Gardell och mångalenskapen

Jonas Gardells uppbragdhet över en situation inte han utan någon annan regisserat i "Stjärnorna på slottet" tjänar som en fantastisk bekräftelse på att indierna bevarade den korrekta formen av astrologi.

Västerlandets alla seriösa utövare och ytliga veckohoroskopsförfattare framlever i en inbillad luftbubbla. Sanningen är att väst satsade på fel häst för 1 800 år sedan!¹

Ta som exempel sagde Jonas Gardell. Han är född under fullmånen, en välkänt mentalt destabiliserande faktor. Brittisk lagstiftning lät intill modern tid kvinnor slippa lindrigare undan om det kunde påvisas att de utfört sitt brott under inflytande av en fullmåne. De hade helt enkelt varit mångalna, drabbade av osunda kroppsvätskor. Luna = lunacy.

Lagstiftningen återspeglar den gamla föreställningen att kvinnans menstruationscykel och koppling till månens faser gjorde henne mer mottaglig än mannen för sin irrationella själ. Föreställningen går hela vägen tillbaka till de gamla grekerna som ansåg att kvinnor och tjänstefolk var offer för planeternas rörelser, medan bildade män lutade sig så starkt mot sin rationella själ att de inte rördes av ödets kastvindar.

Under de första de första århundradena i vår tideräkning grubblades det mycket över de fyra elementen, och en åsikt var just att JORD och VATTEN, det somatiska och det emotionella, var domäner över vilka ödet (stjärnorna) hade inverkan. Fri vilja ankom endast dem som i kraft av sin LUFT och/eller ELD höll medvetandet utanför den bedrägliga sinnesvärldens konkreta eller inbillat konkreta fenomen.

Enligt det västerländska synsättet, där 0° Väduren alltid koinciderar med jordens vårdagjämning, föddes Gardell som en Skorpion, och Månen reflekterade solljuset från motsatta Oxens tecken.

Just denna fullmåne är dock känd för sin tröghet, sin sensuella lusta och självefterlåtenhet. En synnerligen oinspirerande - och oinspirerad - lervälling. En markör för den enklaste sortens hedonism, där tillfredsställandet av de fem fysiska sinnena är hela livets mening. Minns mannen som äter sig till döds i slutet av Monty Pythons Meningen med livet? Det torde ha varit en kombinerad Oxe (munnen, matintaget) och Skorpion (anus, avföringen).

(Notera för övrigt hur snyggt astrologin polariserar de "två hålen" och markerar JORD- och VATTEN-elementens fysiologiska bas. De är de två "negativa" elementen - de som drar den fallande själen ner i sinnesvärlden och får den att glömma sin andliga grundnatur.)

Men när nu den astronomiskt korrekta metoden flyttar tillbaka fullmånen närapå ett helt stjärntecken och ger Gardell en födelsedag i Vågens tecken och ett reflekterande psyke mittemot i Väduren, då klarnar allting!

För, ärligt talat, hur skulle en så kolerisk natur som Gardell överhuvudtaget kunna ha varit en negativ och flegmatisk kombination av VATTEN och JORD?

Det är de positivt polariserade LUFT- och ELD-elementen som representerar den spirituella eller åtminstone eldfängda människan! Den indiska, den ursprungliga babyloniska och den på dessa två vilande västerländska SIDERISKA astrologin träffar mitt i prick direkt.

En fullmåne mellan ELD och LUFT ger just en så infekterat levande natur som Gardells.

Noterar man därtill att Solen i Vågen symboliserar arbetet att utföra i frågor som omdöme, mental balans (och kärlek), medan ett psyke (Månen) i Väduren indikerar det mycket lilla barnets totala egocentricitet, då har man redan i fullmånen alla pusselbitar som behövs för att förstå den utagerande natur som fungerar bra så länge alla blickar är riktade mot barnet och inte alls när någon annan är huvudnumret.

Bebisen - hela Gardells psykiska universum - unnade inte Staffan Scheja att ha ett eget tv-program. Det är den enkla sanningen om den lilla incidenten. Men det var den kvinnliga musikpedagogen som fick ta skiten, pga en djupare störning på ovanstående himmel.

Som psykologen Carl Jung sade: Ge mig 30 minuter med patientens horoskop och jag kan korta ner terapitiden med 2 år.

För den som vill gå ett steg längre i analysen finns det saker att säga även om de två planeter som disponerar över Solen och Månen i deras tendens att driva varandra över gränsen.

Solen är klen i Vågen eftersom tecknet behärskas av tvåsamhetens Venus och Solen till sin natur är en autokrat, uppfylld av sitt eget majestät (lättast att se hos Lejonen, där Solen är hemma i sitt härskarläge).

Månen i Väduren har istället den krigiska utbrytaren Mars som sin härskare - en passande planet för Vädurens konnotation av "ego" eller tendensen att sätta sin egen agenda i första rummet.

Söker man nu upp dessa båda hittar man - hör och häpna! - dem tillsammans, i Skorpionens tecken (Gardells gamla födelsetecken under den felaktiga västerländska astrologin). Den här kombinationen av "krig och fred" är minst sagt kritisk. Älskar eller hatar man?

Tyvärr är det vämjelse (tänk Polanskis "Repulsion") som dominerar den här fundamentala nivån, en nivå som ligger dold under den rätt uppenbara spänningen mellan Solen och Månen, mannen och kvinnan.

Skorpionen var redan i antiken ett hatets tecken, ett förgrämt tecken - fylld av tärande avundsjuka och illvilja. Det var symbolen för döden och för allt det där som inte tillhörde en själv. Oxen representerade t.ex. pengar, så Skorpionen bär den märkliga innebörden av "andras pengar".

Och sen det här med Skorpionen och sexualiteten, analiteten... Om Oxen är oralsex - eller det som skänker munnen behag, då blir Skorpionen en motsvarande fixering vid pottan och det som däri hamnar.

Eftersom Mars i Skorpionen befinner sig hemma i sitt negativt polariserade tecken är det reservationen gränsande till avståndstagande vämjelse som går segrande ur den här omaka kombinationen. Venus, Vågens och tvåsamhetens härskare, är inte speciellt väl placerad i könsorganets och rumphålets Skorpion. Här ser man också ett av de mönster som - möjligen - kan bidra till sexuella preferenser.

Möjligen kan det vara till någon tröst för alla fobiker och udda karaktärer att veta att det vi utvecklas till att bli på jorden med årens gång, stod alltsammans skrivet i stjärnorna redan vid vår födelse.

Varför vi föddes då vi föddes - med åtföljande "himmelska omen", vår "VDN-deklaration" (om nu någon minns dem) - det är en fråga att reda ut via djup hypnos. Det är tidigare liv som framtvingar de personer vi är och har att ta ställning till.

Djuppsykologen James Hillmans "Själens kod" (The Soul's Code) från 1996 argumenterar likaledes för att vi valde det här livet redan innan vi föddes. Den yttersta livsuppgiften blir därmed att finna ut varför vi valde det. "Känn dig själv" - på djupet - som det antika oraklet i Delphi sade.

_____

1/ En perfekt serie artiklar om zodiaken finns här (öppnar i nytt fönster). Här förklaras hur den FUNGERANDE astrologin skiljer sig från det västerländska systemet som blir allt skevare för vart avverkat århundrade.