När själviskhet poserar som något mer (poker)

[Ett inlägg som knappt hunnit svalna förrän DN återaktualiserar temat "poker & ränksmidare"... Även AB och Expr.]

Här följer ett rasande intressant horoskop med anledning av gårdagens påminnelse i inlägget om den avancerade skattesmitaren Loa Falkman att "den lätta framgångens", "de lätta pengarnas" Jupiter utmärker sig över förväntat genomsnitt i Vågen i horoskop för brottsdömda. 

Här dyker så fallet upp med det unga svenska pokerproffset som listigt försökt minska sin egen skattebörda genom avtal med andra som skulle få del av eventuella vinster, men också skattepliktigheten (Expressen). 

Jag gissar att motivet till arrangemanget var att ta udden av en progressiv marginalskatt eller liknande. Simpelt självtjänande hos pokerproffset med andra ord. Skatteverket vidhöll att spelaren själv var skattskyldig till de vinster han drog in och straffade honom för hans "skatteplanering".

Pokersvensken är född i en senare generation än Loa Falkman och åter befinner sig Jupiter i det tecken, Vågen, där den får en liten men tydligt mätbar disposition till kriminalitet i syfte att uppnå komfort och välbehag i livet.

Horoskopet omvittnar en klassisk "räknenisse" - vissa tecken har synbarligen mer med sifferexercis att göra än andra och blir dessutom ett perfekt exempel på att "ingen kedja är starkare än dess svagaste länk" - även långt framskridna planeter i zodiaken och i teorin därmed mer idealistiska måste granskas utifrån deras disponenter och dessas förehavanden.

Låt oss gå rakt på pengajägarens aktiva livsmål, Solen, och studera hur det här fungerar:

Solen i Vattumannen ockuperar zodiakens sista och universalistiska tredjedel. Personlighet och vad man ska sätta på sig för kläder i dag, är inte längre intressant. Heller inte frågan om individualitet, den djupare människan. 

För den universalistiska typen lockar de bakomliggande systemen eller domänen som helhet. Och aldrig mer än i det mentaliserande Luftelementet som Vattumannen tillhör (Dess babyloniska namn var ju "Den Stora" och avsåg troligen den kruka Vattumannen bär på, en container som rymmer en gigantisk volym rymd eller Luft - vårt världsallt).

Sverige är ett Vattumanland och därmed skäligen opersonligt i dess officiella framtoning. Ett systemland till brädden fylld med ingenjörer och människor som tänker kategoriskt. 

Håller inte tänkande hög klass kan en Vattuman låta som en självspelande piano som ständigt upprepar tankeklichéer den memorerat för att använda vid rätt tillfälle. Ni har säkert sett att var och varannan dumdryg svensk i kommentarspalterna tjatar "foliehattsvarning" eller "hatten på" och liknande fraser. 

Vattumannen älskar att samla på sig konceptioner och sedan begagna dem i sitt antingen kosmiska stora tankerum eller i värsta fall ärthjärnestora håla. Vattumannen har, jämfört med Lufttecknen Tvillingarna och Vågen, redan gjort sitt bokslut och är en låst kategoriker. Det är därför tecknet sorterar under Tamas guna, den fasta (eller t.o.m. rigida) kvaliteten som kan liknas vid en "upprätthållare" men sällan en nydanare.

För pokerspel passar säkerligen Vattumannen bra, i den mån det bara handlar om att hålla ett matematiskt universum med odds i huvudet (i luftrummet). Men det finns ett tecken som är än mer av en räknenisse och det är Jungfruns tecken, det merkuriska tecken som alltid har ett sneglande öga på vinsten, på om alla hans/hennes intellektuella arbeta förräntar sig.

Nu visar det sig att pokerproffset har Solens disponent, den rationella Saturnus i Jungfruns tecken! Och därav rubriken: Vattumannens universalism är en fasad, disponenten Saturnus har ännu inte lämnat zodiakens första och mer själviska planhalva. 

Tvärtom, själviskheten verkar ofta nervöst intensifierad i Jungfrun - nervös för att nästa steg - in i Vågen - kommer att kräva att den offrar hälften av allt den tidigare kunnat kalla sitt eget! Den genuina tvåsamhetens Våg skrämmer Jungfrun som gärna jobbar ensam på sitt fält och gömmer så mycket av skörden den någonsin kan undan husbondens vaksamma blick. 

Som sagt, sinnelaget (Månen) i Jungfrun är just det som utmärkte sig bland de 200 brottsdömda horoskopen, och är inte människan med Månen i Jungfrun själv en fifflare, kan man ändå tänka sig en fenomenal förmåga att trixa med fakta och vända på stekar! Mån-Jungfrun är både flexibel i tanke och med sina händer.

Pokerproffset har nu inte Månen i Jungfrun, utan en på visst sätt ännu mer kritisk placering i det materiellt syftande Jordelementet. Sinnelaget lider sitt "detriment" (sin skada) i Stenbocken och ställer sig ofta helt kallsinnig inför sådana livsvärden som inte går att konkret mäta (eller som med pengar, räkna på). 

Stenbocken är så att säga en intensifiering av Jungfrun, men som bloggens försök till statistiska undersökningar visar har nu något hänt med Jordelementet. Det har förvärvat en medvetenhet om ära och prestige. Solen i Stenbocken var fenomenalt underrepresenterad bland de brottsdömda horoskopen vilket exakt motsvarar den klassiska beskrivningen av Stenbockens a/ känsla för heder b/ realpolitiska talang c/ hyckleri. 

Notera att Stenbocken är det universalistiska Jordtecknet och de bästa exemplaren söker faktiskt sprida en allmän hederskod omkring sig, så att alla ska veta sina tilldelade gränser. Stenbocken är husbonden som Jungfrun söker snatta från när han vänder blicken bort. 

Vi har således precis de tecken i pokerproffsets horoskop som illustrerar hans försök att runda Skatteverket med ett luftslott av själviska planer för att komma undan skatt. Och som i fallet Loa Falkman kan man faktiskt misstänka den brottsbenägna Jupiter-i-Vågen: "The get-rich-quick schemer"!

Pokerproffset synes ha en rasande hög intelligens - flera omen understryker detta. Först och främst Jupiters välsignelse av Solen. Men även detta är ett falskt omen om intelligens, för återigen är kedjan inte starkare än Solens disponent Saturnus som förvisso inte är illa placerad i Jungfrun, men väl attackerad av Mars, en distinkt illgärningsman och i det här tecknet tydligen en kraftfull impuls till själviskhet.

Men återigen, den världsliga eller falska intelligens jag talade om i samband med KTH-eleven som gjorde 2.0 på högskoleprovet, är bara ett tvärsnitt av den genuina intelligens som är liktydig med ett jag som blivit självmedvetet på dess andliga nivå. 

Med ett sådant uppvaknande följer alltid en intuitiv insikt i livets andliga eller moraliska lagar. En sådan människa kan inte längre planera själviskt, hon har uppgått i kosmos, återerövrat sig själv som en "universalie" - som andeväsen är vi det Platon kallade "idéer", eviga, levande former! Andevarelsen är en idé! 

Jag förmodar att det är därför Luftelementet i mycket antikt tänkande kopplas till pneuma, till det element som "rör" eller levandegör de levande varelserna. Vinden eller blåsten är en metafor för vårt eviga väsen. 

(Anm. En sökning på bloggen visar att Googles indexering fångat upp "universalie" i inlägget om Kristi brud där frågan om universaliernas "existentiella status" ställs. Se även inlägget "Den tropiska spökzodiaken" för en annan ingång till ordet universalie.)

Men hos pokerproffset är luften låg. Det är ett extremt horoskop som i praktiken enbart består av låga vindar som smyger fram nära jordytan. Jord och Luft och inget annat ger en torrboll, en "rationalist" som enbart applicerar sin förmåga till tänkande på materiella faktorer. Det är därför, i den yttersta analysen, jag inte kan betrakta den här Jupiter-Solen som intelligent. För vari ligger talangen att planera för att maximera sin egen vinst? 

Horoskopet visar, om man så vill, korruptionen av den universalistiska principen. Människor som sysslar med dubbel bokföring kan tänkas ha liknande strukturer i sina horoskop. Men, det finns naturligtvis många astrologiska vägar till ungefär samma slutresultat och Loa Falkmans skattesmiteri inkluderade en dos av den begärliga Kräftan (Vatten) och - återigen - en förhärdad, saturnisk, tendens att "sätta i system" metoder för att komma åt det man begär. 

Saturnus är en lika remarkabel planet som någon, för den är dels en naturlig illgärningsman men kan, beroende på ascendenttecken, också spela en positiv roll i vissa horoskop och då anta funktionen av en konservativ bromskloss, en traditionalist som åberopar "fädernas sätt" och konventionella moral. Den har inte, som en väl fungerande Jupiter, några medvetna kontakter med andesjälvets egen intellektualitet utan representerar samma intelligens i vår fallna fysiska värld.

*****

Lagens verkställande sorterar under Saturnus. Jag provar tanken om att den misshagliga kombinationen av illgärningsmännen Mars och Saturnus i egennyttans Jungfru skulle kunna representera Skatteverkets dom i det här fallet. 

Saturnus, en restriktiv influens, kastar en lång aspekt mot "bestraffaren" Ketu som i det här fallet kanske ska ses mer som följden av Saturnus som satt ner foten i frågor om omoralisk egennytta (Mars i Jungfrun). 

Ketu blir då "den avhuggna draksvansen" snarare än en aktivt bestraffande princip. Saturnus hämmar, sinkar eller lamslår (för en tid) allt den nuddar vid. 

Saturnus är extremt aversiv till t.ex. Mars omedelbara impulsivitet, och som indikation för pokerproffset själv, inser man att här är en exakt beskrivning av ett pokeransikte: Saturnus som hycklare håller masken och spelar kall: sätter sig på passionerade Mars för att inte röja vilka kort man har på hand. 

Inte för att Mars i Jungfrun är särskilt hetlevrad i vilket fall, denna Mars disponeras ju av tekniska och logiska Merkurius. Jag tror att den ömsesidiga receptionen mellan Merkurius och Saturnus har avsevärd del i pokerspelarens framgångar, men Mars närvaro visar också att det pågår saker i lönndom. 

Att, precis som i fallet Loa Falkman, Venus är intimt integrerad i händelserna, påminner återigen om det monetära eller komfortsökande motivet. Venus urholkar moralen och här disponeras också Venus från den usla Saturnus (i dess kombination med omoraliska Mars).

Jag har inte studerat månnoderna under mitt liv och är nybörjare här. Men genom att gå till det egna horoskopet och notera hur en extremt stark Saturnus i väster ("världslig styrka") kastar sin långa kontrollerande blick mot girighetens Rahu i Jungfrun, har jag fått en insikt i hur spelet mellan planeterna fortgår. 

Jag tror mig veta något om mina tidigare liv och från det senaste årtusendet hittar jag inte mindre än två väldigt välbemedlade och väldigt giriga karaktärer. Av någon anledning blev "siwertlivet" punkten då karma villa att jag skulle avsluta den aspekten. Resultatet blev en födelse till en familj helt i JORDBRUNT med enbart praktiska och monetära spörsmål som band mellan man och hustru. En passande överdosering för en anländande själ och ny familjemedlem, just som den homeopatiska medicinen föreskriver att ont med ont måste fördrivas.

Jag var stundom ett hemskt barn som en julafton (jag tror jag var sex eller sju) fordrade att få julklappar som givits till mina kusiner för att de tycktes mig mer begärliga!

I vad jag misstänker var ett tafatt fostringsförsök från fadern några år senare sattes jag på en månadspeng som bara motsvarade veckopengen hos klasskamraterna (åtminstone dem jag jämförde med). Familjen hade det gott ställt, det var inte en fråga om den nya reinfeldskt påbjudna barnfattigdomen för att skapa statsministerns segregerade idealsamhälle. 

Inför problemet att inte kunna göra lika mycket kul saker som mina kamrater ledde fostringsåtgärden till snatteri. Jag måste på något sätt kompensera för det jag upplevde som oerhörd orättvisa. Här ser man Vågens soltecken verka, med dess propsande på "lika mycket åt alla" - fast ännu inte med de rätta övergripande perspektiven! 

Det krävdes att jag blev gripen för snatteri runt 10 för att väcka mig till insikt. Här ser man tydligt den världsligt starka Lagens verkställare Saturnus som kopplar grepp om en hungrigt girig Rahu i småtjuvens tecken Jungfrun! 

Notera att Rahu ligger i fjärde huset för "det allra mest privata" hos undertecknad, placeringen för psykologiska egenheter som aldrig lämnas ut till allmän beskådan [1].

Nå, här är undantaget som bekräftar regeln. Saturnus har makt över Rahu och Saturnus objektivitet kräver att jag som exempel presenterar mitt barnjag där girighetens demon levde rullan. Saturnus kräver och har sista ordet även mot demonerna i vår själ.

Det är därför jag i analogi med min egen barndom - där karmisk själviskhet skapad i tidigare liv lyfts upp på dagordningen - menar att pokerproffsets Saturnusaspekt mot Rahu ännu inte är hans egen moraliska nödbroms utan samhällets mer aggressiva (Mars) beivran av extrema snattare. 

Det vore dock ett misstag att upphöja detta till dogm i en astrologisk kokbok. Astrologin är så komplex att den inte kan reduceras till enkla regler man helt utan att använda intelligensen urskillningslöst applicerar på vart och ett fall. Jag sitter ännu efter alla dessa år och samlar data och intryck och det är naturligtvis så att om astrologin korrekt återspeglar ett lagbundet helt, är variablerna så många att det mänskliga förståndet helt enkelt är för litet. Astrologin har nuddat vid något gigantiskt!

Sedan har vi förstås problemet, som nämnt i Loa Falkmans inlägg, där horoskopet som helhet tycks så njutningslystet att Saturnus själv faller in i melodin och själv blir en materialistisk ackumulatör helt utan verklig heders- eller rättskänsla. 

Det är den dysfunktionella Saturnus som "En vintersaga" med den gränslöst giriga Scrooge handlar om. Det är förstås den tropiska zodiakens Stenbocken vid midvinter/jul - och därmed materieackumulationens och därmed dödens princip Saturnus - som utgör den arketypiska kärnan i den berättelsen, även om vårdagjämningens precession nu gjort att Skyttens tecken råder över den här perioden av året. 

Få i det sekulära väst tänker väl idag över varför det köps så abnormt mycket julklappar. Tanken att ge gåvor var väl ursprungligen inte bara modellerad på de tre vise männens gåvor till det nyfödda jesusbarnet utan lika mycket ett försök att under årets snålaste och mörkaste månad framkalla nytt ljus och liv genom att ge generöst. Ett slags magiskt sätt att ta udden av liemannen Saturnus. Sol Invictus, den obesegrade (och obesegbara Solen) kräver detta av individen. 

Sol Invictus ÄR Jesus Kristus som ÄR Logos. Logos i sin tur var ett begrepp som i den platonska filosofin betecknade Portalen mellan denna värld och nästa. (I själva verket räknade nyplatonismen med flera Logos eller gränssnitt - kalla dem gärna "medlargestalter" eller "frälsare" - "Ingen kommer till Fadern förutom genom Mig".) 

Kärt barn har många namn...

_____

1. Familjens hus, det fjärde, är på sätt och viss ett själviskt hus! Den privatistiska cellen förklarar väl varför cancer/Kräftan är en så fruktad sjukdom. Privatismen - Fredrik Reinfeldts heligaste sekulära ideal - är en styggelse i den andliga världen där allt är transparent.