Vad gör en medieforskare? (En studie i Eld och Vatten)

En ganska harmlös betraktelse över en medieforskare som ställt sig frågan varför han (rationaliserat till ett kollektivt "vi") så lever genom de kändisar som anslås på löpsedlarna (Dagens Nyheter - nytt fönster).

Från det jag runt 20 upptäckt att en bekant som vid den tiden hyllade sångaren Van Morrison över allt annat hade ett med irländaren nästan identiskt horoskop, började jag nysta i det remarkabla faktum nästan alla människor bara tycks göra utsagor om sig själva när de kommenterar externa företeelser.

Det här var välkänt hos grekerna, och i senantiken var det ingen som ifrågasatte sympatheia-begreppet, vilket i vår tid överlevt som "lika barn leka bäst". Mellan vissa företeelser uppstår det en resonans och samsvängning, och skillnaden mellan oss och de gamla grekerna var bara att de ännu inte departementaliserat så till förbannelse som vår botaniske fader Linné lärde oss.

För grekerna fanns inte den benhårda gränslinjen mellan jorden och himmelen, och de noblaste bland människor hade mer gemensamt med stjärnhimmelen än de basala sällar vars grisaktiga beteende tydligt visade vilka de stod närmast.

I sin nyplatoniska formalisering blev detta till distinktionen mellan den rationella själen (nous) och den irrationella (psyché).

Även de gamla kineserna såg samma grundläggande polarisering mellan himmel och jord, och menade att de som känner släktskap med himmelen "dras uppåt", medan de som identifierar sig med sina fem sinnen, sjunker neråt mot det prosaiska och triviala.

Och till det triviala måste jag efter en kort astrologisk granskning kategorisera den ambiens som väglett medieforskaren tills dess han vaknar upp inför sitt slukande av löpsedlar.

I likhet med vännen som samsvängde med Van Morrison, indikeras här på födelsehimmelen den klassiska emotionella överhettning som Eld och Vatten i övermått ger. Himmelen signalerar kort och gott sensationalism, eller slaveri under mediebruset. Eld anger synliga signaler och Vatten symboliserar den fantasiskapande komponenten i det mänskliga medvetandet.

Bara en mager indikation i Luft (kommunikatorn Hermes/Merkurius) påminner om att inte falla handlöst in i fantasier utan också att tänka en smula kring all stimuli. Luft är diskursens och den högre bildningens element. Utan en rejäl dos luft saknas i allmänhet intresse för problematisering, eller problematiseringen stannar vid generaliteter.

Horoskop enligt den korrekta sideriska
metoden. Indisk, "kvadratisk" karttyp.

Dygnets bristande förankring i elementet Jord visar att det kan vara svårt att skilja trivialiteter från verkliga problem, vilket undertecknat villigt skriver under på. Det är troligen just för att han själv lever nästan enbart i den mentaliserande Luften och samtidigt saknar allt stöd i det torrt realistiska Jordelementet som tid avdelas till att kommentera en nyhetstrivialitet som denna!

:-)

Hur ser man då på ovanstående karta den föga kontroversiella tesen att den lilla människan naturligen identifierar (sympatheia) med alter egon som vunnit framgång?

Jo, i den småttiga placeringen för Venus - identifikation och harmoni. Här hittas den i Väduren som är barnets stjärntecken och tillika egoprincipen. Primärt en indikation på självkärlek, med andra ord.

Men enligt samsvängningens princip samklingar det nyformade egot i Väduren (barnets tecken) naturligen med vadhelst som tycks liknar dess egen unika särprägel, dvs vibrerande av Eld, av liv, av synlighet.

Och innehåller himmelen på samma gång - som här - Eldtecknet Lejonet, med dess ogenerat maximerade självbild ("djurens konung"), då är det lätt att se hur Venus nästan solipsistiskt knyter an till sitt ego via dess sympatiska utsträckning i ett höggradigt exponerat alter ego (en känd offentlig person). "Åh", känner Väduren, "det där är ju jag!"

Medieforskarens horoskop visar, som en ren bieffekt, hur megalomanisk hela medieindustrin blivit: måttlös, uppsvullen - en inbillad härskarklass. Den har ett akut problem med sin gränsdragning och visualiserar sig ömsom själv som en maktfaktor, som en kändis, som vadhelst den riktar sina strålkastarljus mot.

Den här närmast patologiska härmape-tendensen illustrerade Woody Allen med humor i sin Zelig (om man håller i minnet filmens egentligen rätt tragiska kommentar till medeltidens vandrande jude och dennes självutslätning och försök att anpassa sig i ogästvänliga värdkulturer).

Intressant nog är medieforskarens psykologiska huvuddeterminanter, Solen och Månen, båda placerade i ljusets (Eld) spegelbild - Vattenelementet. Det naturliga var därför inte en egen idolkarriär utan just ett kroniskt stirrande på löpsedlarna. Vattnets reflekterande av de inkommande signalerna om Jaget och Storheten!

Låt oss kalla medieforskarens projekt med att verbalisera (och konceptualisera) sin egen dragning mot de som fixat det för sig som en terapeutiskt klargörande verksamhet. Jag tror mitt första mer djuplodande högskolearbete kretsade kring den historiske Jesus idéhistoriska miljö - inte otippat dominerad av senantikens astrologi. Det går visst att spekulera över underliggande frälsarkomplex där...

Vi bygger ju alla vår resumé, livet igenom, om än inte alltid med så övertydlig referens till de egna grandiosa drömmarna som ovanstående horoskop omvittnar!