*****
Det kan tyckas logiskt att Carolina Gynnings projektion av en "happy go lucky girl" - som 70-talsreggen från Jamaica brukade kalla lättsinniga fruntimmer utan någon djupare filosofi - nu alstrar sin egen förgiftade motpol.
Jag talar om stormen som blåst upp kring den sk nätmobbingen av henne vilket resulterat i att hon med hjälp av fans hängt ut namn och personliga uppgifter på några av hennes kritiker (Aftonbladet).
Sideriska siktet har 2-3 gånger flyktigt nämnt några ovanliga detaljer på Gynnings födelsehimmel i samband med diskussioner av olika astrologiska syndrom. Jag känner igen den arttypiska förbittring som Gynning inifrån sig själv upplever som nätmobbing.
Först nu, efter inlägg om popkulturella flugviktare som Alex Schulman och hans ex KZ, ska jag ägna lite uppmärksamhet åt kvinnan som först föreföll vara nöjd med rollen som en av landets mesta bimbos. (Dvs, så långt man kan ta en astroanalys utan att känna till födelsetiden.)
Vad gäller orden "föreföll vara nöjd", är det dock en etablerad sanning att "mycket vill ha mer". Gynning har på sin personliga resa fått smak på den respektabilitet som hon nu upptäckt är nyckeln till mer substantiell framgång.
Enligt AB-artikeln är hennes recept för hot mot denna respektabilitet att uppvigla en folkmobb att hänga ut och synliggöra hennes kritiker. Dvs, hon faller till samma pöbelnivå som den hon anklagar sina kritiker för att verka från.
*****
Av döma av Gynnings tidiga vinglande genom livet barbröstad och på höga klackar, tuggande narkotikaklassade lugnande preparat och i inkonsekventiell jakt på det religiösa sentimentet flamsa runt Klagomuren i Jerusalem, är det uppenbart att vi ska räkna med ett komplicerat horoskop!
Som offentlig person är därför landets egen före detta (?) Ego Girl det nästan perfekta demonstrationsexemplet för den som vill fundera över själens långa färd till mognad.
Och mot "tyckerska, 52 år" i anslutning till AB:s artikel, menar jag att det är grumligt tänkande att ens söka hålla isär sak och person i dessa frågor. För "tyckerskan" faller själv i den västerländska ego-gropen som tror personen är något heligt, überverkligt, och höjt över all kritik.
I den idealistiska filosofin som västerlandet fick från Platon (och som grekerna själva kan ha inhämtat från den mäktiga indiska civilisationen), men som de lägre stånden helt tappat kunskapen om (om de någonsin haft den...), är din person och ditt ego det kanske mest ointressanta i hela kråksången! Faktum är att din person bara är det yttre skalet - mediet, kanalen - för saken.
Att därför mana till åtskillnad mellan sak(fråga) och person är en typisk villfarelse för vår materialistiska civilisation, där "individens rättigheter" är allt som diskuteras. Nå, men om det individen i tal och gärning representerar är en "ond sak - är individen då inte i själva verket bara en förlängning av "saken", i lika hög grad som när hon gjorde sig till martyr ("vittne") för en "god sak"?
Vad är det för egocentrerad feghet som gör att västerlänningen inte vill rispa sin hy längre för det hon säger eller demonstrerar via sitt liv? Vart tog ansvaret vägen? Vilken falsk världsbild trollade bort det?
Vill människor verkligen vara zombifierade kroppar som springer runt och gör reklam för de varumärken de så ängsligt blickar mot för sitt "personliga" (suck) välmående? Är detta inte just en sådan fallen civilisation som är redo att sopas bort från jordens yta i nästa höststorm?
Vilket land och vilken kultur går att bygga av anorektiska och psykopatiska barbiedockor, och de lika invärtes tomma six-packade manliga muskelknippena? Hur en hel generation (eller mer) av människor blivit grundlurade på konsten att hitta sig själv som människa!!!
Det ser ut som om västerlandet allvarligt missuppfattat hur livet egentligen är konstruerat - något som Platon, en av de mest intelligenta människor som någonsin gått på jorden, inte hade några problem med att förstå: vi är bara florstunna ytor - förkroppsliganden av de verkliga aktörerna - de bakomliggande Arketyperna eller urbilderna. Vår sanna natur ligger närmare hans "Idévärld" än den moderna och förfallna idén om individen och dess okränkbarhet.
När vi i väst sjunker så lågt som till modebloggar som bara talar om hur vi ska "personalisera" (med diverse tillbehör) några tiotals kilo levande kött som i sig är ett förkroppsligande av bakomliggande formativa Principer (arketyper) - de som astrologin studerat i årtusenden - har vår kultur då inte dubbelt fjärmat sig från livet?
Går det alls att respektera dem som söker sprida personaliseringens evangelium, så att torskarna för detta evangelium får längre väg att spåra sig tillbaka till sann insikt än vad deras nuvarande människoliv räcker till för?
Utvikning. Det är en lätt löjeväckande motbild när Expressen publicerar en brittisk tes om att också överviktiga kändisar förleder folkmassan!
Jag tror nog att den som fullständigt saknar vettig kroppsidentifikation och samtidigt fastnat i bebisens orala stadium ("ständigt stoppa saker i mun"), är perfekt kapabel att äta upp sig till en sprickfärdig ballong även utan feta kändisar på tv!
Utan att någonsin ha läst Gynning, Blondinbella eller de andra bloggarna av samma typ (jag tillhör fel generation), förstår jag de upprörda reaktionerna från de som fötts under tillräckligt "goda stjärnor" för att förstå problemet med sådan här desinformation för växande människor, och att reaktionerna kan ta sig uttryck i formen av ilskna motattacker i frågor om livsstilskapande mönster.
Ansvaret vilar till sist, helt på var och en av oss, för det vi valt att göra oss till språkrör för, att vittna om. Gynning gillar nu plötsligt inte responsen på sitt tidigare martyrium, nu när hon tagit steget över 30 och därtill blivit respektabel. En märklig inkonsekvens.
Har hon redan börjat förtränga delar av sin livsväg som bara ligger några år tillbaka? Pensionerade fysikprofessorn Amit Goswami lär oss tvärtom att vi ska söka meditera på vårt förflutna och därigenom gradvis öppna sinnet även för våra tidigare liv på jorden. Då kommer den sanna självinsikten sakta krypande!
Goswami: en amerikansk-indisk vitamin-
injektion och stridbar kämpe mot den
materialism kvantfysiken dödförklarat.
Hur skulle det se ut om alla började förfalska och skriva om sin personliga historia efter tio minuter och kräva att de med lite längre minne också skulle släppa allt de sett och hört? Vi skulle ha det totalt sinnessjuka samhället här, där ögonblickens "känsla" är "min sanning". Allt skulle rasa sönder i en värld av isolerade tyckande och kännande öar av total subjektivitet.
Och just så har västerlandets officiella värdesystem sett ut ett drygt århundrade nu! Nihilistisk (gudsförnekande) materialism - det sekulära samhället. Nu börjar vi se resultatet: hit till Sverige reinkarnerar själar, så enkla och orienterade enbart mot ytan ("strukturer") att de inte kunde ha fungerat i andra, socialt rikare platser här på jorden. Men nu har de hittat svenska fysiska kroppar att växa i och lära sig känna och tänka igenom.
Och se då vilka spår dessa själar lämnar efter sig. Big Brother-folket och Robinsonsåporna avslöjar beteendemönster och värderingar som nästan får mig att tro Darwin hade rätt: att vi bara är apor som lärt oss nödtorftigt sätta ord på ett primitivt driftliv som i övrigt får styra hela vårt liv.
Vår svenska Konung hade rätt i sin kritik mot skräpunderhållningen häromdagen. Men hans förslag om att visa ungdomen mot verksamheter som scouterna tycks mig en aning svårsålt, givet hur extremt låg den medfödda kapaciteten är hos många själar som fått inresetillstånd från andevärlden till Sverige. Dessutom missade Konungen att säga ett enda ord om hur man genom en värdig livsfilosofi bygger upp folkets snittmedvetande.
Vissa var födda att snart nog genomskåda det värsta träsket i den samtida underhållningsvärld som bjuder massorna på rollmodeller att stöpa sig efter, i beteeende och tanke. Men det existerar också något som kallas karma (gärningar) säger österlandets filosofier, och handlingarna återvänder alltid till avsändaren, om inte redan i detta liv så i ett nästföljande.
Gynning, representanten för den sökande nutidsmänniskan, har nu börjat möta sitt gamla jag - passande eftersom hon nu stigit upp ett trappsteg i respektabilitet och förväntas hantera det material som ackumulerat när hon var ung (yngre än 30!) med den vuxnes visdom.
Med denna långa allmänna inledning, övergår vi till horoskopet för en av Sveriges f.n. mesta glamourkändisar. Hur ser den ödets lott ut som ger en sådan "färdbiljett" till ett människoliv? Om det handlar ett senare inlägg.
Jag är inte säker på att det är rätt att sådana dårar som Siwert Aldenryd får gå lösa bland folk. Karln är ju gravt sinnesförvirrad. Vem vet vad han kan ställa till med?
SvaraRaderaDet värsta som kan hända, föreställer jag mig, är att en eller annan får impulsen att "tänka utanför lådan" och höra upp med det bedrövligt förenklade svenska sättet att antingen bara vara "för" eller "emot".
SvaraRaderaDe med lite mer intelligens än den Karl-Axel lyckats uppbåda vid sin läsning, märker säkert att inlägget avsiktligt lagts på cirka 17-åringens nivå för att inte stöta bort någon, samtidigt som det söker introducera några nya tankekategorier.
Nej det kan hända värre saker när så pass sinnessjuka människor rör sig bland folk. Ditt horoskophjul kan plötsligt börja snurra i ditt huvud (som om det inte är snurrigt nog när det står still) och du kan få för dig att det är rätt att mörda någon. Du verkar vara ganska intelligent, så varför kan du inte ägna din tid åt något verkligt istället för dessa fantasier? Var det pga dina sjuka idéer som du fick sluta som programmerare?
SvaraRaderaKarl-Axels tankelekar - som innefattar mord och enbart riktar sig mot bloggaren - talar för sig själva.
SvaraRaderaKommentaren får stå kvar så besökare kan begrunda hur illa en del klarar sakfrågan i ett blogginlägg.
Fortsatt kommenterande från K-A kommer emellertid att raderas.