DN:s recensent klampade härförleden rakt i det klaver en astrolog fasar för, invigd som han är i dolda insikter om ockulta faktorer som tycks forma människan, nämligen att förhåna en person för dennes utseende:
Under avdelningen ”Saker jag inte förstår” finns frågan varför den outhärdlige och grodlike Brendan Fraser måste vara med i alla äventyrs/familjefilmer, typ ”Mumien”-serien.
DN 090306
Sant är att Fraser smädats en hel del i pressen, bl.a. tyckte någon reporter i en tidning jag glömt namnet på att mannen var skandalöst tråkig och slötänkt i en direkt intervjusituation. Borta var all fart och fläkt från den godmodiga och gammaldags actiongenre han tycks permanentad i.
Redan 2003 var han i SvD föremål för ett annat påhopp för sin fysiska person - och det är detta som är ämnet för inlägget: "I en spionhistoria av enklast tänkbara slag jagar en småfet Brendan Fraser efter en blå diamant".
Som sagt, åt astrologen är mycket givet och det krävs en viss varsamhet i presentationen av alla rön. För det är nu så att inte allt i astrologin är jämlikt på det sätt som den könlösa svensken vill att saker ska vara. Zodiaken är vad den är just för att den rymmer hela spektrat - från machomän och femme fatales till androgyna varelser.
I Brendan Frasers fall är det två saker som är anslående. Hur han, via Vädurens tecken som steg i öster timman han föddes, genast kommit att förknippas med en "äventyrspersona". Vädurens härskare är Mars, som väl får sägas visa sin bästa sida om den begränsar sig till en äventyrare eller fjällvandrare eller frisksportare. Den är ju annars krigaren, blodets och olyckans beledsagare.
Men inget av den fartighet en martiansk typ anger, finns egentligen i Brendans övriga horoskop. I det här fallet är rollgestaltningen "falsk". För sanningen är att himmelen i övrigt helt kollapsat ner i den "socialrealism" som Jordelementet och Vattenelementet tillsammans bildar. Sinsemellan upplever naturligtvis de här människorna världen på sitt sätt, dvs mycket känslor gödslas över de mest vardagliga ting och företeelser.
(Jag bortser från Brandans Venus i Eld här, den övergripande gestalten är inte att ta miste på.)
Att vara född under en fullmånen där Månen (sinnelaget) befinner sig i sävliga Oxen och Solen (intelligensen) i rätt känslorepressiva Skorpionen är bara ett underligt budskap. Kombinationen sägs skapa en självefterlåten natur som i värsta fall blir just den där lönnfete frossaren som SvD-skribenten pekade ut.
Bloggerskan Isabella Löwengrip må vara född i ett tänkande skribenttecken (Vågen), men hennes sinne dras tungt mot frågor om mat och ätstörningar via en opposition just mellan svalgets tecken (Oxen) och analöppningens (Skorpionen).
De här personligheterna kan verkligen - i värsta fall - avstanna så totalt att hela deras värld centreras bara runt ämnet FÖDA ! (Vad i så fall säga om det? Detta var i så fall de "dimensioner" de tilldelats för just detta enskilda liv.)
Är det grundtonens "materialistiska trötthet" som faktiskt drivit Brendan Fraser att åtminstone söka upprätthålla en äventyrspersona, ett alter ego varmed att slippa från sitt vardagliga jag? I så fall har han lyckats ganska bra!
Och apropå Jordelementets nära bindning till materialism och prylmänniskor - notera också hur i alla dessa Mumien-filmer det faktiskt är REKVISITAN - "the props" - som spelar huvudrollen snarare än Brendan själv! Skulle han kunna bära en film helt själv, utan all kosmetika?
Vid tillfälle ska jag titta på regissörer som på samma sätt skapar kostymfilmer eller annan film där tidstypiska miljöer bär handlingen framåt. Kanhända är de själva födda tungt under Jordelementet och därmed förtjusta i att flytta ut tyngdpunkten till OBJEKTIVA TING.
En koll på den historiskt intresserade författaren Peter Englund tidigt i bloggens historia gav en antydan att det kunde förhålla sig så. Vattenelementet fantiserar, och finns där Jord - konkreta prylar, har den sinnesbundna människan alltid något att sysselsätta sitt inre, föreställningskapabla sinne med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar