Kristna teologer och zodiaktecknen

En liten granskning av 32 kristna teologer - lutheraner, anglikaner, katoliker och någon enstaka frikyrklig (också luthersk) - gav ett oväntat resultat.

Albert Schweizer	Alexander Pope	Anders Wejryd
Benedikt XVI / Joseph Ratzinger	Bertil Gärtner	Blaise Pascal
Caroline Krook	Corrado Balducci	David Friedrich Strauss
Francois Fenelon	Friedrich Schleiermacher	Hans Kung
James VanderKam	Jean Calvin	John Henry Newman
Johannes Paulus II / Karol Wojtyła	Karl Gustav Hammar	Lennart Koskinen
Lewi Pethrus	Martin Luther	Nathan Söderblom
Nicholas Thomas Wright	Norris Clarke	Pierre Teilhard de Chardin
Pius XII / Eugenio Pacelli	Richard Wilhelm	Rudolf Otto
Ulf Ekman	William Inge	William Walter
William Wrede	Wolfhart Pannenberg

Hela havet stormar bland teologerna! Här är det fler avvikelser från slumpmässig fördelning än i någon tidigare testgrupp, men det beror säkerligen på det ringa antalet - med ett slumpmässigt snitt på 2,6 per tecken blir varje enskild teolog till eller från detta snitt överdrivet utslagsgivande.

För den som läser "tecken" i tecknen finns det likväl en logik bakom varför vissa tecken är överrepresenterade och vissa underrepresenterade. Nyckeln tycks ligga i vad teologi - den logiska systematiseringen av gudsföreställningen - är för något.

Tecken:	32 teologer
	☉		☽
	antal	%	antal	%
♈	5	15,6	3	9,4
♉	4	12,5	5	15,6
♊	1	3,1	1	3,1
♋	3	9,4	3	9,4
♌	0	0	2	6,2
♍	3	9,4	4	12,5
♎	1	3,1	1	3,1
♏	6	18,8	3	9,4
♐	0	0	2	6,2
♑	3	9,4	4	12,5
♒	5	15,6	0	0
♓	1	3,1	4	12,5
Snitt	2,6	8,33	2,6	8,33
Signifikant rel. snittet (50%):		<=4,2 eller >=12,5		<=4,2 eller >=12,5

Ja, låt oss se vad tabellen söker säga, och glömma det här med statistisk signifikans en stund.

Varför avstår vissa tecken från kristendomen och dess teologi? Här, när vi väljer ut en förment andlig yrkesgrupp, lever plötsligt zodiaken upp totalt, och röjer att Tvillingarna faktiskt var Ormen som frestade Adam (Väduren) i Paradiset (Oxen) och sade, "Ät av kunskapens träd på gott och ont". Med Tvillingarna och Merkurius anländer det diskursiva intellektet.

Tillskottet av "kvicksilver" (Merkurius) gör Adam till något annat än ett kreatur (Oxen) i Guds gröna hage. Adam förvärvar förmågan att bygga mentala representationer av livet och, om så önskas, förvränga informationen. "Synden" är ett faktum. Barnpsykologin och astrologin är helt överens, Merkurius står för det operativa intellektets uppvaknande, men här finns ännu inte någon moral.

Kyrkan har kopplat arvsynden till sexualiteten, men den unga pojkspolingen Merkurius tycks inte stämma, och inte heller västerlandets könlösa bild av Tvillingarna. Men i indisk tradition, vill jag påstå, är den korrekta bilden bevarad. Tvillingarna avildas här som ett ungt par, en pojke och en flicka, och tecknet står för "förening" eller "förbindelse" - precis som Merkurius i sin rörelse fram och åter förbinder två punkter med varandra i sin roll som kommunikatör.

Så mycket har västerlandet bevarat i sin tradition att Tvillingarna är ett amoraliskt tecken, deras föreningar är "one night stands". Den fasta relationen mellan man och kvinna kommer inte förrän i nästa Lufttecken, Vågen - de fasta, avtalsbundna relationernas fas.

Att Tvillingarna inte dras mot den starkt moraliserande kristendomen förvånar därför inte! Minns dock att enskilda individer mycket väl kan vara födda i Tvillingarna och ändå religiösa, men det här är en granskning av zodiaktecknen som sådana, och hur "populära" de är inom en yrkesgrupp.

Motpolen till Tvillingarna är Skytten, ännu mer frihetslängtande än Tvillingarna! Är det konstigt att den begränsande teologin - människans försök att binda det gudomliga i någon form av systematisk framställning saknar lockelse för detta eldtecken?

Nyligen fick jag reda ut en självförvållad sammanblandning av tecknet Skytten och planeten Jupiter. Jag hade memorerat och kopplat attribut till Skytten som inte tillhör det utan bara Jupiter, Skyttens härskare. Skytten är således inte i sig någon garant för verksamheter som religion eller filosofi, det är Jupiter som sägs vara bärare av de yttringarna!

Slutligen dyker också det tredje av de rörliga eller kunskapssökande (sattva) tecknen upp bland dem som inte finner någon lockelse i teologin: Fiskarna, som paradoxalt nog är kristendomens egen symbol! Man kunde tro att kristendomens "rentvagning" från synderna skulle passa detta tecken, men tydligen inte.

*****

Vilka söker sig då till kristendomen? Vem dras till dess teologiska funderingar över treenighet, Fader, Son och Ande, och Sonens offergärning för människan - och alla de olika inställningar man kan ha till dessa centrala teser (uppståndelsen ett äkta och unikt mirakel, historien bara symbolisk, etc)?

Jag är inte förvånad att se Solen i dödens mysterium, Skorpionen, toppa ligan! Men också Väduren är på något lustigt sätt logisk, för detta är det tecken där Fadern är förhärligad i sin Son: Solen är "upphöjd" i Vädurens tecken. Här får vi tänka bort Vädurens "simplare" betydelser som "ego", "barn" etc, och fokusera dess metafysiska eller ideala betydelse.

Både Skorpionen och Väduren har Mars som sin härskare - spjutet den romerska soldaten stötte in i sidan på den korsfäste Messias för att se att han verkligen var död. Observatörer har med rätta noterat att kristendomen är en dödens religion, men dess kritiker slutar där, ofta med något nedsättande om att dödskulten gjort religionen bestialisk.

Eftersom själva poängen med döden inte beaktas av dessa begabbare - uppståndelsen på tredje dagen - är det en "straw man" de sätter upp för att sedan komma med anklagelsen om svart dödskult.

I själva verket kretsar hela teologin kring den "ontologiska revan" i vävnaden som Guds son åstadkom genom att demonstrera "mind over matter", eller den perfekta andens förmåga att skapa en ny fysisk kropp, stick i stäv med alla jordiska sanningar. Ett mysterium som förvisso helt förnuftsvidrigt vilket kända teologer allt från Tertullianus (om jag inte missminner mig) har medgivit.

Materiell monism bygger just på antagandet att naturen är deterministisk och att inget kan ske i strid med naturlagarna. Lagarna går inte att bryta. Därför vägrar materialister erkänna några som helst övernaturliga eller paranormala fenomen. De har bakbundit sig själva med sin världsbild och kommer inte att överleva det språng till ett nytt tänkande som kvantfysiken, som bjuder på nya förklaringsmodeller för t.ex. telepati, ger.

Lustigt nog är Skorpionens motpol, den fysiska och jordnära Oxen också högst disponerad för kristendom och teologi. Hur ska detta fattas?

Ja, titta för övrigt på Månens placeringar: ALLA TRE JORDTECKNEN når 12,5 procent, gränsen för signifikans. Jag skulle vilja föreslå att teologi är den naturliga motsatsen till andlighet!

Vissa tänker över frågan, andra "gör det"!

Man kan också se det så här: kristendomen trycker särdeles hårt på att det övernaturliga har trängt in i den fysiska verkligheten och givit sig till känna här. Teologi handlar sedan om att representera det gudomliga i denna världen och med de fattiga förnuftsredskap som den här världen äger. De fyra elementen kan delas upp på så sätt att Eld och Vatten representerar emotioner medan Jord och Luft står för rationell tanke.

Därmed är inte teologi i sak skild från t.ex. naturvetenskap som också söker kasta förnuftets hämmande fisknät över något som egentligen inte är åtkomligt för "det lägre sinnet". Teologen jobbar dock med ett mer svårgripbart subjekt, han kan bara uttala sig om de indirekta verkningar som tyder på att det finns något på andra sidan, i den osynliga världen.

Och åter: det är inte konstigt att Skytten skyr den här trånga världen av dogmer och pekpinnar som pesten: Skytten lever Elden, lever Livet, lever Friheten. De som denoteras av Jord sysslar med religion eller naturvetenskap och bygger dogmatiska system.

*****

Detta står nu inte i strid med den enkla "fyrvåningslära" bloggen startade ut med, en nyplatoniserande tillämpning av de fyra elementen där Eld var ren Intelligens eller Intuition (i en äldre tids bemärkelse), Luft var Nous eller den Rationella Själen, Vatten var Psyché eller den Irrationella själen som "doppar sina klädnader" ner i Jordens materia och där bildar den synliga, fysiska naturen.

Man kunde ha trott att Elden skulle vara representerad av kyrkans män, men verkar tvärtom. Noll Solar i Lejonet ska jämföras med den intressanta mängden som återfanns hos de filosofer som bekände sig till en idealistisk inriktning, dvs att världen ytterst sett är av icke-materiell natur. En sådan filosofi struntar naturligtvis fullständigt i huruvida Jesus var Guds son inkarnerad eller förkroppsligad eftersom vi i så fall alla är inkarnationer av Guds tankar, men att själva föreställningen om vår kroppslighet ytterst sett är en följd av vårt fördunklade medvetande.

Noll Solar i härskarläge i Lejonet men hela fem i Solens upphöjda läge i Väduren är en kuriositet som kanske söker säga något! Kristendomen är ju en religion som är centrerad inte vid Gud utan vid Guds Son, medlarfigurer som gjorde det gudomliga synligt. Är det en acceptabel rationalisering av skillnaden i utfall mellan dessa två Eldtecken?

Att Skyttarna (Månen) saknades bland materialistiska filosofer förvånar vid närmare eftertanke lika lite som att de inte finns här bland teologerna. Frihetens och utforskningens tecken är per definition alltid framme vid gränstrakterna där inga tankesystem eller teologier ännu har klubbats igenom!

Eldelementet representerar i nyplatonisk bemärkelse det intelligenta, medvetna livet och livets upplevelse av att det existerar. Medvetande som sådant!

Uppleva kan vi sedan sekundärt också göra genom vår reflektion i Vatten, genom vår mentalisering i Luft, eller, på det hårda och brutala sättet, via friktion och tröghet i Jordelementet.