Adolf Hitler Campbells horoskop (närapå)

Bara en bedrövlig historia: två mentalsjuka föräldrar som döper sin son till Adolf Hitler, bara för att förlora vårdnaden (AB för fler detaljer). 

Jag kommer inte närmare ett födelsedatum för horoskopställande än uppgiften "december 2005" (källa). Men det visar sig vara bättre än inget alls. Obs! Följande inlägg kommer att vara ganska spekulativt.

Horoskopet gäller för första halvan av december, då Solen alltjämt passerar genom Skorpionens tecken. Du förstår själv varför jag misstänker Skorpionen här, med den sideriska zodiaken tycks tecknens uråldriga betydelser vakna till full kraft, och givet skorpionhärskaren Mars placering i Väduren, får vi en mycket märklig indikation om denna själ.

Månen är utelämnad från kartan - det finns ingen möjlighet att spekulera över psykets position. Vi får begränsa oss att tala om ett hypotetiskt öde i skammens och syndens tecken Skorpionen.

Jag har också gjort ett andra antagande, att Venus hunnit in i Stenbocken vilket den gör den 3 december - sannolikheten av en Stenbocks-Venus är uppenbarligen högre än en Skytt-Venus.

Detta skulle ge oss en planet i vart Rajas-tecken så att horoskopet är alltför uppvarvat i lidelsens (och lidandets) kvalitet. Minns det första påpekandet om överdriven Rajas, hos sångerskan Kate Bush i vars sångbok man hittar många ledtrådar, inte minst en titel som "Love & Anger"?!

Givet den pushiga och tanklösa Mars i Väduren och den repressiva Solen i Skorpionen riktigt ser man vilket motigt öde detta är. Båda de naturligt onda Mars och Saturnus lyckas placera båda sina specialaspekter på andra planeter. Jupiter hittar ingen planet att välsigna med sin vilja till utveckling (på gott och ont).

Se särskilt Mars attack mot föräldraskapets Saturnus samtidigt som föräldraskapet ligger i opposition till den redan infrusna emotionella harmonin (Venus) i Stenbocken. Här måste grunddragen till barnets första år med de fullständigt förvridna kvinnorna ligga samt deras förlorade vårdnad om lille Adolf Hitler.

Det är inte snygga budskap kring Saturnus (ansvar, föräldraskap, auktoritet). Tvärtom, för att tjata, det är ett klockrent budskap om egocentrisk egenmäktighet, fast inte via Väduren och Stenbocken, utan via deras representanter Mars och Saturnus. Ska vi leka med symbolerna är barnet (Väduren) starkare och sundare än sina föräldrar (Saturnus i detriment i moderskapets Kräftan).

Utöver Saturnus klena läge i Kräftan aspekterar den dessutom månnoderna, vilkas husplacering det hade varit intressant att känna till!

Mars-Väduren förnekar sig aldrig, och här hittar vi en andra attack mot sexualitetens Skorpion som jag direkt känner igen från den svenske "sexupplysaren" Manne Forssberg som skrev boken Kukbruk för att bl.a. uppmuntra och underlätta homosexuell utlevelse på det svenska viset där alla värdeomdömen lyser med sin frånvaro. (Vi har helt tappat vår moraliska kompass under inflytande av en ateistisk och materialistisk världsbild.)

Problemet med den svenska "liberalismen" är att den uppmuntrar människor att följa böjelser som astrologin ser inte är naturliga utan snarast frukten av svåra psykologiska komplex. Men merparten av psyket är dolt (i det "omedvetna") och en sekulär kultur som förnekar objektiva värden är enastående skicklig på att uppmuntra medborgarna att fortsätta vara omedvetna om sina komplexa väsen genom att kalla missljuden "normala".

Så brukar föräldrar göra med mycket små barn som de bedömer som ännu inte mogna att handskas med en fråga. Föräldern slätar över och säger, "det är inget". Svårt att säga om det är rätt pedagogik... En dag är barnet tillräckligt moget att verkligen börja fråga sig varför det är som det är.

Faktum kvarstår att själar på jorden ofta lider - särskilt om de kommer under så mycket Rajas guna som i horoskopet ovan. Den här själen Adolf Hitler, så långt det här horoskopet kan ta oss, har seglat in mitt i en enorm, odisciplinerad lidelse i "Världssjälens atmosfär". Det måste rimligen betyda att andesjälen fann detta vara ett lämpligt kroppshölje att ikläda sig.

Hypnosregressionisten Michael Newtons över trettio år med klienter lärde honom att primitiva själar ännu inte väljer egna kroppar. De anvisas sitt nästa livsöde av äldre själar som har mer avancerade uppgifter i tillvaron, själar som designar egna öden i vilka många andra ingår.

De unga själarna är, ursäkta uttrycket, "utfyllnadsmaterial" här på jorden och kanske till och med kommer i stora klumpar för att lära sig i princip samma lärdomar (tecknade av planeterna den dagen den här "skuren av själar" faller). Naturligtvis är alla själar, ung eller gammal, unika invidider, och väl planterade på jorden utvecklar de ett ego för att uppleva livet som distinkta personer. Skillnaden är att gamla själar inte fångas i egot eller åtminstone växer sig ur det under loppet av ett liv.

Unga själar dör ofta nästan lika begränsade som de föddes. Livets tidiga lärdomar kommer trögt. Sen, i senare liv, kommer insikterna att komma allt snabbare. Jag kallar mig en medelgammal själ och jag har t.ex. cirka halvdussinet tidigare liv med mig att få ordning på den här gången (anledningen till att en person förändras under livets gång är att själen roterar en serie av uppgifter/tidigare liv den har föresatt sig att arbeta med).

Unga själar är mer i "insamlingsfasen" ännu, de löser ännu inga problem. De är här för att "trassla till det för sig" så att de har rådata för utvecklingsfasen, när själen påbörjar resan hem (från kretsloppet). (Homosexualitet är ett typiskt uttryck för nybörjarsjälar, har man varit på jorden några gånger slutar man bry sig över könsväxlingarna. Själen själv är inte "polariserad".)

Själen Adolf Hitler Campbell hade förstås en avsikt med att dyka upp just när den gjorde i tid och rum. All denna Rajas guna, Solen i dödens symbol men dispositören i pånyttfödelsens Vädur är våra enda ledtrådar till själen förhistoria. Själen kan ha dött våldsamt, brunnit i helvetet, och återvänder nu till jorden.

Men ingen vet väl vilka slutsatser den här människan Adolf Hitler kommer att dra när han blir så gammal att han kan titta tillbaka på sin tokgalna ankomst till världen, under en grovt obalanserad himmel och rakt in i armarna på två dårar.