Till nya besökare, en kunskapsteoretisk länk:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

ESTETIK:
Blogger/Google har förstört mängder av horoskop genom att omskapa usla miniatyrer av bilder i GIF-format. Klicka för att se de skarpa originalen. Ser också dessa galna ut, högerklicka och välj "se bilden" .

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
"The soul is sold not to the devil for money, but to money itself when it becomes the measure of worth rather than the affirmation of value." /James Hillman - Alchemical Psychology (2010, s.143)

Västerlandets store logiker & mystiker Platon
ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)



tisdag 4 juli 2017

Den Väldiges psyke (Vattumannens sanna väsen)

Här och var under läsningen av Priscilla Costellos Shakespeare and the Stars (se tidigare inlägg) serveras små pärlor för anhängare av teorin om den 17e greven av Oxford som pjäsernas verkliga författare. Ta t.ex. följande från kapitlet om den Elisabetanska världsbilden (baserad på antika texter som Platon och de hermetiska texterna från det hellenistiska Egypten):
Med den här världsbilden och dessa många nivåer och facetter som inkluderar alla skapelsens nivåer från det högsta till det lägsta, förvånar det inte att Shakespeare i sina pjäser introducerar en mångfald av varelser normalt bebor skilda nivåer: gudar och gudinnor ... som korrelerar med planeterna och deras sfärer, feer och häxor som är övernaturlig väsen som bor i rummet mellan Jorden och Månen, och ett häpnadsväckande spektrum av mänskliga varelser på Jorden, lika individuella som mixturen av element inom dem.

Det här kan vara ett av skälen till att vi intuitivt upplever storheten i Shakespeares verk, att han kan ha haft det rymliga medvetande [capacious consciousness] som [litteraturvetaren] Bloom noterar...

(s. 82)

Här får bloggaren vatten på sin kvarn, då han som sannolikt den enda i världen ritat om den 17e greven av Oxfords födelsehoroskop till den sideriska zodiaken och noterar att medvetandet eller det inre sinnet (Månen) befinner sig i just det tecken de gamla babylonierna kallade Den Rymliga, eller Den Väldiga (The Capacious, den med kapacitet): den kosmiska container av subtil intellektuell luft som senare kom att avbildas som det spolformade krus (amfora) Vattumannen håller och varur nästa lägre verklighetsnivå hälls ut i formen av rinnande vatten. 



Den här post-babyloniska, hellenistisk-romerska ikonen indikerar med andra ord den nyplatoniska emanationstanken. Nous (det kosmiska Intellektet) "överflödar" och ger upphov till nästa lägre ordning, Psyche eller Världssjälen. Häri ligger kanske förklaringen till västerlandets sorgliga förvirring då tecknet gavs namnet Vattumannen. Jag såg en gång ett resonemang utifrån den tropiska zodiakens årstidskoppling där Vattumannens vatten förklarades med det delta som uppstår när Eufrates och Tigris vårflod kommer, trots att denna inte inträffar förrän i april och maj. Väst förlorade kunskapen och stirrade sig blind på det som rann ur krukan istället för att förstå att containern representerar Nous, den gudomliga självkonceptionen, eller den Rationella Själen. 

Hinduerna har tydligen ett bättre grepp om traditionen då Saturnus anses vara essentiell LUFT vilket anknyter till dess positiva härskarläge över Vattumannen. Den negativa kopplingen till Jordtecknet Stenbocken hänför sig således till en "helt annan" Saturnus, nämligen materiens herre även känd som Djävulen och skälet till att folk på Jorden strebrar uppåt för att själva bli herrar över det materiella istället för simpla verktyg för de rika. Det är ett djävulskt ekorrhjul det människorna accepterar att springa runt i men "robotiseringen" av världens alla gnetiga jobb kommer snart att koincidera med Vattumannens tidsålder då relationerna mellan rika och fattiga kommer att regleras en gång för alla.

Kanske är det detta - doktrinen om att även ett jordiskt psyke bör härbärgera alla och erkänna dem deras fulla arvslott i det gudomliga - som greven av Oxford ville ha framfört då han hälsade på i en dröm 2005.... Uppenbarligen vänder han sig alltjämt i sin grav över att inte ha fått något erkännande som "Shake-Speare" och hans rörelse på andra sidan - på hög nivå i kosmos - påverkar mängder av människor på Jorden.

Inte minst den talrika skara i USA som driver Oxfordteorin medan de inavlade britterna totalvägrar lyssna på det örat. Man kan tänka sig att Tudor-Englands befolkning på det hela taget själavandrat vidare - "been there, done that" - och nu i huvudsak återfötts som amerikaner. Den begränsade skara som fordom utgjorde Englands societet och nu åter har position och bildning i USA reagerar vid första kontakten med Shakespeare - en del av engelskaämnet i skolprogrammet precis som svenskarna förr läste... tja, Nils Holgersson - dessa själar vägrar intuitivt fabrikationen om den obildade naturbegåvningen från Stratford-on-Avon. De var där och de vet bättre vem som orkestrerade Londons teaterliv: den excentriske adelsmannen Edward de Vere, greven av Oxford.

Vilken "art" som idag bebor den brittiska genetiken och dess kroppar vete fåglarna!

*****




"Shakespeares väldiga sinne" är påfallande tydligt i den här naturliga zodiaken där Vattumannen ockuperar sig eget 11e hus för sociala grupperingar eller ideal. Mars vitaliserar hans psyke enormt och viktigt här är att denna "naturliga karta" samtidigt är både hans yrkesaktiva horoskop med VädursSolen som en solascendent, som en indikation om hans intelligens (Solen). För Väduren i 1a huset blir ju Mars en verksam välgörare och anknytningen till psyket bryggar Mars fenomenalt revens blick (Solen) och förmåga till reflektion (Månen)!

Edward de Vere gav för övrigt inte ett skit för sin tids societetsfolk och han lämnade helt den tillgjorda världen på äldre dagar (och med äldre menar jag 40-årsåldern, han dog sannolikt i pesten 54 år gammal, bara något år efter drottning Elisabet). Det finns alltid något av gossen Ruda i Väduren och särskilt då om det finns högdragenhet med i personligheten (Saturnus i makthuset!). Greven var en man med anspråk.

Samtidigt ser man att hans primära fokus är DENNA VÄRLD. Detta här inte en karta för en teolog. Förklaringen är att världsalltets Vattuman hålls fången av den världsliga maktens Saturnus i negativt härskarläge i Stenbocken (se hur Saturnus i sitt jordbruna tillstånd sprider materialismens rävgift in i Vattumannens luftblå rymd och gör frågor om position och status viktiga för detta sinnelag). 

T.o.m. den naturliga kartan stämmer med grevens livsöde: Edwards far dog när han var 12 och Kronan konfiskerade girigt alla släktens slott och herresäten. Och de var några stycken eftersom ätten Vere var en av Englands äldsta och rikaste. Se noblessens Jupiter med pengarnas Venus i 2a huset för personliga tillgångar. Bandet mellan kontrollerande Saturnus och Jupiter/Venus handlar helt om den privilegierades kontroll över förmögenhet. Det olycksdrabbade tjänstehjonets 6e hus i Jord, saknas i den här märkligt egocentriska kartan. Jämför med Liberalernas ledare Jan Björklund som i princip verkar VARA partiet.
 
Åtminstone skymmer han hela utsikten för mig och jag kan inte på rak han komma på en enda ytterligare partimedlem förutom den där tossan som sökte utmana honom. Mycket tyder på att den brittiske greven på sin tid var en rätt jobbig personlighetstyp av det mer narcissistiska slaget. Och vansinnigt intresserad att få sin oäkta son med drottning Elisabet erkänd av henne. (Under drottningens sista år i livet var de rätt alienerade från varandra och greven hade sedan länge lämnat hovlivet.) 

Jag kan bara se Vädurens egocentricitet i kombination med Saturnus-Stenbockens maktorientering som förklaring till det spel bakom ridåerna som Shake-Speares Sonetter avslöjat vid närläsning av lärda personer (i den Oxfordianska skolan). Greven hungrade efter att via sin son få ingå i de kungalängder han under pennamnet "Shake-Speare" ägnat så stort intresse i livet. Alla hans kungapjäser är delvis historiska falsifikat men skrivna utifrån en moraliserande grundplan. Författaren ville lyfta fram individernas skiftande grad av kungavärdighet, lite som den här bloggen kölhalar våra svenska politiker som nästan utan undantag är de sämsta men mest äregiriga medlemmarna av den svenska folkkroppen.

Som slutord vill jag ännu en gång peka på den dominanta planeten i den här "naturliga zodiaken". Som symbolisk karta pekar den på ett oslagbart sätt ut just ABSOLUT MAKT via Saturnus i sitt eget Jordtecken i 10e huset. JORDEN äger hela grevens "väldiga tankerum" vilket gör honom betydligt mindre än extatiska litteraturvetare söker ge intryck av. Samtidigt förklarar det realismen i hans figurer - igår skrattade jag flera gånger åt Shakespearecitat på svårbegriplig gammaldags engelska. Han hade ett sätt att träffande beskriva mänsklig småaktighet! Men det är väl känd att pjäserna har en viss fördomsfullhet och uppenbart anknyter till Saturnus-Stenbockens strikta tro på en objektiv plats i en hackordning.

Saturnus i 10e symboliserar i praktiken såväl grevens extrema kopplingar till Elisabet och engelska staten och samtidigt hans egen dolda strävan. Född aristokrat återstod bara ett mål, att få upp sonen på tronen. När fadern dog och han blev statens skyddsling stod han som närmast en total identifikation med den absoluta makten. Men vad gällde kärleksnatten med Elisabet och hennes förnekade son misslyckades Oxford, och hans osaliga ande har uppenbarligen inte vilat i sin grav på 400 år. Den här bloggens inlägg om greven är bara en obetydlig sidoström av den flodvåg av litteratur (främst i USA) som nu ställer saker till rädda och berättar den verkliga historien. En spännande tid att leva i (för dem som levde då)!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar