Jakobs 12 söner & zodiaken

Om kristendomens glömda rötter och en hypotes som gav viss utdelning...

Kaliforniengruppen The Rastafarians listade 1981 Jakobs
tolv söner i sången "Roll Call" medan bakgrundskören
mässade  "Got to be there" på uppropet.
Klicka för större foto på dessa självutnämnda
vitklädda helgon (mer förklaring i texten).

Den judiska Jubiléerboken (cirka 150-100 fvt) följer i kapitel XXVIII en av flera ordningar i Första Mosebok enligt vilken Jakob fick sina tolv söner med kvinnan han älskade (Rakel) och den han inte älskade (Leah) - inklusive några han fick med deras respektive kammarjungfrur/Jakobs älskarinnor.

Det finns också en annan tradition som givit upphov till följande intressanta sida om barnen och zodiaken. Den sidan upptäckte jag när jag redan skrivit en bit på följande inlägg.

(Jag läste dock inte sidan förrän klar med det egna inlägget för att inte bli påverkad. I efterhand ser jag tydliga avvikelser i Jakobs familjeträd, vilket alltså beror på att det finns en annan tradition. Jubiléerboken innehåller i flera fall ÄLDRE uppgifter än det som hittas i dagens bibel. Bedöm själva styrkan i det som här kommer att presenteras.)

 1. Ruben
 2. Simeon
 3. Levi
 4. Juda
 5. Dan
 6. Naftali
 7. Gad
 8. Asher
 9. Isaskar
10. Zebulon
11. Josef
12. Benjamin

Shekem, platsen där Jakobs dotter
skrevs ut ur berättelsen.

Personlig utvikning. Jag vill inte stava Simeon enligt svensk konvention, som Simon, och heller inte Zebulon med "S". Fråga mig inte varför, det vet bara min själ. Faktum är att jag runt tio fortfarande brottades med en envis idé som förföljt mig i sju år, att jag fått fel namn vid födelsen. Vid tio prövade jag en tid att stava "Sivert", där enkelt "v" redan bytts mot dubbelt, med "Z". Det kändes inte bra och jag droppade påfundet.

På ett new age-liknande föredrag arrangerat av någon suspekt "lila  flamman"-organisation som jag besökte i de tidiga tjugo, hojtade en medelålders kvinna till mig på på avstånd och stirrade med underligt uppfordrande blick. "Är du inte... Simon?"

"Nej", svarade jag och försökte skämta till det som kändes som ett nyandligt "själssökande" efter något jag inte ville representera för kvinnan, "men vänder du 'm' till dubbelt 'v' har du de tre första bokstäverna rätt. Jag heter Siwert."

Det finns en Simeon i Nya testamentet. En gammal man i Jerusalems tempel som var identifierade jesusbarnet som den inväntade. Den berättelsen måste jag ha läst någon gång och Simeon måste i mina ögon till varje pris skiljas från Simon Petrus, "Klippan", han som tre gånger förnekade att han kände Jesus - tillika Kyrkans grundare enligt västerländsk historieskrivning. Ett sätt är att behålla bokstaven "e" som skiljer namnen åt.

Enligt Jubiléerboken hade Zebulon en tvilling, systern Dinah. Hon våldtogs av perversa män i trakten av Shekem och faller bekvämt utanför det här schemat om tolv. Naturligtvis är judendomen en extremt patriarkal religion, det är svårt att argumentera mot det...

Jubiléerboken menar också att Jakob räknade sina tolv söner från den sistfödde Benjamin och "uppåt", dvs. enligt sorteringsordningen "stigande ålder". Genom att räkna bakåt i barnakullen kommer prästerskapets lott att falla på Levi, som föddes som Jakobs tredje barn men här blir den tionde. Tiotalet har en betydligt mäktigare laddning än tretalet.

Om man med Jesus kryptiska ord i "liknelsen om vingårdsarbetarnas lön" (Matteus 20:16) likställer arbetsdagen med ett varv i zodiaken och följer Lärarens instruktion, att "den sista skall bli den första" (i himmelriket - där perspektivet är det omvända och vi tittar på världen från perspektivet av vår egen Fullbordan i Tidens Ände - Omega-punkten) och gör Benjamin till Väduren, blir Levi det tionde tecknet Stenbocken. 

Men Gud, religionen och filosofin tillhör ju Skytten eller det nionde huset! Nionde är det "bästa huset" enligt indisk astrologi, huset för själar med ett universellt dharma, själar som har en plikt som är större än deras eget liv. Det verkar inte som om ordningsföljden korrelerar med zodiaken och det ställe där vi idag skulle vilja placera prästerskapet.

Å andra sidan kanske Skytten ska uppfattas som profetiskt, tecknet som kan se och höra Gud. Judiskt prästerskap var extremt ritualistiskt och kultorienterat, och Jubiléerboken tycks förespråka Mackabéertiden, en tid av judiskt nationellt oberoende, då judarnas kung tog sig den dubbla titeln av präst och överstepräst. 

Nu plötsligt stämmer allt väldigt väl. Stenbocken eller det tionde tecknet som VÄRLDSLIG MAKT men i den här judiska versionen med den prästerliga funktionen insprängd i den påfallande strukturorienterade och ritualistiska Stenbocken. 

Hackordningsfixerade! Jubiléerbokens författare, stark anhängare till den levitiska ordningen härskare och präst, vägrar t.ex. acceptera äktenskap mellan judiska män och kvinnor och hedningar. Jag har tidigare antytt att det är ur Stenbocken rasismen kommer men att den sluga geten delegerar till fotfolket att verkställa den här fula sidan. 

I bloggens granskningar har det varit Jungfrun - Stenbockens dräng - som röjt främlingsfientlighet. Även Kräftan har tenderat mot främlingsfientlighet och det är typiskt att det tecknet är Stenbockens naturliga motpol och tillika det enkla folkets symbol (de går på instinkt och hemfaller åt flockbeteende).

Jubiléerboken dateras alltså till cirka 150-100 fvt och är en uppenbar partsinlaga från en präst som torgför sin lära att en årskalender baserad på solens gång och inte mån-månader är den korrekta och gudomliga. 

Texten representerar en tradition som vill se världslig makt och prästerliga FUNKTIONER förenade i en och samma ledargestalt. Hör det dominanta Jordtecknets flera aspekter: FORMALIA (vilket schema är bäst, solkalender eller månkalender?).  FUNKTION (rent praktiskt ger solkalendern minst problem då judarnas helgdagar infaller på samma veckodagar varje år - dagens judiska månkalender är verkligen ett intellektuellt haveri och ett enda stort krångel). 

Och VÄRLDSLIG MAKT förstås. Saturnus, den yttersta Kretsen, "informerar" i Stenbockens tecken Jordelementet, lägst i hierarkin av element - oavsett vilken av Eld och Luft man placerar på topp. Judendomen ger synbarligen Luft den högsta positionen och indisk astrologi anser också att Saturnus är en "luftplanet" som indikerar Den Högstes "konceptioner" eller Världssjälens form. Jag upplever det övertygande att likställa prästsläkten Levi med Stenbocken enligt den ideala dubbla funktion Jubiléerboken vill se hos landets ledare, en form som Mackabéerna, som effektivt lyckades göra landet självständigt under det andra århundradet fvt, praktiserade.

*****

Kastar vi om ordningen på Jakobs tolv söner ser det ur så här:

 1. Väduren - Benjamin
 2. Oxen - Josef
 3. Tvillingarna - Zebulon
 4. Kräftan - Isaskar
 5. Lejonet - Asher
 6. Jungfrun - Gad
 7. Vågen - Naftali
 8. Skorpionen - Dan
 9. Skytten - Juda
10. Stenbocken - Levi
11. Vattumannen - Simeon
12. Fiskarna - Ruben

Nu rymmer zodiaken visserligen flera duala tecken, men inget så tydligt som Tvillingarna. Som av en händelse resulterar vårt lilla experiment med Jubiléerbokens ordningsföljd i att tvillingparet, pojken Zebulon och flickan Dinah, korresponderar med Tvillingarnas tecken!

Koincidensen blir så mycket mer meningsfull om man påminner sig att indisk astrologi, som troligen haft direkt påverkan från Babylon - landet där judarnas intellektuella ledare hölls fångna under sjätte århundradet före vår tid - avbildar Tvillingarna som en ung man och en kvinna (i den grekiska traditionen har de blivit två  bröder). 

Tvillingarna är ett av de indiska sociala eller relationstecknen, och incestmotivet mellan ett syskonpar är välkänt och hittas ända borta i Kinas gamla legender. Men låt oss inte röra in det temat just nu (även om det haglar av giftermål mellan nära släktingar i den här delen av de bibliska berättelserna). Det är gåtfullt nog att fixera Jubiléerbokens auktoritetsfigur som arrogerat prästfunktionen till sig själv till Stenbocken och därefter upptäcka att det just är den version av familjeträdet där Dinah är Zebulons tvilling som ger en match med Tvillingarnas zodiaktecken.

Kan den här bloggaren, som är övertygad om att ha levt ett liv som jude under århundradets före vår tideräkning nu äntligen "hittat hem" till en text han redan läst, även om det var tvåtusen år senast? Den här spaningen "gjorde sig själv". Jag bara skrev och följde med.

Israels tolv stammar tittade för första gången in under bloggarens tonår då han älskade reggae från Jamaica, och där de svarta rationaliserade sitt elände under de vita kolonialisterna. I den lokala rastafarireligionen blev de svarta reinkarnerade judar, straffade med ett gettoliv för felsteg begångna i det förflutna, eller t.o.m. Israels förlorade stammar (förskingrade genom assyrisk aggressionspolitik). Se t.ex. texten till Bunny Wailers "Reincarnated Souls" från hans första soloalbum efter avhoppet från The Wailers.

Notabelt är att Leviterna, prästklanen, inte fick något land i traditionen om de tolv stammarnas uppdelning av landet - deras ansvar var för templet i Jerusalem (Zion). På något sätt stämmer också detta med Stenbocken som driver in tionde från landet (Oxen) och dess trälar (Jungfrun). 

De judiska kungarna och prästerna är enligt den här modellen exakt samma Stenbockar som i modern västerländsk statslära kan liknas vid den verkställande makten - våra folkvalda politiker som kräver in skatt och i gengäld förvaltar landet och håller skolor, sjukhus och tågräls i gott skick (allt detta har högerregeringen Reinfeldt lyckats sabotera genom privatismens snålhetssjuka).

Ingen, inte ens den som motstått antisemitiskt rävgift, kan förneka att Stenbocken passar väldigt bra. Det finns något elitistiskt och t.o.m. separatistiskt över folkets historia och den historien börjar långt före diasporan i väst. Stenbockens härskare passar t.o.m. perfekt med Saturnus som judarnas heliga dag sabbaten - Saturn's day blev Saturday, sabbatsdagen lördagen (som börjar vid solnedgången fredag kväll).

Under den korta tid då Israel var självständigt efter Mackabéerkriget kallade sig präst-kungarna "präst inför Gud Den Högste" - exakt vad som sägs om Jerusalems (hedniske) präst-kung Melkisedek som fader Abraham knäböjer inför i en bibelberättelse. Denna dyrkan av en mäktig både världslig och helig man återspeglas även i Dödahavsrullarna och ända in i Nya testamentet där Melkisedek nämns som "rollmodell" flera gånger. 

Frågan är dock om missionären Paulus i Hebréerbrevet (7:14-17) inte begår historiskt våld på termen när han kallar Jesus en evig överstepräst efter Melkisedeks sätt (gjuten i viss form efter viss förlaga). Här citerar han den 110e psalmen i Psaltaren:

Herren har svurit en ed som han inte skall bryta: Du är präst för evigt i Melkisedeks efterföljd.

Det hebreiska ordet för "sätt" eller (i den senaste översättningen, "efterföljd") implicerar gjutformar om jag minns min lärare i religionshistoria rätt, och också denna pusselbit anknyter direkt till Stenbocken eller Saturnus som FORMALISM. 

Man påminns om den gamla tanken att Saturnus (den sjunde himmelen) är Världssjälens form och att varje enskild människa bär på sin egen själsliga form. Även om den här bloggen studerar den sideriska zodiaken, de verkliga impulsgivarna i tiden ser man hur ofrånkomligt det var att Jesus föddes då också den tropiska, årstidsbundna zodiaken gav samma tecken och att kyrkan inte kunde annat än placera Jesus födelse vid solens ingress i Stenbocken.

Preliminärt får den här Ordningen stå. Den stämmer med Jesus löfte om att den sista (Benjamin) kommer att bli den första (Väduren) den dag Domedagen men också Himmelriket närmar sig människorna och tack vare vår triangulering har vi ett "case" för att Stenbocken är judarnas prästkung. Undertecknads Månascendent i Tvillingarna har också sniffat upp Zebulon/Dinah-kopplingen.

I den judiska texten "De tolv patriarkernas testamenten" med tydliga esséiska kopplingar, ger Jakob sina söner förmaningar innan han ska dö och tecknar barnens karaktärer, en del har drag som inte är helt smickrande. 

I ett andra steg skulle man kunna granska om dessa skildringar stämmer med den hypotetiska korrelation mellan sönerna och zodiaktecknen som jag närmast lekt mig fram till här.

*****

I ett tredje steg finns misstankarna om att Jesus tolv lärjungar representerar vad nu Israels tolv stammar (Jakob bytte namn till Israel) indikerade i en fördold judisk astrologi. Dödahavsrullarna antyder också att själar går att identifiera med hemliga metoder där gematri bara var en. Jesus deklarerar på ett ställe att Johannes Döparen är just en av dem Dödahavsrullarna väntade sig skulle återvända i Ändens Tid och i Matteus 11:14 bekräftar Jesus att Johannes är profeten Elias återkommen.

Svenska resursen AlltOmBibeln.se har en lång artikel om det här problemet, och eftersom de representerar en otillräcklig förståelse av allt material man måste väga in i frågan, tror de sig effektivt ha förnekat att det här unika bibelstället syftar på återfödelseläran. Jag tror inte artikelförfattaren ens föreställt sig vilka metoder judarna använde vid den här tiden för att säkerställa själarnas "signaturer".

Judarna formulerade reinkarnationsläran väldigt annorlunda, som "Guds makt att återuppväcka de döda". Kristendomen använder övertydligt samma tanke i sin historia om att Jesus uppväcker sig själv från de döda. Sensmoral? Då måste Jesus vara Gud själv, i mänsklig gestalt. 

Jubiléerboken nämner TRE BÖCKER som Närvarons ängel skriver i. Dels en preliminär bok, dels Livets bok och dels boken för de som fördöms. Ibland flyttar ängeln över människor från den preliminära boken till antingen Livets eller Fördömelsens bok. Den preliminära boken tycks vara det liv människan lever här på jorden och Guds skrivare (i Babylon jämställdes planeten Merkurius med skrivkonstens gud Nebo, ett ord vars etymologi för oss ända till Norge och England, till "närbon" eller "the neighbour" - vår granne, en som finns i vår närhet, en Närvarons ängel eller vår egen högre rationella själ). 

Ja, Gud har en Närvarons ängel (eller egentligen flera) inför sig och det har också människan då vi är "gjorda i Guds avbild". Således: Vi har alla makten att återuppstå från de döda, att i nåd ge oss själva nya liv i arbetet på att sona gamla brott (den indiska karma-lagen). Men vi kommer i nya kroppar (och inte i exakta kopior på dem vi hade senaste). 

Kristendomens katastrofala tankemässiga sammanbrott uppstår i frågan om kroppens uppstående på den Yttersta Dagen (vad det nu är). Redan fariséerna på Jesus tid sades tro på en "kroppens uppståndelse" medan sadokiterna (sadducéerna) sägs ha reserverat sig mot denna "nymodiga lära". 

Uppenbarligen fanns det olika typer av sadducéer, och gruppen av "oppositionspräster" i Qumran tycks både ha förespråkat Jubiléerbokens solkalender och den "nymodiga" uppståndelseläran där själar inte bara går till vila i Abrahams sköte utan faktiskt återvänder till jorden och kan identifieras genom ockulta metoder, vilka kan ha med deras av föräldrarna givna namn att göra, med astrologiska bestämningar, och med studier av födelsemärken på kroppen.

Kristne missionären Paulus hänvisar stolt i ett av sina brev till sina "märken" på kroppen, vilket direkt för tankarna till ett Dödahavsrullefragment som går in på denna hemliga metod för att finna ut individens andliga status och funktion i det jordiska dramat. Det antika sättet att identifiera själar är inte inte helt olikt den här bloggen, som via indisk astrologi konstaterat att Fredrik Reinfeldt är en satan som Gud utvalt för att testa det svenska folket och se om de är kapabla att förstå skillnaden på gott och ont. 

Jesus valde tolv till sin grupp trots att judendomen bara kräver tio för att bilda en min, en församling. I gruppen finns en svikare, samma funktion som Simeon har bland Jakobs söner. Dagens kristendom har tappat så stora delar av kunskapen om hur de här människorna tänkte att det inte är att undra på att man idag beskäftigt förnekar de få anomalier i de "kristna" texterna som antyder att det en gång existerade en avancerad lära om själen (som skilde sig en del från den traditionella judiska, där man går till evig vila i Abrahams sköte). Forskningen har knappt ens börjat skrapa på ytan. 

Varför valde Jesus tolv? Vem av de tolv gavs det vidriga uppdraget att hålla i den ambulerande församlingens gemensamma kassa (penningpungen)? Jag lovar, zodiakens eviga sanningar "informerar" även den här gruppen. Problemet är bara att sketcherna av de tolv är tunnare än t.o.m. i "De tolv patriarkernas testamenten".

Dessa tankar bör räcka för att kasta tvivel över att AlltOmBibeln vet vad de talar om när de kategoriskt förkastar själavandringsläran för att bara en enda perikop uttryckligen identifierar en historisk person med en annan. Flera av de argument de anför om Jesus syn på Elias återkomst (som Johannes Döparen) uttrycker i själva verket exakt den syn man möter i Dödahavsrullarna. 

Aldrig någonsin har Jesus varit så judisk som efter fyndet av rullarna. Forskare har äntligen förstått att västerlandets kristendom är en i stycken helt förfalskad version signerad Paulus mission mot "hedningarna". Stora stycken av originalet gick i graven efter dessa militanta messianisters (en världslig och prästerlig kung - Stenbocken!) misslyckade frihetskrig mot romarna.

*****

Och Jakobs nedtonade dotter Dinah... Ska man på temat "återfödelse och själens tendens att strö små minnen omkring sig även i senare liv" bli riktigt ockult har jag en smårockig poplåt från 60-talet i skivhyllan som heter "De De Dinah". Hur många har det? Musiken tillhör inte ens min egen generations popmusik utan var en amerikansk hitlåt 1958, innan jag ens var född. Frankie Avalon sjöng och när jag nu prövar att googla hans eventuellt judiska påbrå hettar det direkt till. 

Även om hans födelsenamn, Francis Thomas Avallone, avslöjar ett italienskt påbrå, spelade han i ungdomen i bandet "Rocco & The Saints". "De heliga" var ett av självbeteckningarna för gruppen bakom Dödahavsrullarna medan Nya testamentet kallar sina egna detsamma. Den här gruppen stod som sagt Jubiléerbokens innehåll mycket nära och ägnade sig åt astrologi. 

I hellenistisk tid hävdades att Abraham från Ur var astrologins fader. Det stämmer kanhända om man betraktar Abraham som en generisk arketyp för alla de semitiska folkslagen, även om man starkt kan misstänka att äldre kulturer i Mesopotamien också studerat stjärnorna. Se Wikipedia om akkaderna. 

"Rocco" är ett udda namn som jag kopplat till en nära bekant i en annan tidigare liv-spaning som händelsevis inbegrep just en resa från England till Italien. Givet "avalons" brittiska etymologi kan man inte annat säga att de språkliga broarna mellan popsångaren Frankie Avalon och de intrerssen som vuxit fram under bloggarens liv är lustiga. Är det så här SJÄLEN fungerar? Den möblera sitt jordeliv med en ambiens som den mår väl av, som den känner sig hemma i, just för att den redan "been there, done that"?

Om nu popsångaren till namnet visar sig vara italienare ser jag å andra sidan två judiska namn bland Avalons åtta barn: Josef och Dina - båda namn bland Jakobs tolv söner - eller tretton om dottern hade räknats in!

Kan man misstänka judiskt blod i den här italienska släkten? Judar som gått under jorden och konverterat till kristendom för att få en legitim plats i det rasistiska Europa? Jag tror det. Att sjunga en sång till en Dina(h) och sedan döpa en dotter till samma namn är fullständigt meningslöst om det inte finns någon koppling till det judiska. Detta är ett egennamn som inte, likt Josef, fått någon spridning "bland hedningarna".

Kabbalisterna räknade talvärden på varje hebreiskt ord och letade sammanhang - lite som en kristallkula kan trigga inre insikter. Den här typen av forskning med större gestalter eller meningsbitar som jag sjösatte i inlägget "Den vindlande vägen" (eller egentligen hållit på med hela livet) är likafullt typiskt det judiska kynnet. Läsarens egen kontakt med sin själ må avgöra om bloggaren vandrar Vägen eller är en urspårad tok (det finns många platser på nätet där jag tvärvänder efter några meningar därför att dårskap och självbedrägeri lyser igenom i dålig research och bruk av redan bevisat falska källor).

Och till sist... Se upp för ulvar i fårakläder! Mörkrets barn kan t.o.m. välja att se ren ut sagt fåraktiga ut, allt för att vilseleda de ovaksamma.



Bonusspaning

Författaren till den artikel på AlltOmBibeln som på obsolet grund förnekar judiska förställningar om de dödas uppståndelse i linje med själavandringstanken, var tydligen verksam som litterär översättare i yngre dagar, och har drivit reklambyrå i fundamentalistiskt frireligiösa Småland.

Hans horoskop är intressant eftersom det illustrerar den typiska dramadrottningen eller den övertaggade människan som ser Ljus och Mörker i oförsonlig strid med varandra - inte alls olikt den eséeiska eller judekristna doktrinen med andra ord. En hetsporre, en uppfordrande och föga ödmjuk selot.

Horoskopet ser både den onda stjärnan Algol (som Dödahavsrullarna förefaller varna för) och de persiska stjärntydarnas (kaldéernas) kungastjärna Regulus. "Vi har sett Hans stjärna stiga i öster" som de kaldéiska magerna sade om jesusbarnet i krubban. (Den astroNomiska teorin är att denna stjärna i själva verket var en konjunktion mellan Saturnus och Jupiter några år före vår tideräkning, men ärligt talat. Så ynklig var inte stjärnskådandet vid den tiden. Mager (statliga astrologer) visste om någon var planeterna stod vid vilken tidpunkt och kunde säkerligen skilja en konjunktion från en stjärna. Huruvida den främsta kungastjärnan Regulus indikerar en Lejonascendent i Jesus horoskop må var och en avgöra för sig själv.

Ett är säkert, den här bibelfundamentalisten är inte samma andas Lejon. Före klockan 16 befinner sig Månen i Lejonet och jag väljer att presentera kartan med månascendent i Lejonet eftersom nionde religionshuset blir så tydligt då. Solen och Mars och giriga Rahu tyder på formidabelt selotisk eller ivrande livsvandring, i synnerhet i religiösa spörsmål! 

Väduren har också kort stubin, så vi närapå SER i det här horoskopet Jesus raseriutbrott över handelsmännen framför templet i linje med hatet hos den eséeiska prästgruppen i exil i Döda havet mot det besmittade templet i Jerusalem. Mannens verksamhet inom reklambranschen matchar också perfekt det helt visuella Eldelementet och i synnerhet en Saturnus i Eld som ser Saturnus osynliga former visuellt.

Problemet är bara att Lejonet är Solens egen domän - den verkligt seende. Och den levande varelsen (Solen) har som sin ömsesidiga fiende dödens och formalismens Saturnus. Själens form Saturnus skyr detta upplevelsens liv på jorden och tar sin tillflykt i intellektuella abstraktioner (Saturnus = Luft). Lejonet är å andra sidan ett vitalt och dramatiskt tecken och därför tecknar Saturnus i Lejonet en krampande och hämmad sub-generation, en sub-generation som söker blockera Lejonets naturliga livsutlevelse och spontana ledarskap. Allt återförs på den Saturnus, den själsliga form varur Solen eller levande livet sprang. Att leva här och nu men med reservationer!

Saturnus fångar alltså upp välsignelsen från kungamakaren Regulus men låter formalismen eller lagens döda bokstav döda den levande anden. Bokstavstro och traditionalism krymper intelligensen i det levande nuet. Livet blir en serie schabloner - reklam, denna konstart som reducerar allt till stiliseringar. 

Psyket/sinnet (Månen) blir inflexibelt och träigt under Saturnus diktat alltmedan Solen i Väduren förblir energiskt framåtdrivande. Det här är ett nästan perfekt horoskop för en i gruppen nära Jesus eller i den mest bigotta delen av judenheten vid den tiden! Militant kompromisslös och en paragrafryttare i känslan (Månen) och yvig och påstridig i sin aktivitet. Det här låter exakt som en intolerant frireligiös människa, måttligt intresserad av att ifrågasätta sin egen tro eller berika den med ny kunskap.

Saturnus försök att formalt kontrollera Oxen/fundamentet förklarar perfekt den myndiga artikeln som söker bortförklara själavandringsmotivet från kristendomen. Diverse tidiga kyrkoråd gjorde detsamma eftersom det fanns ett problem, en så framstående kyrkoledare som Origenes närde samma föreställning - den katolska encyklopedin förnekar att Origenes lärde ut själavandring, men varför bannlystes då Origenes läror?

Se även: Den eviga själen och kristna förenklingar.

Givet frågan om Regulus kan ge kungavärdighetens gåva till Saturnus i det här horoskopet, blir Saturnus försök att fjättra eller binda Satan i Oxens fot (början) till en fascinerande aspekt.

(Glöm inte hela den föregående diskussionen om den judiska drömmen om en kung som var BÅDE en världslig härskare och Guds prästerliga funktionär - enligt den här kartan skulle två funktioner i en person skava svårt. Saturnus och Solen är ju ömsesidiga fiender!)

På vems sida står egentligen den människa som har ett sådant här horoskop? Med ett sinne i Lejonet som domineras av en VERKSAMT OND Saturnus tecknas en lägre varelses försök att kapa kungavärdigheten och roffa åt sig problemformuleringen och placera den i SIN tradition (Saturnus). Vilken tradition är då detta? Saturnus och Månens ägare är här Solen och den hittar vi i Barnet eller den just pånyttfödda Vädurens tecken, i religionens hus. 

Detta är också egocentrismens tecken, som inte vill blicka bakåt och därför inte känner sin historia. Det lilla barnet är på väg BORT från sina föräldrar, bort från Saturnus, för att göra sin grej. Den här "kristna reklammannen" förefaller sitta fast i ett skruvstäd där Barnets alla försök att göra sin grej ändå hämmas eller styrs av den onda Formen Saturnus (traditionell kristen trosbekännelse) som hämmar Regulus - den gudomliga Konungen - från att kasta sin fulla välsignelse. 

Det vill säga, Regulus välsignar fullt ut och starkt (det skiljer bara en grad från en rak linje mellan stjärnan och Saturnus), men Saturnus ägs av den korttänkta Solen-i-Väduren och representerar därför en subjektivt färgad tradition. Denna Saturnus är inte en Äkta Historiker, en Äkta Traditionalist. Horoskopet tecknar väl kristendomens avsevärda problem med den nya bibelforskningen. Saturnus är konservativ och "själens form" bygger man inte om under bara ett människoliv. Förstå då hur bigotta och rigida människor blir om de har en STARK Saturnus som inte gör dem något gott i horoskopet!

Eftersom Solen är en verksam välgörare med Lejonet i första huset (och dessutom enligt sinnelaget verkar Guds vilja/nionde dharma-huset), är detta ett typiskt kluvet horoskop. Solens verksamhet har gudomlig sanktion, även om verksamheten bygger på ett ont eller skadligt fundament. 

Till denna djupgående ondska och vilja att mörklägga sanningen hör t.ex. Saturnus försök att kontrollera vad som händer i Oxens tecken, dvs. mellan livet och de fossiliserade rester som en gång var liv men som nu förstelat till objekt och materia. Oxen är "tingens tecken", vilket judarna stormande mot avgudabilder och illustrationer omvittnar. Oxens tecken lever sitt liv för vackra föremål!

På ett djupare plan är Oxen symbol för de dödas rike, det förkroppsligade livet på planeten Jorden. Att gå ned i Hades är alltså ur själens perspektiv att gå ner och ta sig en ny kropp - detsamma som den judiska föreställningen om "de dödas uppståndelse" förutom att judarna var så jordbundna (Adam = av jord) att de inte använde "död" metaforiskt utan bokstavligen tänkte sig att döda människor kunde rulla undan stenen eller porten till kryptan och komma tillbaka livs levande eller benknotor som kliver upp ur marken och får nytt kött på benen. Eller: som en Elias ande som ikläds en ny kropp och personlighet - Johannes Döparen. 

Judarna verkar också ha trott att man kunde överta avlidnas andar, Elisha ser Elias "himmelsfärd" och får därför sin läromästares "mantel" (2a Konungaboken). Tydligen övertar Elisha en "subtil kropp" ("manteln") från sin guru och blir bärare av "psykiskt stoff" som tidigare tillhört Elias. Ett mindre sympatiskt sätt att uttrycka saken är att Elisha villigt låter sig bli besatt av en annans ande! Men här nuddar vi kanske vid shaman-traditioner som inte nödvändigtvis har med själens natur att göra. Elias "himmelsfärd" antyder att han lämnar den "sublunära" eller jordiska sfären helt och hållet men att lärjungen lyckas absorbera subtilt stoff läraren lämnar efter sig. Elias själv går vidare.

Den fundamentalistiska reinkarnationsförnekarens Venus (anpassningsförmåga) har vid lunch nått Oxens tecken, men redan tidigt på morgonen står den under påverkan från Satans ömsom frestande och ömsom destruktiva inverkan. Med indisk aspektlära (aspekter går från tecken till tecken) är denna anspassbarhet troligen dubbelt skadad genom den verksamt onda Saturnus långa 270-graders kontrollaspekt. OND TRO kan dominera den här själen. Den vet vad som är sanning men begränsar ändå sin presentation. Sådana själar kommer inte med i Livets bok. 

Det är verkligen en gammaljudisk kamp mellan Ljuset och Mörkret på denna himmel men jag skulle inte vara så förmäten, inte utan exakt klockslag, att gissa vem som går segrande ur den kampen. Gud eller Satan. Det är inte ens helt klart om Gud verkligen är Gud eller Satan som förklätt sig till det goda!