Den har bloggen startade i mars 2009 och avslutades i december 2018. I själva verket passerades målsnöret några månader tidigare med boken "Folksjäl - som i en filterbubbla", vilken sammanfattade och i delar vidareutvecklade många års kommentarer kring det besynnerligt lyckligt lottade men inte självklart goda svenska nationalhoroskopet

Till nya besökare, en kunskapsteoretisk länk:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
"The soul is sold not to the devil for money, but to money itself when it becomes the measure of worth rather than the affirmation of value." /James Hillman - Alchemical Psychology (2010, s.143)

Västerlandets store logiker & mystiker Platon
ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)



måndag 11 december 2017

Terminal Alzheimer och ett horoskop utan potential

Ett "tungt" inlägg av personlig karaktär men samtidigt ett skrämmande tydligt exempel på den äldre astrologins förmåga att i symboliskt teckna livets mörkare stunder. Här är horoskopet för mitt första återseende på två år med min gamla mor, som nu nått den hjärnnedbrytande sjukdomen Alzheimers terminala skede (Ja, svenska språket stavar sjukdomar med gemen begynnelsebokstav, vilket säger allt om landets dekadens och förlust av insikten i de högre andliga världarna...)


Sedan moderns minne och förmåga till adekvata logiska resonemang spårat ut för två år sedan tog bloggaren i själ och hjärta adjö av henne i samband med en flytt till ett hem för senila. Han fortsatte med telefonkontakter i det längsta eftersom han alltid varit en strikt kommunikationsvarelse: Luftascendent i merkuriska Tvillingarna med psykets Måne på ascendenten och Månens disponent i Lufttecknet Vågen i kreativa femte. Inga fysiska kontakter behövs strikt talat för den som lever hela sitt liv i den intellektuella eller tänkande sfären. Folk som bara pratar väder och vind eller kropp (materialism), har snabbt fallit bort ur bloggarens bekantskapskrets sedan långt tillbaka i tiden.

Bloggarens syster däremot, en typisk Vatten och Jord-människa relaterade till sin mor på det mer normala sätt för bandet mor/dotter, fortsatte besöka  henne för att prata just väder och vind och kläder - den lantliga Stenbocksmodernas förankring och glädjeämnen i hennes orientering mot den naturliga världen. 

Jag blev en smula bestört när systern utan att ens rådgöra med mig i årets början avslutade moderns telefonabonnemang, men i retrospektiv hade samtalen nu blivit så inkoherenta att tiden var kommen. När jag nyligen uppfattade att systern kanske kände sig tyngd av moderns fortsatta degeneration och behövde lite moralisk support, ändrade jag mig - har ju drömt om så många egna dödar från tidigare liv att SOLNEDGÅNGEN inte längre rör den Irrationella Själen och naturligtvis inte den Rationella - och beslöt att göra systern sällskap hos modern in i det bittra slutet.

Likväl är det lite av en chock att sen en människa så svag och förkrympt och förtvinad och oförmögen att gå utan stöd under armarna som det jag mötte det ögonblick som horoskopet tecknar plus-minus några minuter. Eller för den delen upptäckten att förmågan att forma meningar helt vittrat bort och allt som kom ur den gamla kvinnan var svajiga viskningar som bara pågick utan att resterna av det jordiska intellektet längre tycktes kunna formulera meningar. Ett och annat ord gick att känna igen, samtidigt som det timslånga besöket visade att de numera kolsvarta hålen till ögon (så har de aldrig sett ut!) och kroppsreaktionerna  visade att NÅGON där inne alltjämt var med, hörde och förstod. 

Det här var första gången jag på allvar insåg vad Platon och hans långt senare efterföljare Plotinus menade med att kroppen är en grav för själen (Platon) och att materien är pur ondska (Plotinus). Den senare lyckades för övrigt aldrig riktigt pussla ihop sin filosofi eftersom romaren förde debatt med de egyptiska gnostikerna som ansåg hela kosmos för att vara en ond skapelse av en låg demon. Plotinus förfäktade den gamla grekiska uppfattningen att skapelsen är god och en nödvändig följd av Den Enes utflöde till en mångfald av världar (och en mångfald-i-enheten inom varje värld).

I hinduismen och i synnerhet buddhismen kommer man närmare den gnostiska positionen om att allt förkroppsligat liv är lidande och en genomgång av det SIGNIFIKANTA horoskopet för bloggarens första kontakt med modern på 10 månader och första fysiska återseende på 2 år, visar på exakt samma sak. Och konstigt vore annars, eftersom horoskopet fryser tiden vid återseendet av en fysisk kropp i dess sista stadium av sönderfall. Om denna himmel finns knappt något gott att säga, dörr efter dörr visar sig stängd eller på väg att slutas.

  • "Vid dagens slut" - det är naturligtvis symboliskt att återse en döende person efter flera år just vid solnedgången i väster och i dödens tecken Skorpionen! (Tidpunkten var inte bloggarens val utan en del av systerns söndag fylld av olika sociala aktiviteter.)
  • Oxen stiger i öster vilket gör kvinnans (inkl. mödrar) Venus till huvudnumret. Bloggaren har med viss möda sökt reda ut varför hinduerna förnekar den jordbundna Oxen någon lycka alls från sin egen ascendenthärskare. Den bara memorerar regler och aldrig funderar över dem, lär sig i vilket fall detta, att Venus är en "verksam illgörare" när den kroppsliga Oxen stiger i öster. Givet hinduismens andliga orientering blir detta begripligt redan här. Den som identifierar sig med (Venus) en idé om en stagnant eller stillastående Oxe (kroppslig jämvikt och fortlevnad) har enbart besvikelser att se fram mot. Oxens tecken representerar det mest lönlösa livsprojekt som en själ kan exponera sig för på denna jord och likväl står en Oxe uppställd som en avgudabild på Wall Street! Det säger en del om kapitalismens inneboende svek mot mänskligheten!
  • Här sjunker den onda ascendenthärskaren Venus nästan gradexakt i väster, vilket lämnar betraktaren några minuter med den sjunkande Solen innan också den är borta. Detta är symbolik på hög nivå och illustrerar att efter chocken att återse en så degenererad fysisk kropp (ond Venus/kvinna) noterade jag att moderns livskraft och andesjäl (Solen) ännu fanns med och att kroppen ryckte till på ett sätt som visade att andens intelligens uppfattade vad jag sade. 
  • Att det var ett möte med en sjuk människa, omvittnas dock av den horribla ömsesidiga receptionen mellan ascendenthärskarens disponent Mars, redan sjunken i väster och nere i ohälsans eller olyckans 6e hus. Mars är dessutom en både naturlig illgörare och dessutom också verksam illgörare för den naiva Oxen som tror på ett statiskt lyckoland i det jordiska. Mars attackerar med sin långa dödsaspekt (210°) det första kroppsliga huset och rubbar Oxens fysiologiska jämvikt. Att det är en helvetisk störning av den somatiska Oxen ser man också av att Mars kombinerar sig med expansiva Jupiter, som också är en verksam illgörare för statiska Oxen.
  • Efter alla dessa placeringar och indikationer som totalt sviker den fysiologiska Oxen som verktyg, återstår bara den lilla glimt av andesjälen som Solen i sin opposition till ascendenten tecknar) 
  • Vad gäller den förtvinade förmågan att konstruera tankemönster och kommunicera dem via talorganen, är naturligtvis orala Oxen återigen den svaga punkten när det gäller att öppna munnen och LJUDA orden. Men för förmågan att konstruera tankar och sluta dem som meningar med punkt, står Merkurius med Saturnus riktigt illa i horoskopet. Båda är hjälpare till Ox-ascendenten, men vad kan de göra i 8e huset för organisk degeneration (och död) när deras disponent Jupiter står så ofantligt illa i 6e ohälsohuset och samverkar i Olyckan med Mars, disponenten över Venus, härskare över den orala förmågans Ox-ascendent? 

Jag trodde knappt mina ögon igår när jag sent på kvällen ritade horoskopet för detta sorgliga möte med ett förbrukat verktyg för en själ. INGENTING FUNGERAR! Det är smått lustigt att jag dessa dagar nådde fram till ett viktigt citat om nyplatonismen, att Själen (Världssjälen men också den enskilda själen) förmår återge det gudomliga Intellektet bara så långt som dess egen kapacitet medger. En tydligare indikation på förminskad kapacitet kan man knappt få än en själ intrasslad i den onda materien under dess fas av sönderfall!

Jag har bara några få gånger återvänt till de aristoteliskt färgade tankarna om aktualitet och potential från 2012, men om man betraktar en planets faktiska position som dess aktualisering kan man uppfatta den underliggande och dolda disponenten som en potential - på gott och ont. Att granska kartan utifrån det perspektivet visar illa ställt det är med Tiden, disponenterna vittnar överlag om försämringar.

*****

Jag publicerar detta horoskop i insikten om att det är i högsta grad allmängiltigt och ett remarkabelt exempel på hur ÖGONBLICKET bär på sina definierande egenskaper. Färden till systern och den fortsatta färden till modern eller söndagen i övrigt förlöpte utan incidenter, men horoskopet ställdes inte för dygnet som helhet utan just för ögonblicket av återknytandet. Och den tidpunkten lovade inget gott utöver dagens återstående minuter av solljus...

*****

Nota bene. Detta är en förhållandevis fri och impressionistisk tolkning och med ett minimum av astrologiska spelregler. En "siffernisse" skulle säker ha sitt sätt att närma sig samma råskiss och kanske börja räkna fraktioner av grader, jaga obskyra småaspekter, eller introducera något (eller i värsta fall samtidigt flera) av de många system för zodiakens subdivisioner som existerar. 

Ovanstående summering är mitt sätt att göra astrologi utifrån de mest grundläggande reglerna och utan några tveksamma läropunkter. Och kartan mynnar ut i ett: "Det här visste du redan när du tog adjö av din mor för två år sedan och i den nyplatonska tanken att den bättre delen av själen hela denna tid har varit kvar i "himmelen" och att de levande varelserna där har en evig kontakt" - både före och efter att den fysiska fasen för en given värdkropp övergått till att utgöra ett hinder."

När jag funderar på dessa ting går det också upp för mig varför Sverige är världens ondaste land om man ser till dess åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. En så ofattbar inskränkthet kan bara drabba ett folk som är helt renons på andlighet och som fått lära sig att tolka livet i termer av enbart fysisk kropp. Det behövs inte många års åldersskillnad förrän referensramarna för den totalt fallna och världsliga själen börjar skilja sig åt - försök diskutera populärmusikens mer specifika nischer med någon född bara ett årtionde senare - folk relaterar till hel olika materialistiska yttringar och kan inte längre relatera till de äldre om de är så svaga intellektuellt att de saknar både förmåga att uppfatta det allmänna i det specifika, vilket i sin tur tyder på att de har ett svagt intresse för livet ur dess historiska (Saturnus) aspekt. 

Svenskarna är inte intresserade av någon historia alls utöver den som rör deras "ärofulla" stormaktstid och nu kanske åter vikingarna (efter någon populär engelskspråkig tv-serie)... Men historia är så mycket mer, det är Världsandens egen krönika, och det är typiskt att den mest inskränkta människa jag mött hatade SvD:s Dick Harrison. Den här historikern är inte främmande för att ta upp vilka ämnen som helst till historisk betraktelse.

Jag skulle tro den hatiska Ox/Skorpion-typen (dessutom ett storkors i Tamas guna) mötte sin egen okunskap i var och varannan krönika signerad Harrison - och avskydde att om och om igen upptäckta vidden av det egna mörkret. Mörkrets barn tycker om att sluta sig inom en liten värld där de kan härska och domdera eftersom de inte gillar Okunskap och heller inte har Sattva gunas förbehållslösa dragning till vidgat vetande i största allmänhet. 

Men kanske har kritikern en poäng som hör "slirighet" i Harrissons resonemang (själv är han den mest sliriga krämaren på jorden!). För historikern lider nämligen av en intressant "ömsesidig reception" mellan härskaren över strikt faktaenliga Tvillingarna, Merkurius, och Jupiter som härskar över den mer konturlösa Fiskarna. Här något så udda och för ögonblicket påhittat som en Saturnusascendent - historikernas egen utblick!


Det finns med andra ord frågetecken för historikerns sätt att "göra historia". Men antar man att Månen ännu ligger kvar i hyperkritiska Skorpionen kan han mycket väl själv vara medveten om skillnaden mellan fakta och fantasi och då är han inte längre offer för "dissociationen" mellan den Rationella och den Irrationella Själen utan en potentiellt farlig faktavinklare. 

Den hatiske mannen i mörkret, troligen moderat och inte t.o.m. sverigedemokrat, tycks ha uppfattat just detta och som jag gillar med Harrison - försåtligt passar han på att lyfta fram historieämnen som kritiserar dagsförhållanden på ett aningen socialistiskt sätt om jag inte helt missuppfattat honom. (Detta tycks ha undgått SvD helt, eller också har de högt i tak för sin "hushistoriker".) Jag gillar Harrisons små listiga krönikor trots att han generade sig svårt i ett banalt påhopp på astrologin (kommenterat här).

8 kommentarer:

  1. Ja Alzheimers är en ofattbar sjukdom... vi hade en granne som hade det, och jag känner igen det du beskriver om blicken: kolsvarta hål till ögon, som ser på en men inte förstår vad man säger. "Inget sinne", som demens betyder.
    Men jag tänkte på det där med "ingen fysisk kontakt behövs för den som lever i den intellektuella och tänkande sfären" angående telefonkontakten med din mor. När man inte längre har något intellekt eller tänkande är det klart att telefonen inte är till någon nytta. Här måste jag ta "jord och vatten" i försvar - något som dementa fortfarande kan ha utbyte av är fysisk beröring. Här är en artikel som visar det: https://www.hd.se/2016-01-19/fysisk-beroring-hjalper-i-kontakten-med-mamman
    Kanske man även ur den aspekten kan se en poäng i att oxen steg över horisonten vid besöket.

    När det gäller horoskopet så kan jag bekräfta att det är ett allmängiltigt exempel på en dyster tidpunkt. Jag fick själv ett nedslående och negativt mejl igår, och när jag går till inkorgen och kollar ser jag att det kom kl. 14.31!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här beskrev jag visserligen att personen visst visade tydliga tecken på att följa och förstå den som talade, trots att ögonen var som svarta mystiska brunnar.

      Som musikälskare har jag tränad uppfattningsförmåga (komplex musik kräver att lyssnare kan "dekoda" informationen som annars bara skulle låta som ett larmande oväsen) och märkte att mamma fattade vad jag sade genom att skratta/rycka till på precis rätt ställen när jag försökte vara lustig i något ämne.

      Bakom den obrukbara hjärnan fanns alltjämt en levande själ (Solen är REN INTELLIGENS) som på något skumt sätt är kopplad till kroppen trots att det merkuriska skiktet är borta.

      Nu kanske det finns olika yttringar och det du beskriver kan vara ett ännu senare läge av svartnad blick och där bara beröringen finns kvar som sista kommunikationsvägen... Min syster (nästan bara Vatten sammanhållet inom en Jordascendent), är mycket intuitiv och har uppenbarligen en bättre känsla för den där delen än mig, en ren huvudfoting...

      Beträffande samma "dåliga" tid glömde jag fundera över hur tidpunkten kuggade i det egna och/eller moderns horoskop. Men här finns säkert fler upptäckter att göra...

      Radera
    2. Grannen bodde fortfarande hemma (han blev intagen strax efteråt men levde i flera år till). Vid tillfället jag tänker på försökte jag tala om för honom att jag tänkte skjutsa hem honom (han hade förirrat sig till oss flera gånger samma dag, och låst sig ute, visade det sig). Då tyckte jag det var kusligt att se blicken, för man fick en känsla av att det inte var någon där, om du förstår.
      När jag läste det där om ögonen som du skrev, tänkte jag att du antagligen var skickligare än jag på att detektera andesjälen bakom 'de svarta hålen' än vad jag var. Det var ju också en nära anhörig för dig, och för mig bara ett kort samtal med en ytlig bekant.

      Radera
    3. Sant där om nära bekanta - den intuitiva "kollektivsjäl" som uppstår och genom vilken ren telepati ibland flödar !!!

      Radera
  2. Oj, två år... Men det skulle ju aldrig gå om din mor inte hade andra anhöriga som skötte allt det praktiska? Min pappa gick bort i Alzheimers den 16 augusti förra året. Då hade han varit på demensboende i tre år. Han satt orörlig i rullstol och behövde hjälp av vårdpersonal med allt, från påklädning till toalettbesök. Han kunde säga något enstaka ord ibland. Ledande frågor kunde man få ett "nä" eller "jadå" på ibland, men jag provade en gång att hålla upp en banan och fråga vad det var för frukt och fick "jag vet inte" till svar. En gång reagerade han med skratt på en stående replik vi hade som insinuerade ett gemensamt humorminne. Mamma var hos pappa nästan varje dag och hon var också god man. Jag brukade komma någon eller några gånger i veckan och stanna ett par timmar. Jag kom oftast till middagsdags och matade honom då han inte kunde äta själv och sedan gick vi in på rummet och lyssnade på klassisk musik eller tittade lite på tv. Jag brukade raka honom och klippa hans naglar. Sedan var det kvällsfika och då fick jag mata igen. När jag höll honom i handen brukade han vicka med pekfingret och den kontakten var viktig då han inte kunde prata. Dementa kan vara med och höra och uppfatta saker trots att de inte kan använda intellektet. Medvetandet är ju något annat. Jag hade velat ta med honom ut på promenad fler gånger, men det skulle ju alltid passa med att jag var ledig, att han inte var för trött, att vädret var bra och att vi skulle hinna tillbaka till boendets gemensamma måltider.

    Pappas förnamn är synonymt med Tors hammare. Han föddes samma dag som Michael Parkinson, alltså en torsdag (Jupiters/Tors dag). Solen i Fiskarna och Månen i Skytten ger disponenten Jupiter i sista graden Vågen, vilket även gör den till atma karaka. Födelsetid tyvärr okänd.

    Pappa fick en s k "tia" (ministroke) på boendet, vilket han fått flera gånger tidigare. Ambulans tillkallades och hjärtstillestånd inträffade i hissen på väg ner till ambulansen. Vid ungefär den tiden ringde det på min dörrklocka. Jag jobbade nattskift då och låg fortfarande i sängen. Det brukar vara brevbäraren, men jag väntade inget paket och fick heller ingen avi senare. 11:32 ringde min mamma och sade att pappa förts till akuten. Tolv minuter senare hämtade jag upp mamma och vi åkte till akuten där de höll på för fullt med hjärtmassage. "Vi avbryter klockan tolv" fick vi höra och 12:02 förklarades pappa död. Jag fick sluta hans ögon.

    Dödsdagen stod transiterande Saturnus en grad från min AC i Skorpionen (i 270-gradersaspekt mot hjärtats Lejonet) och transiterande Mars stod tre grader från dito. Transiterande Ketu var i gradexakt konjunktion med pappas Merkurius i Vattumannen. Pappas Saturnus i Vattumannen lade sin trekvartsvarvsaspekt mot Skorpionen. Solen stod vid tillfället i Kräftans sista grad och Månen i Stenbocken. Det var två dagar före fullmåne och vid begravningen den 16 september var det fullmåne i Vattumannen. Solen var i sista graden Lejonet och när klockorna ringde in minnesgudstjänsten var AC i första graden Skorpionen.

    SvaraRadera
  3. forts.

    Både farfar (lantbrukare) och morfar (bagare) var f ö frireligiösa (missionsförbundare respektive baptist) och aktiva Folkpartister. Pappa var ingenjör och jobbade på ritkontor. Pappas ingenjörsring och hans vigselring hade varit försvunna i flera år. Efter hans bortgång hittade jag ingenjörsringen i bankfacket och vigselringen i mammas nattduksbord. Den låg helt öppet i en ask utan lock, trots att hon letat efter den där.

    Jag tänker på pappa varje dag.

    https://s8.postimg.org/tdi2xtc8l/Pappa.jpg

    Både jag och båda mina föräldrar har Mars i Jungfrun. Jag ska nämna en till sak om dagen då jag var hos en frisör och jag berättade för henne att hon har både AC, Sol, Merkurius (tillika soldisponent och horoskophärskare), Venus (tillika måndisponent) och Rahu i Jungfruns tecken. Den dagen stod transiterande Mars i i gradexakt konjunktion med min födelse-Mars i Jungfrun. Till yttermera visso fick hon den dagen en vision av ett av mina tidigare liv. Hon såg Betlehem och människor som samlats kring den ljusstarka stjärnan. Jungfrufödsel!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt bidrag som förtjänar en längre egen vinkling på ämnet! Skillnaderna i våra intryck/uttryck illustrerar hur enbart en delad Solen-i-Vågen inte ens börjar berätta något om en människa eller hennes attityd till den andliga eller den kroppsliga världen.

      I den kinesiska kulturen, från vilket jag bar livaktig karma in i detta liv, var det överhuvudtaget inte mannens uppgift att engagera sig i moderns angelägenheter. Och fäder fick inte komma i närheten av söners fostran - för sonens intellektuella utveckling gällde en opartisk mentor. (Talar förstås inte om bondeklassen nu.) Min far dog abrupt av en hjärnblödning och sedan gick alla formaliteter rasande fort. Våra själar möttes dock några år senare i en nattdröm där vi båda verkar ha valt ett tyskt 1400-tal vi hade gemensamt som ”utsmyckning” för själarnas mötte i en gråzon. I Tyskland var vi manliga jämlikar så jag förstår exakt varför drömmen var utformad så. I detta liv ifrågasatte jag redan som barn faderns överhöghet, vilket skulle kunna förklaras av det tyska livet där vi troligen var bröder i en adelssläkt!

      Utifrån en frisör som visualiserar en scen på ditt jungfru-tema kan jag, med risk för att låta hårdhjärtad, säga som Jesus, "Låt de döda begrava sina döda och följ mig!" Jag tvangs sitta av söndagsskola åtskilliga år och jag var snart uttråkad! (Det var samma kurs varje år.) Uppenbarligen bara en konventionell pålaga som föräldrarna satt i system under inflytande av en äldre, religiös generation. Ingen av dem förstod vilka frön de sådda i äldste sonen: ursprunglig kristendom var radikal och genuint kommunistisk. Efter en revolt i övre tonåren kom jag snart att intressera mig för den gåtfulla jesusfiguren vars tidsmiljö Dödahavsrullarna, "1900-talets mest sensationella skriftfynd", så väl förklarar. Vid den här tiden gällde "Mellanplatonismen" och inte bara en platonist som Numenius utan även gnosticismen i Egypten och Syrien betraktade materien som ett djävulskt påfund.

      I det skenet kan man fatta Jesus ointresse av släktband eller trivialiteter som frågan om nationalistiska uppror mot Rom. Det är i det skenet du förvånas över att det kan gå två år utan ett möte med en nära släkting i KÖTTET. Men den mellanplatoniska och gnostiska filosofin vilken jag säkert insupit i tidigare liv för att återigen bekanta mig med i detta, har svaret: Världen ägs av en lägre skapare, "denna världens herre" och Gud är ett annat väsen (inte alls olikt Plotinus Det Ena).

      Jesus hade helt klart absorberat en filosofi under sin okända tid utomlands. Mediet Edgar Cayces sade han och nära släktingen Johannes (Döparen) prästvigdes i Egypten och det innebär en tidstypisk anti-materialistisk skolning! Jesus egen livsväg betyder naturligtvis inte att revolutionär aktivitet skulle vara fel. Alla själar återvänder med sin "mission" för jordelivet, sin del i den universella dharman (9e huset) att spela ut. Också total brist på integration mellan 1a och 9e huset talar sitt språk! Jag har stark styrning från 9e i Vattenbärarens tecken (ägaren opp. AC). "Låt de döda ägna sig åt PHYSIS och följ Vattenbärarens fingervisning.”

      Sociala band kan hämma själen om dess uppdrag skiljer sig från det sociala. AtmaKaraka ligger som bekant i mitt fall i individualistiska 5e. (Se min karta, 11e umgängeshuset i Väduren men Mars sönderbränd av Solen i individualitetens 5e). Valde bort kamrater flera dagar i veckan redan vid 8 år för att ägna mig åt individuell kreativitet (5e) på pojkrummet. Redan då bedömde jag barnens grupplekar ute på gatan ointressanta jämfört med eget byggande, ritande och skrivande. Jag utforskade helt enkelt ”själens purva punya” med de redskap ett barn ägde. En synnerligen otypisk Sol-i-Vågen! Mönstret / livsuppdraget finns med oss från början.

      Radera
    2. Du antyder en del "spöklika" sammanträffanden, föremål som återfinns och så vidare. Jag har, när tillfälle givits, sett några avsnitt av svenska tv:s Det Okända och föremål som flyttas verkar vanligt vid kommunikation mellan världarna i de fall där den behövs av endera parten. Samma morgon jag fick budet om min fars stroke brast strömbrytaren på en rakapparat jag fått av honom, trots att apparaten bara hade några få år på nacken Jag insåg att det var ett omen och inom en timma kom samtalet som bekräftade detta.

      Det är här man börjar tänka på "primitiva" folkslag och deras magiskt laddade föremål eller totems som kanaler mellan världar(=varelser), och för all del kristendomens häxkonster med vin och bröd som ska fungera som platshållare för det DÖDSDRAMA kristendomens första och enkla anhängare direkt snöade in på så till den milda grad att väst 2000 år senare framstår som jordklotets mest mordiska civilisation någonsin. Efter Jesus fortsatte esséerrörelsen oförtrutet med sin värvningskampanj inför den messianska striden mot ockupationsmakten Rom och ledarskapsrollen gick i arv till Jesus bror Jakob.

      Efter Judiska kriget gjorde judarna allt de kunde för att assimilera sig med segraren Rom och där började historieförfalskningen som gör att en jude från då knappast skulle känna igen sig i dagens kristendom... Jag tror jag levde cirka 70-80 år innan Jesus föddes och i en "vakendröm" väntar och funderar jag djupt över hur det ska bli när Messias, ledaren, kommer. Mina religionsstudier i detta liv och kanske t.o.m. födelsen in i atmosfär med vissa religiösa släktingar var för att fylla den judens kunskapslucka. Nu vet han och har fått frid.

      Jag förvara all min judekristna litteratur i ett glasskåp som skiljer sig från övriga möbler, lite som judarna förvarade Toran i ett eget skåp. Så kan själen visa sin hommage till en tradition som en gång betydde allt för den. För människor har jag aldrig kunnat uppbåda samma intresse, förmodligen för att Sol/Måne/Merkurius i Luft vet att separationens Skorpion bara är en psykisk kullerbytta, en hallucination eller åtminstone inte mer än det självvalda öde man får ta om man identifierar sig med materien (apropå en synnerligen klena Ox-ascendenten i kartan här ovan).

      Bara i denna kommentar tre tidigare liv antydda och i dem och ännu många fler har den enskilda själen mött ungefär samma gäng själar. Det tar tid för en "doktrin" att gå från till-intet-förpliktande tankar till att bli upplevd realitet (med eller utan åtföljande visioner/intuitioner). Därav de gamla grekernas för moderna svenskar obegripliga fokus på den Rationella Själen - att bygga det egna intellektet är enda sättet att återfå sin förlorade värdighet. Detta är den verkliga "människans storhet" inte FN:s deklaration om mänskliga "rättigheter". Den senare bygger dock på en nu nästan glömd tanke om vad den verkliga människan är, om själens liv i den arketypiska, himmelska världen…

      Som den medeltida ars moriendi (eller varför inte den tibetanska dödsboken), konsten att dö, sade: gör grovjobbet redan i livet så blir övergången lättare. Detta gäller förstås också efterlevande. Här är det hylikern och psykikern (Jord och Vatten) som känner frånfället starkare än den som primärt lever i Luft. Det senare elementet kan både representera vinden (anden) i världen men också Andra sidan (Saturnus som sjunde himmelen, en Luft-planet som måste införlivad i det egna väsendet innan den verkliga himmelen öppnar sig).

      Allt detta hittar jag bara på nu medan jag skriver! Varifrån kommer orden? Ingen aning! Rakt ur ”tomma” luften.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.