Feministhoroskop: fånge i vriden mansbild

I en Newsmill-artikel hittar jag en skarp analys av en visserligen ung och inte ens färdigexaminerad feminist-sociologs attack mot kvinnliga modebloggare. Kritiken går ut på att dessa ego-kvinnor inte bidrar till kvinnans frigörelse i allmänhet i samhället.

Aggressionsfeministen stämmer perfekt in på det mönster av "män klädda i kvinnokroppar" som jag föreslagit som en bokstavlig sanning för stora delar av feminismen: dessa är själar som nu återkommit från ett liv i en manlig kropp och inte alls gillar tonläget i den kvinnliga värld de uppenbarligen har tillbringat för lite speltid i genom årtusendena och alla tidigare besök här på jorden. Dessa kvinnor stormar nu på som de karlsluskar de alltid varit och försöker förändra kvinnorollen till något de själva (de feta egona) känner sig mer bekväma med.

* Del I, allmänt om feminsmen.
* Del II, granskning av en handfull feministhoroskop.

Sådant händer bara i en sekulär kultur som glömt bort själavandringen. Den andefattiga människan ger sig genast ut på ett stort "skapa om samhället"-projekt som snart landar i totalt kaos.

I det här fallet skulle även det västerländska horoskopet med den tropiska zodiaken ha resulterat i soltecknet Lejonet, och det är gissningsvis detta föräldrarna varit medvetna om då de döpte flickan till Leone, ett så udda namn kanske innehavaren tyckte, att hon valde att lägga andranamnet Elsa först.

Viktigare är dock att Lejonet är den klassiska mannens arketyp. Den självtillräcklige, enbart centrerad i sin egen dådkraft och en bossig men inspirerande källa för de mindre. Lejonet är urtypen för alfahannen. I så måtto borde inte Elsa-Leone ha klankat ner på de kvinnor som lyckats väl som modebloggare, för de uttrycker ju också det "maskulina" självförverkligande - Lejonet som individen som har allt fokus, alla strålkastarljus på sig själv.

Feministens onda attack på sitt eget kön måste förklaras med att hon är född innan Månen strax efter lunch går in i Stenbocken, för under morgon och förmiddag indikerar Skytt-Månen tillsammans med Mars just en sån här aggressiv kvinnotyp vi hittat förr i feministhoroskop. Mona Sahlin har den och mönstret fortsatte gälla i min tidigare genomgång av några kända feminister.

Nu är den iakttagelsen om en oförvägen ung lejonkvinna med att hatiskt (eller åtminstone problemfyllt) förhållande till sin feminina månhalva bara en del av berättelsen. Notera f.ö. att detta aggressiva och missunnsamma fruntimmer också passar på att födas under en störning mellan kommunikationsplaneten Merkurius i ultra-feminina Kräftan och dess egen disponent Månen - i sig skadad av illviljans och krigets Mars!

Merkurius-Kräftan kan beteckna som "enkla" (eller traditionalistiska) kvinnors kommunikation eller bloggande om "klassiska" kvinnofrågor som mode och mat och barnafödande. Men här kommer då en militant och onyanserad marsiansk krigare och söker "döda" den i sig harmlösa indikationen i Kräftan! Läs Elsa-Leones kritiker - den kvinnans analys är helt korrekt och totalt i linje med detta horoskop.

Den enda förmildrande omständigheten till den här rabiatfeministiska smörjan är att Jupiter faktiskt motsätter sig Solen i Lejonet. Jupiter står för framgång och expansion och denna kombineras här med folkmassans tecken Vattumannen. Här inser via att den unga Elsa-Leone ännu inte lyckats bemästra det högre tänkandet utan förenklar allt i ett "antingen - eller". För henne finns inte möjligheten att båda vara en lysande Lejon-Sol (en inspirationskälla för de många) och en som främjar (Jupiter) kollektivet (Vattumannen).

Den här oppositionen mellan Sol och Jupiter brukar jag etikettera med "intelligens" eftersom Solen onekligen förstoras ytterligare med förstärkaren Jupiter. Men eftersom Solen redan står på maximum som härskare i Lejonet är det fara vart att vi här istället har varningen för en av dödsynderna: hybris, övermod.

Det är således inte en normal bild av mansidealet vi ser här, utan en "Mega-Man". I skenet av artikeln läser jag detta som att sociologen fullständigt identifierat sig med manssamhället, har förstorat upp det och idealiserat det - och sen kastar hon skiten på kvinnorna istället. Är inte detta en reinkarnation som slagit helt snett, vet inte jag! 

Den kritiska läsarten av denna annars så löftesrika konstellationen av Sol och Jupiter får extra stöd av en minst sagt vidrig skada mot Solen som liemannen och gränsdragaren Saturnus orsakar. Från dödens tecken Skorpionen kommer denna tvångets och nyttobetonade Saturnus att söka låsa och begränsa Sol-Lejonets rätt att lysa fram.

Notera också att Lejon/liv och Skorpion/död är tecknet på en "drama queen", som mer ofta än inte saknar sensibilitet för livets finare nyanser. Det blir plakatviftare, ungefär som när Lejon-Skorpionen Bo Renck enhälligt sågades i USA för sitt pekoral till långfilm, överlastad av överdrifter bättre lämpade för simpla våldsvideor som den var. (Jag har inte sett filmen, men noterade hur väl kritiken stämde med de extraordinärt viktiga Sol och Måne i just dessa tecken som förenklar allt till svart eller vitt.)

Är denna berättelse "på liv och död" ett eko in i detta liv av hur nuvarande Elsa-Leone dog i sitt förra liv, kränkt och strypt och handlingsförlamad av yttre formaliteter (Saturnus), och hur hon nu i detta liv söker projicera detta obehag inför hämningar på en yttre syndabock: kvinnor i deras traditionalistiska sysslor?

Av horoskopet förefaller kvinnan antingen hata sitt utseende eller t.o.m. sin kvinnliga kropp och vill därför auktoritärt (Saturnus) införa förbud mot andra att "lysa för starkt". Men detta är den djuppsykologiska historien: på ytan låtsas hon vara feminist och samhällstillvänd.

Gick man på samma sätt igenom landets alla politiker, skulle vi inse hur sjuka vi till mans (!) är. Det var därför Platon underkände demokratin redan för 2.300 år sedan och förordade att styret skulle ligga hos de få perfekta människorna: filosoferna. Dessa, som redan passerat egocentriska begär och lust till världslig makt, skulle ta rättrådiga beslut.

Inte minst skulle de låta folket få det som folk ändå bara åtrår: drägliga materiella förhållanden och tillräckligt mycket underhållning för att inte revoltera. Så enkel är nämligen genomsnittsmänniskan och det finns ingen "gratis" evolution att se fram mot i det avseendet. Själens nobless måste odlas, var Platons bistra besked. Elsa-Leona kan börja inspektera sin debila Venus och fråga sig varför hon skattar kvinnliga kvaliteter så lågt.