Än mer svensk (gäsp) feministisk socialrealism

Noterar ett krönikörsnamn i Aftonbladet jag inte sett tidigare. Ämnet är sexköpande svenska torskar, vilka bloggen studerat en och annan astrologiskt, och noterat de sedvanliga varningstecknen.

Eftersom krönikan mönstergillt är utformad som det behjärtansvärda men sömninducerande socialrealistiska feministtugget bestämmer jag mig för att ta ett stickprov på Världssjälens tillstånd då skribenten föddes.

Ingen som kan sin antika astrologi blir besviken! För genuin känsla med de sårbara hittar vi här Solen, Jupiter och Venus i Kräftan. Det empatiska vattnet formligen forsar från skyn och påminner om det element som ligger bakom syndafallet, det feminint uppfattade Vattnet. Solen och Jupiter tyder visserligen på intelligens, men jag väljer är att sätta etiketten emotionell dito istället, och detta för att - och här kommer en ny spelregel! - den jupiteriska intelligensen behöver en väl fungerande gränsdragar-Saturnus också.

I en fristående "åsiktsruta" passar krönikören på att spy lite galla över det patriarkala tolkningsföreträdet. Nu vet astrologen direkt att hon har extrema problem med sin gränsdragare Patriarken Saturnus, vilket alltså är den ordnande principen i tillvaron, nödvändig för att hålla den annars urspårat patologiserande Kräftan i schack. 

I det astrologiska systemet behövs båda komponenterna, men i verkligheten saknar vissa inblick i den här komplementariteten. Riktigt primitiva själar ger sig ut på korståg mot den del av sitt psyke de förstår sig sämst på... (Gissa t.ex. om den här bloggens antimaterialistiska inriktning beror på skriande Jord-brist i bloggarens horoskop!)

Och himlavalvets status det här dygnet talar väl för sig själv! Ett fattigt horoskop vad gäller aspekter och där det enda som händer, och därmed skapar en obalanserad besatthet, är just Patriarken Saturnus usla placering i den älskande Fadern Lejonets tecken och dess effektiva stryptag på sinnelagets Måne i den socialrealistiska Oxen! 

Av denna anledning kan jag inte ge Solens kombination med Jupiter kredd för full intelligens utan bara den klassiska överkänslighet som Jupiter i Vatten brukar ge. Bra för musiker och artister och för människor inom vården. Den känslomässiga inlevelsen är oerhörd. (Jag misstänker att den här typen av "förhöjt" Vatten också kan figurera hos medialt begåvade människor - inte mediafolket, utan medier!)

Men Saturnus i Lejonet är en självmotsägelse eftersom "patriarken" ligger i sin planetära fiende Solens domän. Redan detta är en slags haveri eftersom Saturnus är den materiella principens planet medan Lejonet är andesjälens signum! Och därtill kastar sedan denna Saturnus en störning mot ett distinkt jordförankrat psyke (Månen)!

Som så ofta med Eld/Jord-störningarna skapas här en totalt havererad verklighetsbild som vägrar religion, filosofi och varje tal om att det skulle kunna finnas flera medvetandenivåer inbyggda i människan, bara väntande på att aktiveras via yoga eller meditation. På den här himmelen regerar Vatten och Jord oinskränkt med den förutsägbart trötta socialrealismen som slutresultat.

I det här fallet är den förenklade avläsningen av de tre gunas faktiskt rättvisande: med en enda placering i det ljusa Sattva (olyckligtvis den tamasiska Mars), lämnas hela fältet fritt för ett dygn dominerat av Rajas och Tamas: "lidelse över mörkret" eller ett mörker stirrigt av lidelse. Här behövs verkligen annan litteratur än feminism och socialkonstruktionistiskt skräp. Himmelen aviserar inte någon naturligt nedlagd mognad bortom den sämsta sortens socialism. 

Kan man inte grunda socialismens vackra solidaritetstanke på en korrekt lära om vad en människa är, utan står och morrar över sociala strukturer (i sig en följd av omedvetenhet om de sanna strukturerna), då kommer aldrig socialismen att lyckas. För då är den en doktrin i strid mot verkligheten själv, vilken bl.a. rymmer en patriarkal dimension, som, och det behöver väl knappast sägas, existerar i människor av båda könen och i alla samhällsklasser.

Fungerande socialism respekterar skillnaderna mellan individerna men bejakar samtidigt att var och en är en bärare av kosmos i mikroskala. Det är detta som är bandet mellan allt levande, den enda giltiga anledningen till solidaritet trots att våra synder i tidigare liv placerar oss i vitt skilda positioner, av gäller, pengar, makt och psykologisk attraktionsförmåga.

*****

En fascinerande särstudie

Det är remarkabelt att alla feminister jag tar stickprov på har sådana bekymmer med att införliva sin Saturnus med sitt psyke och att de nöjer sig med förskolenivåns demonisering av män (eller samhällets "maktstrukturer"). 

Låt oss minnas den handfull kvinnor etiketterade med "feminism" som har landat på bloggen under 1½ år, en droppe i havet av alla granskade horoskop men dock en intressant liten skörd. (Här talade Patriarken och Skördemannen Saturnus!)

Minns att Månen i det här sammanhanget kan läsas som en kvinnlig indikator, annars är Venus den mer kända kvinnosymbolen. "Männens värld" tecknas dels av Saturnus (patriarken) och Mars (krigaren, hjälten, den prestationsorienterade).

• Maria Sveland: troligen Saturnus i aspekt till Månen (dock avhängigt av hur sent på dygnet födelsen ägde rum)
• Virginia Woolf: Saturnus kombinerad med Månen och dessutom "egenmäktighetssyndromet" (som inkluderar "patriarkala" Stenbocken)
• Simone de Beauvoir: Saturnus i aspekt till Solen, Månen i det femte huset (naturligt associerad med Solen)
• Betty Friedan: Saturnus i aspekt till en prominent Måne vid ascendenten
• Judith Butler: Månen i härskarläge (Kräftan) men i opposition till "den andre", dvs patriarkala Stenbocken befolkad av Merkurius. (Horoskopet för denna "queer" kvinna är så komplex att jag får hänvisa till snabbskissen i originalinlägget
• bell hooks: Saturnus "dödar" Solen via kombination och sedan i kontrollerande aspekt till en fallen Måne
• Lisa Magnusson: Saturnus i aspekt till Solen, men här har vi istället den andra "maskulina" planeten, Mars, i attack mot Månen
• Elsa-Leone Milton (debattör på Newsmill): Saturnus i aspekt till Solen, Månen attackerad av Mars via kombination
• Edda Manga: mycket avvikande horoskop, en androgyniserande nymåne i Lejonet men där Mars angriper Venus (den senare en renodlad symbol för det feminina)
• Kajsa Ekis Ekman: Nu är det Saturnus som angriper/aspekterar Venus medan Mars attackerar Månen!
• Moira von Wright: ännu ett mycket avvikande horoskop där de två "onda" (männen förstås!) Mars och Saturnus samlats i hatiska Skorpionen och både de kvinnliga Månen och Venus totalt djupfryses i opassande patriarkala värdtecknet Stenbocken plus (!) angrips av Saturnus
• Isobel Hadley-Kamptz: inte etiketterad som feminist eftersom inlägget inte hade med den saken att göra, men här hittar vi Saturnus "dödande" Venus via kombination plus (!) i aspekt till Månen
• Isabella Löwengrip: konsumtionsivraren ser sig säkert som feminist hon också, men har enbart Mars i attack mot Månen för den normala affekterade typen av sinne, uppbrusande i korta utfall mot lite vad som helst men framför allt (pga den sataniska axeln) en ohälsosam vilja till det materiellt goda
• Margareta Winberg: Saturnus "dödar" Solen i feministiska Kräftans tecken, ännu en Måne infekterad av aggressiva mansplaneten Mars

Det lär finnas fler feminister jag inte flaggat som sådana eftersom inlägget inte rörde det ämnet. Men vad den här listan beträffar behövs inga kommentarer!

Ur perspektivet av statistisk signifikans är den här snabbgenomgången troligen ett mishmash, men det vore att missa gestalten. Inget feministhoroskop (Svelands Måne osäker) undgår att uppleva de manliga eller patriarkala symbolerna som påtagligt störande - indikationer om usla fäder i detta liv eller egna synder i tidigare liv (som män!) vilka hamnat på kant på födelsehimmelen och skaver i själen och inte vill passa in i pusslet.

(Minns: denna födelsehimmel kommer inifrån individens egen själ - när vi inkarnerar på jorden projicerar vi ut en värld i tid och rum att agera i, komplett med vänner och fiender vilka deltar i samma lek. Den strid feminismen tror den utkämpar är en lek på övervåningen. Men om en materialistisk livsfilosofi förnekar existensen av en övervåning återstår bara ett alltmer förbittrat livsöde nere i "stoftet"!)

Prognosen? Kanhända ett dussin jordeliv ytterligare innan själen börjar bli avrundad och genuint feminin-maskulin?

:-)

*****

Se även Nathan Shachars kristallklara analys av feltänk på sina håll inom feminismen. Han får mig att besvärat vrida på mig och fundera över om astrologin har genomlyst sig på samma obönhörliga vis! Men se flygingenjören Arthur M. Young om den saken. Ett perfekt, integralt system axiom var hans omdöme om astrologin! En utmärkt kompass för att begripa varjehanda fenomen.


Tillägg

Hittade tack vare en recension i SvD en annan feminist som gått förlorad i bloggens djupa skrymslen. Barbara Ehrenreich som hatar positivt tänkande. Den okända födelsetimman gör bedömningen svår, men i min rekonstruktion angriper våldsmannen Mars kvinnans feminina Måne. Ännu ett missfall således.