Emma & Carola: Jungfru eller Lejon?

Nej, trots upplägget med två kändisar bredvid varandra är det här inte ett "lookalike"-inlägg, såvida inte du ser några kopplingar jag helt missat. Istället bara en liten vidareutveckling av frågan om vilken zodiak som bäst matchar de verkliga människorna. Jag nuddade nyligen vid den i texten om artisten Nina Persson (nytt fönster).

Enligt veckotidningsmodellen är både Emma och Carola födda i den oglamorösa Jungfruns tecken, en kritiskt och analytiskt Jordtecken som hellre låter sitt jobb tala för sig än går ut och gassar i strålkastarljuset. Ungefär så traderas berättelsen om Jungfruns tecken i väst, vad än symbolen hade för innebörder i äldre tid.

Problemet är bara att Jungfrun inte är sådan när man studerar tecknet i verkligheten!

Och det är detta den här bloggen försöker ge exempel på. Enligt den sideriska zodiaken är chansen 80% att Solens tecken istället för att vara Jungfrun stavas Lejonet.

Det är tacksamt att studera de två zodiakerna vid just de här punkterna där två angränsande tecken är närmast diametralt motsatta, för Solen är så stark i ett horoskop att det ofta går att se tydligt vilken drivkraft det är som för människan framåt. Jungfrun är Lejonets högra hand, ett servicetecken, men hon har själv inga ambitioner att vara ett Lejon (med mindre att väldigt viktiga planeter halkat in i det angränsande härskartecknet).

I de fall en Jungfru verkligen väljer yrken där den egna personen kommer i fokus, är således inte soltecknet som är förklaringen utan t.ex. en extremt extrovert Måne (psyket) eller en livlig ascendent (rollmasken). En Jupiter stigande i öster kan också ge stjärnstatus mer eller mindre av en slump ("bananskalet").

Både Emma och Carola har Solen i det flambojanta gränsande till exhibitionistiska Lejonet enligt den äldre sideriska zodiaken (som inte fick någon chans i västerlandet). Jag har inga som helst problem med att bestämma mig med sådana här tydliga exempel!

Och det är de verkligt kända exemplen man måste gå till, för här kan tecknen tänkas uttrycka sig i rikare mått än oss andra medelmåttor som får sitta och blogga om det glittrande folket.

Exemplet Carola var kanske inte helt idealiskt eftersom födelsetiden ger henne en "hemlighetsfull" Skorpionascendent, vilket är som att kasta in en käpp i cykelhjulet för Sol-Lejonets ohämmade "utblås"!

Carola ger mycket riktigt en känsla ifrån sig av att gardera sig hela tiden, vilken dock släpper så fort hon går in i sin artistiska roll och låter SOLEN dra henne mot sin destination: full gestaltning - Lejonet, dramatikern!

Det bör noteras att källan till födelsetiden i sin tur hänvisar till ännu en källa - ganska sank mark kan tyckas! Dock ger kinesisk Ho Lo Li Shu-astrologi väldigt beskrivande omen med detta klockslag, och jag accepterar det därför som genuint. Men hundra kan man inte vara, många kinesiska födelseomen är snarlika varandra.

Emmas födelsetid och därmed rollmask (ascendent) är okänd, men uppenbara är hennes två eldiga planeter i Lejonet. Solen med Mars gör henne än mer "på". Uppenbarligen har hon en ascendent i harmoni med sin grundläggande lejonnatur eftersom hennes leende skär rakt igenom allting. Och likväl är hennes utlevelse kanske mer kontrollerad än Carolas. Svaret på varför det är så kommer strax.

*****

En intressant skillnad mellan dem är att Carola har granntecknet Kräftan - psykiskt/själsligt djup och känslor - som ett starkt komplement vid sidan av det "showiga" Lejonet, Emma har istället en stark betoning på Lejonets andra granne, den betydligt kyligare Jungfrun.

Och den här nyanskillnaden gör skillnad på "lejontypen", för vem är fitness- och hälsokostorienterad in absurdum om inte Jungfrun - Emmas specialare! Carolas sekundära influens från Kräftan bryr sig inte alls lika mycket om kroppshysterin eftersom Vattentecknet Kräftan i princip hämtar sin näring inifrån sin själ och sin fantasi.

Ofta är Vattenmänniskorna, fastän sensualister, så fyllda av inre fantasier att de missar saker de mycket mer sakliga Jungfrurna observerar. Kräftor kan lägga på vikt och ändå fortsätta leva i föreställningar som inte längre motsvarar verkliga förhållanden. Sålunda har Carola setts gå upp och ned i vikt genom åren (likt Kräftan, den fluktuerande Månens tecken). Emma har säkert haft järnkoll på varenda gram av sin kroppsvikt. Jungfrun är rysliga på att mäta och beräkna allt!

Jämför Nina Persson och Emma - här är Lejon/Jungfrun, stilsäkra tack vare Jungfruns svala och kritiska blick! Hade inte Carolas yviga Lejon och fritt fantiserande Kräfta haft smakråd att luta sig mot, vet jag inte hur det skulle ha slutat! :-) Inte för att Kräftan bryr sig, såvida man inte påtalar något av personlig art - då blir de extremt sårade...

Vad jag säger här är att Carola har "sensationalismen" målad över hela himmelen (mycket stark betoning av Eld och Vatten som fräser och kreverar när de kommer i kontakt), medan Emmas Lejon är mycket mer jordnära. Emmas horoskop faller å andra sidan nästan helt under Eld och Jord, två element som inte fungerar ihop.

Man kan tänka sig att Emmas hela liv handlar om att bekämpa kroppsligt förfall (av Jord är du kommen...) och för att behålla sin lejonlika Eld-utstrålning. Som modell under många handlade ju hennes liv just inte om annat, att bekämpa Jordens skadliga inverkan på Eldens vision om den perfekta lejonhärskare.

På ett psykologiskt plan tar ofta människor med Eld och Jord och deras naturliga antagonism i horoskopet, motgångar dåligt. Humöret kan vara hemskt om Jorden och Elden krockar via "fixerade" tecken, vilket sker här. I termer av emotionellt spektrum skulle jag gissa att Emma är "normal till låg", medan Carola är ett emotionellt yrväder som befinner sig över hela skalan!

*****

Jordnära, ja. Båda kvinnorna råkar ha den feminina planeten Månen "upphöjd" i Oxens tecken, den "bästa" placeringen för psyket. De här människorna är perfekta ankare i varje situation och andra graviterar mot dem pga. det lugn och den pålitlighet de utstrålar. I någon utsträckning "neutraliseras" svängningarna i Carolas fall, medan Mån-Oxen hos Emma i själva verket är en ännu viktigare del i hennes vilja att kontrollera fysiska förhållanden. Vägen in och ut ur H&M:s styrelse kanske någon minns, och det är just så Eld/Jord i horoskop kan bete sig: stora ambitioner som inte alltid låter sig förverkligas.

I det sammanhanget är det notabelt att ingen av kvinnorna har någon LUFT i horoskopen. Den blåfärgade södra månnoden (den indiska demonen Ketu) hos Carola ger inget lyft åt den mental/intellektuella sidan eftersom Mars kastar onda krafter mot den från ett Vattentecken. Detta kan leda till förlupna ord eller rent av underlig kommunikation! Vad Emma, helt utan LUFT, tänkte hon skulle uppnå i ett styrelserum, övergår mitt förstånd, men minns att Solen i Lejonet skapar en nästan gränslös tilltro till vad man kan uppnå!

Båda har således såväl Sol och Måne placerade i fixerade tecken (ovilliga att förändras), vilket möjligen - jag spekulerar bara här - kan förklara att ingen av kvinnor verkar åldras nämnvärt! Kanske jobbar de båda stenhårt med att hålla en fixerad image vid liv. Hos Emma har vi redan sett den självmedvetna Jungfrun som tycks begåvad med en naturlig dragning mot slankhet, t.o.m. "pojkflicks"-typen av kropp.

*****

I den indiska astrologin är ingen av de tre kvaliteterna (kardinal, fixerad, rörlig) mycket att hurra för. De sägs alla vara trådar av vilka vår materiella natur (inkl. vårt psyke) är vävt. Och eftersom indiernas grundläggande ståndpunkt är att vi fallit ner i en lägre grad av verklighet än vi som andevarelser hör hemma i, så är det bara en gradskillnad i helvetet vilken av de tre kvaliteterna som dominerar.

De som företrädesvis har kroppar och sinnen och intellekt vävda av den grova fixerade kvaliteten Tamas, sägs dock ha förvirrat sig längst in i materialismen och har längst kvar till andligt uppvaknande. Är det därför så mycket i Carolas liv kretsar i religion? Vet hennes andesjäl i detta liv att här fanns ett jobb att göra.

Graden av andesjälens fall kanske syns i hur "grov" religion eller filosofi man tyr sig till. I Tamas kvalitet (mörkrets, okunskapens) kanske en relativt simpel lära som Livets Ord (som Carola åtminstone förr vurmade för och tappade stilpoäng på grund av) är just en sådan första genomresning av den förmörkade själen.

Notera här att Månen (psyket/själen), hur "upphöjd" den än kallas i Oxens tecken, paradoxalt nog samtidigt är den som sjunkit mörkast in i okunnighetens kvalitet. Bara den som inget alls vet, kan vara så lugn och trygg som Oxen!

Astrologin är en riktig "back stabber" - just som man tror man har fått kläm på ett zodiaktecken visar det sig ha en oväntad skruv! Men säg då så här: ett sinne i Oxen är en tillgång för omgivningen, men det illustrerar också ett liv där den personliga förvandlingen står över ett kast.

Först den inkarnation då horoskopet avslöjar mycket Sattva guna, Godhetens kvalitet, öppnas (åtminstone teoretiskt) kunskapstörsten och viljan till förvandling! (Ett stigande tecken i öster i Sattva guna kan göra susen!) Men även "andlig utveckling" kan bli en gift, en narkomani. De tre kvaliteterna är inte någon lösning i sig.

Att Lejonet - den ljusstarka och scenvana och därtill ett Eldtecken - skulle befinna sig i Tamas, okunskapens grepp - är närapå en obegriplig paradox. Jag kan inte annat än se detta som att den indiska astrologin påminner om att det är i Lejonet den inomvärldsliga människan kulminerar i gestalten som vill leda och inspirera andra.

Detta har inget med att finna sin andliga identitet utan tvärtom är den som mest strålar och påverkar andra den som ägnar allra minst tid åt sig själv. Återigen kan detta tolkas som en som storsint står över sin andliga utveckling ett varv för att istället leda via exempel.

Men jag misstänker att indierna inte värdesatte den auktoritativa människan lika högt som vår kultur gör. Istället för Surya (Solen) hyllade de Guru (Jupiter), härskaren över det tredje och sista Eld-tecknet. Där släpper äntligen individens önskan att stå på scenen och vara något inför sin publik och andesjälen värdesätter återigen sin rörlighet.

För nog måste man säga att jobbet på en scen eller i chefsposition låser och hämmar själens rörelseförmåga. Den som lärt sig leva med en publik måste ständigt kompromissa med sig själv för att inte tappa beundrarna. Ledarskap är den största tvångströjan. Och detta kompromissande med sitt inre är "tamas", att befinna sig i djup okunskap om vad som är viktigast i livet.