Läser just nu rymdflygsforskaren och vetenskapsfilosofen Wolfgang Smiths kristallklara tankar i "Christian Gnosis" (2008). Boken är i huvudsak vigd åt den judiska kabbalan, hur den redan var fullt utvecklad på Jesus tid - vilket kan ses av ett antal viktiga passager från Paulus - och några varianter av den kristna kabbala som såg dagens ljus under renässansen.
Att bara kasta en blick på innehållsförteckningen i "The Wisdom" ger en föraning om en högtidsstund för alla som vuxit ur materialistiskt småbarnstänkande som det Richard Dawkins ägnat hela sitt liv åt!
I. Sophia Perennis and Modern Science
II. From Schrödinger's Cat to Thomistic Ontology
III. Eddington and the Primacy of the Corporeal
IV. Bell's Theorem and the Perennial Ontology
V. Celestial Corporeality
VI. The Extrapolated Universe
VII. The Pitfall of Astrophysical Cosmology
VIII. The Status of Geocentricism (den är helt okej!)
IX. Esoterism and Cosmology: From Ptolemy to Dante and Cusanus
X. Intelligent Design and Vertical Causation
XI. Interpreting Anthropic Coincidence
XII. Science and the Restoration of Culture
En del teman känns igen från de senaste tjugo åren av kosmologiska diskussioner och ältandet för och mot om Guds existens. Men Smiths tänkande är något i hästväg och får alla mina andra kosmologer i bokhyllan med deras försiktiga antaganden om att det faktiskt är något med vår existens som pekar bortom sig själv, att framstå som omogna studenter. Smith lutar sig bara tillbaka mot antikens avklarnade konceptioner och får med ens en tyngd i resonemangen som det är ljuvligt att lyssna till.
Smiths soltecken Vattumannen ÄR ett mäktigt tecken och tecknar intellektets högsta nivå. Och likväl har det inte utmärkt sig bland Nobelpristagarna i matematik och fysik. Det är möjligt att den här civilisationens tänkande är för litet för att Vattumannen ska komma till sin rätt. Symbolen indikerar inget mindre än det kosmiska medvetandet som tömmer ut sig i en ström av liv och medvetenhet destinerat mot mindre världar - en sådan som den vi lever i...
*****
Och just som jag skriver ner den här summariska bokanmälan ramlar ett nytt inköp in genom brevlådan! En elstöt av lycka går genom kroppen när jag vänder boken och ser den kinesiska kvinna som författat en grundlig genomgång av Plotinus lära om själen.
Mitt "tänkande" liv började runt 20 med kinesisk filosofi och har hamnat i Rom, som trots att kristna kallade henne för den Stora Horan producerade en av västerlandets mäktigaste tänkare i Plotinus. Den i Kanada boende dr. Jennifer Yhap verkar med sin positiva uppsyn summera hela min egen nyfikna om än hoppiga väg och visar, som judisk kabbala säger, att där det börjar, det slutar det (och börjar på nytt igen)!
*****
Den här mysteriösa vägkorsningen måste förevigas i ett horoskop! Postmannen ringde på dörren cirka 15.00 (boken var skrymmande), just som jag skrivit av kapitlen. Eftersom jag vet att det händer mycket i bokbildningens tecken Tvillingarna just nu, är det väl lika bra att låta det här ögonblicket med två böcker på samma gång (Tvillingarna = dualitet) tjäna som ett transithoroskop runt bloggarens eget, där sideriska Tvillingarna stiger i öster med de receptiva läskpappret Månen (strängt övervakad av Åldermannen Saturnus, stark i väster).
Men se, Månen i Vattumannen idag - Sol-Vattumannen Wolfgang Smith låg tydligen i luften för ett eko-omnämnande!
Och det är var ett viktigt ögonblick - se hur någon ILLUMINERAD - Solen - idag passerar Tvillingarnas 12 grad, samma grad den LJUSMOTTAGANDE och reflekterande Månen befann sig i vid bloggarens födelse. Att också filosofins Jupiter färdas med Solen under en tid är väl också spännande.
Jfr. Radiotjänsts knäppryck men glädje över att dra in massor av stålars genom att förgripa sig på folk som äger datorer och påstå att de köpt dem för att titta på svensk tv! Den diskussionen passar perfekt med Solen, Jupiter och Merkurius i kommunikationstecknet Tvillingarna.
Extra spännande, och det upptäcker jag först nu, är att Merkurius gick retrograd onsdagen den 26 juni strax efter klockan tre på eftermiddagen. Enligt Ptolemaios antika astrologitext Tetrabiblos är planeterna friska när de rör sig baklänges men sjuka i den rörelse framåt genom zodiaken vi idag anser normal. Detta för att en retrograd planet är i harmoni med Ouranus eller himmelens skenbara rörelse från öster till väster under ett dygn.
När jag skrev och 12.10 publicerade "Radiotjänst bryter mot EU:s direktiv" råkade jag tydligen något förekomma Merkurius när den kom åter till sans och i sin rörelse indikerade att den nu fattade den himmelska galoppen! :-) Vad om EU-logons stjärnor för övrigt? En symbol för Ouranos stjärnhimmel som ett tak som håller alla länder samman?
Jag skrev några rader om Smiths "Christian Gnosis" och publicerade på bloggen den 16/6 16.06 (numerologernas tagning på detta?). Återigen Vågen över Stockholms östra horisont (och i mitt femte dharma-hus för "andlig plikt", eller det man är skyldig sin inre individ). Den dagen täckte Solen och Jupiter intervallet 2-4 Tvillingarna med Solen på gång in i en perfekt konjunktion.
Man kan också notera hur Yhups bok har ett ynkligt ljuslila text på bokomslaget (lila är kristendomens heligaste färg) - Luftelementet i dess allra skiraste eller Platons former som måhända bara är synliga för dem som kastat de flesta förtöjningarna till sinnesorganens hemvist Jorden...
Jag har tidigare nystat i frågan om det femte elementet Eter först begränsar det som ska bli en ordnad värld, ett kosmos, genom Luftelementet. Minns hur ibland Eld brukar nämnas först men hos andra författare det är Luft (som i kabbalan) som föregår Ljuset.
"Och Gud sade, 'Varde ljus'..." (1a Mosebok). Yttrandet är Ordet (logos) är ande i rörelse (pneuma). Den formativa principen i astrologin är som sagt Saturnus, och indisk astrologi har bevarat traditionen att denna planet essentiellt tillhör Luftelementet. Den är i tandem med Solen vårt världs LOGOS eller Skapare.
Man skulle till och med kunna hävda att Mosebokens skapare som säger "Varde ljus" ÄR Saturnus, den sjunde himmelens herre, som skiljer världen från mörkret därutanför och ger världen Solen och Månen som ljuskällor. Det är kanske därför det är så populärt för låga liv att på feministiskt vis kasta skit över judendomen, islam och kristendomen för deras patriarkala fasoner. Det är pater Saturnus, vår världs skapare, dessa dumma smådjävlar muckar med, nihilister som går till storms mot själva de grundprinciper som gör deras eget liv möjligt. Lång väg kvar till förståelse...
I ett tidigare inlägg nämnde jag att Smith argumenterade i sin "The Wisdom..." för att det finns andlig kroppslighet även där inte den av Satan bundne materialisten inte kan nå och inte ens vill nå. Ur det här perspektivet är Purusha (hinduism), Adman Kadmon (kabbalans "ursprungliga och eviga människa") eller kristendomens Kristus vår VERKLIGA KROPP och det vi håller på med nu bara felorienterade dumheter.
*****
Pga. hinduismens förgrenade natur, lärde jag mig just av Wikipedia-länken att Purushas parallell till Kristus bara kan gälla Purushas tredje och högsta aspekt som Paramatman, den "Översjäl" bloggen ibland lite diffust slängt sig med.
Den Saturnus i dess positiva härskarläge i Vattumannen som astrologin talar om, illustrerar förvisso vårt solsystems Världssjäl i kontemplation av Översjälen, en orientering som Saturnus som människans själsliga form möjligen har som en potential. Känsliga frågor!
Är hela generationer "avstängda" från himmelen för att Saturnus som "karmaplanet" istället hänvisar dem att likt kreatur rikta sina blickar ner mot det fysiska och reda ut saker de kollektivt (som tidsavgränsade generationer) och individuellt måste reda ut? Vart tar kriminellt passiva nazityska borgare vägen i sitt nästa liv? Återföds de kollektivt under vissa astrologiska Saturnuspositioner, som markerar ämnen de inte kan komma förbi utan att bearbeta dem klart? Jag kan inte svära på att astrologin kan töjas till sådana resonemang och några säkra svar går väl inte att få...
Wikipedia-artikelns mellersta Purusha ("den inre Purusha") är rent kuslig för dess sysselsatthet av Jiva är exakt vad jag på denna blogg många gånger beskrivit som Saturnus i opposition till jiva-atmans symbol Solen (Vattuman/Lejon-axeln). Här har vi definitivt fått upp ett spår!
Utvikning. Det är mycket intressant att fundera varför Christer Sturmark, ordförande för ateistsekten Humanisterna, inte når upp till den fantastiska nivå hans Sol i Lejonet opposit Saturnus i Vattumannen antyder att han skulle kunna nå. Hans intresse de högre tingen finns där, och i gamla debattartiklar argumenterar han, visserligen inte så lite copycat-aktigt i förhållande till Richard Dawkins, mot de medeltida gamla gudsbevisen.
Förklaringen är att hans Måne i Jungfrun är ett alltför litet kärl för att kunna rymma den storhet som hans egen "kreationistiska" axel omvittnar. Men det kan också handla om den nästan paranoida rädsla som Mars + Venus i den biologiska naturens Kräfta upplever och där Mars i indisk astrologi riktar irrationell vrede mot just Saturnus i Luft - själens form! Nej tack, säger Sturmark, jag tror inte jag har någon själslig struktur som överlever detta sinne (Månen) i Jordelementets Jungfru, för mitt vegetativa jag (Mars + Venus i Vatten) för ett sånt herrans liv att jag omöjligen kan tänka på något annat sätt än de biologiska perspektiven föreskriver.
Sturmark har rätt i att hans ego dör med kroppen, men han klarar eller vill inte tänka bortom sin egen död. Detta är ett problem hos många födda med Solen i Lejonet (redan utan den protektionistiska och bevarande Kräftan): jiva-atman lägger all kraft på att leva fullt ut i detta fysiska liv och Saturnus eller själens form är därför inte något som roar dem nämnvärt... Även utan Solen i Lejonet skulle man kunna tänka sig att Mars/Venus i Kräftan förmodligen blir panikslagen av bara tanken på den fysiska organismens död. Och så slösas livet bort på att slåss mot de insikter som väntar bara de stillade sig ("still waters run deep" och höjde sig till nästa nivå - eller sjönk ner djupare än biologins vatten i sina medvetanden.
Med ledtrådarna från den andra Purusha - den som arbetar mot eller med JIVA - kan man därför misstänka att den minst signifikanta Purusha-aspekten, den "yttre Purusha som föds och dör" hänför sig till Saturnus i dess negativa härskarläge över Jordtecken Stenbocken (bossande över en liten Måne/Kräftan - den ständigt skiftande och obeständiga naturen).
Är det därför Stenbocken är så besatt av att bygga sig tusenårsriken, klättra högre än andra och resa monument till sin egen ära? Saturnus "patologiska yttringar" i det förtappade Jordelementet. Känsliga frågor! Astrologin kan innehålla motsvarande en "raslära" där alla faktiskt inte är jämlika under Himmelen. Det var här nazismen och svenska folket gick vilse, när de sökte upphöja en observation till en handlingsplan för att höja folkets "medelvärde". (Det idag sjukt aggressiva Närighetslivet och moderaterna använder andra metoder för att nå samma mål som nazisterna: standardhöjning för dem som anser sig tillhöra den ariska toppen.)
Det är därför så mycket ont karma finns att bränna i det här landet och det verkar som om det är just i dessa år hela skiten är tillbaka. De onda har definitivt inte blivit goda bara för att de fick vila några årtionden. De måste motas tillbaka, men i Sverige finns bara sparrisar. Vi får sitta vid sidan och se övriga världen ta krafttag mot marknadsliberalismen som förstör människors förstånd varje dag - titta på dummerjönsarna som spelar bort sina liv (datorspel eller spel och dobbel). Vilken nivå att existerar på! Bara ögon och motoriska färdigheter. "Vi tränar oss att bli som vilket djur i djungeln som helst."
Marknaden gläds åt att hålla dem fast på djurets evolutionsnivå, proppfulla av bara sinnessensationer och inte i närheten av den LUFT, den andemänniska, det här inlägget handlat om. Den verkliga Människan har naturligtvis alla födda under Saturnus och Månen del i, även om anden maskerats eller kanaliserats i andra riktningar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar