intressanta! De är garanterat inga ateister för de förstår sammanhangen bortom den simpla människans tänkande i motsatspar. "Aha, du är teist. Då är jag a-teist."

Så tänker imbeciller, de väljer ut något de av känslomässiga själ inte sympatiserar med, och sedan söker de med ljus och lykta efter argument för sin negativitet. Detta är inte intellektuell verksamhet, det är ett tydligt tecken på att det finns en konflikt mellan Vatten och Luft i deras öde.

Det är uppenbart att metallarbetarens agitation kan lämnas helt därhän. Den representerar inte en sund utblick utan är, sannolikt, ännu ett exempel på det bloggen kallar Månen i Kräftan som den "naturligt patologiserande" själens svettningar. Eller dissociationssyndromet i ett medelgrovt tillstånd (de allvarliga tillstånden innebär ren mentalsjukdom eller åtminstone svårt hämmande fobier och fixeringar).

*****

Vad har vi då lärt oss genom detta olyckliga fall av ateism? Att det är till nytta att stämma av sitt bagage åsikter från tid till annan. Många gånger sitter man inne med en fullständigt tokgalen världsbild där det ena står i konflikt med det andra vid en självkritisk prövning.