66-åring födde i Skorpionen. Dog i kräfta

Världens äldsta barnaföderska som sedan dör efter 2½ år är en lika tragisk som bedrövlig historia med tanke på tvillingarna hon lämnar kvar. Förutsägbart, bara en lite snabbare bortgång än modern tänkt sig.

Några månader in i den här bloggens historia har nästan alla astrologiska komplex och underligheter som figurerar på den här födelsehimlen diskuterats. Men det är ett mycket udda och t.o.m. "stört" horoskop, så låt oss granska ingredienserna, en efter en, och se hur de tycks stärka varandra i en negativ spiral.

Några timmar in på dygnet lämnar sinnelaget (Månen) Vågens tecken och går in i dödens tecken Skorpionen. I skenet av händelserna som Aftonbladet återger, råder det väl knappast någon tvekan om att spanjorskan hade ett minst sagt fixerat sinne! (Skorpionen = fixerad, rigid kvalitet.)

Fixerad dels på det viset att det skulle ta så abnormt länge innan hon var mogen för barn, och dels fixerad på det viset att hon vägrade förstå att hon skulle bjuda barnen på dödens ansikte i stället för moderns - vid den tid hon redan uppnått.

Att gå så långt som att ljuga om sin ålder för att komma in på en klinik för befruktning med donerade ägg, indikerar också Skorpionen, tecknet som likt döden ofta "mörkar" verkliga fakta.

Men enbart Månen i Skorpionen förklarar inte en så total brist på omdöme. Här finns mer!

Skorpionens härskare Mars, är naturligtvis viktig för att studera psykets närmare beskaffenhet. Här här blir det knappast mer irrationellt eller knasigt: Mars i Fiskarna (vaginans tecken) i hyperförstärkning av "expansionsplaneten" Jupiter (hemma i sitt eget negativa tecken och därmed stark). Den här kombinationen tycks beskriva den brinnande åtrå efter att bära barn som spanjorskan började uppvisa sent i livet.

(Notera att åtrå är en negativ kvalitet, den önskar saker för egen del. Vatten och Jord klassas av den anledningen som materialistiska eller fixerade vid sinneskonsumtion.)

Genom att Jupiter ingår i denna krafthärd i "fruktsamhetens vatten" (Fiskarna är ett av de biologiskt fruktsamma) kastas en lång, harmonisk (grönfärgad) aspekt mot mot Månen, en primär moderssymbol. Mars med framgångens Jupiter kan läsas som att aggressiva medel tillgrips för att vinna seger i "månfrågor", t.ex. moderskapsfrågan.

Barnen förlöstes med kejsarsnitt, ett ingrepp som förstås sorterar under Mars/knivar och spjut.

Men den förstärkta Mars kastar sitt långa onda öga 210 grader fram och aktiverar den olyckliga "demonaxeln" Rahu och Ketu (norra och södra månnoden, drakhuvudet och draksvansen). Denna sträcker sig mellan det hårdnackade egots tecken (Väduren), som också symboliserar barn, och Vågen, partnerskapets tecken (och frukten av mannens och kvinnans union, dvs graviditeten).

Åldrandets (och ansvarstagandets) planet Saturnus är "debil" - anses mycket illa placerad de 2½ år den passerar barnets tecken Vädur, och detta i sig illavarslande budskap aktiveras av Mars, härskaren över kvinnans skorpionpsyke! Så många omen om mörker (psykologiskt eller bokstavligt) samlade!

Och som om inte detta räcker utlöser åldrandets och dödens planet Saturnus också en ond 270-gradersvinkel fram mot sitt eget tecken, åldermannen Stenbocken! Ouch! Och i ålderdomens Stenbock ligger Venus (partnerskap eller kärlek). Detta tyder på ett förnekande av kärlek i livet, eller "hjärtlösa allianser" (en typisk kombination för "sol-och-vårare" och andra bedragare). Eller kärlek förnekad tills det nästan är för sent (ålderdomen)?

Dessvärre utlöser den samtidiga aktiveringen av egotecknet Väduren och maktpolitiska och ofta intrigerande Stenbocken ett av de klassiska "syndromen": egenmäktighetssyndromet. Dess sämsta uttryck är en katastrofal själviskhet - just en sådan som den här kvinnan visade när hon valde att skaffa barnen vid en så hög ålder.

Solen representerar barn i den indiska astrologin. Solen anses "upphöjd" i barnets tecken Väduren. Placerad i Skyttens tecken disponerar således Jupiter ("framgång", "expansion") över denna solära barnfaktor. Men Jupiter är, som vi sett, "inflammerad" av den obetänksamma och själviska Mars som därtill befinner sig i irrationella Vattenelementet, och i full färd med att skapa de andra otäckheter vi redan noterat.

Jag känner till andra fall där disponenten Jupiter omvänt befunnit sig i Skytten och domderat över en Sol i Fiskarna. Även där har det funnits ett tydligt element av de överdrifter Eld och Vatten tillsammans genererar - de kan bostavligen jaga upp känslorna till ren hysteri. (Se även etiketten "sensationalism".) I detta fall gällde överhettningen alltså barn. Psykopatologi kan ta sig många märkliga uttryck...

Det är obegripligt att kvinnan skulle behöva så lång tid på sig att komma på att hon när allt kom omkring ville vara mor, och sedan aggressivt - "på övertid" - fuska sig in i den positionen. Ligger all denna dröjsamhet i hämmaren Saturnus järngrepp på tvåsamhetens Venus? Det skulle ha varit intressant att veta hur kvinnan lyckats i vanliga relationer tidigare i livet...

*****

Man skulle nästan kunna tro att livet försökte väcka henne till insikt om sin själviskhet genom cancern som tog hennes liv när barnen var 2½, men tydligen dog hon lika fixerad i uppfattningen att hon gjort rätt. "Släkt fanns ju tillhands för att ta över ansvaret."

Horoskopet är således en ren katastrof på både sol- och månsidan (Jupiter/Mars i båda riktningarna), och indikerar Vattenelementets tendens mot total irrationalitet (vanvett), när det hetsas av nära kontakt med livshungerns Eldelement (här skedde detta alltså via intima band mellan Skytten och Fiskarna).

Det som övertygar att en kritisk tolkning är motiverad är den själviskhet som egenmäktighetssyndromet (Vädur/Stenbocken) indikerar i ett horoskop - om det också innehåller flera andra problem. Och här dryper det av andra problem.

Resultatet tycks ha blivit exakt som stjärnorna antydde: en så självisk kvinna att hon inte fått en enda man på kroken i hela sitt liv (? - Saturnus låser Venus) och sedan ljuger vilt om åldern för att lura in sig på en klinik för att skaffa sig sällskap av barn på ålderns höst. Notera att Saturnus kan symbolisera fixeringar och här är symbolen entydig då den ligger i barnets tecken och i (disharmonisk) kontakt med kärlekens och tvåsamhetens Venus...

Vissa verkar Gud straffa redan i detta livet. I bästa fall har hon nu, genom att tvingas dö ifrån sin dröm (barnet), neutraliserat den karma hon drog på sig i oansvar och brist på moralisk självbehärskning, och slipper därmed återfödas med ytterligare bördor.