Nero - urtyp för en ond härskare

Möjligen en ung Nero. Nytt fynd
från romerskt palats i England.

För dem som behöver fräscha upp minnet av denne storhetsvansinnige romerske kejsare som tuttade eld på Rom år 64 och skyllde på den kristna minoriteten, lät avrätta sin egen mor, styvpappan och gravida hustru innan han slutligen begick självmord 68 efter att har för förklarats för Roms fiende av senaten, se den här lättsamt skrivna touren:

http://www.colorshotel.com/rome-guide/emperor-nero-hero-or-zero/ (nytt fönster)

Så till horoskopet, där den vediska kartan med pedagogisk färgläggning av de fyra elementens respektive betoning ger en första nyckel till tolkningen.

Jag har inte hittat den yttersta källan till födelsedatumet,
men både Wikipedia och encyclopedia.com - den senare
utnyttjar enbart respekterade källor - har samma uppgift.

Total brist på Luft är förvisso inte liktydigt med sinnessjukdom, men ett övermått av Eld är en potentiell risk. Nero ville bli dyrkad som en gud (redan i livet) och det går förstås inte att veta om han verkligen trodde han var en.

Emellertid är denna tydliga betoning på "det noblaste elementet" som astrologen Ptolemaios (2:a århundradet) kallade Elden åtminstone tecknet på en livfylld och intensiv natur, och Månen i Lejonet ger ibland en individ där den egna storheten upptar väl mycket av sinnets tankerum.

Då här saknas den distanserade mentalisering som Luftelementet bidrar med, tar livsfrenesin som Elden också är känd för kanhända överhanden. Eldsjälar kan vara rena pain-in-the-ass för lite mer dämpade och reflekterande individer. Eldsjälen har redan bestämt sig och blåser på till 120%.

Talar vi förra århundradets största politiska skamfläckar, diktatorerna och tyrannerna Hitler, Mussolini och Stalin, visar sig två av dem vara födda med Solen i ett Eldtecken, Hitler en Vädur och Stalin likt Nero en Skytt.

Fascisten Mussolini var född i Vatten, i Kräftan, men hans psyke i Jord (varav den bruna färgen för fascism!) talar sitt tydliga språk: inte ens en "upphöjd" Måne i Oxen kan anses fullt normal när den är belägrad från båda håll av illgärningsmännen Saturnus och Mars. Härav Mussolinis förakt för svaghet. Hans soltecken i svaga och beskyddande Kräftan är helt vurpat av att disponenten själv har en så distorderad verklighetsuppfattning.

Samspelet mellan Sol och Måne blir extra intressant i Neros fall. För om ett sinnelag badar i förställningen om sin egen storhet, vilket Mån-Lejonet är en tydlig indikation om, måste också sinnets disponent handlingsmänniskan Solen (Lejonets härskare) kunna leva upp till den saken. Medan fallet Börje Salming visade ett Mån-Lejon som absolut servades med anledning till stolthet av den upphöjda Solen i Väduren - ett tydligt tecken på personlig framgång - är budskapen kring Neros Sol lite mer komplexa.

En Sol i Skytten är förvissa i harmoni med Månen - de delar Eldelementet, och att Solen kombineras med krigaren Mars är absolut inget problem när det kommer till regenter. Tvärtom, är detta ett tecken på en krigarkonung, en stridbar natur som inte räds att fatta beslut.

Exkurs. Dock finns ett problem här. Jag har inte introducerat planeternas fem levnadsstadier i indisk astrologi på bloggen, men det kan nämnas att en planet anses "död" i de sista 6 graderna av ett positivt tecken som Skytten (och de första sex graderna i de negativa tecknen).

I många fall stämmer denna mindre viktiga tolkningsparameter inte alltid, men jag kan notera att min Merkurius, välplacerad i Luft (Vågen) och i 5e kreativitetshuset - men i 27° och i "döda zonen" - inte lyckats på arbetsmarknaden! Misslyckades om och om att komma in på skrivarskolor som yngre, och kanhända är det för att min kommunikatör mundant anses "död". Senast visade det sig under en arbetslöshet där webbrelaterade jobb visade sig helt hopplösa att söka på, då jag, 40+, även konkret var "död" relativt de snorungar som jag misstänker sitter på webbredaktioner numera!

I västtraditionen har särskilt planeter i tecknets sista (och ibland också första) grad ansett problematisk. (Se denna enkla artikel.) Och kejsar Nero har sin Mars i 29° Skytten vilket inverkar negativt också på hans även den "döda" Sol (karriärgärning och topprestationer).

Neros prestationer skulle kunna summeras som "fatala olyckor"! Jag har ett eget minne av en Måne i 29° Skytten som var labil. Ömsom märktes en öppen och frihetsälskande Skytt och ömsom slöt sig personen till paranoid misstänksamhet och skepsis - klassisk försiktig Stenbock! Hela frågan om vad som händer när ett tecken lämnar över till nästa påminner om att astrologin är ett tolkningssystem! De här övergångarna är astrologins akilleshäl (en av flera). Man skulle kunna säga att förekomsten av en sådan hemlös planet, som tvingas agera utifrån två ibland helt oförnliga zodiaksymboler, är en del av den själens särskilda karma.

Skyttens tecken är dessutom det tredje och krönande Eldtecknet, där jagiskheten hos Väduren är övervunnen och Lejonets alltjämt självcentrerade drag ger vika för universaliteten hos en Skytt som inte ens vill vara bunden till sin egen kropp.

Och det just här problemet finns! Nero ansåg sig vara en gud, vilket innebär en varelse som inte är bunden till tid eller rum utan som, utan att färdas, omedelbart kan uppenbara sig för den som ärligt tillber honom, på så många ställen samtidigt som behov för detta uppstår! De fyra sista zodiaktecknen är universalistiska, aspirerar på en verklighet eller på sakfrågor som är av generell natur, som överskrider det lokala (kroppsbundna) fenomenet.

Visar Nero hur illa det kan gå när man har dessa universalistiska böjelser men psyket (Månen) inte är lika högt utvecklat, utan tvärtom fortfarande sitter fast i Lejonet och dess alltid närvarande risk för narcissism och uppblåsthet?

Resonemanget är logiskt men det räcker inte hela vägen. Jag har gjort åtskilliga horoskop genom åren där inget i närheten av storhetsvansinne har drabbat Sol-Skyttar med Månen i Lejonet. Som jag ser det är det en sista pusselbit på Neros himmel som är boven i dramat: Solens disponent (och Skyttens härskare) Jupiter.

Genom sin placering i Skorpionen - där Lejonets livsexcess nu måste betalas med döden (notera hur Eld- och Vattentecknen står i skarp 90-gradersvinkel mot varandra), visar det sig att Solen i Skytten agerar över sin kompetens. Dess disponent är inte redo denna universalism utan har först att möta individualismens nederlag i Skorpionen!

Att en så viktig planet som Solens disponent ligger efter "evolutionärt", visar att Neros aktiva liv (Solen) spelar över!

Därtill finns det psykologiska problem som uppstår varje gång Lejonets livsbejakan och Skorpionens dödsdrift går igång på samma himmel. Den här olösliga låsningen (båda tecknen tillhör den fixerade kvaliteten, Tamas guna) sorterar under "sensationalism" och driver fram ett onyanserat svart-vitt sätt att se på saker - vilket omvittnas av att Nero först dödar nära släktingar för att sedan ta sitt eget liv.

Och det är här bristen på Luft kan tänkas spela in. Det saknas mentalitet att överblicka människan Neros inre "eldsvådor". Ja, han satte fyr på Rom! Det här var så att säga en "drama queen" som inte kunde betänka sina egna våldsamma och överdrivna känslonycker.

Nero, showmannen, höll också på att stryka med i hästtävlingar (Skytten = hästar), så förvisso är det en oförvägen natur, denna Sol/Mars-Skytt, som även den drivs av en Eld/Vatten-konflikt. Vi har alltså "sensationalism" på både Solens sida och på Månens, och det är Jupiter i Skorpionen som är den springande punkten i båda dessa överspända komplex. Så nyckelplaneten på Neros himmel måste sägas vara Jupiter i dödens tecken. "Framgång genom Skorpionens grymhet."

Det finns ytterligare saker att säga om horoskopet, fastän födelsetid saknas, bl.a. kopplar Saturnus (liemannen) ett fysiskt grepp (Jungfrun = Jordelementet) om hans nyckelplanet Jupiter, vilket också kunde tolkas som att saturnisk känslokyla mixar sig med Jupiter-Skorpionens vilja att pressa sig djupare in i mörkret. Minns att Jupiter alltid vill expandera och gå framåt, men i Skorpionen är enda vägen genom ego-döden förrän man har rätten att bli en gud, en universell andevarelse.

Den ohyggligt materialistiska och formbundna Saturnus hämmar därför Jupiter i dess naturliga rörelse in i "dödens tunnel" och ljuset i slutet av tunneln - Skyttens eldstation, eller om man så vill, Zeus/Jupiter, gudarnas Gud. I skenet av Jupiters nyckelroll i riktning både mot Solen och mot Månen via "drama queen"-syndromet, visar sig Jordelementet vara en viktig hämsko.

Neros excesser vad gällde prålighet och skrytbyggen var ofattbara. För inte länge sedan hittade italienska arkeologer den palatsliknande villa han byggde efter branden i Rom. Just nu gräver man fram den stora matsal som roterade likt en stjärnhimmel, driven av underjordiska vattenströmmar - ett teknologiskt mästerverk. (Artikel här - nytt fönster.)

En annan detalj som kunde ägnats mer uppmärksamhet är den något svala Venus i Stenbockens tecken, en driv mot prestige (Saturnus) i alla mellanhavanden med andra. I denna Venus kan man också se hans skrytbyggen och annat yttre prål.

Men Neros storhetsvansinne går alltså att ana även utan födelsetid och den precision som skulle ha givits av t.ex. kunskapen om vilket som är mentalitetens tredje hus. Det är överdriften av Eld i kombination med en Jupiter - bromsad av Saturnus världsliga maktanspråk inte var kapabel att gå in i egodöden och återfödas som en sann Sol-Skytt. Detta var en fejkande psykopat, med Lejon-sinnets storhetsvansinne.

Detta har varit den kanske mest ingående tolkningen av vad ett horoskop kan säga om andlig status hittills på bloggen - och detta trots avsaknad av födelsetid! Men minns, det är en efterhandskonstruktion. Vi har facit i hand om Neros illdåd och har här bara sökt efter graverande brister på födelsehimmelen.

Det var Jupiter som visade sig vara bristen, eftersom Neros Sol-Skytt påstod så mycket om sig själv, samt att sinnelaget som ännu i Lejonet är alltför upptaget av sitt eget majestät för att göra hans solära åthävor av att vara en gud trovärdiga! Tomma tunnor skramlar värst.