Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


måndag 31 augusti 2009

Lejon, lejon, lejon!

Föregående inlägg om Carola och Emma, kallade Jungfrur i västerlandets astrologi men i mina ögon mycket bättre beskrivna som Lejon i den sideriska zodiaken, föranledde en kommentar som är intressant. Den fick mig att göra en lite större genomgång av kändisar av samma typ som C & E. Jag låter det här inlägget fungera som ett utvidgat svar på kommentaren:

Här [i fråga om Carola och Emma] skulle man kunna invända, utifrån "vanlig" astrologi, att båda är födda under den tidsperiod på 60-talet då uranus och pluto stod i konjunktion i jungfrun, och båda har sin sol i konjunktion med dessa planeter, vilket skapar väldigt otypiska jungfrur.

Speciellt påfallande är det i fallet Carola, där både sol och merkurius är i mycket nära konjunktion med både uranus och pluto. Det är ju naturligtvis många septemberfödda 60-talister som har dessa planeter nära solen och alltså blir mer excentriska och explosiva än jungfrun normalt är, men i fallet Carola är det väldigt påtagligt eftersom fyrplanetskonjunktionen är så tajt.
Susanne

Så sant! Men den här bloggen har inte "återupptäckt" de nya planeterna än.
:-)

Jag tror naturligtvis att de "nya" har en roll att spela, men har f.n. lyft bort dem, eftersom de förstör det eleganta sjuplanetsschemat med dess härskarlägen, upphöjelser och debiliteter. Jag ger inte fem öre för Uranus och Vattumannen och ännu mindre för Pluto och Skorpionen.

För närvarande söker jag nyskapa en solid känsla för hur de sju planeterna faktiskt samverkar med zodiaktecknen och elementen. Ganska enkla grundbetraktelser alltså.

Som du själv visar med din kommentar, finns det en klar tendens i väst att hellre prata planeter (och mängder av aspekter) eftersom själva zodiaktecknen inte "fungerar" längre.

Allteftersom västzodiaken och tiden kommit ur led, tror många som läser veckopressen att de är födda upphöjda (eller pga en störd Jupiter bara rumlande) Skyttar medan de egentligen är ruvande och reserverade Skorpioner - en väldig skillnad i grundläggande "driv"! Och de som blåst upp sig över att tillhöra "den mystiska" Skorpionen är oftast i själva verket väldigt normala och harmonisökande Vågar.

Låt oss istället titta på en bunt Jungfrur enligt den tropiska zodiaken som var födda i andra årtionden än "det avvikande 60-talet" då de "nya" planeterna "kryddade" Jungfrun extra. Jag redovisade tidigt i bloggens historia några av Hollywoods tyngsta manliga skådespelare. Som det slumpade sig var alla tre, Robert de Niro, Sean Penn och Edward Norton, Lejon enligt båda zodiakerna. Dåliga val för att demonstrera den sideriska zodiaken!

Madonna var enligt västerlandets tropiska zodiak ett Lejon som med bara några timmar backades tillbaka till Kräftan (om man använder den sideriska zodiaken med den indiska standardkorrektion som kallas Lahiri). Men som Lejon måste man förstås klassa henne även sideriskt. Lejonet och Månen stiger ju i öster. En planet just på väg att byta tecken påminner om att horoskopet bara är en symbolisk modell och inte verkligheten. Alla modeller har sina svaga punkter och övergången mellan ett tecken till nästa är något att fundera mycket över. För det är I SIG en indikation av symbolisk betydelse.

Soltecknet sätter verkligen avtryck för agendan i livet (om man använder en zodiak som fungerar), och den här viljan att synas (via chefspositioner eller på scenen) hos Carola och Emma stämmer helt enkelt inte med Jungfruns tecken! Dvs om man håller sig till det antika sjuplanetsschemat.

När jag tittar på Lejon som kallas Jungfrur i väst, hittar jag direkt "mannen" själv - "Bond" - Sean Connery. Det är ju ett Lejon ut i fingerspetsarna, och knappast någon Jungfru. Hans återhållsamma "gentlemannastil" kan inte trovärdigt förklaras med Jungfrun, för även Sean Penn - Lejon enligt båda zodiakarna - illustrerar att Lejonet verkligen är en dämpad Eld. Den är fixerad och håller sig självkontrollerat inom de gränser som Lejonkungen sätter för sig själv! Detta är verkligen "mogen" Eld till skillnad från den ystrare Väduren.

Visst kan vi skriva om historien och hävda att Jungfrun trånar efter huvudrollen och att stå på scenen inför folk. Men det är väl samtidigt att erkänna att västerlandets astrologi inte har fungerat på många hundra år… Och bara för att man gjorde det fatala misstaget att knyta Väduren till vårdagjämningen…

Jag gör en sökning i databasen på Solar 6-30 grader Lejon för att se vilka kändisar som skulle betraktas som Jungfrur i västerlandet.

Anders Lundin må väl ha pratat om fobier och hypokontri om jag minns rätt, men nog sökte han sig till Skansens stora scen och såg till att gräva sig fast där i bra många år. Lejon! Fixera sig. Fokus för allas uppmärksamet. Hans dröm att bli rockmusiker slog aldrig än, men det var "Lejon", det med.

"Jönsaktören" Adam Sandler är vid första påseendet inte mycket till Lejon i sina filmroller, men då glömmer man att han är en mäktig filmproducent med eget produktionsbolag. Lejonet igen. Och han har faktiskt börjat pröva karaktärsroller - Lejonets gebit - på senare år .

"Bollywoods" populäraste manliga skådespelare Akshay Kumar är Lejon och knappast någon Jungfru, och det gäller även vår nye hunk, Alexander Skarsgård.

Lejonet och inte Jungfrun Peter Stormare har en "knäppfaktor" pga castingen i Hollywood, men också han har haft, som Anders Lundin, tydliga dragningar mot rockbranschen. Han har eller hade ett skivbolag som fångade upp ny ung talang. Och där har vi då Lejonet som den älskande fadern som stöttar de unga! Jungfrun hade inte startat en sån verksamhet utan hellre tagit anställning och skött ekonomin i sagda bolag.

Keanu Reeves må vara lika spenslig som Edward Norton, men nog är också han ett Lejon med den där inre koncentrerade Elden som är varumärket för ett genuint Lejon.

T.o.m. som bögar märks det att det är Lejon: Christer Björkman har som Anders Lundin bitit sig fast som en igel vid "chefskapet", men inte Allsång utan Eurovisionsschlagern. Jungfrun har inte den ambitionen att vara det dominerande ansiktet för ett evenemang!

Lejon relaterar verkligen till temat glitter och glamour, och det är då den "enklaste" lejontypen. Därför är det inte förvånande att hitta Hollywoods hetaste stylist Rachel "Zoe" Rosenzweig som Lejon. Notera att det här inte är någon kändisarnas påkläderska. Hon försöker t.o.m. överglänsa sina kunder på röda mattan själv. Aj aj aj, ett Lejon som inte har sin vilja att dominera scenen riktigt under kontroll…

Lejon verkar inte behöva kämpa, de har sin naturliga auktoritet, men simmerskan Therese Alshammar har återigen den där superstjärnekänslan över sig, nästan en diva-aktig karisma, som är så typiskt Lejonet.

T.o.m. den godmodige David Arquette har föga med Jungfrun att göra men desto mer med en lufsande lejonhanne! Samma "mjuka" kattsort måste sägas att gällt för Richard Gere, inte Jungfru utan självklart Lejon! Minns hans stora genombrott i American Gigolo, som "lover boy". Och första älskare är Lejonets uppgift i zodiaken!

Colin Firth är så brittiskt "stiff", att man måste titta nog, men visst handlar detta om en karlakarl igen. Påfallande ofta "kärleksobjekt" i sina filmroller. Ett Lejon, med andra ord. Samma "blöta brittiska filt" hämmar Hugh Grant så man en kort sekund kunde ta honom som Jungfru. Men nej, ännu ett Lejon, men ovanligt "merkurial" och pratande, pga Mars i Tvillingarna. Notera hur manliga skådisar i Lejonet tenderar att bli kärlekssymboler.

En kvinna som var själva kvintessensen av Lejonet - men inte Jungfrun - var Hitlers filmskapare Leni Riefensthal. Den som inte kan placera hennes person och verk i rätt tecken måste läsa på zodiaktecknen bättre! Visst skulle man kunna hävda att hon var Jungfru, Hitlers "högra hand". Men det vore att fullständigt missa Lejonets blick för bild- och ljussättning och dramatik! Dessutom visar hon sig vara Lejon enligt båda systemen! Jag nämner henne bara för att hon är en perfekt påminnelse om vad Lejonet, dramatikern, handlar om!

Och i kategorin "flashiga" regissörer med kanske mer yta än substans: Brian DePalma, typiskt Lejon snarare än Jungfru. Mycket glitter och glam i hans filmer. Oliver Stone är en annan Lejonregissör.

Glamouraktriser från förr är Raquel Welch och Jacqueline Bisset. Bådas ansikten ropar Lejonets tecken, och Raquel tycker jag ibland liknar Joey Tempest. Andra fd Jungfrur men egentligen Lejon av glamorös typ inom skådespelaryrket är Rachel Ward och Rebecca de Mornay.

Och hur Michael Jackson någonsin kunde tas för en Jungfru är ett mysterium. Vad kallades han? King of Pop! Lejonet, någon? På temat komiker har vi Peter Sellers, Lejon.

På temat kvinnor med förmåga att dramatisera hade Liza Marklund troligen inte gått bortom Expressens redaktion om hon varit en Jungfru. Men nu var hon ett solitt Lejon, en HUVUDPERSON.

En doldis pga sin radiokarriär men prisbelönt ("nummer 1") och otroligt trygg och "faderlig" i stämman är musikjournalisten Stefan Wermelin. Typiskt Lejon men notera här att det finns ett starkt sidoelement i Jungfrun (Mars) som gör att han uppenbarligen "tänder" på att spotta ur sig långa kaskader att numeriska faktauppgifter om musiken han presenterar. Särskilt årtal står som spön i backen, en precision som man inte brukar koppla till Lejonet men väl Jungfrun.

Någon som märkt hur gärna Salma Hayek spelar manhaftiga kvinnor? Det hade hon aldrig gjort om hon varit Sol-Jungfru. Men nu är hon Lejon enligt den sideriska, fungerande zodiaken! Ett svenskt Lejon var karaktärsskådespelaren Allan Edwall, född samma dag som unge Alex Skarsgård och kvinnliga skådisen Ally Walker, känd från tv-serien Profiler.

"High on life" - livsnjuterskan Cameron Diaz som Jungfru? Skulle inte tro det. Ett klassiskt partaj-Lejon. Exakt samma gäller för häradsbetäckaren Charlie Sheen. Lejonet som "bad boy" går ovanpå det mesta. De har helt tappat gränsen. Sheens fenomenalt roliga sitcom, "Två och en halv män" spinner friskt på det urspårade Lejonet, en livsnjutare som bara lever för att roa sig. Man misstänker att Sheen lägger in mycket av sin forna livstil i den rollen. Unga stjärnan Macaulay Culkin (Ensam hemma-filmerna) dekade ner sig, men var en liten påläggskalv i Hollywood av Lejonets typ.

Claudia Schiffer en av de få gigantiska supermodellerna från 80-talet och numera företagare - frontfiguren Lejonet igen och i andra andningen som företagsledare (för varumärket Claudia Schiffer).

Och Queens avdöde frontman Freddie Mercury som Sol-Jungfru? Nej, nej. "Too much love will kill you" sjöng en av hans bandkollegor när den här förste älskaren knullat runt och dött bort i AIDS. Freddie Mercury hade Vågascendent som ofta nog inte kan hitta någon balans och prövar alla kön som finns att tillgå. Plussa sedan på Lejonets enorma hunger på livet och vilja att dominera scen och estrad.

Ska vi prata andra urspårade Lejon med en känsla för dramatik på scenen är det lika bra att nämna KISS Gene Simmons, åter en slug affärsman och så då med Lejonets och "förste älskarens" rykte - ett okänt men astronomiskt stort antal lägrade kvinnor. Simmons antyder viss sjukdomsinsikt här, då han nämnt något om han att han ser sexmissbruket som en kompensation för sin rök- och spritfria livsstil (men ett patologiskt uttryck för Lejonets arketyp ger han likväl).

På temat rock och stora hår - lejonmanen - har vi en annan lover man: Led Zeppelins Robert Plant! Här gäller Lejonet oavsett vilken zodiak som används så brukarna av tropisk känner honom redan som Lejon. Men koppla då samman honom med andra kattor som kråmar sig och oposerar, som nämnde Gene Simmons vilken alltså västastrologin höll för att vara Jungfrun! Jag tror rocken innehåller många Lejon för de här artisterna favoriserar rätt stela poser. Och det kan ha att göra med att Lejonet tillhör det fixerade elementet.

Ämnet var hår och hur journalisten Elisabeth Höglund - megahåret - någonsin kunde kopplas samman med Jungfrun är också ett tecken på att astrologer aldrig har övervägt om deras system fungerar utan bara repeterar nötta klichéer. Kvinnan är ju så uppenbart ett Lejon! Hennes uppbrott från SVT för att inte ha fått ett EGET program säger allt. En Sol-Jungfru hade inte krävt ett eget program! (Minns här att vi diskuterar soltecknet som sådant. En Sol-Jungfru med andra mer framåt placeringar kan återskapa ett sken av Lejon...)

Rocklegenden Buddy Holly var före min tid, men det är på något sätt rätt att hitta honom som ett emblem för den tiden. Lejon och inte Jungfru. Hans kreativitet under några få korta år i studion är obegriplig. Han hann spela in mängder av låtar! Lejonet, kreativitetens t.o.m. det ofattbara utflödets tecken. Solens energi är obegränsad i sitt eget tecken.

Van Morrison, i väst född som Jungfru är ju självklart Lejon, han med. Har till och med sjungit om lejon åtminstone två gånger på de få skivor jag hört av honom. Och den unge arge rockartisten Elvis Costello var ingen Jungfru. Se hur han som äldre man sitter och pöser förnöjsamt över att ha sällat sig till de "betydelsefulla artisternas skara" och minglar med USA:s legendariska musiker. Onekligen en stor kompositör, men också ett väldigt narcissistiskt Lejon.

Och apropå Sean Connery som Bond - "love 'em and leave 'em" - för mig var George Lazenbys enda inhopp som Bond helt rätt efter Connery. Och visst, var också han ett Lejon, inte någon Jungfru. Notera Lazenbys något kantiga grundton. Det fixerade tecknet Lejonet rör sig inte mer än nödvändigt (Therese Alshammar är här ett undantag!).

En Jungfru som Bond hade inte fungerat! Filmbranschen rollbesätter på känsla, medan västzodiaken nu är så skev att folk pratar om tecken som inget betyder längre!

Helena af Sandeborg är en annan i svenska skådespelareliten som är Lejon. Notera teorin är att det är i eliten man hittar de bästa exemplen på tecknen. Franske matematikern Gauquelin upptäckte att det gällde franska läkare. Bara de främsta hade Mars stigande i öster, när han tittade på okända läkare försvann den statistiskt signifikanta trenden.

Jag har här mestadels hållit mig till den lättare underhållningsbranschen för att få så många igenkännande "ja visst!" som möjligt. Men för att bara titta till området kungligheter, är det inte rätt typiskt att finna Ludvig XIV, solkungen, som Lejon snarare än Jungfru? Och det gällde också Marie Antoinettes make och kung, Ludvig XVI! Lyx och överflöd går hand i hanske med Lejonets tecken.

Och som anslutning, en annan ikonisk chefsgestalt som dock även den tropiska zodiaken under dess sista döende århundraden lyckats registrera som Lejon: Napoleon Bonaparte.

*****

Under de många år jag använde den tropiska zodiaken hade jag Solen, Mars och Neptunus i en tät gruppering, men jag kan inte påstå att min Sol känns fattigare av att Neptunus försvann (tillfälligt i alla fall).

Allt som Neptunus har att komma med berättas redan via psykets planet Månen (och den hade jag stigande i öster för en grundlig koppling ner till det undermedvetna).

Nu är det klart att det kanske finns hyperandliga människor som verkligen kan skilja Månens "kvaliteter" från Neptunus.

Min erfarenhet av Neptunus (enbart grundat på planeten vid ascendenten) är att den är något av en psykjukdomsalstrare. Kanske har jag inte hittat rätt horoskop, men jag ser inte mycket av västerlandets tradition om "hög andlighet". Jag tror det är ett enda stort självbedrägeri. Neptunus tycks vara en otillfredsställbar utopist och detta är ju också den innebörd en fantiserande Måne har…

Och Plutos funktion av död sköts redan av Saturnus (och har så varit sedan senantiken). Uranus "fribrytare" och "nytänkare", låter misstänkt lik en bra kombination av Solen och Mars…

Men de är säkert "påknäppta" i mitt datorprogram om ett år igen…
:-)

Vad jag förstår använder en hel del moderna vediska astrologer de tre men lämnar det ursprungliga systemet med härskarskap intakt. Jag har inte kollat upp om den vediska astrologin nått samma slutsatser om de tre transsaturnierna som den tradition som tagit form i väst.


PS. Genomgången av Lejon var en grupp handplockade figurer av cirka 200 Lejon. Tillvägagångssättet skulle underkännas av en vetenskapsman som propsade på kvantifierbarhet. Min presentation ska hellre ses som en apologetik för den sideriska zodiaken via några typiska fall som starkt påminner om hur Lejonet brukar beskrivas. I väst landar de klassiska "lejondragen" istället på Jungfruns tecken!

En undersökning som tillfredsställer ett vetenskapligt sinne skulle t.ex. undersöka om det finns procentuellt sätt fler skådespelare inom Lejonets tecken än inom Jungfruns tecken. Men eftersom ett Lejon stigande i öster också skapar en vilja att positionera sig centralt, krävs det lite eftertanke för att lägga upp ett klokt test av om dramatikertecknet verkligen förekommer mer inom film och teater än annorstädes. Jag kan säga att jag bara varit bekant med en enda skådespelare (under några år). Ett sideriskt Lejon visade det sig.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tack, det var ett utförligt svar! :-) För egen del är jag väldigt okunnig om samtida film- och rockstjärnor, så många av namnen säger mig ingenting. Men det finns säkert en poäng i det hela. Men självklart finns det säkert vågar som är kända skådespelare, som blir jungfrur med det här systemet. Det finns/har ju funnits också filmstjärnor som är väldigt skygga privat - paradexemplet är väl Greta Garbo, som är jungfru i bägge systemen vad jag förstår. Och så måste jag bara påpeka en detalj: journalisten med håret heter Elisabeth Höglund, inte Söderström.
Det där med uranus/neptunus/pluto är väldigt intressant, men det får jag lämna därhän, annars blir kommentaren för lång...

Seaward sa...

Tack för att du såg felskrivningen! Visst har du rätt i att inte skådespelare enbart klumpar ihop sig i Lejonet. Jag nämnde t.ex. hur Madonnas Lejonascendent direkt kopplar på känslan för drama (och dominans!).

Därför föreslog jag en granskning av varje zodiaktecken för att se hur många procent av alla Jungfrur som nått stjärnstatus som scenpersoner. Och likadant med Lejonet. Så gjorde jag när jag i en av * TEMASTUDIERNA noterade kriminaliteten vara ovanligt låg i Skytten+Stenbocken (bara 25% av den mest belastade sektorn).

Om ett sånt test ger tillräckligt utslag för sideriska Lejonet som "dramatikerns hemmaplan", kunde man sedan säga att den zodiaken är mer riktig än den tropiska, och att västerlandets astrologer talar i klichéer, utifrån en djupfrysning av zodiakens eviga rörelse som inträffade för 1800 år sedan. Det "verkliga lejonet" har vandrat vidare. Att folk inte protesterar mot sina illasittande soltecken beror nog på att vi människor VILL tillhöra en grupp. Ofta tackar vi jag till saker fast de inte alls resonerar med vår djupare inriktning.

Solen betecknar djupnivån. Märk hur passiv Greta Garbo var. Hon "tog regi". Hon hade inte lejondrivet utan var, som du säger, en Jungfru (lydig/responsiv). Det var Mauritz Stiller som upptäckte henne och tog henne till Hollywood, bara för att sedan själv bli hemskickad. Stiller var f.ö. Sol-Kräfta, "den moderliga" som (utan tack) föder upp sina barn, just som Stiller "närde" Garbo på den trygga bakgården Sverige, tills hon var mogen att gå ut i världen.

Då du tar upp Garbo, är det intressant att se att hon tillhörde en typ jag nämnde, inte i detta inlägg men väl dess upphov, det om Emma & Carola. Där sade jag, "en Jupiter stigande i öster kan också ge stjärnstatus mer eller mindre av en slump." Och visst stiger Jupiter i öster i passiva Oxen när Garbo föds, och sänder framgång framåt till Solen i Jungfrun via 120-gradersvinkel!

Framgång kan alltså komma utan nämnvärd begåvning e. dramatisk förmåga. En av de mest talanglösa aktriser jag sett är Jennifer Love Hewitt (Vattuman-Sol). Men hon har en "upphöjd" Jupiter-Kräfta i 10e yrkeshuset! Detta resonerar dock inte alls med Lejonets (eller dramatikens) arketyp, det är substitut. T.o.m. Solen i fienden Saturnus tecken Vattumannen avslöjar att hennes styrka INTE är dramatik.

Något mer jordbrunt än Garbos horoskop hittar man knappt. Alla vet att hon var en slätstruken kvinna med få intressen. Men inte privat som du säger: siderisk Vädursmåne visar att hon var livfull men egocentrisk med de nära och kära. Skenet av privatism kommer troligen av Solen i Jungfrun som inte vill göra show av sitt liv! Hennes eremitiska årtionden är väldigt typisk en lågmäld Sol-Jungfru (sedan Jupiter-lyckan runnit ut…)

Det var hennes image som sålde. Personlig karisma syns: Mars-Skorpionen opposit en Jupiter-ascendent. Succé via introvert magnetism! Men budskapet är mixat, för hungriga Rahu+Merk. (kommunikation) står i utagerande Lejonet. Garbos hemlighet: Mars-Skorp. drar inåt mot mystik, och en blåslampa till Merkurius/Rahu-Lejon uttryckte verbalt detta "inkrökta" libido ("Leave me alone.")

Jag upplever att siderisk astrologi rör sig med "Världssjälens" eviga tillblivelse - Platons "becoming" på engelska. Annorlunda uttryckt: västastrologin har skapat en stillastående luftbubbla av falskt "vara" (Platons "being"), en mental verklighet som man kallar "arketypisk" men som inte är densamma som de riktiga arketyperna. Dessa står också still, men VI måste röra oss för att se att de är eviga och alltid desamma!

Som jag noterade här, var detta bara apologetik, en vädjan eller ett försök att övertyga via ett generöst antal exempel visa hur "lejonaktiga" personer är som den tropiska zodiaken etiketterat som Jungfrur. Men för att avsmaka den djupaste nerven (Solens "livsuppdrag") kräver ju, som du också säger, att man har god kännedom om vart och ett av exemplen.