Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


söndag 11 september 2011

Skönhet - iransk stil


Slötittade åter på rollistor på imdb och kunde plötsligt inte slita blicken från en iransk medspelerska till Leonard DiCaprio i en långfilm från 2008. Fotot var värdelöst, alldeles för mörkt men ändå. Jag vill tro att jag inte är rasist, men antalet kvinnor av distinkt främmande härkomst som jag tittat två gånger på har varit försvinnande litet genom hela livet. 

Nu har jag lärt mig lita på mina egna reaktioner och vet att den sideriska zodiaken kommer att avslöja något som redan känslan säger. Jag lägger en minut på att räkna ut horoskopet för kvinnan vars ansikte sade mig tusen gånger mer än lika många europeiska fotomodeller - plastiga och vulgära. 

Och vem kan förvånas? Det är stjärnhimlarna som kommunicerar med varandra över tid och rum! Precis som min f.n. bäste manlige vän med fyra planeter i Tvillingarna, matchar den iranska skönheten min "mottagliga" Måne på Tvillingascendenten perfekt med sitt kraftfulla Tvillinghoroskop!

Det är nästan löjligt hur astrologin visar hur kaka söker maka även om de två aldrig kommer varandra närmare än ett foto på bildskärmen och generationsskillnaderna skulle göra det ett verkligt möte minst sagt krystat....




Bortsett från Jupiter i Skorpionen är det här ett horoskop helt i Luftens eller kreativitetens tecken. Luft och Eld - fast Eld "driver inte på" i det här horoskopet vilket lätt kan inses om man studerar de båda placeringarna. Jag tvekar därför att kalla det ett "varmluftshoroskop". Ingen planet i ett Eldtecken är yttersta disponent för någon kedja av sammanhang. Vi återkommer till den saken.

Man kan särskilt notera samma "upphöjda" Saturnus i Vågen som diskuterats några gånger i samband med unga svenska politiker och där nya Annie Lööf (c) fick distinkt underkänt, upplevde jag att Gustav Fridolin (mp) hade bra tumme med denna symbol för perfekt rättrådighet.

Även Golshifteh Farahani har en perfekt fungerande Saturnus så långt man kan avgöra utan de äkta husen. (Jag har som någon märker tröttnat på att använda Månen som substitutascendent. Med oddsen 12:1 att måntecknet verkligen också är ascendenttecknet kan man lika gärna bespara sig onödigt spekulerande kring planeterna i husen.)

Denna Saturnus aspekterar inget förutom Ketu (och tre av husen, om vilka vi alltså inget kan säga). I indisk astrologi är det inget ohälsotecken att en planet inte kastar aspekter (i väst har man fått det till att en sådan planeten skulle sakna "integration" med övriga horoskopet). I indisk tradition är det inte fullt så enkelt, alla planeter utom dem i sina hemmatecken har alltid en disponent över sig. Det existerar inget sådant som total alienation.

För extrem skärpa, se föregående inlägg om Alexander Bard och hans Mars i Tvillingarna. Hos iranskan finns inte bara skärpan utan via Saturnus också förståndet att hålla tungan rätt i mun!

Precis som Madonna saknar aktrisen helt planeter i Jord - och jag tycker faktiskt de liknar varandra lite i ansiktet. Madonna har Tvillingarnas härskare Merkurius stigande exakt i öster i Lejonet (iranskans Venustecken). 

Farahani är emellertid vad fräsiga Eld- och Vattenkonflikten Madonna inte är (i detta liv): en blå avatar, en hög själ har frivilligt stigit ner på jorden för att skänka människorna en påminnelse om vad sann skönhet är! 

Venus i Lejonet är intressant placerad. Tekniskt är Solen Venus fiende, men ofta verkar de här två fungera tillsammans i praktiken. Konstnärliga begåvningar har ofta Solen och Venus nära varandra, till synes utan någon harm.

Venus i Lejonet är förstås estradörernas placering - utom i undertecknads fall, jag avskyr att stå på podium och tala inför folk. Men enbart Venus i ett extrovert tecken (eller rent sceniskt, som Lejonet är), är naturligtvis inte enda budet i en sådan fråga.

Å ena sidan är aktrisens Venus den som förfogar över formsäkra Saturnus i Vågen, å andra sidan är det Solen själv som förfogar över denna varma och trofasta Venus. Solen är nu det mest komplexa i hela horoskopet pga. det nästan otydbara myllret i Tvillingarna.

Det går emellertid att reducera sakerna en smula: Merkurius hemma i härskarläge i Tvillingarna gör att både Sol, Måne, Mars och Rahu disponeras från hemmaplan, av Merkurius. Vi kan således säga att det egentligen är Merkurius som förfogar över Venus i Lejonet som i sin tur förfogar över den perfekt harmoniska formen i Vågen.

Merkurius --> Venus --> Saturnus

Med mindre än en födelse sent på dygnet så att Månen hunnit passera Merkurius och Solen är dessa båda tillsammans horoskopets atma karaka, själsindikatorn. Ingen annan planet ligger så långt fram som den 24e graden i sitt tecken.

Atma karaka-parametern används sällan på bloggen, men jag återvände nyligen till den i ett obskyrt inlägg betitlat Den glaserade själen. Iranskan har nu Merkurius bränd av Solen så det verkar rimligt att skriva om kedjan:

Solen --> Venus --> Saturnus

Det är alltså Solen som är själens signifikator här, vilket den händelsevis är även förutan läran om atma karaka! Vidare finns en tradition som kallar Saturnus för själens form.

Då Saturnus "essens" enligt indisk astrologi är Luft har vi således en indikation om att Luftelementet ÄR andesjälens hemvist. Det har redan utretts och kopplats till att det grekiska ordet pneuma (luft i rörelse, osynlig rörare). Kan tilläggas att Merkurius via rörliga (sattviska) tecknet Tvillingarna också har en tydlig tradition som själssignifikator - kärt barn har många namn!

Kort sagt, fast Saturnus står sist i den här kedjan av disponenter "äger" den horoskopet så långt man kan bedöma himlen som rena idéer (Platons former). Saturnus som själens form är ytterst sett alltid den ytterste röraren - den sjunde och yttersta kretsen innan den eviga åttonde sfären, stjärnhimlen (och bortom den Aristoteles primala rörare).

Solen är i dubbel mening atma karaka, själens sigifikator men Saturnus dess form och dess telos, dess slutmål.

Det är Saturnus som drar människan mot ålderdom och död och som Liemannen befriar Saturnus åter människan till hennes sanna form - en andesjäl.

Relationen mellan dessa andesjälens signifikatorer Solen och Saturnus, undslipper mig för närvarande. Jag misstänker att Solen som signifikator för jiva-atman inte är riktigt samma sak som Saturnus som atmans signifikator.

Jiva betyder "levande", dvs inkarnerad eller förkroppsligad själ. Saturnus som essentiell Luftplanet eller som "själens form" skulle kunna indikera själen utan jordisk kropp!

Bortom Saturnus finns inte längre några distinkta själar att se - i stjärnhimlen (den åttonde sfären) hittar man transpersonella arketyper, inte minst zodiakbältets tolv figurer. Jag är inte helt klar med den egna rekonstruktionen av det antika kosmos än, men se t.ex. inlägget om filosofen Kant för tanken om Saturnus när den vänder sig bort från solsystemet och tar del av världsrymden. Där tar Saturnus del av Världssjälens form och den individuella själen blir en icke-fråga.

(Min favoritpsykolog, nyplatonske James Hillman tycks tyvärr inte ha förstått att Världssjälen inte tar slut i och med vårt solsystem, jag får intrycket av att han, en nymåne i Fiskarna, i bok efter bok antyder att Världssjälen t.o.m. är något så ringa som själen i Moder Jord! Den geniala matematikern och sekulär humanism-bekämparen David Berlinski har förstått den antika världsbilden bättre i den bok jag tipsade om här.)

Vad jag säkert kan konstatera är att vi har ett horoskop för en kvinna med de två teoretiskt mest andliga planeterna i huvudroller.

Var det därför jag fastnade så stenhårt för ett foto på Farahani fast det var så förmörkat på imdb (se  här) att det alls inte gjorde kvinnans behagfulla ansikte rättvisa. Var det mörklagda fotot en dold signal från bortom denna värld, en förlösande rening efter att ha observerat den gyttjiga smet Alexander Bard syltat in sig så totalt i? (Se förra inlägget.)


Inga kommentarer: