Omdömeslös sociologanalys av fransk islamofobi

En liten debatt om satiren pågår i SvD i svallvågorna efter att några extrema muslimer satt ner foten och sagt nog till det västerlandets trampande och spottande på de grundläggande identitetsmarkörerna i deras religion och världsbild.

Senast ut är en sociolog som producerar en bilaga både verbalt uppblåst och samtidigt inskränkt i sitt pedantiska hårklyvande. Dessutom är debattörens viktigaste punkt en horribelt felaktig analys av skillnaden mellan gamla antisemitiska skämtteckningar i den smörja som Lars Vilks och individer på den franska satirtidningen mekaniskt hasplat ur sig.

Hur kan någon inte vara intresserad av den lägsta sortens akademia, sådan som under den spelade sakligheten fullständigt sjuder av indignation till följd av vad jag förmodar är en närmast religiös dyrkan av det normlösa sekulära samhället?

Jag måste invända mig mot sociologens avgörande invändning! I SvD skriver han: 

"Finns det ändå inte en väsentlig skillnad mellan antisemitiska teckningar i svensk skämtpress under början av 1900-talet och dagens karikatyrer av profeten Muhammed?
De tecknare som nu bragts om livet publicerade sina teckningar för att värna yttrandefriheten. De ville motverka det slags mentalitet som Magnusson ger uttryck för, det vill säga föreställningen att vissa symboler och tankar måste fredas från kritik och förlöjligande."

För att ha nått docents nivå ger Lundberg här prov på en häpnadsväckande grund tankeförmåga, eller möjligen en människa svårartat intrasslad i en självförljugenhet som bottnar i halvt fanatisk hängivenhet till den respektlöshet och ytterst sett mänskliga urartning som resulterar av den sekulära samhällstyp för vilken inga absoluta värden längre existerar.

En betydligt enklare och troligen sanningen mycket mer närstående förklaring är att det är exakt samma drivkraft bakom både förra sekelskiftets judehatiska illustrationer och vår tids tecknar som förlöjligar inte bara den tacksamma islamismen (extremism) utan också religionen islams mest vördade gestalt, Profeten.

Den verkliga drivkraften är inte alls någon heroisk kamp för yttrandefriheten utan bara själviska fegisars FRUKTAN - fobi - för den Andre. Sådana här teckningar tillkommer ur individens eller samhällets rädsla för sådant de inte förstår sig på (därför att de egna ramarna för förståelse är inskränkta och otillräckliga) och förnedrandet av den Andre är enbart ett egoistiskt försök till självterapi från mobbarens sida. 

Lundbergs förklaring framstår som ett pekoral inför den naturliga och inte särskilt problematiska verkliga anledningen när de som är starkare trampar på de svagare, vilket sannerligen måste sägas vara fallet här. För vi talar ju om franska "intellektuella" kulturarbetare som raljerar med udden riktad mot den absoluta underklassen i Paris ytterförorter.

Nu till frågan om hur stjärnorna beskriver en så total galenpanneanalys som den Lundberg producerat. Det är möjligt att han är smartare i andra sammanhang, men chockvågen efter terrorn i Paris har sänkt tankeförmågan rejält bland de västerländska kommentatorerna. Jag måste återigen uttrycka min beundran för Åsa Linderborg (AB) - den enda som gick rakt på den springande punkten: Frankrikes koloniala skuld. Karma - individers, staters och samhällens gärningar i historien är det man måste se till för att förstå dessa ting. 

Med fransosens uppnästa och snobbistiska "lite förmer än dig" byggs också en Skugga i nationalpsykologin, och det är i mörkret som det dåliga samvetet och fruktan tilltar i styrka. En psykolog borde ha fått tillfälle att yttra sig i SvD hellre än den här inkompetente sociologen! Men tydligen är alla psykologer upptagna av borgerskapets triviala personliga små problem. Astrologin var den antika "vetenskap" som studerade samhällets psykologi, och sociologin verkar av Lundbergs inlaga inte vara mycket till ersättning.