Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


tisdag 26 juni 2012

Frihetlig Skytt och bunden Oxe = problem?

Efter att an anhörig meddelat att jag valde fel av tre i tiden rätt näraliggande horoskop med anledning av ett remarkabelt livsöde som presenterades i SvD i november 2011, ersätts det felaktiga horoskopet med rätt karta. Det är naturligtvis en självklarhet att man måste ha en korrekt stjärnhimmel om man försöker förstå de tecken som tornar upp sig från tid till annan.

Eftersom mycket av texten var av allmän karaktär och några kommentarer gällde fenomen som låg på himlen en längre tid, "återvinner" jag en del av den ursprungliga texten.

*****

SvD berättar historien om en människa som kämpat mot fler inre demoner än Ingmar Bergman själv, men det är också berättelsen om hur det kan hjälpa att få en etikett på vad man ditintills inte haft ord för.

I antiken var det astrologin som tillhandahöll dessa begrepp och i händelse av sjukdom var det gudarna som måste blidkas. Djuppsykologen Carl-Gustav Jung spann vidare på den här tanken i orden riktade till västerlänningen i gemen: "gudarna du vände ryggen har kommit åter som dina sjukdomar." Västerlänningen är mer psykiskt sjuk än kanske någon annan kultur på jorden och varför?

Den försumlighet en egocentrerad ateist visar mot "himmelen" (vi har inga andra ord för det vi talar om nu) kommer åter i senare liv eftersom psyket är en odödlig process. Först möter man det förflutnas skuggor där de hör hemma, i psykets värld, men för den som inte längre känns vid psyket söker sig ödet ett steg längre ner i verkligheten och manifesterar sig som somatisk sjukdom.

Allt detta var självklart för antikens vise, och motvilligt, mycket motvilligt, erkänner även dagens medicin det psykosomatiska sammanhanget. Men eftersom "himmelen" har eliminerats av den egocentriska och ateistiska västkulturen går det inte längre att förstå den stora bild som läran om Världssjälen utgör. 

Det är likväl fascinerande att kemisterna hittat mediciner att plugga igen hålen i den biokemiska versionen av andesjälen och åtminstone hålla symptomen stångna. De lidande människorna får ett andningshål i detta liv, en viss omstart. De verkliga problemen som sitter i själens långa minne, kanske de får ta sig an i ett kommande liv. 

Jag kan själv intyga hur värdefullt det är att få ord och förklaringar för det som händer i livet, var sig på det externa planet eller intrapsykiskt. Via ett generöst drömliv har jag lyckats rekonstruera tusen år av själslig aktivitet och ser nu hur det här livet är fullständigt logiskt i skenet av vad mina föregångare i andra tider haft för sig. Allt har sannerligen inte varit vackert!

SvD:s intervjuobjekt Janssons historik var så extrem att jag var tvungen att leta på nätet efter ett möjligt födelsedatum för ett horoskop. Man kunde tro att artikelns åldersangivelse och hemstad skulle räcka, men i det här fallet fanns det faktiskt tre personer med samma namn födda 1964. 

Det här blir därför en gissningstävling - vilken karta passar det beskrivna livsödet bäst? Lustigt nog är alla tre i staden bosatta Håkan Jansson födda i september eller oktober men efter att ha granskat var och en av dagarna under några sekunder, återvände jag till den tidigaste födelsedagen.

[Vilket alltså visade sig vara två veckor för tidigt, här är horoskopet för rätt dygn även om födelsetimman är okänd.]


Skälen till mitt felaktiga antagande var att jag tyckte Månen klenast placerad i det horoskopet, med en Måne i Luft (Vågen) under attack från den "fallna" Mars i Kräftan. Detta är en känd problemskapare, så jag känner mig ursäktad som valde fel!

Men tittar vi på sinnelagets Måne i det korrekta horoskopet finns här också en beskärd del av problem, vilka tidigare förts på tal i olika sammanhang. Inte minst den friktionsfyllda samexistensen mellan det fysiska eller fysiologiska Jordelementet och den visuella eller "skådande" Elden.

Sinnet/Månen i Skytten agerar här så expansivt som dess herre Jupiter tillåter. Jag har uttryckt tvivel om den filosofiska och expansionslystna Jupiters intresse av att förstå mer när den gästar den stillastående Oxen (Moder Jord). Symbolen Oxen och Skytten rimmar inte med varandra, den förra vill identifiera sig med sitt fysiska substrat medan Skyttens symbol indikerar en livsande (pilen) som just ska till att avlossas om lämna det halvdana fuskbygge som människan är, konstruerad till hälften av en kropp som kommer från djurriket. Innehavaren hade som sagt otaliga gånger sökt ta livet av sig för att få "flyga iväg" som fri själ!

Men det för oss till en annan sak om frihetsplaneten Jupiters tvivelaktiga placering i Oxen (vi har den hos den ateistiska lögnaren Christer Sturmark och den lika småljugande Fredrik Reinfeldt, båda män utan livsfilosofi och helt försvurna åt materialismen).

I just detta skede av Jupiters bana under hösten 1964 befann sig den expansiva på rak linje med antikens onda stjärna Algol, av judarna kallad Satans huvud, den vrånge. Jag har även tidigare upplevt - bara genom spridda intryck förvisso - att Jupiter i Oxen med eller utan Satans hjälp tycks leda till en korrumperad eller galen bild av vari frihet består. Naturligtvis kan mannens många självmordsförsök under den sjuka tiden beskrivas som Den Ondes falska viskningar i innerörat om hur att skaffa sig frihet.

Som sagt, Moderaterna och Humanisterna är i dag Sveriges två värsta pseudolösningar på den utmaning Människan står inför, hur hon ska återvinna sin värdighet efter årtionden av materialistisk - död - konsumtionskultur som bett henne glömma bort att hon faktiskt lever på ett jordklot som ber henne delta för att göra världen bättre.

*****

Jag noterade redan i det första skriveriet hur fixstjärnan Algol gör hån av allt vad religion och filosofi heter. Detta nog så tänkvärda omen insåg jag då att jag aldrig kommenterat i samband med Christer Sturmark, pöbelns egen ateistiska överstepräst. 
Ett annat uppseendeväckande fall av den sataniskt vrånga Algol var när det borgerliga Juholtdrevet för att "kuppa bort" den hotfulla kommande motståndaren till Reinfeldt valet 2014 stimmade som värst. 

Mitt i denna kaskad av demonisk ondsinthet grep själva Djävulen tag i ett socialdemokratiskt kommunalborgarråd, den enda som besatt stod upp och krävde (utifrån Aftonbladets fabricerade "bevis") Håkan Juholts avgång. Och vad avslöjar kommunpolitikerns födelsehimmel om inte Solen (partiledare) i direkt opposition till Djävulen själv! Jag tror man kan kalla astrologin för "studiet av våra olika Akilleshälar" - punkter där ondskan har lättast att tränga in i oss och reducera oss till mediokra varelser. 

Egentligen är vi nästan är gudar men t.o.m. denna sanning lyckas den korruptionens kraft vi kan kalla Djävulen förvanska: övermodiga materialister berömmer sig numera av sin förmåga att bygga datorer som "simulerar gudomlig intelligens". Det är rent parodiskt hur korttänkt den "sekulära humanisten" är. 

Men han/hon ser inte hur fånigt alla denna ävlan ter sig från "himmelen" för han/hon kan inte längre frigöra sig från den jordbundna människocentreringen. Den tjänar henne som en borg från vilken hon lustigt nog fortsätter hötta näven mot en himmel och Gud hon hävdar inte finns där! Är detta slutet på den sekulära kulturen - alla har reducerat sig till fullständiga dårar? Alla har blivit små satar, Guds vedersägare. Korrupt, felskriven mjukvara i en hel civilisation.

Om de märkliga speglingarna fram och åter mellan människa och kosmos visste antikens proto-psykologer. Och här står vi år 2011 som fån men med ett självbelåtet leende över läpparna, vi som tror vi vet mer. Jag har en tvärateistisk bekant som föraktar astrologin och gör sig lustig över antikens teorier om bl.a. en homunculus inom individen. Han är helt oförmögen att förstå metaforer och företer i övrigt samma symptom som SvD:s intervjuobjekt före medicineringen. Tio sekunder långt minne, grötigt och osammanhängande tänkande, minsta humörsvängning leder till ett vettlöst svammel om allt utom sakfrågan.

Intervjuobjektet delar generöst med sig av sin upplevelse innan medicinen gav honom ett andrum och en chans att börja bearbeta sina upplevelser:

[Om medicinen] Det var som att komma till himmelriket. Jag kunde äntligen tänka klart en tanke. Jag kunde observera vad som fanns runt mig och komma ihåg det. Det var som att jag fick en liten gubbe i huvudet som under en nanosekund fick mig att tänka över mina impulser. 
Den lilla gubben i huvudet är förstås inte homunculus men väl Nya Testamentets beskrivning av "den stilla inre rösten", dvs. anden eller vårt samvete. Tittar vi åter på Jupiter i horoskopet och hur belägrad den är av Satan, korrumperaren, kanske det tänds en förståelsens stjärna här och var.

Detta är astrologi, mer potent för psykologiskt arbete än psykologin själv! Eller säg så här: vore det inte för att antikens tänkare lagt en solid grund hade vi inte suttit här nu, kapabla till djupsinniga reflektioner. Hela den moderna människans språkbruk utgår från zodiakens mysterier.

***** 

Att, som SvD-artikeln berättar, vilja sova i en trång låda av wellpapp återkallar förstås tankar om att återvända till det trygga moderlivet. Här påminns man förstås av den fallna Mars i Kräftan, ett omen om en försvagad förmåga att frigöra sig från den skyddande men till sist kvävande modersfiguren. Att Mars ligger i åttonde huset (död och korruption) när man använder Mån-Skytten som provisorisk ascendent är naturligtvis talande, men bara ur det lunära perspektivet.


Med korrekt födelsedag måste man här fråga sig lite vad som händer när dels sinnelagets disponent är "Algol-infekterad" och samtidigt står kopplad till den södra månnoden som indikerar bestraffning eller halshuggning. I inlägget om Björn Borg och Ingmar Stenmark föreslog jag hypotetiskt att det kanske i själva verket är bra för en rörlig idrottsman att ha sitt sinne "avkapat" från den krävande och immobiliserande placeringen i Moder Jords extremt negativa hägn. 

Men vad händer när Månen står i extremt positiva Skytten men sinnets förfogare Jupiter involverat sig med Satans korruption i det materiella mörkret? Här behövs många, många flera horoskop med samma signatur innan man törs säga om det finns någon typisk tendens. Att dessa ömsesidigt destruktiva symboler vittnar om problem, är dock helt klart. Jag har under de senaste årens nya intresse för astrologin (efter upptäckten av den sideriska zodiaken) hittat flera problem året 1964. 

Där SvD:s intervjuobjekt har Saturnus som låser Venus via opposition, där har jag istället hittat en Saturnus som låser Mån-Lejonet via opposition. I det fallet fanns mental inspärrning en tid under ungdomen och ett antal år senare våldsamma gräl med modern som slutade i (den deprimerade) moderns självmord. 

Efter att massmördaren Anders Breivik visat världen vilken dårskap som kan bo i en extremt angripen Måne i Lejonet, var det naturligtvis intressant att hitta Intelligensens- och Konceptualismens axel (Lejonet/Vattumannen) som den enda som stod ut i en studie av 50-talet horoskop med svåra psykiska problem. Man skulle t.ex. kunna tänka sig att det här horoskopet har den axeln förlagd till två av de prominenta hörnhusen. 

Det skulle nämligen också framhäva den sataniskt korrumperade Jupiter genom en hörnhusplacering så att ett ytterligt "tamasiskt" livsöde resulterar, om vilket indierna dramatiskt sagt att det kan gå så långt som till ren dårskap. (Nu är Anders Borgs "ekonomiska politik" i riktigt blåsväder, för övrigt. En annan frihetlig Skytt men som släpar på en stor portion av den "mörka energin" Tamas guna.)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag kan i alla fall ge dig ett till fall med samma signatur: Jag hade en "nätbekant", en skrivarvän som var född dagen före. Han var rullstolsbunden (använde själv det ordet, inte det numera oftare förekommande eufemiska "rullstolsburen")men jag vet inte om han alltid varit det. Överlag en dyster person, kallade sig själv dystopisk. Nämnde ett dåligt förhållande till föräldrarna, mamman överbeskyddande och pappan ville aldrig ha honom, ville att han skulle aborteras som foster (mars i kräftan i 8:e är talande!) Han visste att jag var andligt intresserad, men själv var han antipatiskt inställd till tro och andlighet. Ändå bad han mig explicit att berätta om min inställning i frågan, så det fanns en nyfikenhet inför ämnet hos honom ändå, och vi hade en mejlväxling. Jag upplevde att han var en person som egentligen ville, men inte kunde, tro. Jag skrev bl a att jag trodde på "mind over matter" och då replikerade han att han trodde på "matter over mind". Det är verkligen slående att sätta allt detta i samband med horoskopet ovan, och det du skriver om det. Tyvärr är han inte medlem på sajten längre, så vi har inte kontakt längre.
S

Seaward sa...

Oj. Jag hoppas verkligen ströläsare av detta inlägg också riktar blicken ner mot kommentarspalten. Det var en formidabel bekräftelse på vad Claudius Ptolemaios sade i sin Tetrabiblos på 100-talet: att zodiaktecknens berättelse tydligt kan förnimmas i livsödet.

Det sade han när ännu den ursprungliga sideriska zodiakens tecken sammanföll med grekernas olycksaliga beslut att koppla Väduren till vårdagjämningen. Men idag, i väst, skulle denna spänning mellan Oxe och Skytt benämnas som ett förhållande mellan en Sol-Våg och en Mån-Stenbock och helt missa målet! Våg och Stenbock har ju en utmärkt synergi.