Mitt i den sörja av eländes öden som bloggen tar del av astrologiskt genom pressens rubriker, kom nyligen en ljusglimt. Det var när det superbt komiska "Tobleronepolitik" myntades av kristdemokraten Mats Odell. (Kommentar till detta på Newsmill av en kristdemokrat som smider medan järnet är hett.)
För en studie i hur dessa sanningens ord - den dag de uttalades - häktade fast vid Sahlins astrologiska födelseomständigheter, se detta inlägg.
Hur ser då de personliga förutsättningarna ut, astrologiskt, för en med förmågan att formulera en så intuitivt begriplig sanning?
Så långt man kan uttala sig utifrån hela dygnets karta är Mats Odell inte bara en sensationalist (Eld och Vatten skapar press) utan också en visionär och klarsynt - och kreativ - natur.
Både Sol och Måne i Eld för en i vår tid extremt ovanlig förståelse för livets andliga dimension. Det finns inte ett smolk på himmelen då Odell föddes, inget som fördunklar Eldelementets förmåga att realisera sin potentiellt andliga nivå. Det skulle möjligen vara den klena organisations- och statusplaneten Saturnus i Kräftan.
Placeringen är i sig begriplig, givet hur fullständigt satt på undantag andliga värderingar är i det konsumistiska och förvärldsligade Sverige. Saturnus kontrollaspekt mot Solen (Odells dagaktiva liv och ljusstyrka som Individ, Hjälte, etc), är som en hämsko. Något hemifrån (Kräftan) säger honom att Väduren inte ska vara ute och sprätta och spela på styva linan.
De stunder han tillåts - eller tillåter sig själv - glittra i livet kan med matematisk precision beräknas. Det händer bara när Saturnus moraliska kontroll släpper. Jag har mött saturni-solära typer som varit rena urverken av doktrinär rättrogenhet (se t.ex. ateistiska fundmentalistorganisationen Humanisternas ordförande), men i det aktuella fallet finns som sagt en avväpnande dos av finurliga och humoristiska Fiskarnas tecken. Dagen Odell yttrade sitt bevingade ord måste ha varit en uppsluppen dag i hans psykiska universum!
Den blytunga Saturnus oaktat, i Platons och andras efterföljd menade också vetenskapsmannen Claudius Ptolemaios på 200-talet att Elden var den finaste substansen i universum. Bara marginellt fördunklade den livet från insikt om dess i grunden andliga karaktär.
Odells himmel är ett sällsynt exempel på hur den sataniska (inomvärldsliga) axeln, den som löper mellan Oxen (oralitet, konsumtion) och Skorpionen (analitet, avträde), inte resulterar i en nihilistisk eller hedonistisk natur. Påven Benedikt var ett annat sådant fall (händelsevis också han en "upphöjd" Sol i Väduren).
Religiösa eller filosofiska Jupiter i Skorpionen i ömsesidig reception med Mars i Fiskarna bildar här en utmärkt emotionell vitalitet och troligen en intuitiv förmåga. Kombinationen är sund.
Kommunikativa Merkurius invid det förhöjda libido som Mars och Venus bekräftar väl dess förmåga att hitta roliga formuleringar som jag påpekat flera gånger - trots att Merkurius rent tekniskt kallas "fallen" (eller debil) i det här tecknet.
Att den "upphöjda" Solen i Väduren har en så pass inoffensiv disponent som Mars i Fiskarna gör därför ingenting. (Notera att Mars dessutom är extra mildrad av kärleksplaneten Venus, i sig upphöjd i Fiskarna!) En ömsesidig reception med så många underliggande tendenser mot godhet, går inte av för hackor. Det blir en moraliskt överlägsen människa.
Det är därför kristendomen inte uppskattas i Sverige. Vi är nämligen ett moraliskt underlägset folk som döljer detta faktum bakom en delvis rejält förljugen självbild. Kristendomen påminner om vad redan Platon sade: vi är fallna själar. Däremot har den glömt den inte helt oviktiga detaljen att vi själavandrar i våra försök att reparera skadan.
Jupiters obekymrade och positiva natur tillsammans med "mättnadens" södra månnod Ketu tycks inte ge norra månnodens tendenser mot (äre-)girighet, men jag erkänner åter mina kunskapsluckor vad gäller de två eklipsskaparna. Det är i vilket fall intressant att notera hur begreppet "Tobleronepolitik" nära anknyter till axeln mellan Oxe/Skorpion - och den varning för ogenomtänkt frosseri den för med sig.
Sist men inte minst: Mats Odell saknar helt aktivering av Luftelementet - teoretikern, planläggaren. Nu var det visserligen Göran Hägglund som talade om "verklighetens folk", men uttrycket beskriver väl Odell. "Folk" är per definition en fåraskock som lotsas genom de intellektuella Luftvarelsernas mentala formuleringar.
Men Odell förbipasserar all mentalisering och benyttjar sig direkt av eldens knivskarpa uppfattningsförmåga! Han är därför mer en folkets sanna ledare än någon skrivbordsteoretiker någonsin kan bli. Hans horoskop påminner faktiskt om Platons ideal om att det bortom politikerna finns rena andeskådare, vilka medvetna politiker hämtar sina yttersta direktiv från. Det sekulära Sverige vet väl knappt vad som här åsyftas, och det är vårt fall från sann förträfflighet.
För en studie i hur dessa sanningens ord - den dag de uttalades - häktade fast vid Sahlins astrologiska födelseomständigheter, se detta inlägg.
Hur ser då de personliga förutsättningarna ut, astrologiskt, för en med förmågan att formulera en så intuitivt begriplig sanning?
Så långt man kan uttala sig utifrån hela dygnets karta är Mats Odell inte bara en sensationalist (Eld och Vatten skapar press) utan också en visionär och klarsynt - och kreativ - natur.
Både Sol och Måne i Eld för en i vår tid extremt ovanlig förståelse för livets andliga dimension. Det finns inte ett smolk på himmelen då Odell föddes, inget som fördunklar Eldelementets förmåga att realisera sin potentiellt andliga nivå. Det skulle möjligen vara den klena organisations- och statusplaneten Saturnus i Kräftan.
Placeringen är i sig begriplig, givet hur fullständigt satt på undantag andliga värderingar är i det konsumistiska och förvärldsligade Sverige. Saturnus kontrollaspekt mot Solen (Odells dagaktiva liv och ljusstyrka som Individ, Hjälte, etc), är som en hämsko. Något hemifrån (Kräftan) säger honom att Väduren inte ska vara ute och sprätta och spela på styva linan.
De stunder han tillåts - eller tillåter sig själv - glittra i livet kan med matematisk precision beräknas. Det händer bara när Saturnus moraliska kontroll släpper. Jag har mött saturni-solära typer som varit rena urverken av doktrinär rättrogenhet (se t.ex. ateistiska fundmentalistorganisationen Humanisternas ordförande), men i det aktuella fallet finns som sagt en avväpnande dos av finurliga och humoristiska Fiskarnas tecken. Dagen Odell yttrade sitt bevingade ord måste ha varit en uppsluppen dag i hans psykiska universum!
Den blytunga Saturnus oaktat, i Platons och andras efterföljd menade också vetenskapsmannen Claudius Ptolemaios på 200-talet att Elden var den finaste substansen i universum. Bara marginellt fördunklade den livet från insikt om dess i grunden andliga karaktär.
Odells himmel är ett sällsynt exempel på hur den sataniska (inomvärldsliga) axeln, den som löper mellan Oxen (oralitet, konsumtion) och Skorpionen (analitet, avträde), inte resulterar i en nihilistisk eller hedonistisk natur. Påven Benedikt var ett annat sådant fall (händelsevis också han en "upphöjd" Sol i Väduren).
Religiösa eller filosofiska Jupiter i Skorpionen i ömsesidig reception med Mars i Fiskarna bildar här en utmärkt emotionell vitalitet och troligen en intuitiv förmåga. Kombinationen är sund.
Kommunikativa Merkurius invid det förhöjda libido som Mars och Venus bekräftar väl dess förmåga att hitta roliga formuleringar som jag påpekat flera gånger - trots att Merkurius rent tekniskt kallas "fallen" (eller debil) i det här tecknet.
Att den "upphöjda" Solen i Väduren har en så pass inoffensiv disponent som Mars i Fiskarna gör därför ingenting. (Notera att Mars dessutom är extra mildrad av kärleksplaneten Venus, i sig upphöjd i Fiskarna!) En ömsesidig reception med så många underliggande tendenser mot godhet, går inte av för hackor. Det blir en moraliskt överlägsen människa.
Det är därför kristendomen inte uppskattas i Sverige. Vi är nämligen ett moraliskt underlägset folk som döljer detta faktum bakom en delvis rejält förljugen självbild. Kristendomen påminner om vad redan Platon sade: vi är fallna själar. Däremot har den glömt den inte helt oviktiga detaljen att vi själavandrar i våra försök att reparera skadan.
Jupiters obekymrade och positiva natur tillsammans med "mättnadens" södra månnod Ketu tycks inte ge norra månnodens tendenser mot (äre-)girighet, men jag erkänner åter mina kunskapsluckor vad gäller de två eklipsskaparna. Det är i vilket fall intressant att notera hur begreppet "Tobleronepolitik" nära anknyter till axeln mellan Oxe/Skorpion - och den varning för ogenomtänkt frosseri den för med sig.
Sist men inte minst: Mats Odell saknar helt aktivering av Luftelementet - teoretikern, planläggaren. Nu var det visserligen Göran Hägglund som talade om "verklighetens folk", men uttrycket beskriver väl Odell. "Folk" är per definition en fåraskock som lotsas genom de intellektuella Luftvarelsernas mentala formuleringar.
Men Odell förbipasserar all mentalisering och benyttjar sig direkt av eldens knivskarpa uppfattningsförmåga! Han är därför mer en folkets sanna ledare än någon skrivbordsteoretiker någonsin kan bli. Hans horoskop påminner faktiskt om Platons ideal om att det bortom politikerna finns rena andeskådare, vilka medvetna politiker hämtar sina yttersta direktiv från. Det sekulära Sverige vet väl knappt vad som här åsyftas, och det är vårt fall från sann förträfflighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar