The Guardian har en lång och läsvärd intervju med religionsbekämpande zoologen Richard Dawkins, som just upprörde en hel värld genom att twittra om muslimers brist på Nobelpris jämfört med ett namngivet brittiskt universitet. (Vad sysslar puckot med? Försöker han trigga ett terrorattentat mot en oskyldig skola?)
I samband med hans hatbok mot islam förklädd som en häftig kritik mot kristendomen (i en grunden feg man, denne darwinismens överstepräst!) undviker intervjuaren nogsamt att nämna hur universellt sågad Dawkins "The God Delusion" (sv. titel: Illusionen om gud)
När man kommer in på den här ateistens egen religion - fast han, professor och allt, saknar intelligens att förstå sina egna tankar - är det här stycket belysande:
Min blick är ständigt vidöppen för det extraordinära faktum existensen utgör. inte bara den mänskliga existensen utan livets, och hur den här processen, som tar andan ur en faktiskt har lyckats ta fysikens och kemins enkla fakta och bygga upp dem till redwood-träd och människor.
Vad Dawkins gör är som synes att tillskriva sin fantasi om Naturen de olika sätt människor lyckats organisera sin kunskap ("det periodiska systemet") till en modell av Existensen eller den fysiska verkligheten. Som alla andra korkade ateister är han en gränslös narcissist som dyrkar människans tankeförmåga. Det är så mycket lättare att vara en uppblåst tok bakom den spelade rationaliteten än att ödmjuka sig inför ett mysterium bara dåren skulle tro sig ha full kontroll över.
I själva verket är darwinismen extremt problematisk, ett riktigt fuskbygge, men inte heller den punkten lyfter The Guardians journalist - han har när allt omkring fått uppdraget att pusha för zoologens nya självbiografi... (Men skribenten kommer tillbaka i finalen, artikelns avrundning är djävulskt skicklig.)
Dawkins föddes i Afrika och hans födelsetid har aldrig publicerats, den kanske inte ens noterades i Nairobi. Det är dubbelt synd, dels för att den viktiga ascendenten saknas men också för att t.o.m. månascendenten är osäker. Månen befinner sig i Vattumannen fram till halvåtta på kvällen och det finns därför en viss möjlighet att han föddes under en nymåne i Fiskarna.
I praktiken spelar det mindre roll om sinnelaget har Saturnus eller Jupiter som bakomliggande disponent. Han omvittnade arrogans tyder förstås på Saturnus, snarare än den jupiteriska och empatiska Fiskarna, trots att han numera verkar jobba hårdare på att söka framstå som liten och ödmjuk (aktiva verksamhetens Sol i ödmjuka Fiskarna).
Förklaringen är att härskarna till de båda möjliga måntecknen befinner sig i konjunktion detta år! Och vilken usel konjunktion sedan!
 |
| Extrem Eld/Jord-konflikt (egenmäktighet) som bas för hela livslinjen (Måne-Sol) |
Saturnus som sjunde himmelen liknades i antiken vid Världssjälens form, vilket den här bloggen inte tydligt nog förklarade. Det är lätt att tro att "själens form" handlar om själen i en egocentrisk bemärkelse, "Mmm, min Magnum-glass" (som reklamen förlöjligade sina köpare för några år sedan), "mmm, MIN själ". Ego har alls ingen själ! Egot dör med den fysiska kroppen och själen som vandrar vidare, vet man mycket lite om.
I sista boken av romerska filosofen Plotinus Enneaderna, presenterar metafysikern en komplex diskussion om numrens ontologiska status, och konstaterar att det måste finnas många ettor i Guds intellekt (Nous), men alla är de baserade på Den Ene, den primära ettan.
Bland annat Plotinus resonemang ligger till grund för antagandet att viss hinduism och buddismen har fel som enbart tillerkänner Brahman verklighet. Det existerar verkligen enskilda, eviga själar och de har ett visst kollektivt tal som vi inte känner till. Snart avdöde ateisten Douglas Adams var också förtjust i ett visst nyckeltal i "Liftarens guide till galaxen" (som jag inte läst) och "Vilddjurets tal" (666) har alla hört om. Vi är här inne på tidiga mänskliga försök att formulera en reduktionistisk modell som beskriver tillvarons ordnande grundprinciper, tillvarons logoi. Astrologin är en utväxt på det här trädet, darwinismen en sällsynt löslig annan utväxt.
Världssjälens form är 666 - Djävulen - och Richard Dawkins är dess överstepräst. För naturligtvis behöver man inte ha en aktiv Algol eller ens en aktiverad satanisk axel (Oxen/Skorpionen) för att hamna i riskzonen där ren kroppslig förbränning (biologiska processer, naturalism) ockuperar hela uppmärksamheten. Astrologin har listiga sätt att beskriva ett symptom på flera olika sätt.
I normala fall är Saturnus inte särskilt synlig i horoskopet, den är målarduken som de lägre planetkretsarna sätter sin prägel på. Det här har bloggen kommenterat flera gånger när ett växande studiematerial inte tycktes göra den fallna Saturnus i Väduren lika usel som man kunde föreställa sig, eller den upphöjda Saturnus i Vågen, lika nobel och omdömesgill. Det räcker med att nämna Annie Lööf och hennes idol Margaret Thatcher, den senare med Saturnus i Vågen stigande i öster (för ett perfekt närstudium), för att inse att den i Luftelementet oerhört systematiska och ideologiska planeten helt kan tappa verklighetskontakten.
"Världssjälens form" blir bara individuellt synlig i de fall där Saturnus är mycket personlig i ett personhoroskop. Faktum är att det var först EFTER mycket speciella nattdrömmar den här bloggaren, under de gångna fyra årens bloggande han insåg att han har just en sådan Saturnus - nästan gradexakt i opposition till hans personliga ascendent, hans falska ego (ahamkara eller jag-skaparen, kroppen som en fysisk kristallisering av Världssjälen vid det givna födelseögonblicket).
Richard Dawkins Saturnus är en annan variant av en Världssjälens form som röjer sig i individen och/eller hennes gärningar. Zoologens strukturplanet är så viktig att man kan förvänta sig att i denna man se tecken på Saturnus "fall" från rättrådighet och måttfullhet ner till Vädurens ökända plumphet och subjektiva överträdelser. Det har han för övrigt givit riktliga prov på (The Guardian nämner några fula tillmälen Dawkins producerat).
Vi kan därför använda den annars mycket opersonliga Saturnus som ett tecken på att Dawkins är en mindre intelligent person - och med Intelligens avses här gudomlig intelligens, den enskilda människas grad av medveten kontakt med ett intellekt större än hennes eget. Jag skulle vilja likna detta som att det bor en Främling i den egna kroppen, och att de lilla hundaktiga egot villigt bereder plats för denna Främling. Romaren Plotinus var uppenbarligen medveten om medvetandets skiktning, men om det högre som "den rationella själen".
Det är onekligen bäddat för förvirring eftersom också han använder ordet Främling, men inte på Carolas sätt utan som en "inkräktare" som "invaderat" människan. Ytterst sätt talar han nedsättande om materien som just denna inkräktare som dragit ner själen i grov fysikalitet och en patetisk kopia av ren gudomlig intelligens.
Plotinus var en "hednisk" filosof som verkade i Rom på 200-talet men det är påfallande hur mycket han påminner om Jesus och hans judiska samtids tydliga avvisande av materialismen som yttersta förklaring. Samtidigt som Plotinus kritiserade de egyptiska gnostikernas förståelse av en LÄGRE VÄRLDSSKAPARE - Djävulen - och försvarade världen som god, vacklar romaren bettänkligt. Han låter faktiskt som vilken mellanplatonisk materiehatare som helst - judarna vid denna tid var inte unika, hela den intellektuella Medelhavsvärlden drog mot DUALISM just då Fiskarnas tidsålder stod och knackade på dörren.
Fiskarna och dualism utmärker verkligen Richard Dawkins som verkar ha både en djävul och en ängel inneboende! Den fallna Saturnus i inskränkta egoisten Väduren dominerar Månen fram till halvsju, men föddes hans senare, så att sinnet disponeras av expansiva Jupiter, då kopplar Saturnus via konjunktion ett hårt grepp om denna!
Konjunktionen mellan "själens form" och Jupiter som den som uppfyller själens form (för att, såsom en platshållare för Gud, sedan skrida bortom denna världen) innebär således att Richard Dawkins själ förbjuder den expansiva kraften - Gud som söker dra själen till sig - att nå sina syften. Dawkins är en satan och själens form bojar honom personligen. Genom att kontrollera Jupiter, kontrollerar nämligen Saturnus också den jupiteriska Solen i Fiskarna!
Lägg nu till detta att det råder en ömsesidig reception mellan den fallna Saturnus och den upphöjda krigaren Mars. Elementen Eld och Jord har inget med varandra att göra, de står för Liv och (andlig) Död respektive eller en andlig kontra en materialistisk grundsyn. Elementen, när de tvingas samman, som här genom att den lilla ondingen Mars attackerar den stora ondingen Saturnus och den stora angriper den lilla, är bara tragisk att skåda. The Guardian berättar om en eller annan ungdomssynd som Dawkins senare ångrat. Reportern vågar också antyda att självbiografin är lögnaktig på exakt det sätt som "egenmäktighetssyndromet" kan ge: Dawkins skriver bara om sin sida av saken, är som en typisk Vädur inte ett dugg intresserad av helheten.
Får jag föreslå att det här horoskopet innehåller SATANS AXEL, trots att varken Oxen eller Skorpionen är aktiv? Astrologin har som sagt många sätt att berätta nästan samma historia och återvänder man till den romerske astrologen Manilius (1a årh.) tycks han ha kallat den sataniska axeln vid ett annat namn, Pyton, och för sin romerska publik frammanat bilden av ett gräsligt monster inspärrat under vulkanen Etna på Sicilien.
Klassicisten Peter Kingsley har visat hur sicilianaren och filosofen Empedokles (med orätt kallad de fyra elementens fader) tycks ha hämtat inspiration från sin vulkaniska hembygd för Eldelementet. Men nu talar vi om Eld som helveteseldar och inte den upphöjda och nobla Eld som fick Plotinus att hylla ljuspunkterna (stjärnorna) på natthimlen och kalla Elden nästintill gudomlig. Eller, för att vara ännu mer precis, Eld som likt Manilius monster Pyton SPYS UPP UR den mörka Jordens innanmäten och i en geocentrisk skapelseberättelse nådde ända upp till himmelen och där bildade himlafästet och de små lysande stjärnorna.
Vad den här typen av kosmogoni säger är egentligen: kosmos uppstår ur den jord där du står! Den ordnande principen (logos) tränger genom det fysiska för dem som fallit ner till blott varseblivning av kroppsligt slag ("In every little grain of sand"). Kosmos som människorna på jorden känner det, är en produkt just av jorden.
Levande varelser på andra ställen ser inte alls på kosmos som de döda jordborna gör det, som en massa döda stenklumpar och kemi som flyter omkring! Den sjuka verklighetsbild som Richard Dawkins ansluter sig till, får stå för de lägsta själarna, de som sögs ner i det svarta hål i andevärlden som vi kallar kosmos och vars centrum är planeten jorden. Det här är bottenläget, tycks filosofen Plotinus och Jesus och judarna varit eniga om, härifrån kan det bara bli bättre, om man börjar vandra "Vägen upp" och bit för bit ersätter sitt ego med den rationella själen.
Richard Dawkins arbetar redan mycket med den rationella själen, men demonerna i honom erkänner inte vad denna rationella själ egentligen är (gudomlig intelligens) och därför får vi en så paradoxal och komplex varelse.
Tillägg.
För några nätter sedan vaknade jag redan halvtre på morgonen efter att ha läst några sidor Plotinus om NUMMER. Texten är så svår att det ofta bara blir två sidor text innan lägger bort nattlektyren.
Den här gången ledde texten till den mest häpnadsväckande dröm jag någonsin haft. Jag befann mig i en alternativ verklighet (eller en annan representation av vår verklighet) i vilken drömjaget varseblev inget förutom grupperingar av linjer, ungefär som man i förr räknade genom rita fyra sträck och bunta ihop varje grupp om fem med ett streck på tvären.
Men ta en sådan enkel grafisk representation för ett tal och komplicera den tiofalt så att "mönstren" eller "formerna" mer börjar likna en struktur på ett kretskort i en elektrisk apparat. Det fanns ändlösa mängder av dessa avgränsade sterila figurer som ändå levde och rörde sig.
Och drömjaget kunde också se hur dessa figurer interpenetrerade varandra så att strukturerna både var sina egna existenser och samtidigt utgjorde en delmängd av en annan existens. Samtidig enhet och mångfald.
Drömjaget kunde vidare se "djupdimension" i denna dröm och såg att alla dessa grafiska representationer för NUMMER (var och en bestående av ett antal "ettor") möttes på olika plan, via olika dimensioner, eller från olika perspektiv.
Jag behöver inte - kan inte ens - kommentera den här drömmen med ytterligare ord. Den som förstår, förstår.
Standardcitatet från Shakespelare passar bra här:
There are more things in heaven and earth, Horatio,
Than are dreamt of in your philosophy.
-Hamlet (1.5.166-7), Hamlet till Horatius
De orden tog Richard Dawkins aldrig till sitt hjärta. Men hur skulle han kunna? Världssjälen är ju helt tillplattad via sitt fall året då han föddes och han föddes precis under denna tid för att personligen uttrycka denna defekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar