Kraftfulla look-alikes i Kräftan

Charisma Carpenter, amerikansk aktris. och Sveriges skiddrottning Charlotte Kalla. 

Det är faktiskt inte första gången Kalla hamnar i ett look-alike-inlägg, men här är snarlikhetsfaktorn  riktigt hög. De de här öppna och tilltalande ansiktena är en av Kräftans bästa "subtyper". Svenska karriäristen Pontus Gårdinger (20 juli 1964) är en annan siderisk Kräfta som också anknyter till samma typ och han med har ett orientaliskt drag över ögonen.

Det finns helt klart flera återkommande varianter av samma zodiaktecken, men det är inte lätt att samla ihop större mängder av samma sort. Som de här två visar är det inte så enkelt som att t.ex. Solen i Kräftan har samma ägare. Kallas Måne står i robusta Oxen medan aktrisen har sin i Fiskarna.

Däremot har båda extrem "charisma" och det är möjligt att Solen och Mars i samma tecken ger en "marsiansk" typ av Kräftan. Båda kvinnorna har definitiva "sängkammarögon", eller om man föredrar mer allmänna termer, en "sprudlande livskraft".

*****

Häromdagen blev jag sittande och stirrade länge på ett foto i AB av den fantastiska satirikern och serietecknaren Liv Strömquist. Att efter så många år tvingas inse att den västerländska zodiaken är helt ur spår och glömma bort de tusentals ansikten man kopplats till vissa zodiaktecken har tagit några år. Jag blir fortfarande hämmad när en intuition kommer och börjar "tänka klokt". "Är den här gissningen en följd av erfarenheterna av den tropiska zodiaken, eller är det en intuition som anpassats till den djupa, ålderdomliga zodiaken?"

Flera bekanta (och deras soltecken eller andra viktiga horoskopingredienser) fladdrade förbi mitt inre öga och jag fick inte någon tydlig respons från minnet. Det här är nu inte så underligt, de allra flesta horoskop är väldigt jämnt blandade och i hela mitt liv har bara en enda människa gissat rätt på mitt soltecken (som händelsevis råkar vara Vågen enligt både den sideriska och tropiska zodiaken). 

Den här oförmågan hos andra att se vem JAG är, beror förstås på att Månen ligger i ascendent och opponeras akut från Saturnus i väster. Det är med andra ord två planeter och tecken som tränger sig förbi och "målar över" Vågens tecken. När jag spikade "Kräftan" för Liv Strömquist var det därför med yttersta tvekan.

Jag hade ett halvt rätt, om ens det. Men det är onekligen intressant att just ha läst Strömquist tala om hur hon återvänder till det kvinnliga mensblodet som en utgångspunkt för sin feminism, och sedan inse att vi har att göra med en Sol-Stenbock - ett konkret och jordnära tecken (en av de bekanta som fladdrade förbi var för övrigt en Sol-Stenbock). Samtidigt är blodets planet Månen FALLEN i Skorpionens tecken när satirikern föds och Månens innersta, dess disponent, visar sig också vara FALLEN, där den står, Mars i KRÄFTAN.

Som sagt, ett halvt rätt för att ha hittat kvinnoplaneten Månens hemliga disponent eller, som indierna säger, planetens dolda själ. Den fallna Mars i Kräftan har inte producerat mycket gott enligt den här bloggen, men det beror ju på att den dykt upp just i fallna eller problematiska omständigheter (som överrepresentationen bland hbt-folket, nu senast upptäckte i samband med Maja Ivarssons självutlämnande sommarprat om våldtäkten).

Men Liv Strömquist tycks ha hittat precis rätt förhållande till den här lama krigaren. Den är feg och inte hjältemodig och jag har flera gånger beskrivit min upplevelse av Mars-Kräftan: den ägnar sig åt att ge tjuvnyp och vara småelak. Den är alltför orienterat mot den egna säkerheten (Kräftan = protektionism) för att våga satsa helt och hållet. Men underfundig satir är precis rätt nivå på Mars våldsamhet!

Eftersom psyket/Månen också är fallet i Skorpionen finns därför alla förutsättningar för en riktigt stingande satir! Och Solen i Stenbocken är förstås patriarkatet som Strömquist bekrigar från sin havererade kvinnliga sida i födelsehoroskopet.

Apropå feministiska angrepp på patriarkala strukturer kan man tolka artistens kungamakare Regulus och strukturskapande Saturnus på två sätt: antingen som att den Saturnus vägrar att ta emot kungavärdighetens välsignelse. Detta blir naturligtvis en förödande signal angående artistens eget livsverk, den dagaktiva Solen "ägs" ju av denna Saturnus. 

Faktum är att alla födslar i Stenbocken eller Vattumannen är lite av en paradox eftersom deras själva livsinsats (Solen) sker i krig med den bakomliggande "själsliga strukturen" (Saturnus). Det är som om födelser till de två saturniska tecknen är födelse framtvingade av karmisk nödvändighet och inte av fri vilja. 

Frihet och tvång ÄR ett problem som kräver sin lösning när dessa ömsesidiga fiender hamnar i det udda förhållandet att tvånget disponerar över den fria utlevelsens Sol. Och det är väl ingen hemlighet att på djupet saturniska typer är seriösa och inte ger ett vitten för "spontanitet". Saturnus kontrollerar således Solen totalt.

Men kungamakaren Regulus välsignar Lejonet - chefskap och kunga- eller drottningvärdighet. Regulus står på Solens sida. Här kilar sig istället den kalla Saturnus emellan med sitt distanserande mätande av avstånd och position. Saturnus är en regissör helt enkelt men sällan smittsamt livfull framför kameran (Woody Allens horoskop är något alldeles extra i det här fallet).

På något sätt måste den här frostiga glädjedödaren i klart maskulina Lejonet ha med artistens satir mot det manliga eller patriarkala samhället att göra. Saturnus själv är själva sinnebilden för Saturnus så att en kvinnas födelse med Solen i Saturnus negativa tecken mer än något annat förefaller vara en själ som under högljudda protester tvingats till återfödelse i en kvinnlig kropp. 

Några av de mest manhaftiga kvinnor jag någonsin mött har alla varit sideriska Stenbockar. Hos vissa har det yttrat sig som en hämningslös brist på respekt för kvinnlig sedesamhet - här är en basen för den typiska pojkflickan som rider och boxas och överhuvudtaget vill bevisa sig inom alla traditionellt manliga arter. Men sedan finns det sådana som Liv Strömquist, vars feminina halva är så trasig att bli blir sittande och kommenterande manssamhället ur feministiskt perspektiv istället. 

Fallen Måne, fallen Mars och så kvinnoplaneten Venus "sönderbränd" av Solen med dess hatiska förhållande till sin disponent, den patriarkala Saturnus. Fatta slitningarna! Det är fenomenalt att så mycket gott kommer ur en sådan här himmel i formen av egensinnig satir. Men Mars i Kräftan är inte bara småelakt, den har också en lätthet och en humor. Den (borttappade) kvinna jag haft roligast ihop med i livet hade en graverande störning mellan Mars i Kräftan som destabiliserade Solen i Vågen. Neurotisk och lätt ur balans, var hon likväl fylld av småbitskt bus.

Och jag kan berätta hur jag efter säkert 30 sekunders stirrande på fotot kom fram till att det var "Kräfta" som signalerade starkast: i de den här gången distinkt orientaliska ögonen såg jag en rädd och defensiv liten flicka, en sårad liten fågelunge. Alla har sitt sätt att jobba via symboler för att nå det zodiaktecknen man vågar satsa på i en gissningslek.

*****

Tillägg

Klicka för större bild

På förekommen anledning - se läsarkommentar nedan - vill jag lägga till en annan look-alike som direkt erbjöd sig. Carpenter, när hon låter leendet vila, går in i en mild, mycket mild grundton som gör henne extremt lik Charlize Theron, det lilla nakna naturbarnet som förklarat att hon gärna struttar runt framför kameran som Gud skapade henne, som gjort en lovprisad roll av förstörd kvinna i filmen Monster, och som bevittnade sin egen mor skjuta ihjäl ett avskum till äkta make. 

En gammal ex, siderisk Sol-Kräfta i soluppgången (vilket jag nu fattat) uppvisade Kräftans alla tecken: ville ha oss i badet jämt och ständigt, surade enormt och kunde inte ta förluster, jobbade med bar, och växte upp enbart med sin frånskilda mor - likt Theron - plus en hoper andra intressanta nycklar. Inte någonting faktiskt, som påminner om det storsinta och lätt storhetsvansinniga Lejon som t.ex. artisten Carola så övertydligt uttrycker. 

I barnjobbet visade exet inga ledarambitioner, vilket en annan ex, Oxe men med Lejonascendent gjorde. Enligt tropisk zodiak skulle denna kvinna, som gick vidare i livet till chefsbefattningar, ha haft den underdåniga Jungfrun, vilket totalt inte stämde med dennes bossiga och patroniserande stil - Lejonet är inte i sig bossig och patroniserande, men Solen i Oxen är inte en optimal kombination när den ska ut genom en Lejonascendent!)

Vinkarna om Charlize Theron pekar förstås mot Kräftan, zodiakens "naturligt patologiserande" tecken. Det tillhör Naturen, Månen och den vegetativa själens natur att vara så här feminint vag att alla kan läsa in sin egen berättelse i den. Men det är intressant att siderisk Kräfta dominerade bland skådespelarascendenter i ett gammalt test på bloggen, vilket jag tog som tecken på att de tar regi bra, samtidigt som Lejonet förvisso är ett dramatiskt och utagerande tecken. Det kanske är svårt att skilja äkta vara från en copycat, en som bara lånar Lejon-Solens ljus och via den reflekterande Mån-Kräftan piskar upp en imitation av solstormar?

Därför, som svar på läsarkommentaren: Nej, det är Kräftans tendens att IDENTIFIERA SIG MED PRECIS ALLT som gör att den inte kan nå distans och se vad som är vad. Kräftan och Månen förblir länge satelliter och slavar under Negativiteten som Moder Jord utsänder. Fastän själv född med Månen i det lätta Luftelementet är Månen i öster en så viktig position att det tog 45 år på denna jord att övervinna tendensen att sitta fast i oandligt tänkande (den låga "vattenatmosfären" nära jorden) - en låg "psyksmet" som Månen och Kräftans tecken bossar över. 

Det är i denna region copycats och vanföreställningar frodas ("den irrationella själens naturliga patologi" - att hela tiden vrida sig ("pathos" = rotation) med varje månfas och aldrig hitta sinnesro nog att se stillastående och självklara sanningen - att Ouranos är evig). Hela den västerländska astrologin framlever sitt pseudoliv i denna, Platons relativa domän av "process" (där zodiaktecknen inte står stadigt utan kidnappats ner av den låga Månen, annex till Jorden, där de förskjuts, så att dödens Skorpion och mördaregenskaper plötsligt börjar vidhäfta den goda gurun, Skyttens tecken). 

Att jag säger detta från en siderisk blogg hjälper tyvärr inte hjälpa dem som ännu inte börjat uppstiga ur sitt undervattensläge. För dessa är frågor som rör själens rening och slutgiltiga "illumination" överkurs eller avlägsna mål. Andra delmål förklarar detta jordeliv. Sanningen om den sideriska zodiaken kräver alltså att man slutat missbruka sina sinnen genom spel, film och annat som "processas" i Månen och som ändå bara bryts ut och pissas ut igen. 

Platons idévärld är inte samma sak som instanserna, men det instanserna (Charisma och Charlize) bör i teorin mer eller mindre tydligt återspegla ett bakomliggande tankekomplex (och tankarna är faktiskt också bara ett clustrat yttre hölje eftersom ingen kan se eller förstå vad en arketyp egentligen är). 

Jordelementets konkretion ger den stabilitet åt Vatten som Vatten i sig saknar och Jord har därför (lustigt nog) bättre förutsättningar att hitta sanningen än ständigt rinnande Vatten. Vatten är det själens syndafall som fortfarande pågår ("Vägen ned"). När man kraschar i Jordelementet bryts fallet och nu kommer ett eller flera liv att ägnas åt "realism"! Att med "yttre kryckor" bygga upp en "fundamentalistisk" verklighetsuppfattning.

Dessa kvinnor är i mina ögon inte Lejon men båda hypertydliga Kräftor! (Charlotta Kallas beskriv sina framgångar som att hon inte konkurrerande mot någon annan utan "inåt" mot sig själv. Det är en typiskt Kräft-tanke!)

Det är naturligtvis knäckande för många som gärna vill vara kung att plötsligt "nedgraderas" till nummer två, Månen.

Men det är väl deras karma, som råkar hitta den sideriska zodiaken som rubbar alla invanda cirklar i det lägre sinnets region. En släkting, tropiskt Mån-Lejon, anpassade sig direkt till nyheten om att hon hade Månen i (sideriska) Kräftan. Helt utan dramatiska tendenser och en inåtvänd slav under tv- och filmfrossande verkade tvärtom förlöst över att hitta hem till sin sanna natur. 

Hennes livslånga bästa väninna blev istället helt ursinnig över att Solen-i-dominanta-Lejonet nu togs ifrån henne och hon förklarades vara en mjukis! (På avstånd kunde jag konstatera att hela bästisens liv gick i den robusta matronans tecken, massor av barn och hus och hem intill leda).

Supermamman uppvisade i själva verket den irrationella Kräftans envishet när hon mot bättre och sundare astronomisk förståelse av astronomin bakom astrologin ville fortsätta vara "Solen i Lejonet". ("Crab fight until death")

:-)