Till nya besökare, en kunskapsteoretisk länk:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

ESTETIK:
Blogger/Google förstörde en gång mängder av bilder från de första åren vid ett uselt omskapande av miniatyrer av original i GIF-formatet. Klicka för att se de skarpa originalen. Ser också dessa usla ut, högerklicka och välj "se bilden" .

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
"The soul is sold not to the devil for money, but to money itself when it becomes the measure of worth rather than the affirmation of value." /James Hillman - Alchemical Psychology (2010, s.143)

Västerlandets store logiker & mystiker Platon
ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)



fredag 24 juni 2016

Litteraturvetare ser Merkurius som synonym till den verklige Shakespeare

Det satt långt inne att skriva på bloggen om min märkligt realistiska (fast till del uppenbart symboliska) dröm från hösten 2005. Det kändes olustigt att ha drömt om en historisk brittisk adelsman som ådragit sig intresse från litteraturvetare över hela världen som den mest trolige författaren bakom aliaset Shake-Speare (med bindestreck enligt flera tryckta förstautgåvor av bardens stoff). Enstaka kommentarer som uttryckte mild skepticism följde mycket riktigt när jag väl återgav delar av mitt insamlade material i jakten på tidigare liv eller kanske någon form av medial koppling till en död mans ande.

När jag tittar tillbaka på inläggen börjar det försiktigt:

Första Oxford på Sideriska, 7 februari 2009:

http://siderisk.blogspot.se/2009/02/ett-lejon-ryter-till-om-eld-och_07.html


Här introduceras greven av Oxford parentetiskt och mycket avsiktligt vid sidan av några preeminenta skådespelare. Horoskopets födelsetid och Tvillingasscendent lämnas utan förklaring.

När katten väl släppts ut ur säcken kände jag mig hågad att skriva något om grevens sanningslidelse. Här är det första av två Oxford-inlägg på insomnade Ockulta Ögat, från den 29 april 2009:

http://ockult.blogspot.se/2009/04/tala-sanning.html

Andra Oxford på Ockulta, 20 mars 2010:

http://ockult.blogspot.se/2010/03/distraktionens-barn-och-konstansens.html

Ett år senare följde ett långt inlägg om Oxford på Sideriska, 12 juni 2011:

http://siderisk.blogspot.se/2011/06/vass-penna-en-fjader-i-hatten.html

Här, två år senare, kommenteras slutligen Tvillingascendenten: 

Jag medger att det kan synas hårresande att använda ögonblicket då jag vaknade med min Oxford-dröm som tidpunkt för grevens födelse i England 1550, men ju mer jag tittat på den kartan i skenet av mannens väldokumenterade liv och problem, desto begripligare blir kartan.


De följande fem åren dök greven av Oxford upp då och då, inte minst när jag insåg hur jag under en barndomsresa i Italien sex år gammal korsat den då 25-årige grevens vägar under hans årslånga tour genom Italien och plötsligt tyckte mig förstå varför den faderslöse Oxford var i Italien: för att gå i sin berömda astrologiska mentor John Dees fotspår. Oxford besökte nämligen en stad känd för dess kartografi och Dee hade varit vän med den berömde Mercator och en stor samlare av kartor. 

Den unge greven var helt enkelt inne i en ungdomlig och imitiativ fas och byggde på sin identitet genom att komplettera den förlorade fadern med bitar hämtade från andra manliga rollmodeller. Drottning Elisabets hovastrolog var inte enbart en möjlig inspiration till hans intresse att shoppa kartor där de ritades som bäst (han var naturligtvis en överklassnobb) utan naturligtvis också källan till Oxfords egen astrologiska skicklighet. I dedikationer till greven förklaras han mer än en gång vara en mästare över himlaljusen eller rent av den främste astrologen bland oss (=hans jämlikar, aristokratin).

Idag arla morgon, upptäckter jag för första gången att Oxford-forskaren Mark Anderson har en blogg. Finner 5.30 (enligt webbläsarens historik) en recension av en Shakespeare-pjäs i SvD betitlad "Lika för lika" på svenska som genast föder orden "tit for tat" i huvudet som en möjlig översättning. När jag söker begreppet i kombination med ordet "shakespeare" finner jag (5.39) - föga förvånande  - Andersons Oxford/Shakespeare-blogg och ett inlägg i ämnet. Intuitionen verifierad, "tit for tat" (fast annorlunda stavat på Shakespeares tid) motsvarar "lika för lika"-principen (en vedergällningsprincip, motsvarande Bibelns "öga för öga, tand för tand".

Genom Anderson blir jag övertygad om värdet av att införskaffa en annan bok i ämnet, utgången men hittat i dräglig kvalitet på ett brittiskt antikvariat.

Shakespeare's Lost Kingdom:
The True History of Shakespeare and Elizabeth
(Det är väl känt att den unge greven hade
en liten fling och kanske mer än så för
den dubbelt så gamla drottningen.
"Jungfrudrottning" var Elisabet bara
i den officiella mytbildningen.)

Men det är bara börjanupptäckten denna tidiga Midsommarafton (Shakespeare kopplingar även i själva dagen). Efter ströläsning av några av Andersons inlägg nämns en spränglärd men anonym litteraturvetare som för några år sedan bloggade intensivt om kopplingarna Oxford/Shake-Speare.

Jag bokmärker Anderson för ett senare tillfälle och försöker navigera nästa blogg med dess värdelösa val av olika gränssnitt som alla ger en lika dålig kronologisk överblick. Men bloggnamnet är, som Anderson påpekar, med sin sammanblandning av två ord, fyndigtett shakespeareskt sätt: Quake-speare Shorterly. Och här faller en ny pusselbit på plats, förmedlad av den anonyme Rambler (som är alla annat än en "Svamlare"!). Den har att göra med mitt infall att sätta en merkurisk Tvillingascendent på grevens horoskop baserat på tiden för min dröm här i Sverige

Det ska tilläggas att drömmen låg flera år i tiden före de båda "blå" drömmar som "invigde" bloggaren i den sideriska zodiaken, enligt vilken också han försågs med Tvillingascendent, en Merkurius i Luft i det lekfulla femte huset för god karma från tidigare liv, samt dessutom Merkurius som atma karaka - själsindikatorn som tydligare än Solen indikerar vad själen hungrar efter i detta liv! Merkurius som budbärare eller postiljon. 
Utvikning. Varför drog den belgiske kartritaren Gerardus de Kremer på sig smeknamnet Mercator? För att kartografin tjänade resenärer och handelsmän - merkuriska företeelser! När man börjar rota i saker står kopplingarna som spön i backen. Det är som om vi lever i en symbolisk värld (I Eld och Luft) och inte alls en trist fysisk... Eller att de fysiska ting och sammanhang vi upplever redan är skrivna i den högre världen...
Ramblers i sammanhanget intressanta inlägg är om den med Oxford samtida författaren John Marston och hans fixering vid mytologi. Här blir Merkurius högintressant eftersom Marston enligt den anonyme bloggaren tycks koppla planeten/guden till Edward de Vere, den 17 greven av Oxford!

http://lookingforshakespeare.blogspot.se/2015/04/fair-planet-in-our-horoscope.html

Texten är akademisk och uppfordrande och inte minst utdraget ur Marstons poem plågsamt för en annan tidsålders språkliga förståelse. Närmast obegripliga rader, misstänker jag, för den som låtit sig fördummas av nätet med dess allt tydligare framskapande av en ny enkel och naturligtvis halvt illitterat människotyp vars instanser sänder varandra filmklipp istället för att söka bygga  sin merkuriska fakultet
Utvikning. Det är IT-fascisterna som hånler och njuter sin inbillade roll som "universums härskare", över att snart bara de själva kan tänka rätlinjigt. De bygger på sin Herre Rovkapitalistens order IT-system som degraderar och förminskar sina användare. Fascismen har alltid funnits inbäddad i datatekniken (se bara Disney-filmen TRON och vilka patetiska hjon som "användarna" framställs som). 

Gör som den här bloggaren: vägra ta i den "smarta mobilen"! Gör som Sveriges pensionärer, vägra acceptera att IT-djävlarna rycker kontanterna ifrån oss på ett sätt unikt för Sverige, bara för att Rovkapitalisten vill "kapa kostnaderna" på pengar! Sverige är verkligen landet som kastar sig i händerna på Djävulen, synbarligen helt utan tankeförmåga eller omdöme alls. Vilka dårar till ledare detta land har! Shake-Speare skulle ha haft stort nöje av att skriva in de här figurerna i sina förtäckt samhällskritiska pjäser!
Litteraturvetaren Rambler stannar vid Marstons epitet "fair" för Merkurius, som han inte alls tycker stämmer annat än som ett av Oxford-teoretikerns typiska kodord, ett ord som subtilt identifierar den avsedda personen. Om man med ordet avser såväl "skön" som "god" (som i gudomlig), kan man naturligtvis också tänka sig en teknisk, astrologisk mening. Greven liknas vid en verksamt god Merkurius snarare än med tjuven Merkurius/Hermes. 

En koll med Etymonline visar dessutom att belägg finns för att ordet "fair" f.o.m. 1510 (40 år före grevens födelse) använts i bemärkelsen "klart" som i "klart väder". Detta rimmar väl med tanken för ett rent intellekt som penetrerande ser Sanningen - jfr. Edward de Veres besatthet efter att ha snöat in på släktens latinska motto, "Inget sannare än sanningen". "Snöa in" är för övrigt en av de mindre lyckliga egenskaperna i den retentiva eller kvarhållande Vattumannens tecken (det är härskaren Saturnus som vägrar släppa taget). 

Greven av Oxford har Månen i sideriska Vattumannen och dessutom i närheten av Mars som intensifierar detta drag hos Vattumannen att gå in i stora och vidlyftiga mentala världar och därefter knappt kunna lämna dem igen. Givet att Saturnus stod i det mest perspektivlösa av alla härskarlägen: Saturnus i Stenbocken, förefaller han ha varit en extremt rigid natur som inte riktigt hade perspektiv på sina egna käpphästar...  

Den här bloggen har flera gånger lovsjungit i princip alla Saturnus placeringar förutom dess eget härskarläge eftersom Saturnus redan från början är så dogmatisk och mår bra av att vara "ägd" av en disponent. På så sätt behöver själen en dörr öppen ut ur sin saturniska tendens att överorganisera och måla in sig i ett hörn, bli fånge i sin egen ideologi eller vad saken än rör. Greven ägde inte den förmågan, född till Englands mest välbeställda släkt spenderade han monomomant, finansierade två teatersällskap och dog fattig och bitter över sin ungdoms kärleks, drottning Elisabet, hjärtlöshet. Som ett sammanträffande hette bloggarens första hormonstinna kärlek också Elisabet, och som fläckvis beskrivet här och var på bloggen har jag hittat mängder av mer eller mindre egendomliga korrespondenser med livet Oxford, inte minst min fascination under min "riddar- och tornerspelsperiod" runt tio för smaragden, emerald på engelska. 

Som tidigare nämnt var det den tropiska zodiaken som utgjorde Oxfords verklighet och enligt denna var hans soltecken Oxen, vars månadssten är smaragden. Hans nästan tjatiga naturlyrik och dyrkan av vårens grönska (dvs. den tid på året då han själv föddes), rimmar väl med en överdriven inlevelse i det astrologiska universat, så typiskt för Vattumannens tendens till mentala hang-ups. Sideriskt, ser man här snarast Sol-Vädurens egocentrism i full karriär även om det sideriska horoskopet också innehåller de båda välgörarna Venus och Jupiter i Oxens tecken, vilka kan kopplas till hans genuina naturkärlek. 

Med tanke på att båda dessa, som också har med världslig rikedom att göra, ter sig mitt påfund att ge greven en Tvillingascendent inspirerat. För därmed hamnar de båda i 12e huset för världsliga förluster. Som sagt, dog fattig och bitter över sin ungdoms kärlek, den svekfulla Elisabet (Jupiter=noblessen i 12e huset för försakelser och offer, Venus i 12=förlust av kärleken).


"Bilaga"

Impulsen till detta inlägg sätter jag initialt inte vid 5.30 utan vid 5.39, då jag via Andersons blogg når verifikationen på "tit for tat" som en del av "Shakespeares" språkliga värld. Så var min åtminstone min tanke innan jag upptäcker att detta ger en Kräftascendent i första graden.  



Men då infinner sig frågan om man inte ska backa tillbaka till minuten då jag fastnar för SvD:s recension av en Shakespeare-pjäs, då en sen Tvillingascendent gäller. "Triggern" i SvD matchar således astrologiskt precis det ämne det här inlägget till sin kärna skulle komma att handla om: Merkuriusvalören i dröm och litteraturhistorisk forskning... 

Dessutom, slår det mig några timmar senare, passerar identitetsmarkören Solen just nu genom Tvillingarna på triggeravståndet 1° till bloggarens Tvillingascendent i tionde graden och Månen i tolfte. Venus transit i den här regionen kanske förklarar det närmst impulsartade inköpet av en bok som utlovar den "sanna historien om greven och drottning Elisabet"...


PS. Vid Mark Andersons läsvärda inlägg om Elisabet som den onda prototypen till Shakespeares Lady Macbeth - han relaterar och expanderar på Ramblers bloggpost - rusade jag iväg och beställde boken nämnd här ovan. Kopplingarna mellan greven och barden blir bara fler och fler...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar