Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


måndag 23 december 2013

SvD kränger sanktionerad kulturmyt + mer om den onda daimonen hos Thatcher

Ett liten detektivspaning apropå ett kulturerbjudande från SvD/Accent (se det här inlägget).

Förstulna leenden från Shakespeare-kännarna
Lars Ring och Elisabeth Svalin Gunnarsson

SvD har en trädgårdsälskande teaterrecensent vid namn Lars Ring som tillsammans med en annan trädgårdsälskande kulturvetare, Elisabeth Svalin Gunnarsson, guidar dem av tidningens läsare som slår till på en liten "accent"-tripp till England för överkomliga 17 000. För den nätta summan får de bl.a. besöka den tyvärr fejkade födelseplatsen Stratford som hela den lukrativa engelska Shakespeare-industrin utgår från. 

Att våldsamma bataljer om författarens identitet utkämpas i den bildade delen av världen bekymrar inte de här två teaterälskande individerna, som villigt ställer upp som ciceroner och sprider den falska myten vidare till rika svenskar som gärna vill känna att de har satt lite accent på sitt liv genom en kortresa till England i kulturens tecken.

Jag blev nyfiken på hur två kulturvetare i Sverige så oproblematiskt kunde ställa på och sprida den brittiska universitetsvärldens patenterat falska berättelse vidare till bemedlade svenskar. Nu visade sig Lars Ring vara precis mån om att dölja sin identitet som han verkar ha varit rädd att recensera frankt i yngre år. Ingenstans på nätet finns någon explicit koppling mellan namnet, ett födelsedatum och kulturarbetet.

Men den som kan och litar på sina astrologiska symboler kan förstå den koppling jag gör här för att sålla fram en av många Lars Ring. Rimligen har båda ciceronerna någon slags astrologisk överlappning eftersom de jobbar med samma reseprojekt - man kan ibland hitta fascinerande täta kopplingar mellan horoskopen i för människor i väl integrerade arbetsgrupper.

När jag ser att kvinnans soltecken är just ett trädgårdsälskande tecken som Kräftan - Naturens primära tecken faktiskt (Månen, den sublunära sfären) och sedan upptäcker en Lars Ring i moderatnästet Täby och som också är född i trädgårdsälskande Kräftan, då anser jag fallet vara löst! Dessutom stämmer den här mannens ålder väldigt bra med innehållet i intervjun (länken ovan).

Då har vi redan etablerat en sak: likt Sol-Kräftan (och Täby-sonen) Fredrik Reinfeldt har båda de här kulturvetarna okritiskt torskat på myten om författaren Shakespeare från Stratford, på den falska, produktifierade biografi som naturligtvis måste ingå i paketet om man vill hålla pjäserna vid liv. 

Kräftans tecken är extremt svår att avprogrammera, när de bestämd sig är de inte längre kontaktbara med förnuftsargument, när allt kommer omkring är tecknets härskare den irrationella själens symbol Månen! Att vara född med Solen i irrationalitetens hägn kan indikera just naturdyrkan eller naturalism, och den djupt kluvna Edward de Vere - den verkliga författaren till pjäserna under pennamnet Shake-Speare - var hemfallen åt det förstnämnda men var med sin djupa gudstro knappast en naturalist. 

Bloggen har flera gånger återgivet några strofer ur Sonetterna där han deklarerar depressionen som kommer över honom var gång han dukar under för de negativa elementen Jord och Vatten, men hur inspiration och skaparkraft står att finna i den supralunära sfärens Eld och Luft. Edward de Veres horoskop bär en hel del dramatik på båda planhalvorna, och juristen Richard Paul Roe noterar hur Oxfords vakna öga fångade in små detaljer om vegetationen i de städer i Italien han besökte under sin nästan årslånga resa som ung man. 

Boken kom till, förklarade Roe, eftersom den myt den kommersiella Shakespeare-industrin som de två svenska kulturvetarna lånar sig till, hävdar att Stratfordmannen aldrig lämnade England. Akademiker i England har gjort sitt bästa för att slarva över eller ignorera varje tecken i Shakespeares kanon på att han faktiskt var där. I sin postumt utgivna "The Shakespeare Guide To Italy" har Roe har efterlämnat en sjunkbomb som tydligen ännu inte briserat eller där tryckvågen inte nådde Sverige. Efter den här boken går det nämligen inte att i god tro fortsätta hävda att det är Stratfordmannen som var Shakespeare. 

Roe har säkrat de exakta platserna för en väldig massa scener i de tio Shakespeare-pjäser som helt eller i betydande del utspelar sig i Italien (bara det en märklig snedvridning av en totalproduktion för en författare som sägs aldrig ha kommit längre från Stratford än till London).

Introduktionsboken om den falska myten om Shakespeare som låter vissa grupper leva gott får turistindustrin att blomstra är naturligtvis den som kom så sent som i år: Shakespeare Beyond Doubt? Exposing An Industry In Denial. Det här är inte ett rättshaveristiskt eller "fringe"-verk! Tvärtom figurerar bl.a. en bildad lagman som författare till flera av artiklarna. Boken pulveriserar på punkt efter punkt påståenden från dem som har pengar att tjäna på sådana fördumningsresor SvD erbjuder i Penningens men inte kulturens tjänst.



Kulturvetaren har en dubbel dissociation pga. den ömsesidiga receptionen mellan Kräftans och Balansens härskare. Satanisk Mars kastar en stor skopa förmörkande jord över viljan att utforska saker fram till dess ultimata form. Trädgården är uppenbarligen en plats där Djävulen som Pan, grönskans rådare, fungerar bra. Det här, till skillnad från Oxford/Shakespeare, är en potentiell naturalist (ateist).

Den hypotetiska Lars Ring är något helt annat.



Intervjun från 2009 indikerar en människa som avskyr "retro" teater - söker någon slags nuets fräschör. Detta stämmer exakt med Sol-Kräftans bas i den framåt och otåliga aktualitetsjägaren Väduren. Månhoroskopet ger här den naturliga zodiaken med vart tecken i sitt besläktade hus. Därför blir tredje huset för skriftspråk, kommunikation och inte minst, den indiska betydelsen "sång och dans" viktig med den övertaggade Mars och Venus-kombinationen och dessutom girighetens demon Rahu.

Mitt första och språkligt mindre tilltalade beskrivning av Mars nära Venus som "horbockssyndromet" städades bort från bloggen fast det ofta stämmer. Men här, där all libido lämnat pungkulorna och istället lyfts upp till Luftelementet? Extrem kulturkonsumtion eller -produktion!

Det verkligt intressanta är hur pass nära teatertyckarens horoskop kommer kartan för pjäsförfattaren de Vere, en Vädur med Månen i Lufttecknet Vattumannen. I synnerhet recensentens Mån-Vädur står i ett "tagande" förhållande till grevens givande Sol i Väduren.

Också Shakespeareforskaren Hank Whittemore (av "Oxfordiansk" övertygelse) hade recensentens Måne i samma mottagande läge i Väduren och konstellerad med Solen, låt vara på ett kanske mer lyckosamt sätt än teaterrecensenten.

Hank Whittemores fullmåne mellan en Sol i Luft och Månen i den direkta Väduren (horoskop här) glimtar ibland till av geni. Min fascination bedarrade något under läsningen av hans utgåva av Sonetterna ("The Monument", 2005) - den omfattande notapparaten visade efterhand att de flesta av "hans" upptäckter redan fanns i trycket. Storheten hos Whittemore var att samla denna uppsjö av biografiska insikter och korrelera dem med relevanta partier i de kodat självbiografiska sonetterna.

Rings sol- och månkonstellation är istället den klassiska "sensationalisten", en som lever för sina sinnen istället för att från Luftelementet kombinera idéer. Solen i Kräftan är ständigt i kalla Vatten och drivs av behovet. En upplevelsenarkoman. Men här befinner sig Solens disponent faktiskt i Eld och synes tillfredsställa teaterrecensenten.

I intervjun från 2009 avslöjar han dock sitt gudomliga missnöje när han bara har "tråkigt", trots att han bevistar ett framförande på själva Dramaten. Väduren, barnet, och Kräftan, det ständiga behovet av ny näring - här får vi en ung själs "sensationalism" - spädbarnet som instinktivt gnyr när inte modern tillhandahåller rätt tempererad näring.

Hade det inte varit för Tvillingarnas tecken i horoskopet kunde den här individen ha stannat vid vilken skräpmatskonsumtion som helst. Men snabba kickar är ett måste.

Recensenten Ring sluter en lustig ring eller cirkel genom att hans viktiga tredje kulturhus disponeras av Merkurius som själv befinner sig i det lekfulla och kreativa femte huset (ett snarlikt förhållande till den här bloggarens horoskop, för övrigt). Mest fascinerande är kanske att vi har textens Merkurius på rak linje med kungamakaren Regulus. 

Givet att Solen i Kräftan är en plagiatör (som Månen lånar Solens ljus) resulterar ett andra hungrande "sensationalistsyndrom" (Eld/Vatten). Men ur Lejonets perspektiv och ett steg tillbaka till dess disponent ger Sol-Kräftan beskedet om en fallenhet, om ett tenderande mot den vegetativa Naturen (hans trädgårdsbok). Det här är inte det äkta Lejonet utan ett intellekt som felvänt stirrar på buskar och träd! I linje med gudsfrånvändheten har Ring valt den Shakespeare - Stratfordmannen - som är var pengarna ligger som låter hemmets härd värma. 

I intervjun från 2009 säger sig Ring resa flitigt mellan Europas teaterhus och KONSUMERA finkultur. Också detta rimmar väl med en Merkurius som positionerat sig med det kungliga överdådets Regulus i det (enligt sinnelagshoroskopet) lyckosamma femte kreativitetshuset som är ett spekulerande eller betraktande livsområde.

Utvikning ang. Eldelementet som vision eller ren kognition (ren Intelligens). "Seeing is believing and belief actualizes" - antikens tänkare hade en klockren slutledningsförmåga. Poeten William Blake formulerade saken som att: "skulle sol och måne någonsin börja tvivla, slocknade de med ens". Den gamla grekiska världsbilden noterar att Gud helt saknar potential - här är alla möjligheter uppfyllda, fullt aktualiserade.

Det är därför Gud ser och känner ALLT, från alfa till omega. Det är därför muslimerna säger: Gud är STÖRRE. Det är därför ett kreatur som sjunkit ner i det sekulära träsket inte längre klarar att fatta ett enda omdömesgillt beslut - se regeringen Reinfeldts vanstyre mitt i västvärldens större vanstyre - objektiv kunskap kräver en oberoende plattform, en övervåning.

Fysikprofessorn Amit Goswami talade (med påtaglig inspiration från hinduismen) i sin banbrytande bok från 1996, "The Self-Aware Universe", om "the inviolate point" - övervåningen. Platon gjorde en åtskillnad mellan den sanna kunskapens nivå jämfört med träskmänniskornas domän av åsikter och tyckanden - ibland händelsevis med sanningen överensstämmande men oftast i ofas med den.

Merkurius i visuella Lejonet erfar ett ständigt "nödigt sug" från det tärande Vattenelementet som kräver Solen på energi att omvandla till näring för det låga grönsakslivet - jämför Per Gessle som menade att hans hustru var dyr i drift i en intervju som säkert vållade en diskussion vid middagsbordet. Här är det Solen som driver nödigheten så suget och kravet att leverera faller på överlöparen eller budbäraren Merkurius nära Regulus. 

Här, i Merkurius, ligger då författandet av recensioner. Merkurius rapporterar om hur nära den gudomliga stjärnan Regulus recensenten tycker att föreställningen fört honom. Själens form, Saturnus, tillhör en stark "sub-generation" som föddes i 60-talets början. Den är i sitt positiva härskarläge i Vattumannen och greppar potentiellt hela det gudomliga medvetandet. 

För lägre existenser handlar Vattumannen kanske bara om konceptioner eller det helhetstänkande som håller reda på både delarna och helheten. Den lägre existens skulle kunna nyttja den här placeringen och bli en utmärkt civilingenjör. 

Detta är Saturnus ultimata härskarläge men ger samtidigt en intellektuell rigiditet och absoluthetsanspråk som kan upplevas enerverande för omgivningen. Att upphöja sig själv till den fordrande (kärlekslösa) Guden som recenserar sina undersåtars prestation på teaterscenen kan tyckas en naturlig verksamhet för den här saturnusplaceringen. 

Det är kanske ingen slump att Saturnus anses göra ett mer tilltalande arbete när den "upphöjs" i de högre konsternas tecken Vågen. För nu baseras Saturnus gränsdragningar och metodik inte längre på dess egen överhöghet (preussisk- eller kadaverdisciplin) utan den Stora Illgöraren vänds nu mot det goda genom att den Lilla Välgöraren Venus förfogar över Saturnus färdigheter!

Som vanligt måste man minnas att teorin ofta körs över av verkligheten. Den genuint onda marknadsförespråkaren Margaret Thatcher - för att tala om landet som marknadsför sin förfalskade Shakespeare-turism - hade förvisso Saturnus upphöjd i Vågen stigande i öster då hon föddes. 

Ett förfärligt omen! 

Saturnus är alldeles för stor och tung (overbearing) för att fungera i första huset som är ett tunnelseende och egocentrerat hus! En planet släpper aldrig helt sin essentiella natur, ens som "verksam välgörare" eller i upphöjt läge, och Saturnus har dock en diktatorisk sida (vilket ofta är den underliggande orsaken till ateisters vägran att underkasta sig tanken på att Gud existerar).

Just Thatchers horoskop är dessutom ett utmärkt exempel på hur en tes, "Saturnus är upphöjd", motsägs flera gånger av andra omen tills den ursprungliga tesen eroderats och måste lyftas bort ur tolkningen. Tungviktarens placering i Vågen inte var till någon som helst nytta för Margaret Thatcher, annat än att dess husläge gav henne en järnhård vilja till makt. 

Den onda daimonen gestaltas här av en fullt
medveten (förstahusplacerad) Merkur som
för merkantilismens sak (marknadsliberalism)
håller Solen, Mars och Folkets/Månens väl gisslan!
Margaret Thatcher förlorade förståndet
på gamla dagar och sjönk ner i senilitet
för att GLÖMMA alla sina illdåd.

Det är naturligtvis Saturnus, utan förmildrande omständigheter, som låg bakom epitetet the Iron Lady, även om Saturnus kommit att förknippas med bly. Järn, men primärt koppar, tillhör Mars i hinduisk tradition, så med lite god vilja kan man här Thatchers blyhandske (Saturnus) disponerad av Venus som själv vilar på järnsmide/Mars. En genuin slaktare från underklassen i kvinnlig kropp!

Även Thatchers disponent Venus underminerar det initiala intrycket av "sublim" eller "upphöjd" gränsdragningsförmåga genom sin position vid Dödsrikets port (snud ekonomism i 2a huset) samt att kärlekens Venus inte är särdeles starkt placerad i avundens tecken Skorpionen. Särskilt inte som Skorpionens härskare Mars befann sig i den onda daimonens och den materiella förlustens 12e hus. 

Nog var detta en komplex kvinna och man ser hur påfallande lika hennes störningar som relaterar till ekonomi (2a, 12e) är till hennes sentida hemliga beundrare Fredrik Reinfeldt. en annan högerpolitiker som drivs av den fuktiga jordatmosfärens onda och husvilla andar. 

Jag tror båda politikerna "hör röster" (läckage in i psyket från andevärlden) - något som naturligtvis aldrig kommer att komma till allmänhetens kännedom. Etablissemanget har till synes obegränsade resurser när det gäller att lappa och laga och stadga upp de officiella gestalterna.

Se bara den smutskastningskampanj med usla argument som Stratford-krämarna bedriver mot Shakespere-skeptikerna (de som på goda grunder ifrågasätter den det uppenbara fuskbygge som hela Stratford-teorin är).

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är inte bara muslimerna som säger "Gud är större". Den nya ärkebiskopen har ju tagit det till valspråk, och det kommer från första Johannesbrevet. Men naturligtvis fick hon fan för det, och anklagades för att flörta med Islam.
S

Seaward sa...

Ja, jag såg det härförleden. T.o.m. versangivelse, har jag för mig. Det finns mycket tankestoff av "esséisk" typ i Koranen och judarna spred sin tro i stora delar av Afrika, även om islam i ett senare skede suddade ut mycket av föregående kapitel.