Svensk tortyr-tv för barn

Ola Lindholm:
"Barn kan skilja på fiktion och verklighet" 

I Aftonbladet diskuteras det om en förskjutning i riktning mot inhuman brutalitet kan ses i barn-tv och om dess skapare saknar vett. (Även DN samt några dagar senare en av radionämndsanmälarna i AB) Ett stickprov på folksorlet (tillsnyggad punktuation):

Byggubben, 69 år:

Herr och/eller Fru S, 35 år, "Lekte ni aldrig lekar där man var fånge när ni var yngre?":

-Jo men visst tog vi fångar, med. De blev placerade inom ett visst område som markerats som fängelse. Längre än så gick det aldrig. Och vill man nu göra ett barnprogram som skall ge spänning så måste det väl finnas andra alternativ än tortyrredskapsliknande arrangemang. Verkar vara intelligensbefriat.

Det här är inget djuplodande och vidsträckt astrologiskt resonemang. Men jag noterar att produktionsledaren Lena Andrae försonligt påpekar att programmet är för lite äldre barn och att det programmet sänds med bifogade varningar om innehållet. 

Programledaren Ola Lindholm är intressantare, här kommer det klassiska flinet, "Men tror du inte att barn kan skilja på fiktion och verklighet"..."lilla vän", är jag frestad att tillägga efter att ha hört den övermaga tonen så hos individer med egenmäktighetssyndromet. De är själva knappt mer än barn men redan så duktiga på att imitera vuxenvärldens härskarspråk.

Ola i egen talkshow ("Ola 21.30") såg jag någon enstaka gång. Han slog mig som en charmant och i grunden vänlig person och horoskopet avslöjar varför: Solen med Jupiter och Venus i Vågen indikerar i grunden en vilja till gott - om man nu ska tala om vilja i fallet Vågen, tecknet vars hela ambition mest är att "rida ut stormen". (För järnhård vilja, se hellre oppositionstecknet Väduren.)

Vågens veka vilja kan fattas som att man nu nått halvvägs genom zodiaken. Vågen står för motsatsen till den blinda impuls som en gång drev Väduren in i tid och rum (inkarnation som människa). I perfekt jämvikt kan Vågen nu börja påminna sig att den egentligen kom från en bättre värld och innerst inne finns det en liten längtan bort till en subtilare värld och av växande aversion mot grovheten i den här världen. 

Omogna eller flata människor tror Vågar är ytliga eller lata (de kan ha läst det i billig kioskbok om stjärntecknen). De förstår inte att det här tecknet har börjat få upp ögonen för ideal eller Platons "idévärld", en världen som faktiskt existerar, men som vi bara skugglikt skymtar här på jorden. Det leder till konsekvenser för beteende och målsättningar. 

Vågen tror inte längre på att erövra världen som den unga Väduren, den lider inte längre av egoprincipens tunnelseende utan kan avväga flera olika egon (perspektiv) och formulera en salomonisk och utbalanserad kompromisslösning. Vågen är redo att offra en del av sig själv för helhetens bästa. 

Försök få en Vädur, Oxe, Tvilling och i viss mån även Kräftan till det! För att inte tala om den intensifierade självupptagenheten hos Lejonet (uppenbar!) och Jungfrun (i lönndom!)  som just föregår zodiakens stora vändpunkt i vågskålarna. I det gamla Egypten hade vågskålarna en nyckelroll då människans själ dömdes på andra sidan.

Ändå gjorde Olas talkshow inget större intryck på mig, och det berodde på den lama psykologin i spelet mellan värden och gästerna. Det hela påminde om den trubbiga och oslipade norrlänningen, som han framställts i karikatyrer. Ola opererade inte bra live, utan fungerade som om han var förprogrammerad med en punktlista av tankar och repliker - en sluten mentalitet som inte mäktar en förutsättningslös och öppen dialog med en medmänniska.

*****

Vad jag hintar om är en extrem formalism, just en sådan stelbent mentalitet som tycker det är en toppenidé att binda fast ungar vid träden för att förhöja den grafiska effekten.

Och det är samma formalist som aldrig tänker utanför lådan utan tvingas skratta bort varje invändning eftersom så oändligt mycket prestige står på spel för den som bara är sitt yttre uttryck, och inte förfogar förmågan till reflektion som en "levande" Måne symboliserar.

Jag talar här om den absolut mest problematiska kombinationen av formalieprincipen Saturnus och psykets Måne, där Saturnus står debil i egocentrerade Väduren och angriper sitt eget herre-på-täppantecken Stenbocken där en avmagrad och själlös Måne befinner sig! Mannen till och med ser helt tärd ut! Här syns det gamla talesättet, "Saturnus äter sina barn", på ett konkret plan. Och konkretism är just vad Stenbocken står för.

Det har varit många kändisstudier med Månen i Stenbocken på sistone, där omdömet varit ofördelaktigt för den här själspositionen. De positiva kvaliteter Månen har i detta Jordtecken, en driven stilkänsla t.ex., har kommit bort inför den psykologiska rigiditet och det beroende av en hack- och prestigeordning och i allmänhet objektiva yttre omständigheter att "leva genom" som regelbundet kan ses i placeringen. 

Men det här så här astrologin fungerar. Stenbocksmånen ska vara torr och fantasilös, det är dess uppgift i det här hörnet av zodiaken! När Ola hävdar att barn kan skilja fiktion från verklighet beror det på att han själv är fullständigt oförmögen att själv leva sig in i en fantasi och som en osynlig deltagare observera hur den lagras i det undermedvetna och där förvandlas till ett dolt psykiskt handlingsmönster som ligger kvar i väntan på en chans att få utlösas i handlingar i "verkligheten"! 

Man ska förstås inte överdriva betydelsen av ett enda barnprogram, men det är Olas psykologiska okänslighet (här symboliserad av Saturnus debil i Väduren och strypande Psyket/Månen) som gör att han inte ser att tv-programmet bara är ett i en syndaflod av program som skapat en ny västerlänning som är råare och vidrigare än den medeltida busen. Bara rättsstaten håller ihop den soppa medierna fylld individerna med.

Det är Månen i motsatta Kräftan (mitt emot Stenbocken) som man finner det välsmorda och självgående själslivet. "Naturligt patologiserande" har jag beskrivit den fantasifulla Månkräftan. Du behöver inte ens lägga ner den här människan i en mörklagd vattentanke (för att beröva henne tillgång till externa sinnesintryck) - Månkräftan hallucinerar eller fantiserar friskt t.o.m. i ljusan dag! Här finns också den största förmågan att assimilera och faktiskt agera ut en fantasi just som en fantasi. Ola pratar längtansfullt om den kvalitet han själv inte äger, men som han utgår från att barnen har.

Hos den torra Månstenbocken händer istället ingenting inombords förrän man sträcker vederbörande något konkret att kommentera eller beta av. Men Månstenbocken kan vara en fantastisk bildhuggare. I stenblocket ser Stenbocken en form ropa på att bli frammejslad!

Inte för inte representerar Stenbocken den patriarkala delen av barnets fostran, den del Sverige och feministinfekterade människor i vår tid söker förneka behovet av så att allt blir en perspektivlös gegga och empati. 

Svårigheten med ALLA Månens positioner blir att psyket tenderar att överdriva värdtecknets stil, vilket i Olas fall blir en sträv patriarks fullständiga ointresse av att ifrågasätta sig själv. Fascinerande nog visade sig produktionschefen Lena Andrae den opposita Mån-Kräftan och genast ökade empatin i hennes mer utförliga svar!

Tänk nu om man kunde eliminera alla träskallar som Ola från jordens yta genom att slå ihop dem med de överdrivet inlevelsefulla Månkräftorna (vars naturliga patologi kan driva dem dit att de tyckte tortyrliknande scener var en "jättebra idé" då den uttalades). Då skulle vi få ett psyke i perfekt balans, en själ som det ligger bortom zodiakens förmåga att skildra i en enda bild!