Kognitiv dissonans & dissociation

Jag noterar att socialpsykologen Leon Festinger är känd för teorin om "kognitiv dissonans" och att den har beröringspunkter med mitt diffusa lån från individualpsykologin av begreppet "dissociation".

Det senare är ju en typisk effekt av horoskopets samtidiga aktivering av Vattenelementet och Luftelementet, två element som man inte kan leva samtidigt i, eftersom det förra är ickerationellt till sin natur och det senare just inte är annat än mentala konstrukt och logik.

Den kognitiva dissonansen beskrivs hjälpligt redan i ingressen till Wikipedia-artikeln genom en gammal folkberättelse: Räven ser bär på trädet men kommer inte åt dem. För att lindra spänningen mellan rävens lust till bären och den motsträviga verkligheten - den kognitiva dissonansen - säger räven till sig själv att de där bären förmodligen inte var goda i vilket fall. Notera här att räven rationaliserar över ett objektifierat förhållande, dvs Luft/Jord, men att det dessförinnan fanns en förhöjd spänning mellan känslor och upplevelse (kognition).

Enligt det antika talesättet att inget kan uppstå ur inget, kan vi med gott hopp leta efter motsvarande "problem" i socialpsykologen Festingers horoskop. Det man inte har på sitt horoskop finns inte som problemställning i detta livet!

Horoskopet bekräftar på bästa sätt rävens frustration!

Se vilken ohyggligt stark indikation på just temat "kognition" (varseblivning) i kombinationen av en upphöjd Sol och en Mars hemma i härskarläge i det subjektiva perspektivets Vädur! 

Och se sedan frustrationen när gränsdragaren Saturnus undanhåller räven den själsliga (Kräftan/Vatten) uppfyllelsen av det ögat (Solen) sett och som väckt passionen. Den här klena Saturnus (i "detriment") utlöser i sin 270-gradersaspekt mot Väduren en hopplös kamp mellan överemotionalism (sensationalism) och frustrerad uppfyllelse.

Då gör steg två entré: rationalismen som söker bortförklara den ursprungliga passionen. Men den visar sig inte som Luft/Jord utan som Luft/Vatten, det vill säga som medvetandets avsiktliga dissociation (avspaltning) av sig självt från den verkliga berättelsen, som en bortträngning och ersättning av grundsituationen med en påhittad lögn eller ett påhitt. 

Dissociationen här syns i den teoretiskt vällovliga ömsesidiga receptionen där Tvillingarna och Fiskarna utbyter härskare med varandra (Merkurius resp. Jupiter). Men här innebär det att Luft och Vatten tvingas samman och elementens natur är ju att inte vilja mixa sig, att tvärtom vissa element stryker på foten i dissociation eller bortträngning!

Räven låtsas nu som om han aldrig haft någon aptit på bären, förvägrar instinkten i Vattenelementet (som ju är frustrerad enligt Saturnus i ett Vattentecken). Hans fallna Merkurius i Fiskarna använder nu samma Vatten som fri mytomani och fabulerar ihop en efterhandskonstruktion om bärens troliga beskhet.

I samband med brottsdömde piraten Fredrik Neij nämnde jag första gången den här ömsesidiga receptionen som troligen inte fungerar. Rätten den gången trodde inte på Neij utan ansåg att han satt och blåljög dem i ansiktet i frågan om han driftade piraternas stöldsystem på nätet eller ej.

Det är fascinerande att hitta fadern till en så viktig socialpsykologisk teori själv ha precis det som krävs för att förstå dessa mentala processer i sitt eget födelsehoroskop. Oddsen är inte extrema, ungefär 9:1. (En på tre var vart och ett av de två "elementsyndrom" som här kombineras. Obs. Jag etiketterar inlägget "sensationalism" men som vi sett innebär Saturnus i Vatten i aspekt mot Eld att det snarare handlar om missräkning och frustration än en positiv uppeldning.)

Att hitta syndromen hos Leon Festinger påminner dessutom om att alla som har dem inte blir skenheliga lögnare, eller rättare, sysslar med livslögner och dubbel bokföring.

Men det är ungefär som med reformerade värstingar. Efter rehabiliteringen hittar de sin uppgift i livet att reformera andra värstingar. På så sätt stannar de olika typerna av astrologiska signaturer inom sina respektive "typområden" - utdelade av ödet. Eller, som den kinesiska filosofin sade:

"Det som har framfötts av Himmelen känner sig besläktat med det därovan. Det som har framfötts av Jorden känner sig besläktat med det därnedan. Vart ting följer sitt slag."

I Ching eller Förvandlingarnas bok, kommentar till hexagram 1