Queer helt i onödan

Av misstag råkade jag hitta ett högintressant queer-horoskop (transsexuell, här en kvinna som inte kan förlika sig med sitt kön utan vill bli man). Egentligen sökte jag efter en födelsetid på den kände fysikern James Clerk Maxwell på Astrodatabank, men råkade hamna på sagda horoskop vars ägare kort och gott titulerar sig "Maxwell".

Det är märkligt just efter beräkningen på Filip Hammars horoskop att dyka på ännu en himmel där den sinnessjuka kvaliteten Tamas guna verkar vara anledningen till extremismen i livsödet, till vägran att identifiera sig med sin egen kropp. Detta horoskop är enormt intressant, för jag känner att vissa teser från mitt årslånga bloggande nu börjar bekräftas av så extremt talande fall att det inte längre är tu tal om t.ex. det sociala utstötningssyndromets effekt även i frågor om sexuell identitet. 

Och eftersom Vattumannen implicerar grupper eller begreppen om grupper, börjar vi nu se att homosexualitet och andra hbt-fenomen verkligen är mentala störningar, i så måtto som att en Skorpion som samexisterar med Vattumannen på himmelen indikerar oresonabel antagonism gentemot någon speciell kategori eller konception. Skorpionen är giftet som söker döda Vattumannen i bemärkelsen en "klasstillhörighet", en "ideologi" eller ett "begrepp". Skorpionen vägrar tillhöra, helt enkelt.

Samtidigt ser man naturens försök att "normalisera" situationen just genom t.ex. företagsamheten hos transsexuella att skaffa sig en ny kropp som bättre matchar DET KONCEPT DE BÄR INOM SIG, vare sig föreställningen är att de egentligen borde ha varit man eller det omvända.

Det här fallet kommer som det tredje efter Chers dotter som gjorde om sig till man och Elton John där också Skorpion/Vattuman-problemet direkt relaterade till första huset för den egna kroppen.

I fallet Maxwell är det som synes lite mer komplicerat:

Med bara dryga 2 år med den indiska astrologins aspektschema, är det här lite av en upptäcksfärd för mig. Men det gruvliga korset av mental mörkläggning åsido, menar jag att det här är ett solklart fall där en ömsesidig reception mellan Skorpionens och Vattumannens härskare Mars och Venus inte alls är en hjälp utan tvärtom en del i det som vållar identitetstörningen till att börja med!

För här knyts två tecken som verkligen inte fungerar med varandra på något plan järnhårt samman. Saturnus - det permanenta - är en essentiell Luftplanet men här sänks den ner i Vattendjupen. Mars ses normalt som en Eldplanet men som härskare över Skorpionen är den driftlivets signifikator och det är i Vatten nytt biologiskt liv skapas. Mars har som Skorpionens härskare den allra intimaste koppling till biologiskt kön och här "lyfts" den frågan upp i Vattumannen, tecknet som symboliserar den konceptuella tanken som skapar "klasser och arter", och t.ex. skiljer på "man" och "kvinna". Det ser ut som om det är här den mentala tanken brutit samman ("collapse of ideation").

Horoskopet liknar verkligen min teori om en före detta man som reinkarnerar och nu hamnar i en kvinnokropp men där Vatten/Luft-problematiken gör att halvt glömda minnen ur det undermedvetna läcker igenom och att medvetandet aggressivt (Mars) vägrar att befatta sig med konceptet "kvinnokropp".

Solen i Lejonet indikerar ju en hypermaskulin själsidentitet om man tar Solen som signifikatorn för den djupa andesjälen (vilken enligt flera moderna källor anses ha ett favoritkön som den håller sig till - t.ex. tydde hypnosterapeuten Michael Newtons 35 åriga arbete med hypnotiserade klienter på att det är så "det funkar" på andra sidan).

När Solen i Lejonet sedan inte bara står för maximal positiv polarisering utan kombineras med Jupiter - symbol för att expandera och nå lyckan - då ser man hur beslutsam den här "manliga" varelsen är. Hade kvinnan inte haft störningen mellan Skorpion/Vattuman skulle det här troligen kunna ha blivit en extremt driftig kvinnlig företagsledare eller något liknande, men nu kollapsade hela livet i en psykopatologisk fixering vid att den egna kroppen var "fel".

Som med Chaz Bono och Elton John borde man ana ugglor i mossen redan vad gäller ascendenten, dvs jag-medvetandet och den egna kroppen. Vad om den?

Kräftans tecken stiger i öster, ett klassiskt feminint tecken. Sol och Måne är i indisk astrologi egentligen båda neutrala, och Mars och Venus är könsindikatorer, men i praktiken verkar alla hålla Solen för maskulin och Månen för feminin. Månens koppling till menstruationscykler och biologisk kroppslighet gör planeten så naturligt lämpad att signifiera kvinnosläktet!

Ingen planet aspekterar Kräftascendenten varför vi får uppsöka härskaren Månen på jakt efter antydningar. Månen står i Väduren och tar villigt emot den kombinerade signalen från Solen/Jupiter att "positiv polarisering, det är grejen det!"

Ur ett annat perspektiv har Månen Mars som sin disponent. Indierna kallar disponenten för planetens själ, vilket just i fallet Månen blir lite lustigt eftersom Månen själv har innebörden sinne, psyke eller t.o.m. själ (dock inte den eviga andesjälen). Och hur Mars mår i det här horoskopet har vi redan sett! Den "stöter bort" den sexuella art kroppen föddes att tillhöra. Mars aggression över arten står kombinerad med det åttonde sexualitetshuset!

Saturnus, den andra halvan av den här groteskt usla ömsesidiga receptionen, indikerar å sin sida från Solens naturliga femte hus att den vill vara ett Lejon, "en riktig karl"!

Saturnus som mentala hang-ups eller fixeringar har jag nämnt någon enstaka gång och här är ett renodlat exempel på detta. Vatten/Luft-störningen - en del i ett större problem av mental mörkläggning (Tamas guna) visar hur transsexualitet typiskt är en mental sjukdom och som enkelt kunde botas med hypnosterapi enligt Michael Newtons modell.

Det vill säga, under hypnos introduceras det havererade egot inför sanningen att det bara är en liten del av ett mycket större väsen, att människan i själva verket är en andevarelse som omväxlande använder manliga och kvinnliga kroppar när den önskar delta i sandlådan jorden!

*****

Det finns naturligtvis mycket mer att säga om horoskopet. Här har vi t.ex. signaturen för dramadrottningen (Lejonet/Affirmation, Skorpionen/Förnekelse) som så ofta leder till en bisarr överförenkling och ett känslohetsande över så grova karikatyrer att man undrar om kombinationen i sig representerar en förklenad intelligens. Efter att just ha tittat på "byfånen" Filip Hammar (tv-underhållare av grovkornigt slag) och hans Sol/Jupiter, börjar jag luta åt att den här kombinationen inte ovillkorligt höjer intelligensen på det sätt som astrologen Charles Carter menade sig ha noterat.

Visst, när jag undersökte en handfull mäktiga fysiker fanns Jupiter med i bilden, men uppenbarligen kan andra berättelser i horoskopet upphäva detta (Jupiter får kanhända bara den "objektiva" betydelsen av "tursam i karriären" utan att den inverkar på intelligensen).

Maxwells horoskop blir, hör och häpna, det tredje av dagens tre skrivövningar som innehåller Solen i kombination med Jupiter (Lotta Engbergs var det övriga) och ingen av dessa verkar vid närmare påseende särskilt begåvade.

Kom sig den här klumpen av tre soli-jupiteriska horoskop av att Solen f.n. passerar jupiteriska Fiskarna och att Månen idag (och igår) passerar genom det jupiteriska tecknet Skytten och där förgiftats av den vurpade demonen Rahu?

Är det med andra ord lönlöst att studera Jupiters bidrag under en period då eklipsskaparen förmörkar det tecken som tycks symbolisera det högre medvetandet, det klärvoajanta andeskådandet som symboliseras av den pil som kentauren avlossar?

Jag bara spekulerar här, men implikationen skulle göra att vetenskap är omöjlig! Om stjärnorna styr och ställer med vad man finner, skulle en undersökning kunna ge positiva resultat men en annan undersökning (vid ett annat tillfälle) inte alls peka på samma sak. Är det detta som är Mayas lila - hennes sätt att leka (och driva) med oss dumma människor som tror att vi kan förstå mer bara vi mäter tillräckligt noga?

:-)


Tillägg

De mäktiga kineserna hade en metod att ringa in det typiska för olika tidpunkter. Provar man Maxwells data enligt den medeltida Ho Lo Li Shu-metoden ("floderna Ho och Lo:s rationella tal") ges ett födelseomen som man bara gapar över:

"Så du är i konflikt med Himmelen själv?
Backa ner och ta det lite lugnt
- då hittar du harmoni och god lycka." 

Det summerar ganska väl hbt-folkets strävanden. De är i krig med skapelsen själv och skälet att de fötts avvikande är helt enkelt att lära sig ACCEPTANSENS LÄRDOM, lära sig vara det de föddes till.

Men vad gör en gudlös materialistisk tid som vår? Egot börjar gapa och kräva sin "R-E-S-P-E-C-T". Ingen tror längre att livet har en mening med varje enskilt liv.

Jag misstänker att många livscykler är helt bortkastade eftersom folk inte lär sig något av livet. Ingen lyssnar på livet, egot tror det har förstått allt.

Antingen återföds de ohörsamma med bakläxa, eller också kanske själen senarelägger vissa uppgifter eftersom den uppenbarligen inte går i land med att lösa problemen just nu.

Ut-ur-kroppen-resenären Robert A. Monroe berättade sällsamma ting i sina tre böcker. Om hur andesjälen löper som en skottspole genom tid och rum för att fullända sina mindre lyckade liv.

Kanhända har du i detta ögonblick osynlig vägledning från något av dina framtida liv, här för att "snygga till" facit en smula eftersom helheten kräver, och i sig är, PERFEKTION.

"Var också ni fullkomliga såsom er Fader i himmelen är det", sade Jesus. Det kanske är så som Monroe visualiserade det som det kommer att gå till. Då är inte ens det här livet riktigt verkligt, utan bara Maya - en flytande dröm. För det här livet kommer att jobbas på som i filmen "Måndag hela veckan" - ända tills Bill Murray går från arrogant och mentalt vurpad till genomlyst och genomgod!