Ateistiska filosofer - en kort granskning

Efter förra inläggets begrundande av Cissi Elwins skäligen ofilosofiska horoskop ("Hej! Vad begär du, hon är ju kvinna!" "Fel! Astrologin håller man och kvinna för att vara metaforer!") påminde jag mig en gång ha haft intrycket att ateistiska filosofer duggade tätt i Oxens tecken - den primära sinnlighetens tecken. I datorfoldern etiketterad "filosofi" ögnade jag snabbt igenom namnen och öppnade upp dem jag säkert visste var ateister. 

Säkerligen tillhör många fler av de 102 filosofhoroskop jag sparat den ateistiska typen av tro, men jag fick inga direkta minnesbilder av de övriga, och vissa namn som Locke och Hume öppnade jag inte inte ens, för att jag vet att de är problematiska och inte nödvändigtvis bör betraktas som ateister. (I inlägget om Hume nämnde jag t.ex. den intressanta motsägelsen, att även om han såg religionen som primitivt beteende, var han intresserad av reinkarnationskonceptet.)

En annan storhet, Descartes, trodde t.ex. på Gud fast han ur vår tids perspektiv ofta nämns som om han tillhörde oss i det "sekulära väst". Vi tenderar att ljuga om våra förfäder för att vår världsbild ska se ut som vi vill ha den (värdesubjektivism), och därför passar det utmärkt att t.ex. hylla Johannes Kepler som matematikern som löste gåtan med planeternas ellipsformade omloppsbanor runt solen, men "glömma bort" att han var en troende och en praktiserande astrologi. 

Och INTE "bara för att försörja sig" som de värsta historieförfalskarna på den naturvetenskapliga begrägerifronten försöker få det till. Att bara läsa om hur han (förgäves) sökte få solsystemet att harmoniera med de numeriska valörerna hos Platons fem solida kroppar, visar hur fullständigt annorlunda han var än vår materialistiska moderna vetenskap.

• Ateistfilosofen August Comte (1798):
  Sol-Stenbock + Satanssyndromet (aktiv Ox/Skorpion-axel)
  

• Ateistfilsofen Feuerbach (1804 - gav Karl Marx idén till "religionen ett folkens opium"):
  Sol-Kräfta + Mars-Oxe

• Ateistfilosofen Bertrand Russell (1872):
  Sol-Oxe/Jupiter-Kräfta + Satanssyndromet
  

• Ateistfilosofen Ingemar Hedenius (1908):
  Sol/Saturnus-Fisk + Mån,Mars,Venus-Oxe samt Jupiter-Kräfta

• Ateistfilosofen Richard Rorty (1931) - Sol,Merkurius,Venus,Ketu-Jungfru, Jupiter-Kräfta
   
• Ateistfilosofen Daniel Dennett (1942) - Sol-Fisk, Mån-Kräfta, Venus-Stenbock, Mars,Jupiter,Saturnus-Oxe

I termer av bottennapp (ur ett filosofiskt idealistiskt perspektiv) måste nog svenska föreningen Humanisternas favorit Daniel Dennett singlas ut. Sex av de klassiska 7 planeterna står i Jord och Vatten! Gissa om en själ med så låg vibration ens har någon lust att fundera över högre ting bortom det som de fem yttre sinnena själva lätt kan verifiera!? Man väljer som sagt dem med samma takhöjd om man själv inte har någon väl utvecklad vision för livets filosofiska djup... 

Som synes är visserligen inte Oxe eller ens filosofins Jupiter i Jord varje gång, men totalt sett är det en bokstavligen mördande övervikt på viktiga placeringar i de två "fallna" elementen Jord och Vatten. 

Precis som med de tre gunas, verkar vissa människor sakna egentligt intresse för metafysik. Undantag finns, men när man beräknat några tusen personer inser man att här finns övergripande mönster!

Jag har hittat undantag, bl.a. nuvarande påvens nära förtrogne, filosofen Norris Clarke - Solen i Oxen, Månen i Stenbocken. Clarke har dessutom det ofta kritiska egenmäktighetssyndromet pga (horbocksstämpeln Mars+Venus i Väduren), men här är då ett exemplet på att horoskopet är "materiella kvaliteter" som andevarelsen finner sig vävd av. 

Det finns starka andar som kan betvinga sina lägre sidor, men till astrologins försvar ska sägas att t.o.m. i Clarkes livsgärning syns horoskopets tendenser så väl. Han är förtjust i att plocka med teologins systematiska aspekter och hur väl rimmar inte detta med loja Oxen som vill ha "var sak på sin plats" för att sedan inte ha något mer bekymmer på den punkten.

Den religiöse filosofen har sinnelaget i Stenbocken som skapar just den här längtan att få systematisera allting (inklusive Gud!), och han påminner därmed mest om en typisk naturvetenskapsman som Linné (Sol+Saturnus i Oxen, Mars i "naturens" tecken Kräftan), eller evolutionsbiologen Patrick Lindenfors (Solen i Stenbocken, Månen i Fiskarna). Den senare också Humanist och ännu ett fall av ateism och total dominans av Vatten och Jord. 

Ser någon mönstret? Ateisterna har fel, det finns ett "blueprint" i en annan dimension än den "empiriska verklighet" som för dem är den reduktiva materialismens värld (ingen plats för någon osynlig andevärld, t.ex.). Denna ytterligare dimension kallade psykologen Carl Jung först "det kollektiva omedvetna", men på äldre dar morskade han till sig och sa det laddade ordet: Det Objektiva Psyket (Världssjälen)! Det hade knappt någon vågat säga med risk för att bli kallad idiot under det totalt materialistiska 1900-talet.

Men bortom Världssjälen (som faktiskt såg en halvdan relansering via Gaia-teorin, att jorden på något sätt skulle vara en i någon mening intelligent livsform), pekade Platon också ut Intelligensens eller Formernas värld. Allt detta kommer tillbaka till mänskligheten så småningom, i någon form. Det här är de sista döende åren i en utlevad epok, materialismens epok. 

Medan dna-forskarna försöker fundera ut hur arvsmassan egentligen fungerar, duger den gamla astrologin fortfarande utmärkt för att studera hur vi är konstruerade som "psykisk materia", vad vi har som stöttar oss i vår strävan och vilka "trögheter" vi måste övervinna!

*****

Den här preliminära kollen av filosoferna var så tydlig att jag ska gå igenom samtliga 102 vid tillfälle. Och då finns det säkert fler vilka jag sorterat under "författare" eller "vetenskapsmän" i ett primitivt och förlegat system jag haft i  datorn många år. (Var placera Cher, under "musik", eller "skådespelare"? Resultatet blev att jag skapade foldern/kategorin "artist" för de som håller på med lite av varje!)