Är Saturnus och Skytten en konfliktartad kombination?

Saturnus söker kontroll och avgränsning. När den passerar Väduren sägs den lida sitt "fall". 

Eftersom redan Väduren står för en fribrytare (Mars symbol visar en pil som bryter cirkeln) och därmed ett fragmentariskt, subjektivt perspektiv på "helheten" (cirkeln) - en självförvållad exil från Centrum där all kunskap finns samlad - är det lätt att förstå att additionen av Saturnus blir lite för mycket av det goda. 

Principplaneten Saturnus plus Vädur blir som att upphöja godtyckligheten till norm och jag har tidigare sagt att det möjligen är konstnärer som kan ha nytta av den här placeringen. Saturnus är "upphöjd" i Vågen mittemot, och indikerar där genuint förståelse för behovet att jämka fribrytarperspektivet med ett annat perspektiv för att kunna uppnå objektivitet. 

Se det som att vi behöver två ögon för att kunna etablera ett djupseende. Saturnus i Väduren är i jämförelsen "platt" och springer in i väggar pga. dess bedömningsfel.

Nu aktualiserade jag Saturnus placering i ett annat Eldtecken, Skytten, i inlägget Astrologin, Neuding & Billströms smygrasism.

Tar man den här "subgenerationsspecifika" Saturnus-placeringen i Skytten, beskriver den faktiskt förbehåll eller restriktion mot utlandet som en närmast primär läsart. 

Jag är själv född under den, och kanske var det därför jag omedelbart köpte och tog till mig ett citat av Buddha som förklarade världen "där ute" vara en produkt inne i själen och att det därför var helt obehövligt att resa ut i världen! Skytten representerar på dess mest jordnära nivå just "långväga resor".

Således har jag med några få undantag aldrig bränt flygplansbränsle i atmosfären för det ofattbart triviala nöjet att åka för att se samma gamla träd men nu under namnet "palm", känna samma gamla vind, fast lite torrare och hetare.

Nu är inte alla människor födda under lika dominant Luft som undertecknad. Jag kan förstå att det som vissa uppfattar som snart genomtröskade idéer för andra är högst påtaglig verklighet - ja. t.o.m. värda att orientera hela sitt liv efter! "Måste se hela värdet av med ögonen ha beskådat varje upptänkligt slag av träd!)

Men bakom ett skäl eller en förklaring väntar ett till. Varför denna uppskattning av Buddhas tanke? Jo, undertecknads Måne, symbol för hemmiljön, opponeras av Gränsdragaren Saturnus, och gång på gång under uppväxten ledde Liemannen Saturnus till att hemmet (Månen) "dödades", dvs uppbrott och flytt till ny stad.

En beredskap på "hit men inte längre"-temat som Saturnus tecknar började ta form, oppositionen mellan Månen och Saturnus gick från omedvetenhet till medvetenhet. Som utpräglad Luftvarelse kom i tonåren en buddhistisk IDÈ att bli det perfekta förkroppsligandet av den inre resistens mot ännu en flytt, ännu ett "skyttigt" äventyrande mot okänd mark, ytterligare en ny uppsättning klasskamrater att snabbt söka förstå sig på!

Våra planeter följer oss i precis varje steg vi tar och samma mönster ligger bakom varje konkret utgestaltning i detta liv.

*****

Även om kanske inte ens en "statistiskt signifikant" del av alla Saturnus i Skytten hemfaller åt främlingsfientlighet blir placeringens konsekvens en avmätthet (allraminst) av det "på andra sidan gränsen" ett motsvarande ökat intresse för det lokala. Dvs. Tvillingarna eller pratet kring den korta "dagturen". (Man kan även studera Merkurius "räckvidd" eller placering för ytterligare idéer...) Det som stryps på ena sidan tenderar att bukta ut på den andra…(förutom att den undertryckta sidan återkommer i vulgariserad eller osund form).

Men sedan "lokaliseras" det här specifika motståndet till (eller åtminstone vilja att kontrollera) Skyttens "ohejdade expansion". Minns att Jupiter och Saturnus dock inte är planetära fiender - de är indifferenta eller neutrala till varandras verksamhet enligt det indiska vänskapsschemat. Både expansion och avgränsning behövs för en manifesterad verklighet men Saturnus i Skytten tycks verkligen indikera att det är Utlandet/Högre Studier et cetera, som antingen reduceras eller blir till en saturnisk fixering. 

(Alltid denna svårighet med att en begränsning innebär ett underskott som därmed blir till en fixering! Hur tolka ett horoskop - saknar vederbörande högre skolgång och är det därför han är så fixerad vid de tingen? Har vederbörande aldrig sett vida världen och är det därför han har så mycket åsikter om den?)

Utifrån själva symboliken tror jag det bor en större latent främlingsfientlighet under Saturnus passage genom Skytten än i vissa andra "subgenerationer". Astrologin bygger dock på att arketyperna Skytt och Saturnus är antitetiska! 

Men inte förrän i det faktiska mötet med främmande kulturer eller människor utmanas man att antingen reflektera som en fri ande inför upplevelsen eller avstå - och hamna i planeternas våld och börja uttrycka en nidbild av dem.

Exempel. Jag har bott i Stockholm hela mitt vuxna liv efter att vid 14 flyttat hit från en småstad med föräldrarna. Efter att inte haft mycket att göra i citys shoppingstråk under många år, slogs jag en dag av hur mycket mer varierad befolkningen som flanerade förbi centrala NK hade blivit sedan jag senast gjort en "mental notering". Där "grabbade" Saturnus i Skytten tag i mig (planet på sanskrit: graha - grabbare!)

Jag lät synintrycket filtreras genom min själs olika departement under några sekunder innan en färdigformulerad åsikt kom ut: "Ja just det, vi lever i det nya multikulturella Sverige numera." Det var allt. Inga värderingar utom möjligen en liten känsla av nostalgi över att jag inte längre befann mig i en tid då jag var lycklig som stockholmare: ungdomens festande och bekymmerslösa år. 

(Det här stråket i staden var tydligen kopplat till just festande i min historiebok via nyckelordet "konsumtion" - anledningen till att jag inte längre besökte city var att jag sedan länge slutat uppleva något nöje i konsumtion. Här är en liten vink om hur vi faktiskt konstruerar våra intryck där vi går gatan fram, baserade på helt individuella parametrar.)

Jag kan förstå att människor med föga jämförelsematerial alls torskar på det lilla barnets skolgårdstänkande - den skolgård som alltid har varit det omogna merkuriska intellektets sandlåda där det tränar sig att dra upp skiljelinjer. Jag är än idag förvånad att jag faktiskt reagerade som jag gjort på gatan i Stockholm, fast jag upplever mig "upplyst" och "internationell".

Den lilla bismaken som kom handlade dock inte om att det var mer invandrare på gatorna utan att den nya mixen av folkslag representerade min distans till en annan livsfas av detta liv. 

Jag kanske inte är representativ för folkflertalet i denna filosofiska begrundan, men det intressanta här är att gatuscenen utlöste Saturnus/Kronos som dominant. Det förgrenade myllret av "exotiska" människor - Skytten som "det långväga" - tjänade bara som "bakgrundsfond" för en Kronos-reflektion.

*****

Se även inläggslänken ovan för två horoskop med Saturnus i olika förhållande till Skytten. Mexikanhatande mördaren Loughner i Tucson, Arizona med Saturnus i Skytten och kulturskribenten Neuding med, vad jag förstår, judiskt påbrå och en Mars som attackerar Skytten och drar med sig Saturnus i det ofoget. 

Hon har skrivit och berättat om hur släkt blivit ofredad i Rosengård av obildade och vanartiga "muslimer". Jag sätter citationstecken här eftersom den som ofredar en annan per definition är lägre en civiliserad människa, och islam representerar en av världens många civilisationsformer. Se åter "skolgårdsliknelsen" lite tidigare - vi talar om primitiva nivåer i bygget av en världsbild. 

Tyvärr uppmuntrar det sekulära Sverige människor att stanna kvar på en sjuårings intetellektuella nivå eftersom ALLT i samhället beskrivs i termer av "det ena" eller "det andra". Sverige är ett intellektuellt efterblivet land som inte vågar höga kravet på sin egen politiska diskurs. Nu har visserligen röster börjat höjas för att "se bortom blockpolitiken", men ännu hör jag ingen syna landets intellektuella systemfel. 

Detta är en filosofisk fråga och en fråga utifrån vilken världsbild vi vill bygga framtiden. I antiken kände man till att det fanns nivåer av intelligens bortom den simpla dikotomiserande (hårklyvande) logiken. Det erkänner inte en ateistisk kultur!