Men det är en påminnelse om att Vädurens tecken, som kroppsligt representerar huvudet, har en tendens att etablera sig som ansikten - och detta fast indisk astrologi med lite större precision egentligen placerar själva ansiktet hos Oxen. Men som zodiakens Nummer Ett brukar baggarna ofta skalla eller stånga sig fram, och ta täten.
Det är minsann ingen brist på vädursindivider i Hollywood som lyckas profilera sig. Utöver Anna Anka, som lyckades säga en hel filmreplik innan hon övergick till att bli lyxhustru, ska inte svenska Las Vegas-artisten Ann-Margret glömmas. Hon, Uma Thurman, Michelle Pfeiffer, George Clooney och - inte minst! - Charlie Chaplin, är alla Sol-Vädurar som lyckats göra ett varumärke av sina skallar!
Och faktiskt, några av dem här tycks faktiskt fungera bra i en "look-alike"-gruppering. Det är något öppet och barnalikt över ansiktena hos de exemplar av Väduren som haft tur i livet i utseendefrågan.
Naturligtvis sållar Hollywood fram de "typer" de föredrar. Man kan säga att de är de renaste versionerna av vissa "himmelska former" som bygger mänskligheten. Allt Hollywood behöver göra är att fånga in dem när de knackar på dörren! Det bär den moderna egofixerade människan emot att se sig själv som bara en representant för en odödlig princip, i den här kulturens självbedrägeri ingår ju att låtsas som man är ung och osårbar så länge som möjligt!
Och glöm DNA och arvsmassa som den yttersta förklaringen - mänskligheten har en bra bit kvar innan hon fattat sig på det här äventyret!
Mer Sol-Vädur, Ann-Margret en tid efter filmåren med
Elvis Presley och nu mer av allmän entertainer, samt ett annat
"öppet" vädursansikte, tillhörigt sångerskan Dusty Springfield.
Biologen Rupert Sheldrake blev världsberömd när han 1981 lanserade teorin om "formernas resonans" som anledningen till att en morot inte "glömmer" att se ut som en morot över tid. "Formbildande fält" kan tyckas flyta som osynliga andeväsen genom tiden så länge arten fortplantar sig på jorden.
Egentligen rör fälten sig inte alls utan tar ifrån sin plats i evigheten emot de enskilda exemplarens erfarenheter, så att den här återkopplingen berikar "fältet", vilket i sin tur ser ut som om det sker en evolution på jorden. Biologer hatade Sheldrake för den här teorin och just deras hat gjorde honom så känd! Sheldrake kunde i princip lika gärna ha återlanserat biskop George Berkeleys gamla tanke om att vi bara är tankar i Guds medvetande, för det är vad det i grund och botten handlar om.
Ponera nu bara att även de 12 zodiaktecknen är någon form av "psykisk verklighet" och att även dessa idévärldens former har, nej, är det minne som utgör den materiella tillvarons formativa princip. Då har vi plötsligt början på en teori varför det faktiskt går att gissa rätt på folks stjärntecken.
Oftast går det inte, men då och då tittar väldigt "typiska" exemplar upp och det är då man känner sig manad att dra till med en gissning. Ibland är människans psyke så dimmigt att man rör ihop halvglömda bekanta med andra personer födda under ett visst soltecken - ja, det kan bli fel på hågkomsten av många skäl. Och sen den stående frågan jag varit inne på förut: Soltecknet är ohyggligt starkt men hur ställer sig detta till Ascendenttecknet som ju sägs indikera den fysiska kroppen? När jag gissar rätt är det alltid på soltecknet, aldrig på ascendenttecknet!
Möjligheterna att gå vilse i psyket är således otaliga, men då jag vid ett tillfälle runt 1990 gissade rätt soltecken på tre personer i rad, blev jag nästan rädd. Oddsen för det är inte så värst stora. Sedan dess har jag inte ägnat den här ytliga frågan något större intresse, men den finns där i bakhuvudet.
Den mäktige psykologen Carl Jung var som ett eko av gammal judisk föreställning om att kroppen är själens utsida då han postulerade att Psyke och Materia är en och samma sak. Och då menade han det inte på materialisternas fadda vis, att medvetande kom till som en slutknorr efter en lång evolution av alltmer komplex materia. Nej, Jung applicerade något i stil med Einsteins likställande av energi med materia på psyket, och nådde till sist samma åsikt som de gamla grekerna.
Jungs "objektiva psyke" är inget annat än Världssjälen - anima mundi - ett gigantiskt psyke inom vilken bilder snurrar runt. Vi är också tankar inuti detta medvetande, men har själva blivit bemyndigade att i vår tur tänka och förverkliga våra egna idéer (som har inympats i oss lite olika beroende på var i helheten vi befinner oss). Vi är blivande gudar, men ännu utan att veta om det.
Det är som "ryska gumman", tankar inuti tankar inuti tankar. Och det är för att vi alla är en del av tanken "Människa" som vi alla liknar varandra så mycket. Men astrologin kan ta ett steg till och urskiljer typer inom arten, psykologiskt och t.o.m. utseendemässigt!
____
PS. Jag kan inte förstå varför det blivit så mycket Vädurs-inlägg på sistone, det pågår inga planetära passager genom detta tecken för närvarande! Var det Anna Anka som rörde om så i vårt lokala del av Världssjälen med sin ogenerade (och friska) jagiskhet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar