Den andra politiska nyheten den 30 september 2013 är Norges regeringsbildning - och att den gjorde dagen till en sorgens och skammens dag för hela Europa enligt en norsk författare (
Den som följt den här bloggens små men lovande kvantitativa studier och fynden av vissa trender i frågor om hatiskhet, rädsla, främlingsfientlighet och så vidare, kan bara nicka instämmande när båda dessa av högern instiftade dråpslag mot mänsklighetens goda strävan inträffar under BÅDA DE TECKEN som bloggen redan hittat förbundna med främlingsfientlighet: Jungfrun och Kräftan.
I USA handlar budgetkollapsen således om att en obildad tölp på högerkanten (tänk Sarah Palin) eller en bildad men helt demonisk människa (minns Mitt Romney - nära att bli USA:s president!) som helt enkelt inte bryr sig - inte vill vara med och bidra - om inte insatsen DIREKT gagnar en själv eller möjligen ens egna ungar. Den här kodumma människotypen har vi haft i Sverige, inte bland folk i stort men väl bland de folkvalda politikerna som inte ens på den socialdemokratiska sidan kunnat säga nej till de vuxnas parasiterande på sina barn - bara för att maximera sina egna vinster på friskolor.
Den norska regeringsbildningen behöver inte kommenteras, här ses hatet och rädslan för det som inte är av det egna blodet och därför för den ointelligenta människan enbart en "kostnad" direkt i regeringens sammansättning.
Ett skamligt horoskop som vi sett antydningar om tidigare under den tidiga hösten eftersom vi under en längre tid haft den fallna krigaren Mars i attack mot rättrådighetens och den sociala rättvisans tecken Vågen.
Att välja midnattstimmen (dygnets öppning) är legitimt om man önskar diskutera dygnet som en entitet, dygnets potential. Som synes stiger därför olyckans Mars med pöbelplaneten Månen i den räddhågsna och protektionistiska Kräftan. Att självtjänande och snävt ekonomiska Jungfrun (ett Jord- eller resurstecken) ockuperar intellektets tredje hus, hjälper heller inte till. Och Mars attacken mot den INRE LYCKAN (4e huset) är märklig eftersom Mars involverar den korkade Månen att deltal i ett angrepp mot sitt eget hus eller fundament!
Så dumma är alltså t.ex. norrmännen när de går till val.
T.o.m. undertecknad mötte en släng av det här dygnets horoskop genom att råka skriva några kritiska ord om skivindustrin till en god vän. Denne "råkade" i sin tur ha just Solen i Jungfrun och Månen i Kräftan. Jag häcklade forna brittiska skivbolaget Island för att dess vita vd - överklassbritten Chris Blackwell på Jamaica som flyttade hem - sajnade Bob Marley samtidigt som han dumpade den faktiskt mer begåvade men muslimske reggaesångaren Jimmy Cliff. Jag kommenterade den gamla européiska islamofobin i den här ytligt sett oskyldiga flyttningen av fokus på en ny höna som skulle värpa bolaget guldägg.
Då gick bekanten för ett ögonblick i taket och jag citerar brevväxlingen:
"Aj, aj, aj, aj, aj... Inte häda nu, gosse. Bob och Chris är båda ikoner för mig, en enkel viting från det kalla Norden. Jag bryr mig inte om islam och social rättvisa så länge jag har lite soundsystem med Marley och en spliff."
Bekanten röker inga marijuana-spliffs, han fabulerar sig bara in i just en sådan inbillningssjuk värld som Månen i Kräftan kan producera. Men responsen berättar också perfekt om rasismens rötter. Den springer ur "en enkel viting" som inte ens har ambitionen att lära sig något ytterligare utöver de på okunskap grundade fantasier han f.n. värderar livet utifrån och t.o.m. är beredd att kämpa för sin dumdryga okunskap: "hädelse" mot MINA ikoner vittnar om hur subjektiviteten, saluförd av Moderaterna som "individualitet" ligger till grunden just för människor som hellre LJUGER om sitt partis förflutna än orkar bläddra i historieböcker för att förstå varför de kommit att bli ett så lågt och själviskt patrask som de är.
Med allt detta sagt, är detta ändå ett horoskop som tillhör en man jag betraktar som en mycket god vän! Jag menar, även solen har sina fläckar och hur skulle det se ut om ALLA förföll till den obildade negativism som är en sida av min gode vän som han i allmänhet har den goda smaken att inte skylta med och jag förstånd nog att sila bort.
När man börjar studera astrologin och hur den påminner om de gudalika varelser en del av oss kommer att bli (eventuellt alla), är det lätt att bli så kritisk att hela människosläktet underkänns. Känner man bara några tiotals personer och det bara går en avklarnad människa på 1000 individer, då kan det bli rätt glest i telefonboken. (Låter det självupplevt? :-) )
I föregående inlägg, "Jesus hat mot kapitalismen" nämner jag just att det är de negativa tecknen (som Jungfrun och Kräftan) som sataniskt spegelvänder den riktiga verkligheten och kallar människor "tärande" om de inte är "lönsamma" nog. Horoskopet för Norges regeringsbildning och USA:s kollaps kunde inte tydligare beskriva det helvetet som den lägre världen skapar när den stängt dörren till den högre och ädlare verkligheten - där Människan har sin verkliga hemvist.
4 kommentarer:
Inlägg del 1:
Kan inte erinra mig att du kommenterade det isländska parlamentsvalet som hölls i april och som resulterade i att den rödgröna regeringen fick sparken av väljarna efter att den rett ut den ekonomiska härdsmälta och bankkollaps som den tidigare borgerliga regeringens medlemmar inte kände hettan av på grund av oförmågan att tänka utanför den egna ekonomin. Att städa upp bakom scenen är tydligen i alla lägen både otacksamt och olönsamt. Desto bättre gick det för de oseriösa borgerliga skådespelarna som i strålkastarljuset uppförde skattesänkartricket som visat sig så lönsamt på den svenskpolitiska revymarknaden. Succé och stående ovationer från den isländska publiken som behållit nattmössorna på eftersom det samtidigt gällde att komma rätt och trendigt klädd till en politisk nattkabaré. Med tanke på vad som hände i norska och tidigare svenska riksdagsvalet där samma Kiviks marknadstrick praktiserades, kan man fråga sig om det enbart är den geografiska latituden som länderna har gemensamt. Det isländska valet kryddades med det oemotståndliga löftet att islänningar som var hårt skuldsatta skulle få sina lån nedskrivna till en behagligare nivå. Förmodligen vände man sig här till ensamstående småbarnsmammor och andra utsatta grupper i samhället eftersom man motiverat löftet med: "att det är en total missuppfattning att de som har störst skulder är de som har mest pengar." Kanske är det för mycket att begära att samma politikerskara berör det faktum att i den mån skulderna avskrivs så ökar värdet hos tillgångarna som orsakat skuldsättningen. Det sägs att cirka tio procent av de skandinaviska ländernas befolkningar inte är "helt hundra", men förmodligen finns det ett högre mörkertal när det gäller fördumningspotentialen.
Symptomatiskt för den nordiska borgerliga politiksörjan är liberala Framstegspartiets partiledare Sigmundur Gunnalugssons yttrande i det sammanhanget att partiet inte ger några löften som det inte kan hålla för att något senare säga att man inte helt skall tro på något som någon säger.
Men trots allt verkar det som om eftertankens kranka blekhet alltmer når Sveriges invånare och kanske kan man se den skandalösa upphandlingen av Stockholms skärgårdstrafik som ett mini Sverigehus där putsen ramlar av väggarna och ödesdigra politiska sprickor alltmer uppenbarar sig. En upphandling som nu är skrotad till en kostnad av nitton miljoner utan att man kommit någonvart. En upphandling som moderaterna desperat försökt driva igenom under det ideologiska mottot att det är marknaden som gäller oavsett konsekvenserna och som landat i ett moderat totalfiasko där "generalen utan heder" är moderata trafiklandstingsrådet Wennerholm. Denne säger utan skammens rodnad att "vi skall nu lägga vår kraft på att säkerställa att sjötrafiken blir trygg och bra utifrån dessa nya förutsättningar. Vi skall också ta tillvara alla de kloka tankar som inkommit om hur trafiken kan utvecklas och bli bättre." Så talar en teflonpolitiker i sann moderatpsykopatanda. Om han hade uppträtt under en cirkuskupol hade han varit en allatiders clown.
Pärlfiskaren.
Inlägg del 2:
Skammens rodnad finns inte alltid på SvD:s ledarsida där Siri Steijer visar prov på en oförmåga att ta till sig värderingar som bygger på gemenskap och solidaritet. Större delen av geografin utanför de större och medelstora städerna inklusive Stockholms skärgård betraktar hon som icke lönsamma och därmed att betrakta som kulturarv och den för henne logiska följdfrågan blir hur många som är beredda att subventionera andras leverne med sina skattepengar. Eller hur många som vill ge extra stöd till skolor med otillräckligt elevantal eller för den delen lägga en del av sin lön på att finansiera olönsamma utbyggnationer av telenät och bredband till avlägsna platser. Och som en liten moderat knorr frågar sig hur många som är beredda att betala socialbidrag till dem som väljer att bo där det inte finns jobb. Exempelvis Stockholms skärgård. Att tömma landområden som inte har enligt marknaden tillräckligt med lönsamma invånare är bara en naturlig utveckling enligt henne.
Säga vad man vill, men en del av de nya rösterna på SvD talar moderat klarspråk.
Detsamma gäller inte de undermåliga brödpolitiker som för ytterligare några års försörjning på skattebetalarnas bekostnad kastar sig likt panikslagna bävrar i den politiska ankdammen som plötsligt blivit en osäker och obehagligt outforskad skärgårdsbassäng.
Är det kyrkan som otippat skall leda det uppror som måste komma nedifrån. Genom att ta Jesus ord på allvar? Efter att ha tagit del av seminariet Om godheten och girigheten på bokmässan i Göteborg kan man faktiskt ställa sig den frågan. Regisören Stefan Jarl, vars film Om godheten som belönades med Svenska kyrkans filmpris har sin syn klar: "marknadskrafterna är en varg som släppts in i hagen och tagit över våra värderingar på områden där de inte hör hemma. Vi har gått från att vara medborgare till att bli kunder och vinstmaximering har blivit närmast ett moraliskt imperativ. Finansvärldens härjningar skapar ett avhumaniserat samhälle, långt ifrån "ett anständigt liv".
Närvarande journalisten Kajsa Ekis Ekman: "kapitalismen har ingen plan eller mål för samhället. Den bygger på en mängd intressen som slåss mot varandra. Det är tabu att kritisera själva systemet, trots att profiten är boven i det hela."
Moderaterna vill inte delta i kyrkovalen längre, nu uppenbart av ideologiska skäl.
Jan Söderquist, SvD, som endera menar allvar och/eller hör "husbondens röst" utifrån korridoren säger att Stefan Jarl är för lat för att förstå problemen. Söderquist: "saken är komplicerad, bas bestämmer överbyggnad. Alla pensionssparare kräver optimal avkastning. Det är vi alla som hetsar företagen att kapa kostnader och höja vd-löner. Det är vi som driver jobben ur landet och söndrar det gemensamma gemensamt." En känsla av upprördhet har för länge sedan lämnat plats för något som mer liknar sorg och besvikelse över en så total brist på kunskap om det genomkommersialiserade samhället och dess plan för medborgarna; oavsett om man ställer sig bakom det eller inte. Nonsenspåståenden och nonsenstolkningar av ords värdebetydelse ingår också i den plan där tillräckligt många skall tappa intresset. Vilket även är risken för de som genomskådat upplägget. Här har vi en patetisk person som inte skulle överleva två minuter i de styrelserum där jag medverkat.
Pärlfiskaren.
Du skriver infernaliskt bra (excuse me for the the pun)! Sorgeligt med Island. Samtidigt må du minnas NESARA: http://nesara.org/main/index.htm och det innebär icke att jag försvarar "vargarna"...
Mvh,
Jag tycker inte om att läsa politiska nyheter fast det är nödvändigt - maktskiftet på Island gick mig helt förbil...
Jag börjar identifiera några rollfigurer i din egen satir över vår samtid. Tack för den här långa "artikeln" - mycket lärorik (och underhållande i sin udd).
Skicka en kommentar