Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


tisdag 23 januari 2018

Jordbävningen i Alaska




Jordbävningen i nordvästra USA med magnituden 8,0 var inte den värsta i modern tid. En googling visar att föreningen som arbetar med minnet av synske amerikanen Edgar Cayce noterade 1964 som året för ett ännu kraftigare skalv i Alaska:

https://www.edgarcayce.org/the-readings/ancient-mysteries/earth-changes/earth-changes-cyclones-quakes-tsunamis/

Apropå den här bloggens association mellan Vattenelementet och Psyke finns ett spännande stycke i den engelska texten. En japan menar sig har visat hur vatten påverkas av positiva och negativa mänskliga tankar! Så metaforen blir plötsligt lika verklig som verkligheten.

Tänkvärd är också avslutningen på den korta artikeln. Under en transföreläsning gav Edgar Cayce rådet: "Varför noja när du kan be? Gud är Helheten och du är delen. Koordinera dina förmågor med Helheten." (Transläsning 2528-2)

Närmare kommer man knappast zodiaktecknet Vattenbäraren (babyloniernas "Den Väldige"). Det motsvarar den grekiska filosofins Nous, det samlade kosmiska medvetandet som alla människosjälar tillsammans utgör (stark antropisk princip!). Vattenbäraren är Guds sinnebild och mänskligheten har att tömma sin gemensamma urna på vatten för att mänskligheten ska vakna upp ur sin djuriska animalism och leva upp till sin inprogrammerade potential som fullvärdiga medlemmar av den Rationella Själen. 

Herakleitos, 500-talet före vår tid: "Vatten är döden för en själ" - han syftade uppenbarligen på samma sak som Platon några hundra år senare: syndafallet ner i den sublunära världen tvingar själen att underkasta sig "åsikternas dimmiga domän", den lägre värld som ständigt förändras och aldrig någonsin kommer att nå verklig existens. ("Du kan aldrig stiga ner två gånger i samma flod.") 

Cayce hade en poäng som man inte behöver ligga i trans för att inse: sluta noja över kroppen, fitness, åldrande och död, börja jobba på den eviga delen av dig själv. Den dag mänskligheten når en kritisk massa i detta strävande tvärdör kapitalismens blogsugeri och mänskligheten hittar en existensform som anstår den.

24 kommentarer:

Morgan sa...

Vad Herakleitos menade med att vatten är död för en själ tolkar jag som elementens fyra olika faser, synonymt med materiens fysiska agreggationsformer: jord, vatten, eld, luft som fast form (atomer står stilla), flytande form (atomer rör sig men utan något mellanrum, gasform (atomer rör sig med mellanrum), plasmaform (atomer rör sig utan mellanrum). Ju mer energi som tillförs en agreggationsform ju mer eld (värme o kaos) och ju friare rör denna sig eftersom inre struktur saknas. Eld och luft svävar medan jord är fix och vatten böljande ( jord styrs av kausala lagar vatten har också lagar men inte luft och i synnerhet inte eld).

Herakleitos ”torra o heta själar är de bästa” ”människors själar är gnistor ur världsbranden”. Dvs eld och luft är liv, ande medan vatten och jord är potentiell ande. Ur jord spirar frön om man vattnar och belyser).

Ingen glasklar beskrivning men detta är inte mitt syfte (jag har oftast inget behov av att dela mina tankar om detta men tror vi kan ha ett utbyte)

Seaward sa...

Håller med om ditt perspektiv om man tillbakadaterar Aristoteles en smula - han sammanfattade säkerligen bara någon av de många tankeriktningar som klumpas ihop som de "tidiga grekiska naturfilosoferna".

Vyn motsvarar kanske också den materialistiska stoicismens och viss sen nyplatonism (med dess artistoteliskt färgade syn på de fyra elemente - Proclus rangordnade t.ex. de fyra elementen som bokstavliga substanser just ovanför urmaterian).

På den här bloggen har jag istället valt att se elementen "som en utdragen tubkikare", de har innebörder som denoterar realiteter bortom den betraktelse där grönska frodas tack vare värmande sol, vindar som bär pollen och frö och en jord för vattnet att sluta sig till och bringa (flyktigt) liv till.

Som metafor blir t.ex. Luft också symbol för den noetiska (intellektuella) verkligheten bortom och utanför processerna i tid och rum. Bloggen återkommer ibland till detta "större universum" som naturligtvis ser misstänkt baserat ut på vår jordnära (empiriska) verklighet...

Morgan sa...

Tack för ditt svar!

Ja Aristoteles sammanfattar de gamla naturfilosoferna (försokratikerna) kommer inte ihåg vem av dessa som har äran av att ha skapat de fyra elementen.

Dock håller sig österlandets mystik med samma ide om de fyra elementen så mycket troligt har de influerats av varandra. Herakleitos var ju en mystiker, i mina ögon, dvs vägen inåt med erfarenheten som grund (feminin energi) snarare än analys av ytan (maskulin energi).

Herakleitos beskriver i flera stycken de fyra elementens olika förvandlingar, så detta är inte någon anakronism.

Jag fokuserade mer på den inre dynamiken och du mer på den yttre men de båda perspektiven möts ju på något spännande sätt eftersom ”as above so below”.

PS. Jag skickade dig en vänförfrågan på facebook eftersom jag gärna skulle vilja fortsätta växla tankar.

Seaward sa...

"ingen anak" rätt - min sammanblandning på tidslinjen. Empedokles brukar (med orätt) kallas de fyra rötternas fader. Förfrågan FB kommer du inte att få svar på eftersom jag vägrar använda otyget. :-)

Morgan sa...

Tack!

Jag är nyfiken på ditt perspektiv, om du orkar dela med dig och diskutera över epost skulle jag finna det mycket givande!

Jag har svårt att förstå en del du skriver som att Platon och Herakleitos har beröringspunkter? Aristoteles lär även ha förkastat Herakleitos som ”något fel på hans karaktär”.

Herakleitos är en tragisk filosof, om man vill kalla honom så, medan resterande västerländska tänkare är komiker (yta och dikotomi). Jag tänker här på Nietzsches ord ”jag är den förste tragiske filosofen!”

Min mailadress metamog (at) hotmail (punkt) com

Seaward sa...

Stående boktips i högerspalten: McEvilleys "Shape of Ancient Thought" tar ett brett grepp, granskar hinduism/buddhism och noterar att Platon och grekerna har mer att tacka österlandet för än vad som normalt medges. Fast svårfunnet bland 9 års bloggande har jag tidigare kommenterat elementen som levande intelligenser (Former) i Platons världsbild och det går ju tillbaka på båda de här nämnda grekiska föregångarna.

Aristoteles har jag ett litet horn i sidan till eftersom han inte kunde föreställa sig Formerna som kroppslösa intelligenser utanför tid och rum - nyplatonisterna fick återställa (förtydliga och vidareutveckla) Platon på den punkten.

Jag är inte och ser mig inte som någon filosof och den här bloggen är så långt som jag dryftar kopplingar mellan gammal filosofi och astrologi. Att det finns paralleller har jag uppsnappat här och där under de senaste 10-12 åren sedan jag återupptog en hobby. Inte minst bekräftade Anthony Damianis "kaffebordsbok" ASTRONOESIS (om astrologin och nyplatonism) att jag var på rätt spår.

Damiani utgick dock från den tropiska zodiaken. Hans något detaljplottriga bok blir mer begriplig när man räknar om till siderisk zodiak och inser att hans SolLejon stöttas av en överaktiv "chefens högra hand", merkuriska detaljspecialisten Jungfrun. LejonSolens fulla överblick och Jungfruns besatt vid detaljer - inte konstigt att han inte hann skriva klart boken innan han dog. Jag vill minnas att jag kommenterade Damianis horoskop - finns i så fall bland bloggens taggar.

Morgan sa...

Tack för boktips!

Jag är helt novis på astrologi men har studerat och tycker om samma akademiska ämnen du har grunden i: litteraturvetenskap, psykologi o teoretisk filosofi.

Jag är glad att ha hittat dig för du har mycket att lära mig, i synnerhet om astrologi. Jag kommer att följa din blogg tills jag tycker mig förstå en del av astrologin.

Mitt intressefokus ligger närmast ontologi och andlighet, även Nietzsches psykologi där människan tar intryck och ger uttryck med hjälp av att ”tämja” Herakleitos världsbrand. Allt pekar mot energi som urämnet (eld som Herakleitos sa) och motsatser skapar ett spänningsfält som egentligen är ”varats innersta sanning”.

Jag har ett horn i sidan på Platon, då jag ser honom som en viktig ”spelare” i kampen mellan makt och kärlek, där han sålde sig till makten (maktmänniskor saknar kreativitet). Sokrates var en man av hjärtat och i grunden ser jag en avsaknad av skrifter som belägg för att han insåg att egentligen är ingenting evigt sant utan den sanning (det goda) han pratade om egentligen är en kontakt med Gud och en situationsbunden ”relation” med logos (Sokrates visade ju bl a att en slavpojke kunde lösa matematiska problem mha majeutik). Sokrates, likt Jesus m fl var rebell och samtliga dessa är ”hjärtats krigare” och jobbar mot makt och förtryck.

Seaward sa...

Platon blev svårt bränd på "politiken" när han naivt (?) försökte vägleda en furste men misslyckades plantera ett högre tänkande i denne. Att han avslutade sitt liv med att skriva det kärva "monumentalverket" Lagarna (som ingen läser, inte heller jag har orkat mer än en grundlig synops), är allra minst att ha sålt sig till makten. Tvärtom ett försök att modellera det bästa tänkbara givet den värld vi nu lever i. Sedan är det förstås extremt oklart var Platon slutar och Sokrates börjar... Vissa menar ju att Sokrates i hög grad är Platons fiktiva språkrör så att det du gillar hos honom i själva verket är det Platon själv skulle velat ha sagt, men gick en omväg för att säga!
:-)

Morgan sa...

När det handlar om ”sanningen” går det inte att kompromissa. Som Benjamin Franklin en gång skrev ”Han som offrar frihet för säkerhet förtjänar ingetdera.”

Vad tycker du om Nietzsche? (En favorit hos mig)

Nietzsche säger att grekerna stod på sin topp av liv i vad han beskriver som den tragiska tidsåldern, innan logiken bidrog med dikotomin, uppdelandet av allt i polära värdeladdningar som gott och ont, bra och dåligt etc.

Platons logiska lagen om det uteslutna tredje lägger grund till skapandet av personan/egot. En falsk mask som om man identifierar sig med den skapar en assymetri mellan inre och yttre verklighet, som motsats till individen. (Enligt Osho m fl så orsakar denna av teatern/samhället krävda identifieringen med masken schizofreni mm).

Herakleitos ”Homeros anses visast av alla men blev överlistad av ett gäng småpojkar som sa -vad vi finner lämnar vi kvar men vad vi inte finner bär vi med oss! Då de plockade löss från varandra.

Han sa även ”Homeros borde slås i bojor och pryglas offenligt”

Seaward sa...

Om Nietschze tycker jag inte, om det nu betyder något. Namnet har förekommit en gång i ett äldre inlägg:

http://siderisk.blogspot.se/search/label/Friedrich%20Nietschze

Jag illustrerar, som sagt, bara astrologin med brottstycken ur klassisk filosofi där idémässiga paralleller dyker upp.

Nyplatonismen är den enda senantika filosofi jag läser böcker i och som fruktbart kan studeras i skenet av 1/ hinduismen och 2/ de äldsta och nu förlorade babyloniska lärosatser som väst (mer eller mindre väl förstådda) lyckades sätta på pränt.

Morgan sa...

Tack!

För mig betyder det något, nämligen att vi inte kommer att kunna ha något filosofiskt utbyte av varandra. Jag tyckte mig notera en frånvaro av Nietzsche redan och en betoning av Platon, som jag inte gillar.

Men jag är imponerad av ditt skrivande och kommer försöka snappa upp hur du använder/tolkar astrologin, som är nytt för mig (jag trodde länge att astrologin inte hade något att säga men jag hade gravt fel).

Seaward sa...

För mig är filosofi hur som helst primärt den individuella själens upptäcktsfärd om sin natur (även om Platons huvudrollsinnehavare Sokrates föredrog unga pojkar att diskutera ditt och datt med).

Nietzsche, trots att jag aldrig känt en längtan att öppna en bok av honom verkar plocka, om än grumligt, en astrologisk poäng i det du sade om hans epokindelning.

Även om han i sin periodindelning ignorerar dikotomins primat tusentals år tillbaka i mänskligt (religiöst) tänkande, bekräftas hans indelning ändå av astrologin via dess tidsålderslära och skiftet från Väduren till Fiskarna. Detta inträdde enligt en uppskattning vid 200-talet, ta eller ge några århundraden eftersom stjärnbildernas exakta positioner på himlen kan debatteras i det oändliga.

Man kan kanske säga att den rent grekiska fasen (för att vara västchauvinistisk i utblicken) är stendöd runt år 200 med allt galnare romerska imperatorer... Den mellanplatoniska perioden infaller också under det andra århundradet med dess allt dystrare syn på materien... (kristendomen stal ogenerat från filosoferna).

Är det något vår eon (Fiskarna) bjudit på, så är det just den dikotomi din presentation av Nietzsches tanke samstämmer med och som jag ägnat allt intresse på bloggen, klyvnaden mellan den mellan den supra- och den sublunära sfären, sedan äldsta tid noterad i astrologin som en positiv (Eld/Luft) och en negativ (Vatten/Jord) polaritet. (Vägen upp och ned är samma väg, sade Herakleitos och antydde ett nollsummespel, men I TIDEN är de två vägarna åtskilda.)

Även om tänkandet i dikotomier är lika gammalt som det mänskliga intellektets fakultet (Nietzsche tycks ha missat detta) blev uppspaltandet ändå primärt under den tidsålder vi nu genomlever slutet av. Med lite tur slipper mänskligheten Nietzsches gudlösa övermänniska med inträdet i Vattenbärarens tidsålder. Men det var denna han, med sina mänskliga egenheter och efter bästa förstånd, bara kunde beskriva som en myndig människa befriad från Gud.

På den här bloggen ser jag lite annorlunda på Vattenbärarens symbol. Den illustrerar den sanna religionens återkomst och att många forskare idag jagar en TOE (Theory of Everything) är bara en första aning om vad som komma skall. Mänskligheten kommer från att gå från styv i korken tillbaka till att inordna sig i ett större koncept och tillika tillvarons urgrund (nyplatonismens NOUS).

...

Seaward sa...

...

Vattenbäraren kommer (för Människans överlevnad) att förena alla ismer i en enda grandios helhetsbild, som, tror jag, kommer att ligga väl i linje med gamle Platon och hans akademis många framstående tänkare under de sjuhundra år den höll öppet innan kristendomen förbjöd all "hedendom".

Den filosofiska idealismen såg bara ut att dö under den mest urspårade slutfasen i Väst, men har i själva verket tiden för sig. De kommande 2000 åren kommer att se en mänsklighet som helhet (Vattenbäraren) tömma sin urna på allt vatten och helt uppgå i den Rationella Själen. Om det betyder att vår art dör den här gången (Vattenbäraren har regerat under många tidsåldrar tidigare), det vet jag inte.

Människan har genom vetenskapen öppnat en häpnadsväckande dörr. Den religion Nietzsche så avskydde och som enligt honom förvekligade människor innehöll just den berättelse som nu utvecklas inför västerlänningens ögon: "I min Faders hus finns många boningar". Platons NOUS eller dess simil Vattenbäraren representerar just denna all-inkluderande och rymliga totalprincip som så gruvligt saknades under den föregående, schismatiska tidsålder som Nietzsche lät sig förgiftas av (trots att Jupiter-i-Fiskarna tekniskt sett var en "välgörare" i hans karta).

Vem Nietzsche var i andra, parallella liv kan man spekulera över men horoskopet som "ingångsvärde" har en del begränsade sidor och drar hårt ner i den sublunära sfären. Till sist gick till och med intelligensen (Solen) förlorad (12e offerhuset) och allt som då återstod var Jord och Vatten, det noetiska elementet som borta med vinden.

Spin-off: Vivien Leigh som en "Elvis som lämnat byggnaden" redan innan kroppen av vatten och lera gjort sitt. Förstås känd från filmen med sagda titel:

http://siderisk.blogspot.se/2011/10/alzheimer-naturen-mot-anden.html

Morgan sa...

Tack! Jag skriver bara kort:

Jag tänker mig de fyra elementen annorlunda som att luft och jord är ett par där luften innehåller jords logik

Samt eld och vatten är ett par där elden innehåller vattens logik.

Den förra är förnuft den senare galenskap (men det finns ett förnuft i galenskapen och en galenskap i förnuftet).


Tragedi och komedi ligger inte olika i tid, eller detta var inte min avsikt att påpeka, snarare är de av olika logik/kvalitet.

Aristoteles delar in kunskap i fysik och poetik, där den förra beskriver strukturen hos det aktuell medan poetiken beskriver strukturen hos det potentiella. Vilken jag tolkar som luftlogik vs vattenlogik.

Förnuftet beskriver materien/ytan och är kausal samt linjär, isolerande, antingen eller mm.

Galenskapen beskriver känslan/upplevelsen inifrånperspekivet. Är cyklisk och innefattande, både ock ...

Ganska revolutionärt sätt att hantera kunskap, jag vet.

Jag tror du missuppfattar Nietzsche, vilket är mycket lätt att göra, möjligen missuppfattar jag honom också. Jag tror att Nietzsches ”Gud är död” är en kritik mot luftlogiken och att han beskriver en fasa över att materiens logik öppnat helvetets portar för mänskligheten.

Så den tragiske filosofen som kritiserar dikotomin är alltså en både-och-individ som kritiserar materiens ytliga val av en av två polära entiteter och projicera motsatsen till medmänniskor (utåt) byggandes ytliga och förljugna egon.

Seaward sa...

Då bloggen är en ny bekantskap för dig kan du rimligen inte känna till att den redan innehåller dina "annorlunda" tankar. Paret Luft/Jord (som skär igenom dikotomin över/under), exakt i din mening, återfinns under taggen "rationalism", medan Vatten/Eld här kallas "sensationalism". Den irrationella Vegetativa Själen (Vatten) saknar per definition logik och råkar i affekt över det Elden - "Den Seende" eller kognitionen erfar. Elementen lånar sig till psykologiserande och det har jag utnyttjat flitigt.

Detta är strikt nyplatonism med elementen som metaforer: Vattnet kan i stiltje erfara den noetiska (intellektuella) världen och simulerar den därmed i formen av inte logik men väl av plagiarism (fraser, förnumstigheter, "folkvishet").

I affekt däremot söndras kontakten mellan den lägre och den högre själen och detta intressanta förhållanden har taggats som "dissociation" (en rubrik jag ångrar eftersom Vatten och Luft faktiskt kan behålla en relation om Vatten/Psyke håller sig helt stilla och uppfattar Luft/Intellektet).

Kombinationer av Eld och Jord taggas "egenmäktighet" då det "noblaste" och mest "basala" elementet (Plotinus) leder till maktkamp.

Jag misstänker av många anledningar att du är i början av din allmänfilosofiska resa, du "tror" saker om Nietzsche, som jag uppfattade som din huvudsakliga inspirationskälla. T.o.m. från en 5-poängs översiktskurs i moderna livsåskådningar för blivande teologer (på 90-talet) drar jag mig till minnes att det var kristendomens förvekligande "vända andra kinden till"-Gud Nietzsche retade sig på.

Din förklaring ("materiens logik=förfärlig") stämmer med annat jag läst OM hans tänkande, men som bäst kan jag fatta hans vurmande för "övermänniskan" som en produkt av hans tids förfall. Kemi låg i tiden, rasbiologi följde i spåren på européns kolonialism. Ur tidens massiva materialism och hackordningsmentalitet skulle en folkmördande Adolf Hitler stiga fram bara några årtionden in i framtiden. Då jag "tror" på astrologin ser jag tänkaren passa in i ett mönster.

Mitt perspektiv här är, måste jag åter understryka inför din vilja att rent av föreläsa om vilka ämnesområden Aristoteles skrev om och några andra försök att byta ämne, är astrologi. Jag har i många blogginlägg argumenterat för rasbiologin kan ledas åter till Jord och Vatten, särskilt om det råder brist på den supralunära "övervåningen" och dess insikt om alltings sammanhang bortom Jord (markör för de tankar som separerar och förtingligar den totalitet av Former som så tydligt ses höra ihop på nyplatonismens noetiska nivå).

...

Seaward sa...

...

Nietzsches horoskop har som sagt problematiskt och stämmer väl med min hypotetiska akilleshäl och åtföljande risk för banal självförhävelse "nere i stoftet". Särskilt hans kombination av Jungfrun och Skorpionen har på bloggen noterats i samband med rätt bedrövliga rasister och förbrytare och just detta aggregat av två platonska Idéer påminner om den arroganta världshärskaren Stenbocken. Många vägar kan leda till ungefär samma grundhållning... Det är intressant att du påminner om en olust inför "materiens logik" när hela hans horoskop likväl drar honom ned i stoftet istället för att lyfta över det!

Jag har en astrologisk kommentar om honom signerad Charles Carter (1900-talets mest inflytelserika brittiska astrolog), där Carter förbluffas över hur högt och lågt ("vit makt"-lågt) blandas. Möjligen missförstod även Carter Niezsche men jag skulle inte satsa alltför mycket på det. Carter är den mest intellektuellt disciplinerade astrolog jag läst. Han hade mycket i det rationaliteten på Jordelementets nivå, det Nietzsche besvärades så av enligt dig: se hans hatiskhetens Mars med Merkurius i Jord i ett märkligt bakvänt 11e ideal- och ideologihus. Energiskt tänkande, men en smula självdestruktivt.

Du kan ha rätt i att han blev språkrör för fasan att officiellt vara fånge i den döda materiens värld, då min observation om en luftig Sol men utslagen, indikerar därmed att hans negativa idealitet till sist skördade hans förstånd. En bekräftelse av båda astrologin och Platon med andra ord: du ÄR vad du tänker. Nietzsches ego-markör är Mars och i negativa/kritiskt Jungfrun i 11e idealhuset ligger hans karta mycket nära det du säger i ditt sista stycken. Han var född som en självdestruktiv livsform. Kritik av visst slag är av Djävulen, vilket den här bloggen antyder via bruk av mytiskt bildspråk.

Nu ska du inte köpa mina teser lättvindigt, för inlägget "Bloggarens horoskop" (kommenterat redan 2009) avslöjar en födelse helt i avsaknad av Jordelementet och därmed kanske en disposition att fastna för Platon (och andra representanter för filosofisk idealism).

Morgan sa...

Jag finner dina resonemang mycket intressanta och vi tänker mycket lika.

Nietzsche var sjuklig kroppsligt och som den materiella svaghetens språkrör satte han livet i centrum för sin logik. Känslorna/passionen bär på en logik dock mycket komplex. Idag drog jag en parallell med stark resp svag kärnkraft, där den senare beskriver elektromagnetismen.

Elden är logos och bär på en cyklisk logik, en paradox där motsatserna är lika och där allt är ett. Den feminina energin bär fram formen på något sätt medan den maskulina (luften) levererar innehållet.

Nietzsche skriver mycket som skulle få dig att inse han levererar en form för kunskapen ”hjärtats genialitet”. Han skriver även att han är dömd att bli föremål för dåliga vitsar under lång framtid (i kamp med sig själv är han Don Quijote, en meningslös kamp men som eget offer åt mänskligheten skär han sig själv i bitar för den av mänskligheten åtrådda kunskapen).

Nietzsches övermänniska är människan som sin egen baneman, går under genom sina dygder och senare reser sig i ett klarare ljus (fågel Fenix). Inte ståendes över andra men över sig själv (vägen ner är vägen upp, vilket är hjärtats genialitet: paradoxerna, att allt är ett).

Den maskulina energin är utilitaristisk och tävlande, rädd och konkurrerande. Saknar passion och kärlek, är en maskinmetafor för jordens enkla o linjära logik. Satans domän, i avsaknad av kärlek/Gud.

Kreativiteten är eldens arbete, logos är en komplex logik där motsatser älskar och krigar och på så sätt utbyter energi.

Ps. Jag har månen o merkurius i conjunction i kräftan. Kan förstå känslor och känna dem. Jag förstår inte mycket av astrologi då det är nytt för mig men inser att det är stort!

Morgan sa...

Mitt horoskop är i avsaknad av luft. Har ett jordtecken.

Morgan sa...

Om du ser mig som föreläsare är det en projicering, jag försöker tala ditt språk. Jag ser en potentiell spegel i dig och försöker efterlikna din kommunikativa struktur.

Morgan sa...

Sett ur ett epistemologiskt perspektiv verkar du själv inte vara helt på det klara med din egen kunskapsgrund.

Jag läste att du föredrar Berkeley, brittiska empiristerna, filosofisk idealism framför filosofisk materialism.

Empiristerna tar ett avsteg från förnuftet (luft) som bas för kunskapen, till sinnena (känslan/vattnet) som primär källa. Detta avsteg innebär i förlängningen att du anser livet vara en resa, något som kan upplevas primärt och därefter beskrivas. Och om upplevelsen saknas är ytan enbart en tom berättelse (detta är en uppfattning jag har och känner igen i dina resonemang).

Platon resonerade ”när Sokrates är sjuk smakar vinet surt, när Sokrates är frisk smakar vinet sött”: känslorna kan inte användas som bas för kunnande då de är ostabila (vatten gungar).

Vatten är liv, detta har en logik som förnuftet inte kan greppa men elden kan. Det goda som Sokrates pratade om kommer från hjärtat, inte från huvudet. Det handlar om KÄRLEK vs MAKT (kontroll).

Allt du gör, gör du mot dig själv. Det är din egen själ du ser i andras ögon. Ser du andra som objekt för dina mål blir du själv ett objekt. Härifrån kommer den inre klarhet som kännetecknar den gode, sanningen blir uppenbar eftersom det sanna och det goda är samma sak.

Jag läste som hastigast på wikipedia, din länk om Procuros? (Nyplatonismen) och den förklaring som gavs om elementen beskriver förnuftet (luften) som skapare av den lägre själen (psyke/vatten) vilket i sin tur är skapare av materien/jordelementet. Detta verkar vara konstig logik. Förnuftet/luften utgör tankar som vilka med hjälp av energin från känslor (vatten) skapar materien/jordelementet (i alla fall i min tolkning).

Platon är den filosof jag ser som upphovsman till den västerländska tanketradition vilken upphöjer förnuftet över allt annat. Med bas i logiken som säger: något kan inte både vara och ”icke-vara” samtidigt. Det är här väst börjar att välja en av polerna och säga typ ”det där är bra, det är jag”, ”det där är dåligt, det är de andra”... (ett avsteg från det polära, en assymetrisk splittring mellan inre och yttre liv). Vanligt förnuft (luft) förstår inte att motsatserna är lika. Luft är rationellt, ratio är fördelningstal, en kalkylering genom att jämföra input med output och med hjälp av förnuftets kunskap, förmågan att namnge något skapa sig en falsk kontroll av det och samtidigt häva sig över de som saknar denna förmåga mha sina berättelser (som mestadels är luftslott då de saknar erfarenhetsbasen för de som tagit dessa till sig). Förståelse kommer inifrån.

Mina studier i teoretisk filosofi var på GBG univ, och av analytisk karaktär. Det blev ganska tidigt uppenbart för mig att ”riktig vetenskap/äkta vetande” är svart eller vitt (Platons lag om det uteslutna tredje gäller) tolkning är inte accepterat eftersom då kan vetande uteslutas (absolut sanning kan inte rymmas inom perspektivism och tolkning). Jag var tvungen att hoppa av studierna i filosofi då jag inte kunde fortsätta växa i en sådan snäv kunskapssyn som GBG erbjöd (den som tänker utanför Platons paradigm kan ”självmant gå till dårhuset” som N en gång uttryckte de som tänkte annorlunda).

Moderna studier är studiet av ytan, materien. Syftet är-kontroll. Jag skrev en gång i en filosofiuppsats ”analytiker är enbart städare på en teaterscen efter att konstnärsmänniskan gjort sitt framträdande” (paradigmen innehåller diskursen för detaljerna som kan vetas, skapar enbart fler detaljer till en redan färdig berättelse).

Jag har inte alldeles nyss börjat fundera på min filosofiska vandring men jag saknar den erfarenhet att sätta ord på tankar som du besitter iom ditt ihärdiga bloggande. Jag har större delen av mitt yrkesarbetat i kök.

Seaward sa...

Min tur att "svara kort".

Som du verkar ha insett, när du efter midnatt författar en fjärde replik, är vår kommunikation inte helt optimal. Formuleringen, "Nietzsche skriver mycket som skulle få dig att inse...", jämte några andra röjer en avgjord attityd, kanske ett sökande efter ett bollplank för dina egna tankar. Men två gurus eller lärare på samma bloggutrymme blir för mycket.

Fast jo, jag ögnade igenom en rad här och var i dina repliker. Visst kan Vatten, som i den nordliga buddismen, representera den "spegellika visheten". Allt som oftast ger dock Vattendominerade horoskop psykologier med gränsdragningsproblem och i kombination med Eld därtill problem med en grandios självbild och gränslöshet.

Men allt har sina legitima områden! Samma drivkrafter tycks fungera inom artisteriet - Madonnas horoskop domineras t.ex. tydligt av konflikten Vatten/Eld.

Hoppas du hittar åtminstone några pusselbitar till ditt eget själsliv i några av de teman bloggen "mediterar över". Men du är tydligt engagerad "all over the place" och det är möjligt att du finner mitt upplägg här på Sideriska siktet en väl trång spelplan.

PS. Vänta med Proklos/Proclus till sist i den händelse nyplatonismen fångat ditt intresse! Mellan Platon och honom finns det flera namn att att förstå för att ens ha en chans att uppskatta hans ofattbart invecklade synkretism av Platon, gnosticism, kaldéisk filosofi och allt som nu rördes ner i den hellenistiska smältdegeln...

Morgan sa...

Tack!

Jag är intensiv när något fångar mitt intresse. Gränsdragning är en av mina svagaste sidor (jag är lejon, dock verkar jag vara kräfta enligt sideriska om jag gjort rätt). Har mars och neptunus i konjunktion i skorpionen (om man kan säga så när de befinner sig i olika hus: mars 2, neptunus 3).

Jag ville interagera och trodde att vi kunde ha ett ömsesidigt utbyte. Jag är mäkta imponerad av ditt kunnande och ville lära mig.

Det korta möte jag haft med astrologin börjar snabbt lära mig om gränser, min största svaghet. En gräns jag förstår då du visar den för mig är att den individuella delen av själen sätter gränsen för vad som kan förstås (jag trodde innan att det gick att skaffa sig en generell förståelse av helheten men tror nu att bilden man kan nå är vinklad av sin egen konstellation av elementen).

Tack Siwert, jag skall fortsätta läsa din blogg!

Morgan sa...

Jag känner att jag vill tillägga: har pluto i konjunktion med uranus i 12e huset, jungfrun (även venus är med här).

Jag kan fortfarande för lite om astrologi men insåg när jag började titta på det att det förklarar en del om mig själv.

Ps jag har inget grandiost ego eller självbild. Är estet ut i fingerspetsarna. Odlar kaktusar som största passion, ser mig själv som jordnära i den mån jag tar avstånd från teaterspel och människor i grupp i allmänhet. Är alltid transparent.

Seaward sa...

Som du märkt (eller kommer att märka) ignorerar hinduisk astrologi de trans-saturniska planeterna. (Bloggen använder en nedbantad version av den hinduiska traditionen.)

Astrologi på sanskrit är Joytish - "vetandet om ljusen". De utgår från att det bara är de synliga himlaljusen som räknas. Men redan där finns möjligen en självmotsägelse: månnoderna är matematiska entiteter och anses viktiga, trots att de inte är synliga (annat än indirekt, via eklipser). Mitt misstag var att ägna ett kvarts sekel åt västastrologin men ignorera noderna. Det tar lång tid att komma in i ett så flytande system som astrologin är, så inlägg så på den punkten erbjuder jag bara nybörjarens iakttagelser, trots tio år efter omstarten med den sideriska zodiaken.

Om du har en anhopning av planeter i området Kräftan/Lejonet ger det en enorm kraftansamling men också en svängning mellan Kräftans servilitet och underkastelse och Lejonet vilja att dominera och ta befäl. Madonna råkade bli ett ganska passande exempel! :-)