Västerlandet vetenskapliga tänkande har en portalgestalt i engelsmannen Francis Bacon, verksam i det elisabetanska England. Likväl var han bara människan, han också och efter att ha varit motsvarigheten till en premiärminister tycks han sent i livet ha korrumperats och dömdes för att ha låtit sig mutas.
På en nätsida hittade jag följande beskrivande rader vilka kan tjäna som underlag för en mycket kort granskning av hans horoskop:
In his personal-professional life, he worked tirelessly and rose from position to position. Then, there was the fall. He was convicted of corruption and imprisoned and forcibly retired from public life, not unlike what happens, time and again, in the US today.
It was during this period of forced retirement that Bacon produced most of his written work. In the essay under discussion, "Of Great Places," Bacon writes which, in hindsight, is no small irony: "Nay, retire, men cannot when they would, neither will they, when it were reason; but are impatient of privateness."
"Of Great Places" distills Bacon's idealism about personal and professional idealism. Brimming with terse, literary sentences, typically Baconian, this essay attracts readers' attention through stylized brevity. The very first sentence of the essay --" Men in great places are thrice servants" -- would be a very good example. He had a sense of balance. His sentences were cryptic and elegant: "It is a strange desire, to seek power and to lose liberty: or to seek power over others, and to lose power over a man’s self. "
I think what Bacon tries to convey with this style, and with his subject matter, is that triumphing in public life is in itself a "science." It is not a matter of hot-eyed humanistic idealism. Rising to high places is laborious, he says. But it is important to rise to these places in order to do public good.
Källa
Med 400 års avstånd blir det lättare att se och sammanfatta vad Francis Bacon egentligen sysslade med. Historien har en tendens att koncentrera saker och ting. Det visar sig att han exakt agerade ut de mönster som den sideriska zodiaken ger honom: Solen i Stenbocken och Månen i Väduren.
Minns att han var filosof men senare gav sig in i juridiken och att den livslinje som "Månen till Solen" tecknar, väl beskriver den rörelsen. Månen i Väduren hittade vi nyligen i en studie av 120 filosofer som den kanske mest filosofiskt nyfikna av alla sinnelagets placeringar. Och om den världsligt ambitiösa Stenbocken behöver knappast ytterligare ett ord sägas! Lord Chancellor ("premiärminister") är väl så "stengeten högst på maktens världsberg" man kan komma (fast här under drottning Elisabet).
Stenbocken står visserligen inte för juridiken i sig men väl för dess praktiska tillämpning. Bacon har också klassats som en machiavellisk renässansman och går man till den paradigmatiska italienarens horoskop så är det Jordelementets realism från början till slut: Solen i Oxen och Månen i Stenbocken! Så snyggt frukterna faller i närheten av samma träd...
Emellertid sorterar juridiken eller lagen under Jupiter, och Bacon föddes då sinnelaget (Månen) och Jupiter delade tecken! Så där sitter den detaljen, också.
Men varifrån kom då korruptionen när nu allt ser så gynnsamt ut? Det är som vanligt flera faktorer som pekar i samma riktning så att det som annars skulle kunna ha varit ett enstaka litet missljud faktiskt blir en viktig tråd i ett livsöde. Jag fascineras alltjämt av den brittiske astrologen Charles Carter som så tydligt noterade dissonanserna när Eld (idealism) ska förenas med Jord (realism). Det uppstår en kamp för att flytta fram idealen - se Bacons uppgörelse med allt gammalt och förordandet av den vetenskapliga induktiva metoden.
Men på den här bloggen, där banala kändisar och skandalrubriker i pressen fått sin beskärda uppmärksamhet, har istället korruptionen varit tydligt för handen. Det materialistiska Jordelementets förmåga att annektera den andliga Elden och korrumpera den, förstöra den idealistiska filosofin och låta Eldens energi kanaliseras längsmed helt inomvärldsliga linjer.
Exakt sådant var Bacons livsöde, där han frågade sig om inte såväl filosofi som religion kunde utgöra hinder för vetenskapens jakt på objektiv sanning. Här hörs då Solen i Stenbocken och det realistiska Jordelementet tala. Men kombinationen av Eld och Jord, särskilt då egots Vädur och den makt- och kontrollaspirerande Stenbocken aktiverar elementens krock, är ju det välkända egenmäktighetssyndromet. Att nå någonstans av egen makt/kraft kan så väldigt lätt övergå i den fulare egenmäktigheten!
Till denna risk måste vi sedan lägga det uttryckliga "sociala utstötningssyndromet" som ofta leder till en individs förlust av äran. Här angriper Mars i Skorpionen Vattumannens tecken och korrumperar mentaliteten (Vattumannen representerar klara konceptioner). Notera särskilt att Mars attack kontaktar Venus, vilket ger förhöjd libido i en förvirrad gränszon mellan irrationalitet och rationalitet. Mixen av Vatten och Luft kan också uttrycka sig som dissociation - man agerar halvt i blindo och döljer sina sanna motiv för sig själv!
Eftersom bloggen hittat tecken på homosexualitet i vissa fall av det sociala utstötningssyndromet, och Mars och Venus har allt i världen att göra med den frågan, så kollade jag nätet på den punkten. Om sanningen inte är känd, räcker WikiAnswers utlåtande för den här korta studien: "Mycket tyder på det."
När man sedan inser att Solens disponent (Stenbockens härskare) Saturnus befinner sig i pengarnas tecken Oxen (återigen Jordelementet), och därifrån angriper Oxens härskare (och pengarnas symbol) Venus som kombineras med girighetens Rahu (i Vattumannens tecken), då ser loppet kört ut. Den här pengaplaneten är verkligen pressad!
Se hur märkligt dessa två planeter förhåller sig, för dels "kontrollerar" (eller attackerar?) Saturnus via 270-gradersaspekt Venus, och dels står båda planeterna förbundna via den oftast välgörande ömsesidiga receptionen. Två teckenhärskare på ömsesidig visit i den andres tecken!
Detta är en aspekt som lovar så mycket gott, och givet elementen, Luft och Jord, inser vi plötsligt att vi står inför en av västerlandets stora RATIONALISTER, mentaliseringen (Luft) applicerat på - och enbart på - synliga och mätbara faktorer (Jord). Det går inte att tänka sig ett "bättre" horoskop för den västerländska vetenskapens (och materialismens) grundare! Och korruptionen får man liksom som en bonus med många av den inomvärldsliga läggningens astrologiska uttryck.
Inte minst ska man missa hur fastlåst horoskopet är i mörkläggningens guna - detta horoskop har Stenbockens lidelse mot position men "kvaliteten" är den av Tamas, mörker. Sök bloggen för den indiska filosofins varningsord om att hamna under den mätbara naturens förtrollning (maya) - det sägs att blotta beröringen korrumperar och det kanske var den mörka grundtonen som gjorde Bacon dels maktlysten och dels mutbar.
Jag har uppenbart svårt att väga in en text som jag nyss tipsades om, i detta drama och som beskrivs i det här sammandraget (på engelska). Nominellt ser det ut som om Bacon hade religiösa eller filosofiskt andliga böjelser, men jag tror det är en synvilla. Det är samma materialistiska vetenskap han prisar även där.
Alla dessa våra hjältar i historien, alla våra ledstjärnor och portalfigurer. Astrologin påminner om att också de var rätt ynkliga varelser överlag, men med någon speciell gåva som gjorde dem historiska. Ibland hade de bara tur och var på rätt ställe i rätt tid...
*****
Se också Francis Bacons status i debatten om författarskapet bakom Shakespeares verk. Hank Whittemore är en höggradigt intressant forskare i den s.k. Oxford-riktningen.
*****
Anm. Födelsetiden kommer från den kände 1600-talsastrologen William Lilly, men bör tas med en stor nypa salt. Det kan helt enkelt vara så att han satt Solen i öster så att det i själva verket är ett solärt horoskop. Jag har därför inte sagt ett ord om planeternas husplaceringar.
2 kommentarer:
Hej! Råkade precis komma in på nedan länkade sajt, där en frimurare av 32:a graden förespråkar att Bacon var mannen bakom namnet Shakespeare. Har precis börjat utforska sajten så smått. Kanske av intresse även för bloggaren, vad vet jag?
Jag bifogar ett textcitat angående Bacons karaktär:
"In 1837, Thomas Babington Macaulay, an English writer and politician, wrote a false and libelous essay about Francis Bacon. Macaulay (later Lord Macaulay) was a flamboyant, forceful writer whose specialty was “sensationalized history.” (...) "It was a classic case of pure tabloid character assassination. Unfortunately, many uninformed people blindly accepted Macaulay’s lies as history. (...) Ironically, near the end of his life, Macaulay said he regretted having written the essay on Bacon. However, the damage was done—it had gone viral, and the stain to Bacon’s good name still persists, effectively casting aspersions on all things Baconian."
Enligt författaren finns det betydligt fler tillförlitliga bevis som talar till Bacons fördel, jämfört med de Vere.
http://thetruthaboutshakespeare.com/
Ja, jag har också förstått att det finns, utöver den engelska akademins och turistindustrins officiella figur från Stratford, en liten men ihärdig klick som håller på Bacon. (Oxfordianerna som menar att författaren var greven av Oxford är betydligt större.)
Eftersom jag leddes till Oxford av en egen dröm med vissa pregnanta detaljer som möjliggjorde en koppling till historien, och finner Oxfordianernas forskning och argumentation övertygande, har jag inte ägnat Bacon-teorin något intresse. Att höra att chiffer- och kodsnickrare som frimurarna föredra den fyrkantige Bacon är begripligt, men...
"Bacon delivers the sort of wise maxims many naive readers think of as typical of Shakespeare but really more resemble Polonius. ... Bacon can be ruled out on many grounds. Like Marlowe, he had none of Shakespeare's whimsy; more generally, the plays reflect little more of his life and experience than they do of Mr. Shakespeare's. Nothing about the somber and inflexible Bacon suggests the Shakespearean capacity for a wide variety of moods... “
Och så vidare. Från Joseph Sobran - Alias Shakespeare (The Free Press 1997, s. 104)
Och då har inte ens argumentet för Oxford via pjäsernas lokala färg berörts. Den unge greven vistades närmare ett år i Italien och av någon anledning utspelar sig en abnorm mängd av Shakespeares pjäser just i Italien – flera just på de orter där man vet att Oxford vistades en tid. För den remarkabla bok som utan att skrika ”Oxfordianism” låter fakta tala för sig själva, se länken i detta inlägg:
http://sidereal.hall-of-man.com/2013/08/radikal-karta-pa-den-vindlande-vagen.html
Skicka en kommentar